Nostalgi Stockholm 70-talet
Denna tid är mycket speciellt för mig.
Antagligen mycket p.g.a att jag hade flyttat hemifrån och frigjort mig från den strikta frireligiösa uppväxt jag haft.
Jag flyttade till Stockholm 1970 då jag var 20 år gammal.
Och under 70-talet träffade jag också min första kärlek, och blev med barn och födde min kära dotter
Så det var mycket som hände då.
Kulturhuset som ligger nära Sergels Torg, bara en liten bit från T-centralens tunnelbana, var då en samlingsplats för oss och våra kompisar.
Då såg Kulturhuset helt annorlunda ut, inte så stort som nu,och var på ett helt annat sätt öppet för allmänheten. Och allt samlat på ett ställe.
Inte som nu utspritt på flera våningar osv i den nya del som byggdes till.
Det låg då på markplan, med läsesalongen med bibliotek, och där kunde man bl.a. sitta och lyssna på musik. Kommer ihåg de gröna sofforna där det fanns uttag för hörlurar,
och i receptionen som som låg mitt i biblioteket, kunde man boka bl.a. musik man ville lyssna på.
Där fanns också en plats med små bord, där man kunde sitta och studera, vilket jag ofta gjorde. plus små rum där man bl.a. kunde lyssna på språklektioner.
Precis bredvid fanns även en kafeteria och även en speciell plats för barn med barnböcker och de kunde även låna hörlurar och lyssna på sagor.
Det fanns t.om.ett par lektanter som såg efter barnen.
I cafeterian samlades vi ungdomar ofta för att fika, umgås och diskutera olika saker.
Kommer ihåg att de hade så goda ostsmörgåsar där och billigt var det, så jag hade råd att ofta fika ett par gånger om dagen där.
Vi var också flera unga mammor som kom dit med våra barn och umgicks.
På den tiden var det även mycket billigt att fika och äta på andra ställen och restauranger här i Stockholm.
Även fast jag inte hade jobb utan studerade så hade jag råd.
Det fanns också lite bortåt på Drottninggatan en restaurang som jag tror hette OleDoleDoff, som var ganska stor, och där satt jag ofta också fikade och studerade och läste.
Sedan fanns Wimpy där jag ofta brukade gå, och det hade jätte-goda glassar.
Min dotter och jag var ofta var där och beställde våra favoritglassar.
Oftast beställde vi glass med en massa goda jordgubbar i....mums.
Och kommer ihåg att där på Wimpy så betalade man när man gick ut vilket var lite ovanligt.
Åhlens såg också helt annorlunda ut och även restaurangen där, och dit gick vi ofta också och fikade.
McDonalds restaurangerna såg också helt annorlunda ut, och jag tycker de var mycket mysigare då.
Speciellt den på Kungsgatan mot Östermalmstorg.
Den hade en slags gammaldags mysig inredning.
Då fanns på McDonalds även friterade kycklinglår som var så goda, och de beställde vi oftast när vi var där.
Butiker som fanns då var bl.a. EPA och Konsum och Domus som då inte bara hade livsmedel utan lite av varje och även kläder.
H&M fanns också då, och priserna då var mycket lägre än idag.
Det fanns också det ett par affärer som hette 5:an och 10:an, där allt kostade fem, respektive 10 kronor.
Och det var verkligen inga skräpsaker där, utan man kunde hitta riktigt fina saker.
Kommer ihåg att jag bl.a.köpte jätte-fina tallrikar och glas där.
Glasen var så fina med ingraverade rådjur och träd i glasen, och jag var så rädd om dem.
Kungsträdgården såg också mycket annorlunda ut då och mysigare än nu.
På den tiden behövde man inte vara så rädd att vara ute sent på kvällarna eller på natten.
För mig 70-talet var en frihetens årtal och jag har så mycket speciella minnen från den tiden.
Önskar jag hade fler bilder att visa från den tiden och har letat men inte hittat vad jag sökte.
Men det blev i alla fall ett litet nostalgi-inlägg om mitt kära 70-tal.
Jag tycker om dina nostalgi-historier =)
Visst är det roligt för Anna att ha varit med i floorfiller och en bra erfarenhet. Jag ska ju inte säga att hon åkte ut enbart pga sin partner.
10:an i Stockholm, jag bodde i stan mellan 69 och 72, och på 10:an köpte jag en klänning som jag hade på mig på min första träff med min man. Det doftar nostalgi, eller hur? Tyvärr har jag den inte kvar, det hade varit roligt. Jag har också glas därifrån som jag fick i present av min svägerska.
Jag kan förstå att du gillar 70- talet. Jag förknippar 70-talet med en del krig i världen, diktaturer, ABBA, demostrationer, Domus mm. Jag bodde i Stockholm när jag var lite yngre och visst kommer jag ihåg Domus. Kram// Carola
Kommenterat ditt inlägg i morgon. Är lite för trött för att samla tankarna i rätt ordning nu. :) Skulle bara titta in och Önskar Dig en God natt.Hoppas du får sova gott. Ska strax fixa ett par smörgåsar och lite te, sedan ska jag sussa var det tänkt.
Tack för din kommentar hos mig. Har precis sett den, är så glad att du kan kommentera hos mig.
Natti natti vännen!
Erika
Svar:
Kul att du Ejmis, tycker om det jag berättar.
Låter så mysigt det du Maria berättar om klänningen du köpte och glasen du fick.
Visst hade de fina saker där fast det var så billigt.
Och ja, Carola 70-talet förknippas med så många olika saker.
Och mycket av det som hände i världen satt vi ungdomar och diskuterade om i kafeterian i Kulturhuset.
Och ja, Erika det är ok, och tack för titten, och hoppas du får sova gott inatt.
Nu säger jag också natti-natti och vi hörs imorgon.
Önskar er alla en fin dag imorgon och kramar tillbaks.
70-tal var nostalgi för dig som 80-talet för mig. Min moster däremot, hon hängde nog mycket omkring i Stockholm på 70-talet. Ja i Stockholm är hon kvar än, hon och hennes man har orkestern Valentino, men nu har hon även ett företag vid sidan om med. *kram*
Ja visst kommer man ihåg, jag minns när Sergels torg var bara en stor grop och byggnadsarbetsplats och när hötorgsskraporna byggdes.Hu,så gammal man måste vara.
Kungsträdgården var en lummig oas kring de gamla statyerna och där man kan sätta sig och koppla av och sitta läsa vid porlet från fontänerna. Ingen behövde vara rädd även om man råkade somna i den rogivande omgivningen.
Tänk så många minnen det finns från den dagen när man fick sitt första barn. Det som jag kunde tycka var lite jobbigt i denna stad, det var att det oftast inte gick och gå in i dom flesta affärer med barnvagn. Idag är allt ombyggt och dagens mödrar har inte dom bekymmerna. Det var alltid trappsteg och små ingångar som gjorde att man fick gå förbi.
I nästa bostadsområde utifrån där jag bor nu, fanns på 70-talet en affär med babykläder. När jag var i sjätte månadern med mitt första barn, gick jag in och såg allt som reades. Nu ska man inte köpa kläder och sådant långt innan. Men det var så billigt så jag köpte. Det blev en omlottskjorta, mörkblå sparkbyxor (tror det hette så) i sammet, små sockar, och lite annat.
När jag kom hem så satt jag länge och tittade på dom små plaggen. Tänkte mig in i hur han/hon skulle se ut i det jag köpt. Dom små sockarna var så söta och så pluttesmå. Har fortfarande det mesta kvar av alla dom kläder mina barn hade som små.
När sedan mitt första barn föddes så var lyckan total, det blev en son. Jag satt länge och bara tittade på honom och hans blå ögon som såg in i mina. Det var precis som han förstod, att det ansiktet som ser på mig är min mamma.
Nästan varje dag åkte jag in till stan, trots ställen jag inte kunde komma in med vagnen. Jag var stolt över min son och ville visa hela världen att jag fått en son. Jag hade ett hjärta på vagnen där det stod. "Se men inte röra" eller rör inte mig" minns inte exakta orden, men något sådant var det i allafall. Många vill gärna ta på dom små, och det är inte alltid så bra ansåg jag.
Finns många minnen från tiden när det första barnet såg dagens ljus.
Kram vännen och en bra dag hoppas jag du får!
Har du ändrat bakgrundsfärgen? Den är brun nu. Tänkte bara fråga i fall det blivit något som ändrat sig själv!
Svar:
Ja, Jeanette, jag tror att vi alla har olika nostalgi-årtal, som vi minns särskilt mycket av olika anledningar.
Vad kul det du Rut berättade, och speciellt om hur Kungsträdgården, hur det var då.
Jag kommer också ihåg hur lummig den var då, och med alla olika blommor, och med den mysiga fontänen, och man kunde sitta i lugn och ro och bara koppla av eller läsa.
Och det hände även att man slumrade till lite.
Men man behövde inte vara rädd för att något skulle hända. Härlig tid !
Och ja, Erika, jag kommer också så väl ihåg när jag köpte de första babykläderna.
Och att gå med barnvagn i stan då var inte helt lätt, då det bl.a. inte fanns så mycket rulltrappor och hissar som nu.
Tack mina vänner för alla kommentarer och för allt ni också delar med er av. Jag blir så glad !
Önskar er alla en bra dag.
Kramar tillbaks.
PS, Ja, Erika jag har ändrat bakgrundsfärgen. Väntade bara på att någon skulle märka det ;-)
Önsakar dej ett skönt veckoslut! Intressant att läsa om ditt Stockholm, känns bekant för mig oxå jobbade på varuhuset PUB 1968 , som ung och grön.
Take care !
Ja du den tiden 70-talet var något visst med.. barnen kom, men samtidigt var man så himla ung och grön ändå.. som en tonårsmamma liksom Minns de frågade mig de andra mammorna på BB hur gammal är du egentligen.. såg själv ut som ett barn med två små egna.. Ja på den tiden gillade man inte det.. men nu herre min ge.. så glad då någon som min dotters sambo uttryckte det på min födelsedag .. Det kan man då verkligen inte tro .. han själv har tre år dit som jag är nu.. ja, min dotter är betydligt yngre än honom.. något som jag vant mig vid med åren, men då det sa klick.. herre min ge han kunde vara min egen sambo och nära min dotters pappa.. så är det inte längre, konstigt det där de smälter ihop på ett alldeles utmärkt
sätt..
Ja det ljuva både 60 och 70-talet det var något visst.. sedan kom 80-talet med en massa oxså och vips så är det 2008. Livet går i en svepande fart och allt förändras .. alla våra gamla ställen som vi fikade, var på bio, samlingsplatser.. butiker.. Epa, ja det var länge sedan. Nu hade jag kunnat hållt på hur länge som helst, men slutar tvärt här.. Let´s Dance på dig.. jag sticker o byter om nu.. i alla fall dansar jag ut i köket:-)
Kramar
Svar:
Så glad farmor, att du tycker det är intressant det jag skrivit, och kul att du också bott i Stockholm.
Det verkar vara flera här som har minnen från den tiden här.
Och det är så intressant att läsa alla kommentarer.
Och ja, Pialotta, det var något visst med 70-talet, och som du skrev, var man så ung och grön, som en tonårsmamma.
Jag fick också frågan hur gammal jag egentligen var ;-)
Märkte det också på BB, och även på min dotters dagis, då de övriga föräldrarna var äldre än mig.
Och, ja vad tiden / årtalen går....det känns som det inte är så länge sedan, men samtidigt....man märker att tiden gått bland annat p.g.a att så mycket förändrats.
Saknar de gamla ställena jag gick till osv. men man måste försöka hänga med i tidens gång så gott man kan.
Tack för din mysiga kommentar med härlig humor.
Ha det så gott mina vänner.
och kramar tillbaks.
Ack ja....70-talet var barn, familj för mig. Jag hade faktiskt förmånen att vara hemma med mina barn till mitten på 80-talet, nu känns det som ett priviligierium, dessutom bodde vi verkligen på "vischan" 2 km upp i skogen i Västerbotten tillsammans med mina svärföräldrar. Härliga tider!
Hmm, privilegium heter det väl?? Ibland blir det för krångligt.. :-))
Önskar dig en härlig lördag! Här ösregnar det som vanligt. Vi ska till barndomsvänner i eftermiddag. Minnas svunna tider precis som du gör i din blogg. Minnen är något man ska vara rädd om.
Svar:
Ja, Mia antagligen var det lättare att vara hemma med barnen på 70-talet om man ville det.
Tror det är svårare nu, tror jag....
Och ja, det är lite knepigt med ord ibland ;-) vet själv....
Önskar dig Ulla en riktigt trevlig eftermiddag med dina barndomsvänner.
Det måste vara underbart att ha dem kvar.
Önskar er alla en fortsatt fin dag..
Stockholm vet jag väldigt lite om var precis nyinflyttad i Göteborg. Men det är kul att få ta del av dina nostalgi-berättelser. Ha en trevlig helg.
Svar:
Glad att du tycker om mina nostalgi-berättelser trots att de inte är från din stad.
Önskar dig också en trevlig helg.
