Hungrig efter kärlek


Jag har tänkt på hur stor betydelse det är att vara älskad och accepterad som man är när man växer upp, och hur det även kan påverka en när man sedan blir vuxen.

Som jag berättad förut, så är jag uppvuxen i en familj som tillhörde en strikt och extrem friykyrka.
Åtminstone var den så då på 50- och 60 talet.
Jag blev starkt engagerad från riktigt liten i denna frikyrka och gick flitigt i Söndagsskolan och på barnmöten, och även på andra möten. ( som jag även berättat om förut här i min blogg)

Mina föräldrar var så stolta över sin gudfruktiga, snälla och ordentliga flicka, som levde upp till deras förväntningar.

Men om jag skulle råka göra något som inte passade, eller framförde tankar som inte passade in, så kunde jag få höra:
 - Inte trodde jag du var sån.
eller en annan variant som jag även fick höra genom åren:
- du är ok, trots allt...

I de små orden:  - trots allt -  fanns alltid  som ett tvivel om man var ok eller inte.

Just längtan att bli älskad och omtyckt som jag är följde med mig när jag började leva mitt vuxna liv, och påverkade även val av män, en stor hunger efter kärlek.
Vilket kunde innebära att jag kastade mig för fort in i förhållanden, utan att lära känna personen riktigt först.

Och alltid fanns rädslan att mannen inte älskade mig tillräckligt och hade mannen ett förhållande till en annan kvinna, så rasade hela min värld, och jag t.om bönade och bad honom att stanna kvar.
Känslan att jag inte dög, att jag inte var tillräcklig för honom.

En gång när jag var ung, så tog jag tabletter p.g.a en man, men som tur är så gick allt bra, och från min sida var det nog mera ett rop på hjälp.
Men på något sätt bestämde jag i alla fall sedan att ingen person var värd att jag att jag gjorde sådana saker.
Och det beslutet har jag hållt fast vid, och skulle aldrig göra så mera.

Men jag ser nu klarare hur man kan påverkas senare i livet om man som barn inte har blivit älskad och accepterad som man är.

Ja, detta blev lite av mina tankar idag.

Och så blev det en liten bild som jag gjort från fria bilder + tuber jag gjort.

Kommentarer
Postat av: Fia

Tänk ändå om alla barn kunde få så mycket kärlek och trygghet att de slapp bära med sig en massa tvivel i hela sitt liv.

2008-07-20 @ 23:48:36
URL: http://neverkeso.blogg.se/
Postat av: Pialotta

Ja du nog är det så alltid att barn som inte känner sig älskade som barn de har säkert mycket svårt för att tro de är älskade som vuxna.

Det där med att hitta mannen i sitt liv är inte lätt.. som av en slump träffade ju jag min:-)

Man får mer och mer krav ju äldre man blir och ju längre man är ensam.

har du din dotter långt från dig eller har ni nära till varann.. för det där kan oxså spela roll att känna sig älskad av de sina ju..

Ha de fint kramar från mig som varit på kalas hos mitt yngsta barnbarn idag:-)

2008-07-21 @ 00:01:06
URL: http://kafferasten.blogg.se/
Postat av: Jeanette

Så bra att du tar upp sådant, jag tror att detta problemet är större än vad man tror. Min mamma har aldrig i sitt liv kännts sig älskad.. däremot när vi (hennes barn) kom till så har hon fört över sin kärlek till oss och vi den till henne.. Själv har jag alltid haft den pressen på mig att jag skall vara alla till lags och att vara omtyckt. Men det kan jag känna nu som äldre att det är inte viktigt längre, man kan inte vara perfekt. kram

2008-07-21 @ 07:18:25
URL: http://www.metrobloggen.se/nett
Postat av: Anna-Carin:s kafferep

Hej! känner igen mig i det du skriver,är själv uppvuxen med lite kärlek också jag har klamrat mig fast i någon som igentligen inte varit bra för mig.Även jag har gjort det du gjorde för längesedan.Är som du glad att jag inte lyckades.

Kram på dig //Anna-Carin

2008-07-21 @ 08:14:18
URL: http://www.anna-carin-fibromy.blogspot.com
Postat av: Mia

Visst är det så...hela livet kan förstöras på grund av upplevelser i barndomen. Inte alla orkar ta sig ur det...

2008-07-21 @ 09:42:50
URL: http://matmia.blogg.se/
Postat av: Lissen

Förstår att din barndom har präglat ditt liv. Men hoppas att du genom ditt skrivande kan lämna det bakom dej. Försonas med det som varit. Så att du kan ha ett gott liv nu!

Alla människor behöver bli omtyckta för den dom är, såklart!

Kramen

2008-07-21 @ 09:59:33
URL: http://lissento.blogg.se/
Postat av: pixi

Javisst kan det vara så..usch ja..tur att man lär sej av sina misstag! kram på dej ! =)

2008-07-21 @ 10:07:26
URL: http://dentatuerademamman.blogspot.com
Postat av: Jenny

Inget ont som inte har nåt gott med sej, sägs det ju...

Vet inte om det stämmer, men du verkar själv vara den mest kärleksfulla människa jag läst om.

Jag inser att dina sår från barndomen, alltid kommer att bära ärr i din kropp, och det gör mej ledsen.

Du är värd såååå mycket kärlek, och jag håller mina tummar för att "någon" upptäcker HUR mycket du är värd. Och tar hand om det på bästa sätt.

Jag önskar dej KÄRLEK i massor, och att du finner en livskamrat som sätter värde på hela din existens.



Du bjuder på en vacker bild, om än sorgsen...

Men sånt är ju livet?

Ibland svämmas det över av tankar från förr...

Stor kram till dej, min vän! //Jenny

2008-07-21 @ 10:10:33
URL: http://efterskalv.blogspot.com
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Tack för alla så fina och värmande kommentarer jag blir både glad och rörd,

och de värmer djupt i mitt hjärta.



Ja önskar också att alla barn kunde få så mycket kärlek och trygghet så de slapp bära med sig tvivel senare i livet.

Detta har jag alltid tänkt på och det har varit mycket naturligt för mig när det gäller min dotter, att älska och respektera henne för den person hon är.



Verkar som om du och jag Anna-Carin varit med om linknande saker i livet och jag är också så glad att vi fortfarande finns här idag.

Jag fick tårar i ögonen när jag läste det du Jenny skrev.

Tack gulliga du för de orden, och de värmde så mycket och det ni andra har skrivit.



Det känns så fint att kunna skriva om olika saker här i minn lilla blogg,

och även upptäcka att jag inte är ensam om att ha upplevt vissa saker

och förhoppningsvis också att det jag skriver om kan vara till hjälp för någon som upplevt liknande saker jag berättar

och veta att de inte är ensamma.



Åter igen tack mina vänner för alla fina och värmande och även stödjande kommentarer.

Stora kramar till er alla.



2008-07-21 @ 12:39:55
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: marie

man ska hjälpa barn och leda dom till ett bra vuxenliv. jag själv är äldst av många syskon, så jag har varit den som har fått hjälpt till mycket i hemmet, visst är det nyttigt, men samtidigt måste man få vara barn och vara med kompisar och leka.

att få kärlek och kramar av föräldrar, det har det varit fattigt med,åxå...och det som man har varit med i barndommen, ska följa med en hela livet...alla har vi olika erfarenheter.

2008-07-21 @ 15:11:52
URL: http://tallrotsmarie.blogg.se/
Postat av: ejmis

Kloka ord och tack för att du delar med dig.

2008-07-21 @ 16:21:08
URL: http://ejmis.blogg.se/
Postat av: Syster Yster

Oj vad längesedan det var som jag var inne hos dig och hälsade på!

Läste din berättelse och rös emellanåt av igenkännandets hemska tanke. Även jag bönade och bad att min man skulle stanna trots otrohet. Jag vet inte om du vet :) att min bok äntligen är klar. Men den har fått fina recensioner av bibliotekarie, kulturskribent i dagstidning osv. Hoppas du blir nyfiken isåfall kan du titta in på www.bokbladet.org där finns mer info.

Kram och jag kommer snart igen :)

2008-07-21 @ 17:39:32
URL: http://skolskoterskan.wordpress.com
Postat av: annette

ingermaryissa vi har ju haft lite prat om barndom tidigare, Du tar upp saker i Din blogg som är så skönt för mej att läsa, för ibland tror man ju att man är ensam om sina tankar och funderingar.

Min uppväxt präglades ju av aga, och ord jag minns är "Dej har jag fått för mina synders skull".

Har ju som vuxen alltid haft svårt för längre relationer, alltid flytt när det börjat brännas. Barn bestämde jag tidigt att jag inte skulle ha, för tänk om jag behandlade dessa lika illa....

Så åt det hållet kan det också gå, men jag har ändå ett i mina ögon bra liv idag. Underbar bild som säger så mycket!

Kramar till Dej ! //annette

2008-07-21 @ 18:16:04
URL: http://anesas-bildblogg.blogspot.com
Postat av: Erika

Att inte duga för den person man är, kan kännas som om man kom oönskad till denna värld. När man är ung sårbar och allt rasar samman känslomässigt sett och även på andra sätt. Då är det lätt att bara vilja försvinna. Jag vet av egen erfarenhet. Ingen är värd att man förflyttar sig själv från jordlivet av egen kraft. Skönt att det gick bra för din del.



När jag var liten var min syster mycket sötare än jag. Ofta fick jag känslan av att hon stod mer i centrum mot vad jag gjorde. Men i vuxen ålder frågade jag mamma om det var så som jag kände när vi var små...svaret var att jag inte fick tro något sådant.



Jag var inte det sötaste barn med ljust lockigt hår, när jag växte upp. Istället föddes jag med rött hår och fräknar. Fräknarna kan jag inget göra åt tyvärr, men jag bestämde mig tidigt att hårfärgen skulle bort så fort som möjligt.



Förändrade mitt utseende ganska så radikalt. Idag finns inte ett rött hårstrå på mitt huvud, har ej gjort under många år.Rött hår är det fulaste som finns i allafall på mig. Idag som idag är, vinner jag med hästlängder före min syster utseendemässigt sett!



Vad jag menar med allt detta är att som liten kan man känna att man inte duger, bara för att en syster har ett sötare utseende mot vad man själv hade på grund av mitt fula hemska avskyvärda röda hår-fräknar. När sedan vuxna människor kallar ett litet barn för rödtopp, så undra man vad det ger för signaler till det lilla barnet med denna hårfärg.Dessa benämningar fick mig att känna mig ännu fulare som liten. Fräknarna var ...har du spottat snus i motvind. Hur kan man som vuxen visa sig så taktlös. Det finns som sagt olika sätt att känna man inte duger!





Kramkram



2008-07-21 @ 18:18:15
URL: http://crystalwinter.blogspot.com/
Postat av: Lena

Att känna, tro, förmoda - hela sitt liv, att man inte duger, inte håller måttet. Att hela livet vara rädd att bli avslöjad..... just på något vis bli avslöjad som en kopia av något riktigt, något bra. Fast man satt på sig rustningen, de rätta attrialjerna, sagt de rätta kodorden, så kan man ju säga något fel, stiga snett, avslöjas som en bluff.....

Jag har hela livet varit rädd att bli avslöjad! OCH, jag blev ju det också, jag höll inte måttet i min fars ögon. Sen om det var måttstocken som var felande, det hjälper ju inte min självkänsla....



OJJ, så det blev - min kommentar....... lite för bittert kanske, men en del av sanningen om livet.



Men visst är det så som du skriver att när man levt "på nåder", som jag t.ex. på barnhem mina första år, så gör man allt för att passa. Kanske bortser man med mycket, bara för att "få vara med"....

Idag har jag erfarenheten så passar det inte, jag inte, ja då är jag väl själv då! Ingen får mera bestämma över mig intill utplåning. Älskade sambon älskar mig som den jag är, dum och snäll olika dagar! Jag tackar och tar emot, så länge han orkar!



/Lena

2008-07-21 @ 19:01:56
URL: http://momma.blogg.se/
Postat av: Tina

Det finns en hel del likheter i de du skriver som vi kan jämföra oss med, är skilsmässobarn o där finns det oxå likheter när man hamnar i en ny familj ibland med kärlek o utan..o duger man ..kanske ibland om man håller sig undan.

2008-07-21 @ 19:34:28
URL: http://tinaz.blogg.se/
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Tack åter igen för alla så fina kommentarer,som gör att jag är glad över att jag jag vågar berätta om olika saker från mitt liv och diverse funderingar jag har.



Det känns bra för mig själv att få göra det,

och det känns också fint att det jag berättar betyder något

och att vi som har varit med om liknande saker kan upptäcka att vi inte är ensamma om våra upplevelser eller olika funderingar.

Att vi vågar dela med oss till varandra av det vi varit med om,vilket jag tror betyder mycket.



Och ja Anette, vi har pratat tidigare i bloggen om barndomen,

och jag är så glad över att du tycker det är skönt att jag tar upp dessa saker, och att vi kan dela med oss av våra tankar och funderingar.

Min barndom präglades också mycket av aga. Speciellt min två år yngre bror fick mycket stryk p.g.a att han vågade ifrågasätta olika saker och opponera sig.

Och ja, man kan reagera på olika sätt senare i livet p.g.a. sår man fått när man växte upp.



Som du Erika berättar så kan man också få sår i själen genom att bli jämförd med ett syskon, och det måste ha kännts så svårt att bli jämförd med din syster på detta sätt.

Och det är hemskt och oförlåtligt när t.om. vuxna säger sårande och elaka kommentarer till ett barn p.g.a utseendet.

Sådant kan också sätta spår i själen för hela livet.



Och ja Lena, det är jobbigt att känna i hela sitt liv att man inte duger, inte håller måttet och alltid bära på sig en rädsla för det.

Det är jätte-jobbigt.

Och jag tror själv att om man som barn märker att man inte håller måttet i sin fars ögon, att det många gånger kan påverka en senare i de förhållanden man har i livet, och de män man väljer.

Vilket man nog oftast inte är medveten om själv.

Men jag har förstått det själv nu när jag ser tillbaka på mitt liv och mina förhållanden.



Och ja, Marie vi har alla olika erfarenheter, och det som man upplevt i barndomen följer med en hela livet.

Trevlig att du Syster Yster kom och hälsade på hos mig igen, och tänk att vi också har haft liknande upplevelser.

Jag kommer snart och hälsar på hos dig.



Tack mina kära vänner för alla kommentarer.

Och det känns så otroligt fint att vi kan dela med oss av våra erfarenheter med varandra.

Stora kramar

2008-07-21 @ 20:00:44
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: jayne

Ja du...man måste både bli älskad och sedd....för den man är. Jag säger ofta till mina barn att jag älskar dem, de är 13 och 15 o kan ibland muttra...men jags er ändå att det går hem. De komemr ofta fram och kramas...sätetr sig ibland i mitt knä...och bara kramas. DET är fint.

Barnen ska känna att de är älskade och accepterade, man får vara som man vill, hitta sig själv, tycka vad man vill. Det är viktigt att våga stå för sina åsikter och kunna utttrycka dem.

Bra inlägg...

2008-07-21 @ 20:54:34
URL: http://jayne.blogg.se/
Postat av: vivan

Jag vill kommentera men det är så svårt...jag fick alltid höra att jag var dum...att det inte gick att lära mig något..av min mamma...min storasyster hade stort A i alla ämnen utom gymn.jag hade några AB...baplus som det hette på den tiden....detta att jag var dum att inte kunna lära mig något har etsat sig fast hela livet...fortfarande kan jag känna att jag inte duger till något....

Men mot mina barn har jag aldrig..jämnfört eller uttalat sådana kränkningar..utan att de skall vara stolta för vad de är..och att jag är stolt över dem..alla barn gör så gott de kan...och det gjorde jag med...nä nu tänker vi på något roligt istället..detta stjäl energi ifrån oss att älta i gammal skit...

kramizar till oss

2008-07-21 @ 21:07:48
URL: http://vwellermo.blogg.se/
Postat av: soffie

du är en stark människa som har tagit igenom dej alla dessa svåra år,

önskar att alla barn kunde få uppleva trygghet och ej behöva känna den osäkerhet som du beskriver.

Din bild är så vacker och sorgsen...

ha det bra!!

2008-07-21 @ 22:05:25
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Ulla

Tänk vad ens barndom präglar en. Som förälder har man ett stort ansvar att få barnen att känna sig älskade och behövda. Både min man och jag har försökt pränta in i vår son att vad som än händer så ska han veta en sak och det är att vi älskar honom!

2008-07-22 @ 11:01:05
URL: http://ulla67.blogg.se/
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Nu är det åter igen en ny dag och jag har satt på min kära dator, och jag blir alltid lika glad när jag hittar alla fina kommentarer jag fått.



Ja, precis som du Jayne skriver, så är det så viktigt för barn att både bli älskad och sedd för den man är, och du beskrev det så fint.

Jag riktigt kände i hjärtat när du Vivan berättade hur du blev behandlad när du växte upp.

Det är så hemskt att föräldrar kan behandla sina barn så.



Det verkar som om många av oss har mer eller mindre erfarenhet av att känna eller inte vara omtyckt eller älskad som man är när vi växte upp.

Ibland har jag tänkt lite på de olika generationerna, och hur det var förr och då speciellt för barnen.

Förr fick barn ofta mycket tidigt lära sig att hjälpa till hemma och även med försörjningen, och många gånger fick inte barn vara barn.

Och den insikt om hur barn behöver behandlas fanns inte på samma sätt då som idag, och barns känslor och vilja räknades då ofta inte.

Men även då som nu, så sätter det spår i själen för ett barn som inte blir älskad och sedd för den man är.

För det är ju så viktigt för att kunna växa upp till en hel människa.



och ja Ulla, som förälder har man ett stort ansvar att få barnen att känna sig älskade och behövda.

Glad också att du Soffie tycker om min bild och tack för dina varma ord.

Åter igen tack för alla kommentarer och önskar er alla en fin fortsatt dag.



2008-07-22 @ 11:39:23
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Erika

Vill bara poängtera en sak gällande min kommentar igår. Det var omgivningen som strödde orden omkring sig. Absolut inte mina föräldrar, så ingen tro som läser att min mamma-pappa var sådana.

2008-07-22 @ 12:22:59
URL: http://crystalwinter.blogspot.com/
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Jo, jag förstår.

Det som omgivningen gör och säger kan också orsaka sår i själen för ett barn.

Vet också när jag växte upp att vuxna omkring kunde vara mycket grymma i sina kommentarer.

De kunde kommentera barn på mycket tråkiga och negativa sätt.

Kram



2008-07-22 @ 13:03:59
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Soffy

Å, vad du är klok! Du skriver så bra, och jag börjar tänka på det vi säger till "våra barn"

2008-07-22 @ 22:19:39
URL: http://tillsoffy.blogspot.com
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Tack snälla du ! Det känns så fint att kuna dela med mig om olika saker och funderingar.

Kram

2008-07-22 @ 22:48:51
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: ElStiffo

Jag gillar bilden.

2008-07-24 @ 17:49:06
URL: http://elstiffo.blogg.se/
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Tack..så glad du gillar den.

2008-07-24 @ 22:44:04
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0