Människan från apor ? :-) + tankar - läran frikyrkan
Kommer ihåg när jag växte upp och hörde talas om Darwin och att vi människor kanske härstammade från aporna
Och hi, hi.....vilket himla liv det blev i den frikyrka jag växte upp i :-D
Nu som vuxen och fri från denna kyrka, så tycker jag det är ganska roligt hur de reagerade
Och jag kommer ihåg min pappas reaktion när han hörde talas om detta, och han uttryckte sig skrämd, och sa:
- att inte kommer vi från apor heller....;-)
Men som jag tänker.. vad är det som är så skrämmande om vi t.ex.härstammar från aporna ?...hi, hi...
det gör väl ingenting ;-)
Sedan till skapelseberättelsen i bibeln, där det står att Adam och Eva var det första människorna och de sedan förökade sig...
Det måste ju i så fall betyda att Adam och Eva och deras barn måste ha förökat sig med varandra...alltså incest ? !!
Och så kom jag att tänka på det med Noaks ark....som det berättas om i bibeln, att Noa samlade ihop två av varje djur ( antagligen en hane och en hona )
Men hur kunde Noa samla alla djur i sin Ark, och dessutom alla insekter...de är väl djur också ? :-)
det måste ha blivit riktigt bökigt :-D...och för alla djuren att kunna samsas på denna båt / Ark :-D
Min fantasi skenar iväg lite ;-)
Det finns en hel del förunderliga / underliga berättelser i bibeln, och speciellt i Gamla testamentet
Men som jag tänker att det som skrivits i bibeln, speglar det samhället och kultur och synen på världen, och den kunskap de hade då....
deras sätt att tolka och och försöka förstå saker...
Och de uppfattade nog, att där de levde, det var hela världen...världen var ju inte så globaliserad som nu.
Så egentligen som jag tycker är att bibeln är bl.a. som en gammal historiebok från den tiden och det samhället,
Mera om min uppväxt i frikyrkan och varför jag lämnade den går att läsa om här
Detta blev mina små rader ikväll och önskar er alla en fin fortsättning på veckan
Häxprocesserna
Jag har tittat på ett par program på TV av Jan Guillou som handlar om häxprocesserna här i Sverige från 1400 till 1600-talet och även ute i Europa
och även på 1700-talet förekom de sista avrättningarna och här i Sverige, och
Detta är en mycket mörk tid i vår historia som man bl.a. kan läsa mera om här
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xjakt
Under denna häxprocessernas tid, även barn blev påverkade och skrämda till att t.ex.utpeka sina mördrar som häxor, som då blev brända på bål
Så otroligt fruktansvärt...
Även andra människor kunde bli utpekade och avrättade av olika andra saker.
Jag har många gånger tänkt på att dessa saker måste ha satt spår i generationer.
Min mormor var född på 1800 talet, så kanske hennes mamma ( min mormors-mor ) och andra släktingar kände till familjer som drabbats.
och kanske även i släkten som hade minnen från denna ohyggliga tid
Och som Jan Guillou berättade så hände en hel del av detta även i Ångermanland där släktingar på min mammas sida bodde.
http://www.accidere.se/d19abfd9-498d-4e49-a17e-69488b4a83a0-29.html
Undrar hur de som drabbats av detta ohyggliga bearbetade detta ?
och hur t.ex. barnen som pekat ut sina mammor, hur det påverkade deras liv, och även generationer framåt...med t.ex. skuld och skam över det som hänt...
Kanske man undvek att prata om det, eftersom det måste varit så svårt....
men minnena måste ändå ha legat som en mörk skugga...i de närmaste generationerna som kom
För det är nog så att svåra saker som hänt i en generation, att minnena många gånger kan ligga kvar som en skugga i de nästa kommande generationerna
Det blev mina små funderingar idag.
Lite jobbigt - tankar + om vädret
Hejsan igen,
det var några dagar sedan jag skrev här i min lilla blogg.
Och om jag ska vara ärlig så har jag inte känt mig så ok den sista tiden, plus haft extra sömnproblem
Tycker att Julen och helgerna har varit extra jobbiga denna gång,
minnen och tankar har kommit och jag har känt mig ganska låg
Sedan finns det ett par saker som gör mig ledsen och som jag jag tyvärr inte kan skriva om här i min blogg
men förhoppningsvis det blir bättre..
Jag brukar annars för det mesta klara att hålla distans till jobbiga saker och inte tänka alltför mycket på det förflutna, saker som hänt, saknaden osv.
Men ibland är det svårt att värja sig...
Men jag ska försöka att inte tynga ner mig själv av saker som jag ändå inte kan påverka...
och jag har också en tendens att ta på mig skuld för olika saker och av andras beteenden, fast jag egentligen inte ska göra det.
Varje vuxen människa har ju ansvar för sina egna handlingar...
Sedan är det också så att jag tål ingen stress längre, och får ångest vid konflikter...så jag undviker dem...
Men det är nog p.g.a allt som hänt genom åren...då jag även fick ta emot för mycket av andras frustrationer...vilka gick ut över mig...
Men man orkar inte fortsätta ge, om man själv ingenstans har att hämta kraft ifrån...
Ni mina bloggvänner som följt min blogg genom åren vet lite om vad som hänt
ja, där gläntade jag lite grann på dörren om det jobbiga som tynger mig...
men mer kan jag tyvärr inte berätta...men skönt att få skriva av sig lite i alla fall...
Hoppas ni alla haft en fin Nyårshelg och och nu är det ännu en helg framför oss som blir lite längre
Men sedan är det lugnt med helger på ett tag...
Och vädret är som det är...fortfarande milt för årstiden..åtminstone här och söderut
det ska bli spännande att se hur den fortsatta vintern blir...
Men jag har läst någonstans att en ny ordentlig storm väntar och det verkar som om det nuförtiden kommer oftare större stormar även här i vårt avlånga land
Hoppas den inte ställer till med alltför mycket problem, som den förra stormen gjorde för många människor
Och hoppas ni alla har haft en fin Nyårshelg och vill önska er alla en god fortsättning på det nya året
och hoppas att detta nya år blir ett bra år för oss alla
Ps. och nu ska jag börja en lite försenad bloggpromenad och fortsätter antaglien imorgon
det är ju så mysigt att hälsa på hos er.
Kvinnans list övergår mannens förstånd ;-)
Min pappa var en person med bestämda åsikter, och tyckte att han hade och ville alltid ha rätt.
Och tyckte inte om att bli kritiserad och kunde ha ett humör....
Så det gällde att uppföra sig och tänka på vad man sa och inte uttrycka sina egna åsikter om de inte var samma som hans
och det var han som bestämde...
Fast riktigt sant var det nog inte alltid...
då mamma vad duktig på att försöka hålla pappa lugn och genom att manipulera..
kommer ihåg att mamma sa de sista åren vi hade tillsammans:
- att genom list så kan man få mannen att tro att det är han som bestämt något fast det egentligen är hon som gjort det,
alltså låtsas / eller fått mannen att tro att det är han som bestämt en sak eller fått rätt.....
Som i ett gammalt ordspråk: Kvinnans list går över mannens förstånd ;-)
Men själv tycker jag det är sorgligt med ett sådant förhållande...
Tycker det är viktigt att mannen och kvinnan kan vara öppna mot varandra och respektera varandras åsikter,
och tillsammans komma fram till beslut
och om den ena partnern ska behöva tassa på tå för den andra och manipulera för hemfridens skull...
det måste vara påfrestande..
Så det var nog inte så lätt för min lilla mamma alla gånger...då hon hade oss barn att tänka på också....
Vi alla är stjärnstoft
Jag såg idag ett intressant TV program på TV2 i Vetenskapens värld
Där de pratade om vårt universum och vad det bestod av och utvecklats osv.
Och de sa att varje del i vår kropp är gjord av kosmisk återanvändning och att vi alla är stjärnstoft
Visst låter det mysigt på något sätt.
Sedan kommer naturligtvis tanken på hur livet uppstod och vad som händer när vi dör
Människan är ju ganska unik...
vi består av materia / grundämnen / molekyler och har ett liv
Men har dessutom en själ...
Blommor, växter osv. har också liv...men de har väl knappast en själ ?
kanske djuren har det ?
Och sedan kommer tanken...vad är själen ?
är det vårt medvetande, tankar, känslor och minnen och erfarenheter ?
Själv vill jag tro att själen lever vidare, när detta livet tar slut, och vår kropp försvinner
Denna lilla dikt här ovanför hittade jag idag som jag skrev när jag var yngre
och som jag själv tycker, säger en del om de tankar jag hade när jag som ung frigjort mig och omvärderat den tro jag var uppväxt med i en frikyrka på 50 och 60 talet
Vilket jag berättat om här i min blogg:
http://ingermaryissa1.blogg.se/category/uppvaxt-frikyrkan.html
Detta blev mina små tankar denna måndagskväll
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare
Meningen med livet m.m. - tankar
Jag har funderat över det om att tänka på livets mening.... om det är en lyx ?
Jag menar att t.ex. människor som inte har mat för dagen...de tänker knappast på meningen med livet
för dem det handlar bara om en kamp att överleva.....
hoppas ni förstår vad jag menar...
När jag växte upp inom en frikyrka under 50 - 60 talet, så gick meningen med livet mycket ut på att leva livet på så sätt så att man fick komma till himlen idag.
det var ett stort rannsakande av sig själv varje dag och kamp för att leva efter de regler och tro som fanns där.
och aldrig kände man att man dög helt och hållet...så det var att kämpa och be till Gud varje dag om förlåtelser för sina synder, tvivel osv.
Då kan man ju undra vad meningen med detta livet är i dessa sammanhang, om det mest går ut på att förbereda sig för nästa liv efter detta.
Och ofta det sas inom denna kyrka att det var då som att komma hem...och att detta liv inte var det viktigaste.
Nu tycker jag att detta är ett mycket konstigt tänkande
Och jag tror att det som händer efter detta livet är lika för alla, oavsett religion eller tro.
Och att bara hålla på att förbereda sig för nästa liv, och grubbla alltför mycket på livets mening är ett slöseri med tiden / livet vi har nu.
Det är som jag tänker..
Nu kanske många tror att jag är Ateist...
men det tror jag inte att jag är....eftersom jag tror på ett liv efter detta och på en annan existens,
och tror att vi ingår i en helhet i universum och allt liv som finns.
Och att en utveckling pågår hela tiden...svårt att förklara vad jag menar ;-)
Men ingen vet med säkerthet hur det förhåller sig med dessa saker....det tillhör ett av livets mysterier...
Kanske meningen med livet är Kärleken och medmänsklighet och att försöka att tillsammans få en bättre värld.
och meningen med sitt eget liv skapar man själv...genom att leva det liv man önskar och har möjlighet till
Och att få må bra och känna sig nöjd med det man har, och gemenskapen med andra människor.
Och skulle det nu vara så att det finns en Gud som det predikas om i kyrkorna, och en del annat...
Så får jag ta det men Honom den dagen i så fall ;-)
Jag är ärlig i mina tankar och skulle inte kunna hyckla för att få vara med i t.ex. en kristen gemenskap
Inte kommer jag i så fall att straffas för det ;-)
Och dessa är mina tankar som utvecklats hos mig efter att ha lämnta denna frikyrka och flyttat hemifrån och som hjälpte mig att bli fri
Om min uppväxt inom frlkyrkan kan du läsa här i min blogg :
Hur tror och tänker ni om dessa saker ?
Att glömma och förlåta
Vad gör man när en person som gjort en illa och sårat, inte en gång utan flera gånger, och gjort saker som inte var bra....
och sedan kommer tillbaka och vill ha en relation igen,
men blir sur om man vill prata om det som hänt
Utan istället önskar att börja om på nytt igen med relationen, utan att prata om det förflutna
Naturligtvis det inte är bra för den drabbade personen att vara långsint...
men om man inte får en liten ursäckt och / eller pratar igenom det som hänt, hur vet man då att det inte upprepas ?
Och det som hänt fortsätter att gnaga innerst inne...och det som hänt får inte något riktigt avslut
( eller hur jag ska förklara det )
När jag går till mig själv så har jag inget större problem med att erkänna när jag gjort fel, även om det naturligtvis ibland kan vara smärtsamt
Men jag har också haft en tendens att ta på mig för mycket skuld...och i vissa situationer tänkt att det nog bara är mig det är fel på.
vilket ibland tyvärr har uttnyttjats...
vad tänker ni om det jag skrivit om ?
Detta blev mina små funderingar ikväll
och sedan kommer tillbaka och vill ha en relation igen,
men blir sur om man vill prata om det som hänt
Utan istället önskar att börja om på nytt igen med relationen, utan att prata om det förflutna
Naturligtvis det inte är bra för den drabbade personen att vara långsint...
men om man inte får en liten ursäckt och / eller pratar igenom det som hänt, hur vet man då att det inte upprepas ?
Och det som hänt fortsätter att gnaga innerst inne...och det som hänt får inte något riktigt avslut
( eller hur jag ska förklara det )
När jag går till mig själv så har jag inget större problem med att erkänna när jag gjort fel, även om det naturligtvis ibland kan vara smärtsamt
Men jag har också haft en tendens att ta på mig för mycket skuld...och i vissa situationer tänkt att det nog bara är mig det är fel på.
vilket ibland tyvärr har uttnyttjats...
vad tänker ni om det jag skrivit om ?
Detta blev mina små funderingar ikväll
Vart tog åren vägen...tankar
För 61 år sedan kom en liten tjej till världen som såg ut så här när hon var riktigt liten :-)
På detta foto sitter jag med en liten maskros i handen och säger: Blamma :-)
vilket mamma berättade att jag sa förstås :-)
Det känns förunderligt att titta på fotot...att se sig själv som liten...
Jag är ett midsommarbarn, och föddes en midsommaraftons natt, och just då var det ett stort åskväder som drog fram har mamma berättat
kanske är det därför jag alltid fascinerats av åskan ;-)
( och mitt liv blev lite åskigt ;-)
Jag har inte förut haft större ålderskriser, men när jag fyllde 60 så hajade jag till, och började bli mera medveten om hur fort åren gått,
och känslan av och medvetenheten kom om hur kort livet är.
Det trodde man ju inte när man var yngre då framtiden kändes lång och med massor av drömmar och förväntningar
och helt plötsligt sitter man här och större delen av livet har gått och med en känsla:
- oj...vad hände egentligen...
Det var ju inte länge sedan jag t.ex. började 1 klass i skolan, lekte på min barndomsplats Eklunden i Linköping,
var tonåring full av drömmar och förväntningar,
flyttade hemifrån, träffade min första kärlek,
blev med barn och födde min kära dotter, hade familj osv,
Massor av minnen från olika händelser i livet...både glädje och sorg.
Många saker skulle jag vilja vilja uppleva igen och många andra saker skulle jag vilja ändra på om det gick.
Men så är livet...men jag tror att sådana tankar kommer nog för de flesta...det är naturligt.
Får nu hoppas att resten av livet blir så bra som möjligt och att få behålla hälsan så länge som möjligt, för det betyder mycket
Och än finns det saker att uppleva.
Känner att det är viktigt att ha barnasinnet och nyfikenheten på livet kvar....att ha ett öppet sinne.
det finns fortfarande så mycket att uppleva och att lära.
Video - delfin och katt - tankar
Kossan.se
Tycker denna lilla film är så otroligt söt med delfinen och kissen som gosar med varandra.
Jag blir riktigt rörd när jag tittar på den.
Tänk om alla människor på vår jord kunde vara som dessa djur,
och vara goa mot varandra och acceptera varandra oberoende av utseende, hudfärg, ursprung, religion osv.
att acceptera och respektera varandra som vi är.
det blev några fler små funderingar från mig som kom nu när jag tittade på denna lilla söta video
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare
Uttrycket: arbetare / arbetarklassen
Men är inte alla som arbetar..arbetare ?
Även de som sitter i regeringen, alla tjänstemän och t.om statsministern osv.
de arbetar ju också ;-)
och Kungen...han arbetar väl också...eller ?
men antar att de inte skulle vilja kallas för arbetare av någon konstig orsak :-)
Vad tycker ni ?
Det blev mina små, kanske lite roliga funderingar idag ;-)
Respekt - provokationer - ansvar
Igår när jag åkte hem i tunnelbanan så satt en kvinna framför mig med en tidning där det fanns en bild på en lättklädd artist
som hade ett stort kors / krucifix på trosorna.
Denna kvinna i tunnelbanan reagerade starkt på det och sa att hon tyckte det var respektlöst, och hon frågade mig vad jag tyckte
Och jag tyckte också att det var ganska respektlöst eller åtminstone onödigt att göra så, som artisten på bilden
Det blev ett litet samtal med denna kvinna om hur viktigt det är att respektera andras religioner och tro.
Som jag själv skrivit förut så tycker jag naturligtvis att det är viktigt med yttrandefrihet när det gäller hur man uttrycker sig på olika sätt.
Yttrandefriheten är något vi ska värna om.
Men samtidigt tycker jag att man ska göra det under ansvar...och speciellt när det gäller att provocera..
Ibland kanske det behövs provokation om det är viktiga saker som behöver förändras eller få människor att reagera och tänka till.
Men ibland tycker jag att det kan gå för långt om man vet att det kommer att såra och t.om. skapa stora problem,
speciellt om man bara gör det för att chockera eller provocera
när gränsen överskrivs och det blir respektlöshet.
Jag vet det är lite knepiga saker det här...men kunde inte låta bli att skriva ner lite tankar om det och om mötet med denna kvinna på tunnelbanan
Vad tycker ni ?
som hade ett stort kors / krucifix på trosorna.
Denna kvinna i tunnelbanan reagerade starkt på det och sa att hon tyckte det var respektlöst, och hon frågade mig vad jag tyckte
Och jag tyckte också att det var ganska respektlöst eller åtminstone onödigt att göra så, som artisten på bilden
Det blev ett litet samtal med denna kvinna om hur viktigt det är att respektera andras religioner och tro.
Som jag själv skrivit förut så tycker jag naturligtvis att det är viktigt med yttrandefrihet när det gäller hur man uttrycker sig på olika sätt.
Yttrandefriheten är något vi ska värna om.
Men samtidigt tycker jag att man ska göra det under ansvar...och speciellt när det gäller att provocera..
Ibland kanske det behövs provokation om det är viktiga saker som behöver förändras eller få människor att reagera och tänka till.
Men ibland tycker jag att det kan gå för långt om man vet att det kommer att såra och t.om. skapa stora problem,
speciellt om man bara gör det för att chockera eller provocera
när gränsen överskrivs och det blir respektlöshet.
Jag vet det är lite knepiga saker det här...men kunde inte låta bli att skriva ner lite tankar om det och om mötet med denna kvinna på tunnelbanan
Vad tycker ni ?
Social status osv.
Av någon orsak kom jag att tänka på en kvinna som jag kände som var ensamstående med ett barn
Och pappan till barnet anklagade sedan henne för att varit ett dåligt föredöme för barnet
Orsaken tyckte han var:
- att mamman bara haft ett enkelt kontorsjobb
- och att de bodde i en förort och området bestod mest av lågavlönade osv. ( ett s.k. fattigt område )
- och han tyckte att mamman skulle ha satt barnet i en privatskola just därför
Men hur skulle mamman ha haft råd till det...?
( på den tiden kostade de skolorna en del )
Men barnet klarade sig bra och har nu som vuxen dessutom ett välavlönat yrke och har det gott ekonomiskt ställt m.m.
Jag tycker nog att hennes pappa var ute och "svamlade" en hel del.
Mamman hade ju gjort sitt bästa, och vad är det för fel att ha ett vanligt kontorjobb osv.?
Pengar och status är ju inte allt här i livet....
det finns ju så mycket annat som är värdefullt...och andra värderingar som ju är viktiga för ett barn att få med sig hemifrån
Och att lära sig respektera andra människor av olika bakgrund, social status, osv.
Naturligtvis ett bra yrke betyder mycket och speciellt om man trivs med det.
Och pengar betyder en hel del för trygghet och för att kunna göra saker man vill och även kan uppfylla drömmar
Men det med status...är något jag inte förstår mig på... :-)
Alla människor är lika värda, och unika....och så viktigt att vi alla möter varandra med respekt och respekterar varandra som vi är, utan värderingar..
Det är mina tankar om det hela...
Vad tycker ni om detta ?
Helgonförklaring m.m.
Läste för någon dag sedan om att den förre påven i Rom är ett steg längre till att helgonförklaras
som man kan läsa om bl.a. här
http://www.dn.se/nyheter/varlden/pave-ett-steg-narmare-helgon
Själv tycker jag dessa saker är ganska konstiga, och vad har de döde för nytta av det ?
kanske får en bättre plats i himlen ?
i så fall det finns hierarki även där :-)
( kan inte låta bli att skoja lite )
Har läst att för en helgonförklaring inom katolska kyrkan så krävs att kandidaten levt ett korrekt liv och följt de kristna dygderna.
Och så krävs det ett mirakel.
Så tydligen uppfyller Påven dessa kriterier ;-)
och som det står i artikeln så påstår sig flera människor ha blivit botade genom honom.
Men som jag tänker det finns många människor på vår jord som offrat sig för att hjälpa sina medmänniskor,
och många gånger i det fördolda.
De borde istället verkligen helgonförklaras...
För vad har denne Påve gjort mera än andra människor för att förtjäna denna upphöjelse ?
De flesta av er som känner mig här i bloggvärlden vet att jag är uppvuxen i en frikyrka på 50 och 60 talet.
Och att jag är mycket kritisk till kyrkor, samfund, religioner osv.
men respekterar naturligtvis andras tro och religioner
Detta blev mina små tankar idag, och det är ju så kul att i sin blogg kunna skriva om olika funderingar.
Ordet: Tro m.m.
Jag har funderat lite på ordet: Tro
det förekommer t.ex.väldigt mycket i religiösa sammanhang.
Man tror på Gud, tror på ett liv efter detta, tror att saker och ting är si eller så.
Och många kämpar för sin tro, och vill sprida sin tro vidare.
Men ordet: Tro...betyder ju..just det: att tro...
alltså betyder inte att: veta.....eller ?
Fast å andra sidan så kan ju tro påverka mycket.
D.v.s. om man tror starkt på att något ska hända, så sätter det igång mekanismer så att det man vill ska hända, lättare händer
eller hur man lyckas med något
att man försöker kämpa lite extra för att det man tror på ska ske
Detta var mina små funderingar idag....det poppar upp lite funderingar då och då ;-)
Angående mitt förra inlägg om strul med kommenterna i bloggen,
så har jag fått svar från Blogg.se att de håller på att jobba med detta och tror det kommer att lösa sig snart.
Kanske det redan funkar bättre.
och jag måste säga att Blogg.se svarar snabbt på mailfrågor och det uppskattas.
Önskar er alla en fin fredag och Valborg
Vad är ett rikt land ? + händelse i T-banan
Jag har hört någon säga att ett land definieras som rikt på hur väl de tar hand om de svaga i samhället,
Hur väl man tar hand om de äldre, sjuka och de som har det svårt och de som inte har det så gott ställt.
Sverige räknas som ett rikt land...men man oroas för den allt mer pågående nedrustningen av välfärden och klyftorna ökar alltmer i samhället.
Det är verkligen en oroande utveckling...
Idag när jag skulle åka med tunnelbanan hem så gick jag förbi några personer som var ganska starkt alkoholpåverkade.
Och jag var tvungen att gå förbi ganska nära kanten till tåg-spåren.
Just då vinglade en av männen till och jag lyckades ta ett raskt steg framåt...för om han vinglat på mig så kunde jag ha ramlat på spåret.
Efteråt var jag ganska skakad...då jag tänkte på vad som kunde ha hänt...
Annars är det underbart väder här i Stockhom, och det är så skönt att nu kunna plocka av sig vinterkläderna.
Man riktigt njuter av solen, värmen och av naturen som mer och mer vaknar till liv.
visst är det underbart !
Ha det så gott mina vänner och besökare och önska er alla en fin fortsatt påskhelg.
Hur väl man tar hand om de äldre, sjuka och de som har det svårt och de som inte har det så gott ställt.
Sverige räknas som ett rikt land...men man oroas för den allt mer pågående nedrustningen av välfärden och klyftorna ökar alltmer i samhället.
Det är verkligen en oroande utveckling...
Idag när jag skulle åka med tunnelbanan hem så gick jag förbi några personer som var ganska starkt alkoholpåverkade.
Och jag var tvungen att gå förbi ganska nära kanten till tåg-spåren.
Just då vinglade en av männen till och jag lyckades ta ett raskt steg framåt...för om han vinglat på mig så kunde jag ha ramlat på spåret.
Efteråt var jag ganska skakad...då jag tänkte på vad som kunde ha hänt...
Annars är det underbart väder här i Stockhom, och det är så skönt att nu kunna plocka av sig vinterkläderna.
Man riktigt njuter av solen, värmen och av naturen som mer och mer vaknar till liv.
visst är det underbart !
Ha det så gott mina vänner och besökare och önska er alla en fin fortsatt påskhelg.
Att ha skuldkänslor..
Tack för alla goa kommentarer för mitt förra inlägg.
Jag har nog ibland en tendens att ta på mig för mycket skuld för saker och ting..speciellt när jag inte mår så bra och tankar och grubblerier kommer.
Men förnuftsmässigt vet jag ju hur många saker egentligen är....och att det är fel att jag tänker så.
för jag gjorde ju mitt bästa under de förutsättningar jag hade då.....
och som uttrycket säger:-- Man är ju bara människa...
Tror det mycket beror på min uppväxt...där vi barn fick oftast ta på oss skulden för saker och ting....
det var oftast vårt fel när något gick fel...vi hade inte varit snälla eller lydiga nog osv....
Och även som vuxna tyvärr vi kände en massa skuld om vi inte gav föräldrarna all uppmärksamhet de förväntade sig....speciellt pappa.
Men som jag tänker nu, så mådde pappa nog aldrig så bra, och hade själv en del i bagaget som gjorde att han var som han var.
Och mamma var nog också en trasig människa inombords p.g.a saker hon varit med om...
Dessutom var jag äldst i barnaskaran och det förväntades tidigt att jag skulle vara ett föredöme för mina syskon
och det ställdes stora förväntningar på mig.
och att vår familj tillhörde en extrem frikyrka med många olika regler och tal om synd och skam...gjorde det inte lättare.
( detta var under 50, 60 och 70.talet )
Sedan dog mina tre syskon en efter en i unga åldrar efter att de hade mått dåligt på olika sätt i sina liv.
Efter att mina syskon dog så kom dessa tankar smygande om skuld...att jag borde ha gjort mera för dem osv.
Speciellt efter min systers död...
och inte så långt innan det hände, så hade jag själv brutit upp från ett destruktiv äktenskap,så jag mådde själv inte så bra.
Sedan började min pappa dessutom anklaga mig för en massa saker,
och gjorde det tydligt för mig hur han tyckte att jag misslyckats med saker i mitt liv, mina äktenskap m.m.
och visade hur besviken han var på mig...och mamma vågade tydligen inte protestera..
De få medlemmar som jag hade kvar i min familj...började ösa sina frustrationer över mig och sin besvikelse...och anklagade mig för olika saker.
Det var då jag började må riktigt dåligt och var tvungen att ta avstånd från mina föräldrar ett tag för att inte förlora förståndet.
Men som jag ser det nu så var det nog min pappas frustration över vad som hänt mina syskon och hans egna tillkortakommanden, som gjorde att han betedde sig som han gjorde.
och han kunde inte hantera det..
Tyvärr är det nog ibland så att sorger inte alltid enar en familj...utan kan t.om, splittra,
och man försöker hitta en syndabock eller någon att ösa sina frustrationer på...
Det är så tråkigt när det blir så.
Dikten här ovanför skrev jag för flera år sedan, och säger kanske en del om hur det kan bli.
Det känns skönt att få skriva av mig lite här i min blogg när det kommer jobbiga dagar och tankar.
Önskar er alla en fin fortsatt helg och hoppas solen skiner hos er som den gjort här idag.
visst är det underbarat att våren äntligen kommit och man får åter igen se alla livets under som sker när naturen åter vaknar till liv efter den långa vintern.
" Hoppas det ordnar sig för dig"...
Kommer ihåg när mamma sa till mig:
- hoppas det ordnar sig för dig också...... vilket betydde att hitta en man
( hon sa det även de sista åren )
Min mamma hade det ganska kämpigt med pappa då han var ganska knepig och kunde ha ett häftigt humör.
Så mamma fick ofta "tassa på tå" och medla och hålla pappa lugn.
Det betydde att hon fick offra mycket...
Pappa blev som hennes identitet och att vara mamma också...
hennes egna behov, önskningar, drömmar osv fick stå tillbaka
Mamma var hemmafru och det förväntades bl.a. att maten stod dukad när pappa kom hem från jobbet,
och att mamma skulle sköta alla hushållssyslorna och ta hand om oss fyra barn
det var nog ofta så på den tiden att kvinnorna var hemmafruar ( 1950 och 60-talet )
Och vi barn skulle vara snälla och lydiga och om vi inte var det så blev det aga, och även mamma fick skulden
Jag har även de senaste åren, när mamma levde, fått veta av min mamma, att pappa ofta sagt att han aldrig skulle klara sig utan henne, då tog han hellre livet av sig
själv skulle jag aldrig offra mig för en man
och mina erfarenheter av mina föräldrars ojämnlika förhållande har nog påverkat mig mycket
I ett par av mina förhållanden var mannen otrogen...då gjorde jag slut...men det blev en jobbigt och smärtsam känslomässig process att bli sviken och besviken,
vilket tog lång tid att komma över...
och i ett äktenskap mannen började uttala hot om jag skulle våga skilja mig.
vilket resulterade i att jag skiljde mig från honom..
för sådant kunde jag inte acceptera
men då brakade allt löst och hans hot blev på allvar och det blev en jobbig tid med polisanmälningar osv.
Jag tror också att om en flicka inte får den bekräftelse och kärlek av sin far som hon behöver
att sedan risken finns att hon faller för första bästa man som hon känner kan ge henne det.
Säkert det inte händer alltid, men jag tror att många gånger det kan bli så
Och jag tror att det hände mig
Nu menar jag inte att pappa inte älskade mig...det gjorde han säkert på sitt sätt....fast han nog inte alltid visade det eller på rätt sätt
och min första kärlek var ganska lik min pappa, det förstod jag senare ( fast han var som tur var inte våldsam mot mig )
men på flera sätt var han han ganska lik min pappa.
Så som jag ser det nu så har mitt förhållande till män varit ganska komplicerade.
Min längtan efter kärlek, och samtidigt så otroligt rädd för att bli sviken och ensam,
men också att jag blev rädd och slog bakut om jag kände igen saker från min barndom
men jag hade ändå en styrka att bryta upp när saker gick överstyr.
Men just denna längtan efter kärlek gjorde mig mindre vaksam i början av mina förhållanden....
Så det kunde bli tråkiga konsekvenser i slutändan
Det blev lite tankar från mig om detta denna söndags eftermiddag.
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare.
- hoppas det ordnar sig för dig också...... vilket betydde att hitta en man
( hon sa det även de sista åren )
Min mamma hade det ganska kämpigt med pappa då han var ganska knepig och kunde ha ett häftigt humör.
Så mamma fick ofta "tassa på tå" och medla och hålla pappa lugn.
Det betydde att hon fick offra mycket...
Pappa blev som hennes identitet och att vara mamma också...
hennes egna behov, önskningar, drömmar osv fick stå tillbaka
Mamma var hemmafru och det förväntades bl.a. att maten stod dukad när pappa kom hem från jobbet,
och att mamma skulle sköta alla hushållssyslorna och ta hand om oss fyra barn
det var nog ofta så på den tiden att kvinnorna var hemmafruar ( 1950 och 60-talet )
Och vi barn skulle vara snälla och lydiga och om vi inte var det så blev det aga, och även mamma fick skulden
Jag har även de senaste åren, när mamma levde, fått veta av min mamma, att pappa ofta sagt att han aldrig skulle klara sig utan henne, då tog han hellre livet av sig
själv skulle jag aldrig offra mig för en man
och mina erfarenheter av mina föräldrars ojämnlika förhållande har nog påverkat mig mycket
I ett par av mina förhållanden var mannen otrogen...då gjorde jag slut...men det blev en jobbigt och smärtsam känslomässig process att bli sviken och besviken,
vilket tog lång tid att komma över...
och i ett äktenskap mannen började uttala hot om jag skulle våga skilja mig.
vilket resulterade i att jag skiljde mig från honom..
för sådant kunde jag inte acceptera
men då brakade allt löst och hans hot blev på allvar och det blev en jobbig tid med polisanmälningar osv.
Jag tror också att om en flicka inte får den bekräftelse och kärlek av sin far som hon behöver
att sedan risken finns att hon faller för första bästa man som hon känner kan ge henne det.
Säkert det inte händer alltid, men jag tror att många gånger det kan bli så
Och jag tror att det hände mig
Nu menar jag inte att pappa inte älskade mig...det gjorde han säkert på sitt sätt....fast han nog inte alltid visade det eller på rätt sätt
och min första kärlek var ganska lik min pappa, det förstod jag senare ( fast han var som tur var inte våldsam mot mig )
men på flera sätt var han han ganska lik min pappa.
Så som jag ser det nu så har mitt förhållande till män varit ganska komplicerade.
Min längtan efter kärlek, och samtidigt så otroligt rädd för att bli sviken och ensam,
men också att jag blev rädd och slog bakut om jag kände igen saker från min barndom
men jag hade ändå en styrka att bryta upp när saker gick överstyr.
Men just denna längtan efter kärlek gjorde mig mindre vaksam i början av mina förhållanden....
Så det kunde bli tråkiga konsekvenser i slutändan
Det blev lite tankar från mig om detta denna söndags eftermiddag.
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare.
Utseendefixering
Satt och lekte i Paint Shop Pro och gjorde denna bild medan jag lyssnade på ett program på TV om skönhetsoperationer.
Ofta blir jag ganska irriterad över dessa program som förekommer mer och mer på TV
Att människor strävar mot en s.k. perfektionism och även i äldre åldrar,
och de inte kan acceptera att det blir förändringar när de blir äldre.
Visst det är inte kul....men vad ska man göra...så är det bara...
Förstår människor som t.ex. har varit mycket överviktiga och t.ex. behöver operera bort hängande hud,
eller för andra orsaker när det verkligen kan behövas och gör att en person mår bättre.
Men när jag ser vanliga människor som är i medelåldern och äldre, och t.ex. vill strama åt huden under hakan för att få en perfekt linje...
då blir jag faktiskt lite sur ;-)
När de säger att de inte ser bra ut...
det betyder antagligen att de skulle tycka att jag inte ser bra ut med mina linjer som förändrats nu när jag blivit lite äldre.
Kan inte låta bli att ta deras kommentarer lite personligt....hi, hi...
hoppas ni förstår vad jag menar ;-)
Att samhället har blivit så utseende fixerat tycker jag är djupt tragiskt...
det är så tröttsamt....
och ännu mera skrämmande är när unga människor fastnar för denna utseendefixering.
Hur ska de senare kunna hantera när deras kroppar förändras när de blir äldre ?
Ska de hålla på och operera sig hela livet ?
Det blev mina små funderingar ikväll :-)
Det förflutna / sin historia
Vad är en stad och en plats utan ett förflutet...utan en historia ?
Och samma gäller nog människan...vad är en människa utan sitt förflutna, sin historia ?
det har jag tänk på många gånger.
Mina tankar går ofta till min barndom....
Det finns mer saker jag skulle vilja berätta om och jag har behov av det.
Även om det finns mycket stora luckor i min barndom...så otroligt mycket jag inte minns...
eller saker jag inte kan sätta i sitt sammanhang
eller saker jag inte kan sätta i sitt sammanhang
En del kanske tycker att man ska lämna svåra saker bakom sig.
Visst kan det ligga en del sanning en det...men glömma...det gör man nog aldrig,
eller till viss del man glömmer, men allt finns nog lagrat någonstans i ens undermedvetna
eller till viss del man glömmer, men allt finns nog lagrat någonstans i ens undermedvetna
och ibland poppar minnena upp...
Och för att kunna lägga jobbiga saker bakom sig så känner i alla fall jag att jag behöver minnas och få berätta.
Säkert det är olika för olika människor men så är det för mig.
Själv känner jag också att det är något som fattas i mitt liv också p.g.a att jag aldrig lärt känna mina mor- och farföräldrar
och heller inte mina släktingar på vare sig på min mors och fars sida.
Och nu när mina föräldrar och alla tre syskon dessutom gått bort.... det känns som ett stort tomrum bakåt i mitt livs historia.
Det finns mycket jag skulle vilja veta....men det går inte längre...
Så om jag t.ex. ska glömma min barndom och uppväxt
så blir följden att det ännu mera känns som om mitt förflutna bara har försvunnit....
hoppas ni förstår vad jag menar...
Svårt att förklara riktigt...
Detta blev mina små tankar idag...
Pengar är inte allt ? + om vaccination
Det är nog inte lätt att vara rik...titta t.ex. på dessa Hollywood fruar ;-) :-D
Har sett dem några gånger på TV och kan inte låta bli att dra på smilbanden ;-)
Deras strävan efter perfektionism och till det yttre...det verkar vara otroligt jobbigt :-)
Då föredrar jag faktiskt min enkla lilla tillvaro....
Jag hörde för ett par dagar på TV en kommentar från en av dessa kvinnor, att hon sa:
- "pengar är inte allt här i livet"
Lätt för henne att säga som har "ganska" tillräckligt av det ;-)
Om hon skulle säga det till någon som inte har råd till tak över huvudet, eller tillräckligt med mat för dagen osv...
så tror jag de skulle tycka att hon var ovanligt korkad.
Visst pengar betyder inte allt...
men kan betyda mycket för de som inte har så mycket...
och kan betyda allt för de som inte har någonting.
Jag hörde för ett par dagar på TV en kommentar från en av dessa kvinnor, att hon sa:
- "pengar är inte allt här i livet"
Lätt för henne att säga som har "ganska" tillräckligt av det ;-)
Om hon skulle säga det till någon som inte har råd till tak över huvudet, eller tillräckligt med mat för dagen osv...
så tror jag de skulle tycka att hon var ovanligt korkad.
Visst pengar betyder inte allt...
men kan betyda mycket för de som inte har så mycket...
och kan betyda allt för de som inte har någonting.
Så är tyvärr vår värld nu....
Idag var jag och vaccinerade mig mot årets influensor.
Det ingår skydd för tre stycken sådana
Här är en länk som berättar lite mera om årets vaccin:
Än så länge känns det bra efter sprutan och jag tror inte jag får några större biverkngar.
Det blir nog på sin höjd lite ömhet i armen som efter vaccinet mot Svininfluensan förra året, och jag tyckte inte det var så farlig.
och det känns skönt att jag tagit sprutan,
då jag känner på mig att min kropp skulle nog inte klara av en ordentlig influensa så bra längre, och dessutom har jag problem med luftrören.
Så jag känner att jag gjorde rätt.
Sedan fick jag en liten knasig fundering ;-) ....hur vet man om man har fått rätt spruta ? ;-)
Tänk om de olika vaccinen blandats ihop ;-) :-D
För de har ju så många olika vaccionationer på en vaccinationsmottagning
Men man måste ju lita på dem där man vaccinerar sig så jag hoppas jag är skyddad nu :-)
Sympati, Empati, Medkänsla
Jag har funderat lite på dessa tre ord, och över skillnaderna, och kollade lite och hittade dessa förklaringar för dessa betydelsefulla ord:
Sympati
är att ha känslor för en annan människa, att känna för någon...sympatisera med någon eller med något som man har gemensamt.
Att även kunna leva sig in i en annan persons känslor och dela dem , ha förståelse, solidaritet, deltagande osv
och motsatsen till sympati är antipati
Empati
betyder medkänsla eller inlevelse ...en förmåga att föreställa sig själv i en annan persons situtation.
Avsaknad av empati är att man ignorerar andras känslor när man inte kan förstå dem och då inte bryr sig
Och att den empatiska förmågan är en av grundstenarna i den s.k. emotionella intelligensen, EQ.
Medkänsla
är nära besläktat med begreppet Empati och ingår i Sympati också.
Intressanta ord tycker jag och så otroligt viktiga.
Önskar att det funnes mera av speciellt Empati på vår jord, så mycket annorlunda mycket skulle vara då.
Det där med stress
Fortsätter att skriva lite om stress som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Alla är nog mer eller mindre känsliga för stress.
Och i lagom mängder så har jag hört att det kan vara positivt och man blir mera allert.
Och i lagom mängder så har jag hört att det kan vara positivt och man blir mera allert.
Men är man utsatt för långvarig stress och inte kan pausa från den så kan det vara skadligt.
och att det är skillnad på yttre och inre stress.
Jag tror att inre stress är farligare och om man dessutom är utsatt för både och så är det inte alls bra.
Som jag skrev i mitt föregående inlägg så lider jag av sviter av flera år av inre stress, som tömde mig på energi.
som nu bl.a. resulterat i att om något oförutsett händer så stressar jag så lätt upp mig,
och det är svårt att styra det
Och jag får hjärtklappning, ont i magen och t.om känner rädsla och får ångest.
och det är svårt att styra det
Och jag får hjärtklappning, ont i magen och t.om känner rädsla och får ångest.
Och det kan sedan ta tid för mig att lugna ner mig igen.
Och jag oroar mig så lätt för saker och ting...
Och jag oroar mig så lätt för saker och ting...
Av långvarit stress kan man tyvärr även få sömnproblem och minnesproblem och det kan även påverka en fysiskt på olika sätt.
Jag har hört att man blir också känsligare för stress när man blir äldre och det verkar stämma.
Man orkar inte med vare sig yttre eller inre stress på samma sätt som när man var ung.
Jag kom nu också att tänka på en lite rolig och underlig stress...
Som t.e.x i tunnelbanan att folk får så bråttom när ett tåg håller på att komma och de rusar för att hinna med det.
Trots att tågen går med bara 5 eller 10 minuters intervaller.
Visst är det lustigt :-)
Synd att människor stressar när de inte alls behöver göra det.
Det blev mina små funderingar ikväll.
Ha det så gott mina blogg-vänner och besökare
Nunneliv + om dörr-påringning igen
Idag var det på TV ett program om en ung kvinna som vigt sitt liv för att vara nunna i ett kloster för resten av sitt liv.
Jag har ganska svårt att förstå detta.
Att helt vilja ställa sig utanför samhället, lämna sin familj och leva i en egen liten värld i tystnad tillsmmans med andra nunnor,
och som hon beskrev det även med lydnad osv.
Ja tänker att ibland kanske människor väljer ett sådant liv för att de inte klarar av det vanliga livet...kanske en flykt från något..
Säkert inte alltid...men...
Eller också att man är så rädd för tvivel i sin tro så man ännu hårdare knyter an till den,
och vill leva på en plats där det liksom blir lite enklare att tro...
med mindre utrymme för jobbiga tvivel och s.k. frestelser....
Som nog de flesta av er redan vet så är jag uppvuxen inom en Pingstkyrka på 50 och 60 talet,
så det blir en det funderingar när jag ser och läser om sådana här saker.
Själv är jag glad över att ha frigjort mig från denna kyrka och tro, och slippa inre kamp med tro och tvivel, som kan vara så jobbigt.
Tycker att livet är till för att levas fullt ut och för mycket grubbel om sin existens och tro kan verkligen göra livet svårare.
Sedan till det jag skrev i mitt föregående inlägg om kvinnor som ringt på min dörr och sagt att de kom från hemtjänsten
och antagligen skulle till en annan kvinna i huset med samma efternamn.
Tidigt i morse hände det igen,
och yrvaken var jag tvungen att öppna dörren för annars hade hon kunnat förstöra mitt lås när hon provade nycklar i det.
( Naturligtvis kollade jag i titthålet först. )
Denna gång bad jag att få se legitimation från hemtjänsten, men det hade hon inte, eller också förstod hon inte vad jag sa.
Hon hade tjockare klädsel och huvudduk på huvet som en del muslimska kvinnor brukar ha, och det hade de andra kvinnorna också som kom de andra dagarna
Imorgon ska jag ringa till hemtjänsten här och tala om för dem vad som hänt.
för nu är jag så trött på detta.
Jag har problem med sömnen och dessutom bli väckt tidigt på morgnarna på detta sätt, gör mig "en aning" irriterad ;-) :-D
Hoppas ni alla har haft en bra helg och önskar er alla en bra vecka som kommer.
Att vara och tänka olika
Jag har tänkt lite på om människans behov av att tillhöra en grupp och gemenskap, tillhörighet
och att det betyder mycket för oss människor och ger många gånger trygghet,
och att det betyder mycket för oss människor och ger många gånger trygghet,
men det verkar också ibland vara viktigt att man tänker lika...
inte alltid...men det kan vara så.
inte alltid...men det kan vara så.
Själv har jag ganska svårt med detta och det har nog med min uppväxt att göra.
Jag är uppväxt inom en frikyrka på 50 och 60 talet, som jag berättat om förut i min blogg,
och där fanns inget utrymme för oliktänkande eller att man ifrågasatte olika saker.
man var tvungen att hålla tyst och inte opponera sig för att inte hamna utanför gemenskapen.
Och samma var det hemma tyvärr.
Så för mig det har blivit mycket betydelsefullt att man inte behöver vara eller tänka lika,
förutom när det gäller viktiga saker som människosynen osv.
Jag skulle t.ex. inte kunna vara tillsammans med rasister, människor med fördomar mot andra, och som förtalar andra
eller gör andra illa osv, ....där går gränsen.
Kommer ihåg på jobbet och där var vi en större grupp som brukade fika tillsammans på eftermiddagarna och vi hade så roligt.
Vi var alla från olika länder, med olika religioner, kulturer, åsikter osv.
och ibland kunde diskussionerna gå höga och t.om bli heta, och vissa motsättningar kunde komma fram,
men i slutändan var vi alltid sams igen.
För det fanns en stor respekt för varandra som personer.
Det var så otroligt kul och gav så mycket.
Oj....vad jag saknar den tiden....
Men på morgonfikat eller på lunchen på jobbet, så brukade jag ofta sitta tillsammans och fika med olika personer
för jag har alltid tyckt om möten med olika människor.
På denna arbetsplats hände det tyvärr också att det pratades bakom ryggen på arbetskamrater,
och man kunde t.ex. få höra att den personen är si eller så.
Men ofta när jag suttit och fikat med just de personerna, så upptäckte jag många gånger att det inte alls stämde det andra sagt om den.
Jag tycker det är trist när det skvallras och spekuleras om andra, och att man lätt dömer personer utan att man egentligen vet hur saker förhåller sig.
Och det kan t.om bli mobbning...
och det värsta är när den drabbade inte ens vet vad det handlar om.
Önskar så att människor på vår jord kunde vara mera toleranta mot varandra,
och ha mera empati för människors olika livssituationer, och kunna acceptera varandra som de är.
och ha mera empati för människors olika livssituationer, och kunna acceptera varandra som de är.
Även om man kanske inte alltid förstår den andra människans situation, tro osv. så tycker jag att det är viktigt att respektera den andra personen.
Tänk så mycket elände som kunde undvikas då och vår jord skulle bli en mycket bättre plats att leva på för alla.
Detta blev mina små funderingar ikväll.
Funderingar om att bära slöja
Vilket sommarväder det har blivit....
Våren var sen och sedan allt exploderade i naturen på träd, buskar och på marken så det nästan knakade om det.
Jag tycker detta är den underbaraste tiden på året.
Idag var jag en sväng till ett köp-center
och när jag skulle hem igen så formligen himlen öppnade sig och öste ner det regn som naturen antagligen behövde.
Trots att det var nära till tunnelbanan så var det omöjligt att gå dit p.g.a regnet.
Så jag satte mig på en bänk inne i köp-centret och vilade mig lite.
Där fanns också en arabisk invandrar familj, och en äldre kvinna som hade svarta kläder och huvudbonad så bara ansiktet syntes,
och vi satt och pratate lite och skojade om vädret.
Det fick mig att tänka på diskussionerna som pågår både här i Sverige och i andra länder om det ska vara fritt att bära dessa kläder och slöjor
eller i vilka sammanhang det är ok eller inte ok.
Jag tycker definitivt inte att de ska förbjudas att bäras på allmän plats, men när det gäller jobb i olika yrken så tycker jag nog inte dessa kläder alltid passar.
Jag tänker bl.a. på det jag läst om kvinnan som strider för att få bära denna svarta dräkt där bara hennes ögon syns,
och det är på ett dagis tror jag.
Jag tycker nog att det inte är lämpligt t.ex. på dagis här i Sverige,
då jag tror att många barn som inte är vana vid detta kan ju t.om. tycka det är skrämmande
med en person klädd helt i svart och man ser bara ögonen.
Och sedan det finns t.ex. yrken inom sjukvården osv. där det nog inte heller passar.
Men en fin huvudduk tycker jag är ok och jag tycker inte det behöver vara störande.
Det tycker jag att de muslimska kvinnorna ska kunna ha om de vill det.
Här på apoteket finns ett par kvinnor som har det och jag tycker det stör inte alls.
Men t.ex. klädseln i helt svarta kläder så bara ögonen syns, går nog inte bra i de flesta yrken.
Detta är mina personliga funderingar om det hela.
Men på fritiden och i övrigt på offentliga platser så tycker jag att människor ska få gå klädda som de vill.
och mig stör det inte alls.
Vad tycker ni ?
Skönhetsideal m.m.
Idag såg jag ett program om bröstoperationer och där var bl.a. en tävling i Usa, för tjejer att vinna en bröstförstoring och det upprörde mig en del.
Och hon som vann tyckte jag verkligen inte behövde det.
Jag tycker det nuförtiden har gått för långt med detta och ibland även här.
Naturligtvis det finns kvinnor som behöver operationer av olika orsaker,
men jag tycker att det verkar ha gått för långt med detta om det enbart går ut på för att förändra p.g.a vissa skönhetsideal.
Själv har jag aldrig t.ex. haft problem med mina tuttar...vare sig när de var små eller när de var större :-) :-D
...jag tänkte aldrig i de banorna...
Och det där att se s.k. "perfekt" ut.....vad är perfekt egentligen...
Tänk om kvinnor och speciellt de som är yngre kunde acceptera och tycka om sina kroppar som de är
och acceptera att alla är vi olika.
Det är trist om det yttre blir viktigare än det inre hos människan.
Det var inte samma problem när jag var ung...inte denna press att man skulle se ut si eller så.
Tycker också att det med träning och mat kan gå lite för långt också...
när det känns som ett tvång att träna si och så många gånger i veckan eller / och ständigt tänka på vad man äter.
Naturligtvis det är viktigt att man rör på sig, och äter förståndigt och nyttigt....så missförstå mig inte ;-)
Men jag tror att dessa saker kan gå till överdrift...om man dagligen tänker på vikt, träning och på vad man äter.
Detta blev mina små funderingar ikväll.
Ha det så gott mina vänner och kramar.
Diffusa ögonblicks-minnen
Det händer med mig ibland att det kommer ett minne eller bild eller en känsla i någon sekund av något jag känner igen...
Och jag försöker hålla det kvar för att se vad det är för minne...men de bara försvinner snabbt igen.
Oftast finns det en stor sorgsenhets / vemods-känsla som kommer med dessa ögonblicks-"minnen"
Det kan också t.ex. vara en doft som jag känner igen, men jag kan inte fånga något minne av det...utan det också försvinner blixtsnabbt.
Jag skulle vilja hålla kvar dessa ögonblicks-biler osv. för att utforska vad det är, men det verkar omöjligt.
Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg, att det händer också ibland innan jag ska sova
att ett minne kommer av att jag är i en lägenhet och leker med en annan flicka i köket i en annan lägenhet,
och helt plötsligt kommer mamma och hämtar mig och det blir bråk med min mamma och den andra flickans mamma.
Jag ser framför mig hur köket ser ut, hallen och ytterdörren och vart vardagsrummet finns, och kommer ihåg trapporna vi gick ned i från denna lägenhet.
Men kommer inte ihåg vad som hände ..bara att det kändes jätte-jobbigt...
Eller ett minne kommer att jag sitter i ett vardagsrum när jag är liten och jag håller på med olika pussel helt ensam,
men mamma och pappa finns i köket bredvid...tror att det är de i alla fall...
Men det är inte i lägenheten där jag växte upp....och jag undrar var det är någonstans...
Även där känner jag en vemods- och sorgsenhetskänsla...
Vet inte varför dessa minnen kommer ...mysko...
Tydligen har man en massa i sitt undermedvetna som poppar upp på dessa sätt.
Har ni upplevt eller upplever ni också sådana saker ?
Skulle ej vilja byta...+ en vårbild
Jag såg senaste TV-programmet om Hollywoodfruar, och jag förfärades över det ytliga liv de lever.
Jag skulle absolut inte vilja byta med dem trots deras rikedom...
jag föredrar mitt enkla liv, trots att det inte är så lätt alla gånger...
och jag skulle inte vilja eller klara av leva det liv de lever....
Jag tycker att det är rent sorgligt att se hur dessa kvinnor lever och tänker.
Visst skulle det inte vara så dumt med lite extra pengar, men inte till vilket pris som helst...
Och hade jag mera pengar så skulle jag inte spendera dem på status osv...
Sånt förstår jag mig inte på...
Och som dessa kvinnor i programmat att hela tiden tänka på hur man ser ut,
att så desperat kämpa mot de spår åren sätter...och ett så ytligt liv...och så jobbigt...
Nej, då accepterar jag att jag är lite rund och även att kilona satt sig på lite fel ställen som jag skrev i ett annat inlägg för några dar sedan :-) :-D
och att ha friheten att vara som jag är...
Så blev det en liten bild i väntan på våren som nog är på väg fast det kanske inte syns just nu och det har blivit lite kallare.
Men snart så...
Ha det så gott mina vänner och kramar.
Katastrofen på Haiti - funderingar
Jag kan inte låta bli att skriva lite om den förfärliga jordbävningen / katastrofen som hänt på Haiti.
Det är svårt, om inte omöjligt, att kunna förstå hur dessa människor har det.
Vi lever så skyddade i vår del av världen och det är chockerande att se hur människor på andra delar på vår jord har det och vad de får gå igenom.
Jag tittar ganska mycket på CNN, och det de visar från denna katastrof på Haiti, gör ont att titta på.
Vi trampar alla på samma jord, och det känns så orättvist att andra ska behöva lida så.
Och alltid är det de som är fattigast som drabbast värst även när natukatastrofer sker.
Så många som som fastnade i hus som rasade, och inte blev / räddade p.g.a att det inte finns resurser för att få loss dem.
Och människor som blev skadade och även dör p.g.a att det finns inte tillräckligt med resurser för vård.
Önskar att världen kunde komma med hjälp lite snabbare när sådant här sker på vår jord.
För visst borde det finnas en beredskap att snabbt kunna rycka ut, eftersom dessa saker händer oftare nu.
Och dagarna går och dessutom det saknas mat och vatten och människorna blir allt mer desperata.
Får verkligen hoppas att mera hjälp kommer fram snart till alla dessa människor som har det så svårt.
Det finns t.ex. pengar till färder till månen, otroliga tekniska utvecklingar för nöjes skull, och till krig m.m.
Så nog borde det finnas resurser att hjälpa våra medmänniskor i nöd och lite snabbare.
Ja, detta blev lite av mina funderingar idag.
Kramar
