.....Inger Maryissa´s Blogg

Träffa en partner på äldre dar

---

Ja det är ett val man får göra här i livet...men det faller sig nog naturligt...är man dökär vill man vara nära den man älskar...eller vad tror du...

även om man är till åren kommen...kramar till dig!

Jättefin bild, så mild och fin.

Alla längtar vi ju att bli sedda och ha någon som bryr sig om. Det är det enkla. Men jag tror att man måste våga försöka, men vara lite försiktig. Bara att fika med någon eller att göra en utflykt kan vara mysigt.

Jag tror och hoppas att det finns någon där för dej!!!

(Visst är det bra att, nuförtiden är vi kvinnor självförsörjande!!!)



Sov så gott

Intressant tanke. En annan tanke är, VAD är "äldre dar"?

Ska berätta om när jag skilde mig, då var jag relativt ung - 37 år. Såg två pensionärer sitta på sin bro och dricka kaffe i morgonsolen. Jag stannade bilen och grät uppgivet. Jag hade förvägrat mig själv den samhörigheten som följer av ett långt äktenskap och liv tillsammans ... tyckte jag.

Sen räknade jag på fingrarna och slutade gråta. Jag hade varit gift i 17 år, lade 17 år till mina 37 vilket blir 54 ... Alltså skulle jag hinna ha ett lika långt förhållande till och ändå inte vara i deras ålder....

sen, efter det hade jag ett samboförhållande som tog slut efter sju år.

OCH oförväget stormar jag vidare - nu är jag i den ålder som jag satt och grät över - 55 - och har ett nytt, inte så långt samboförhållande som varat i åtta år. När jag äntligen blir pensionär, när jag och min gråe sambo ska sitta på altanen i morgonsolen och dricka vårt kaffe - har vi ändå hunnit ha 18 år tillsammans. Som nyblivna pensionärer!

Jag tror inte man ska förskräckas av att kanske bli beroende av någon annan. För idag är alla, både män och kvinnor självgående. Man "behöver" inte vara tillsammans, utan man är tillsammans för man VILL det.

Sen är frågan VAD är "äldre dar"? 55, 60, 70, 80 ?? Ju äldre man blir själv desto längre fram skjuter man "äldre dar"-gränsen! en 80-90 år tycker jag är ganska gammalt dock.

fnissar



/Lena

Jag tror på att följa sitt hjärta =)

kärlek o förhållande är nog inte ett dugg svårare för att man blivit "äldre" tvärtom tror jag, man vet lite mer vad man vill och vågar stå för det, grattis i efterskott! :)

Tänker på en sak...att ju längre tiden går som ensam, desto fler (o)vanor skaffar man sig :-)

Inte vet jag om jag skulle tillåta någon att störa mina rutiner, t.ex på morronen...men man vet ju aldrig, det kanske skulle gå bra L

Jag tror att vi alla är olika i vårt tankesätt om förhållande när vi kommit en bit på livets trappsteg.Att sedan vara sambo/särbo är också något båda få ta ställning till. Kanske tar det lång tid att acklimatisera sig till någon, om man levt själv länge.Man har sina vanor och gör som man vill, utan att tar hänsyn till mer än sig själv.



När vi sedan kommit ännu längre upp i ålder 70-80 tror jag ensamheten blir förfärlig om inte barn/barnbarn bryr sig. Att då sitta där själv är nog inget någon vill innerst inne.



Själv vet jag vad jag vill har ut av livets sista framtid. Tror också att väljer man samboförhållande så måste båda verkligen se till att tar hänsyn, låta var och en ha sitt lilla liv och inte inkräkta på den andras intressen som funnits under hela livet. Att respektera, ta hänsyn, vara lyhörd är begrepp som visas till den man lever samman med.



Håller också med dig om att kvinnan var den som skulle stanna hemma förr och ta hand om hemmet och barnen, med allt vad det innebar.



Mamma berättade en gång hur vi tre syskon låg sjuka i mässlingen, pappa låg oförmögen i sängen med mycket svår ischias och själv väntade hon sitt fjärde barn.Minns också hur hon höll på att slita ihjäl sig under den perioden med alla som var sjuka på en och samma gång. Det var inget avundsvärt alls.



Det var mina tankar om ditt inlägg.



Kram och en solig fin dag hoppas jag du får!

Glömska jag är här igen. :) Fin rofylld bild du gjort. Den alstrar så mycket fint!

Det kan säkert vara skönt att bli särbo, men om man blir riktigt kär så vet man ju hur det är; då vill man bo ihop. Och älskar man någon så orkar man oftast med allt det jobbiga.

Men det är nog som du skriver, att kvinnan är den som vårdar. Gubbarna är skröppligare. Förhoppningsvis ändras detta med jämställdheten, nu finns det ju faktiskt män som gör allt i hushållet! Dock inte min ;)

Ja du Inger.. jag skrev oxså ett litet bloggblad om det inre idag..

Såg du Paradiset på TV? Jag såg reprisen i söndags.. där såg man det där som just du beskriver.. manligt o kvinnligt .. mannen styrde sin kvinna med "varm hand";-) Annars det där att hitta partner på äldre dar har både sina fördelar o nackdelar.. jag har bevis på det negativa, då min sambos föredetta försökt o försökt.. det slutar alltid med en "sprucken vas". Inte alls så lätt då man varit ensam en längre tid att rota sig i en annan människas vanor.. särbo.. kanske en bra lösning.. ja det är det säkert, för visst vill man ha någon vid sin sida på äldre dar:-)

Kram på dig o dina tankeord*

Svar:

Som jag ofta brukar skriva, så är det så otroligt mysigt och spännande att sätta på datorn och hitta alla trevliga och intressanta kommentarer här i min lilla blogg.



Jag är nog ganska påverkad och mina funderingar har präglats av hur jag sett hur min mamma uppoffrade sig, inte bara när det gällde hem och barn utan också för pappa.

Hur hon blev tagen för självklar, tassade på tå, hade ingen möjlighet att göra saker hon själv ville, osv.

och uppoffrade sig även när när pappa blev skröpligare och blev totalt instängd med honom eftersom hon inte kunde lämna honom ensam.

Så jag har aldrig låtit någon man styra och ställa med mig ;-)



Och ja, det är skönt att kvinnor nu är självförsörjande, och man är inte tvungen att stanna i ett förhållande om det inte är bra.

Och det är skönt att idag är alla, både män och kvinnor självgående,

och att man måste inte vara tillsammans, utan man är tillsammans för att man vill det.



Jag känner också att ju längre tiden går som ensam så skaffar man sig ju egna rutiner och det kan bli svårt om någon stör eller att behöva ändra på dem ;-)

Det är ju så skönt att kunna göra som man vill ;-)



Fast det är klart att man vet ju aldrig hur det blir om man träffar någon,

och kanske är det så att när man är äldre man respekterar varandra på ett annat sätt också p.g.a livserfarenheten man fått,

och man låter var och en ha sitt liv, och inte inkräktar på den andras intressen som funnits under hela livet.



Och det med jämställdheten har förändratas också, så att mannen också tar del i det som behöver göras i hemmet osv,

även om alla män fortfarande inte har hunnit i kapp när det gäller jämställdheten ;-)



Och ja, säkert att ensamheten kan bli svår när man är ensam som äldre, speciellt om man inte har barn eller barnbarn som bryr sig, och det är inte roligt att sitta där själv.

Men den dagen kommer nog förr eller senare i alla fall, då någon av partnerna kommer att gå före till den andra sidan.



Jo, tankarna på särbo kan säkert förändras om man träffar någon och blir riktigt kär, fast själv är jag numera "ganska" försiktig... ;-)

Och tror själv fortfarande att jag skulle föredra att bo särbo. Man kan ju ha det mycket bra och mysigt i alla fall.

Men det är som jag själv tycker...



Tyvärr Pialotta, så såg jag inte Paradiset på TV, ska försöka komma ihåg att titta på det nästa gång.

Jag är också glad att ni tycker om min lilla bild. Det är ju så roligt att skapa bilder till mina inlägg.



Åter igen tack för alla fina och så intressanta kommentarer.

Vad kul det är att blogga om olika saker, och som ni märker kan jag inte låta bli att spinna vidare på ämnet här i mina svar.

Kanske det är någon som går tillbaka hit och läser även detta ;-)

Ha det så gott mina vänner, och kramar tillbaks.

Ja Inger, jag håller med dig, att vara särbo. Kanske inte passar för alla, men jag har sett där det skulle ha varit utmärkt om de varit särbo i stället för sambo. Detta par skulle, tror jag, kanske ha hållit ihop i dag om det inte varit för deras respektive barns skull.



Som särbo hade de haft var sitt hem med "sina" prylar som deras resp. barn vuxit upp med. Barnen hade inte behövt vakta som hökar på varandra och vara rädda för VEM som skulle roffa åt sig den eller den prylen. Det här är ju MIN mamma, MIN pappa, inte DIN. DU äger inte min mamma/pappa. Allt smussel och baktal.



Detta överfördes naturligtvis också till barnbarnen.



Det är ju den naturligaste sak i världen att älska sina barn, så detta vaktande blev ett gift för paret. Det sprack. Vem vill sitta där utan barn/barnbarn under sitt liv… trots hur de är.



Jag har även ett annat par i min närhet där alla barn på bägge sidor älskar sin mamma och pappa för att de fått ett så rikt liv och barnbarnen fullkomligt avgudar dem.

Men detta är nog väldigt sällsynt.



Därför Inger, är nog särbo det jag föredrar, det är så som jag känner "i dag" när jag tänker på det.



Min Gubbe är mycket snäll och vi hjälps åt, men han behöver bli ”påmind” S

Å jo, han kan ha humör också… haha



Din bild är fin och säger mer än ord! Kram!

Svar:

Jo, jag håller med.

Att flytta ihop som äldre kan gå bra, men det kan också gå riktigt illa...precis som du berättade här.

Jag har också sett sådant på nära håll.

För när man som äldre träffas så har oftast parterna en hel del i "bagaget".

Det kan bli konflikter även då respektive barn är vuxna, och de bl.a. vaktar på vad som är deras.

Men är man särbo så slipper man sådana konflikter som verkligen kan förstöra.

Så glad att du tycker om min lilla bild.

Kramar tillbaks.

Intressant ämne Du tar upp, tror det är så att det är väldigt personberoende vilken man välje på äldre dagar, både den person jag är och den person jag eventuellt skulle möta, vissa personer skulle jag säkert kunna kunna vara sambo men inte vissa, tror mycket handlar om att ge utrymme och att ha utrymme vid ett nytt samboförhållande på äldre dar.

Jättefin bild Du gjort.



Kramar //annette

Fin bild! Ja du visst funderar man helt klart.Jag är ju i det läget att min make är betydligt äldre än vad jag är så han kommer troligen att bli skröplig betydligt tidigare än jag.Och för mig är det självklart att jag kommer att finnas till hands för honom så länge jag bara orkar och kan.

Jag tror man gör klokt i att följa sitt hjärta i detta fallet.Vi är alla olika och tänker olika vilket jag tycker är verkligen bra.Var och en ska göra som den vill!

Kram på dig!

Ja jag funderar ofta över detta med att bli äldre, när man som jag inte har några barn så tänker jag ju ofta på om man kommer att bli mycket ensam eller...att träffa någon när man r äldre kan ju vara så underbart, men säkert även som du säger fyllt av många svårigheter, men vi vet ju ingenting om vad morgondagen rymmer så jag ´tror på att fälja sitt hjärta...jag har på nära håll sett hur mamma slitit efter att pappa blev sjuk så mycket så nuy ser vi sviterna...men i den generationen så är det bara så....mycket stor integretet och svårt att be om hjälp...tack för dina ord / kram

Jag har också funderat på det där med ensamhet och tvåsamhet, speciellt eftersom jag har skilj mig en gång. För mig är det inte givet att tvåsamhet är det bästa. Innerst inne tror jag att ensamhet skulle passa mig mycket bättre. Man behöver ju inte vara ensam för att man lever i ensamhet. Jag skulle antagligen intressera mig för ngn ideell verksamhet eller utveckla ngt intresse som jag har. Däremot finner jag mig inte helt tillfreds med mig själv, jag önskar att jag gjorde det, för jag är övertygad om att jag är en sådan person som borde leva ensam. Jag vill gärna ha min ordning och saker och ting på mitt sätt. Särbo är naturligtvis ett alternativ... Nej, jag tror att jag är en sådan som egentligen borde leva ensam. Nu står jag som sagt var inte ut med mig och då är det bra att ha ngn som distraherar..;-)) Jag är rädd att kommentaren blev lite otydlig, det jag egentligen vill ha sagt är att jag är tillräckligt egensinnig för att leva ensam....det hade nog varit det bästa.

Svar:

Glad att ni tycker om min lilla bild.



Kul att du Anette tycker det är ett intressant ämne jag tog upp,

och jag tror också det är mycket personberoende vem man väljer på äldre dar, att kunna ge och ha utrymme för varandra.

Och ja Corina, det är nog viktigt att vi gör som vi själva vill,

och vi är alla olika och tänker olika.

Ja Britten säkert man nog funderar mera på detta när man blir äldre.

Och som jag själv tror så tänker man nog lite olika än när man var yngre.

När man var yngre så följde man mest bara känslorna, den stora kärleken, men känner att nu när man är äldre så är det så mycket annat som ska stämma också.

Fast jag önskar nog att jag hade tänkt lite mera så förut också, då hade jag sluppit en del trassel och besvikelse.

Håller med dig också Marie, att det är inte alltid givet att tvåsamhet är det bästa,

och själv känner jag nu att särbo skulle vara det bästa för mig.

Det är skönt att nuförtiden så är det ok att leva ensam eller att leva särbo.

Sedan hur man än tänker och väljer, så vet man ju ändå inte vad morgondagen rymmer.

Men så är ju livet när det gäller många saker.



Åter igen tack för så fina och intressanta kommentarer.

Många kramar tillbaks.

fin bild du har knopat ihop =)

ibland nynnar jag en melodi, om att ha en man i en byrå, i en ask bland alla grejjer, och plocka fram min ask när jag har lust, hehe....

särbo måste ha en fördel med att vill man vara ifred, då kan man det.....säger jag som har man och barn, ibland vill jag stoppa min man och barn i en ask......för att få vara ifred och kunna tänka för mej sej själv någon gång, min tid kommer nog...



ha dä bra

Hej!! Jag tänkte just på dig igår och att jag måste kika in här, det var några dagar sedan. Och en annan har haft fullt upp med renoveringen. Och då får jag precis ett inlägg av dig. Ja detta med på äldre dagar. Skulle jag vara singel nu så skulle jag nog med välja att vara särbo. Mensen, ja om den bara kunde utebli hos mig med, det skulle vara guld värt.. kramar

ja ibland undrar man vad som är bäst,tror att det kan va underbart att ha någon att dela allt med,

hoppas du hittar någon att dela det med.

Må så gott och va fint du gjort

Min mamma träffade en ny man på gamla dar, och de fick ett fantastiskt liv tillsammans. De pysslade om varandra och gjorde en massa roliga saker, samtidigt som de var förståndiga nog att våga göra en del saker på egen hand också. Det gäller nog att följa sitt hjärta och vara ärlig mot sig själv. Om man vill leva tillsammans och tror på det ska man nog satsa helhjärtat på det, men om man känner att man skulle må bäst av ett särboförhållande är det viktigt att man har kvar sin egen bostad och sina egna vanor och rutiner.

Svar:

Glad att ni tycker om min lilla bild.

Jag skrattade så gott över det du Marie skrev... :-D

Jag kommer också ihåg denna sång som fanns för ett antal år sedan.

Kul att du Jeanette tänkte på mig och så skrev jag hos dig. Kanske tankeöverföring...

Jo Soffie, jag får se vad om händer.Livet kan ju bjuda på överraskningar.

Mysigt det du Fia berättar om din mamma, hur bra de fick det tillsammans, men också att de var så förståndiga att våga göra saker på egen hand också.

Ja, det gäller nog att följa sitt hjärta och vara ärlig mot sig själv.

Jag känner också att det är mycket viktigt.



Tack för alla mysiga och intressanta kommentarer och må så gott själva

och önskar er alla en fin fortsatt dag.

Uj, uj. Bilden gjorde mig nästan stressad (men så är jag ur balans idag pga dåligt EU-förslag om koll på oss bloggare) med timglaset som snudd runnit ur. Men högersidan såg trevligare ut ;-)

Så läste jag och tänkte, ja så kan det bli, jaha.

Tror att de som varit ihop och åldras tillsammans, då kanske man gärna tar hand om varandra, när man blir skröplig.

Men att börja i slutet och kanske väldigt fort hamna i omsorgen, ja bli rena hemsamariten, det kan kännas tokigt.

Men att vara två innebär ju också mycket glädje och värme. Tror inte bloggvärlden kan vara någon god ersätta för dessa värden.

Jag tycker det är mycket trevligt med bloggeriet, men jag skulle inte vilja vara utan min kära familj.

Numera tror jag inte (och hoppas att det är så) att kvinnan är något "offer". Men det är ju ett faktum att kvinnor ofta lever längre än män. Tjaa, bara några tankar ;-)

Valet är ju till sist ändå ditt, Inger.

Morrn

Tänk om du blir gammal, då kunde det kanske vara gott att bli ompysslad av någon som inte har vit rock.Det finns ingen automatik på att gubben blir skröpplig först.

Ha de bra

Hasse

Svar:

Oj Erik, det var verkligen inte meningen att stressa upp med min bild.... ;-)

Mina bilder kan bli lite olika, beroende på vad jag skriver om och fantasin just då.



Jo, jag tror också att vara två kan innebära mycket glädje och värme, och när jag ser sådant bl.a. hos äldre så blir jag riktigt varm i hjärtat.



Och du Hasse, har så rätt i att det finns nog ingen automatik på att gubben blir skröplig först ;-)

Hur jag tänker nu och känner har nog färgats mycket av saker jag sett, och jag tänker att jag vill inte utsätta mig och ett eventuellt förhållande / partner för de saker jag skrivit om.



Men som sagt, man vet ju aldrig vad som händer här i livet, då det kan ta de mest oväntade vändningar.

Tack så mycket för kommentarer och önskar er en riktigt fin fortsatt fin dag.

Hej! Jag tycker att särbo är en underbar uppfinning! Den tilltalar mig mycket, o hade jag inte världens bästa sambo så skulle särbo duga alldeles förträffligt! Integriteten växer med åren och man vill kunna bestämma själv när och hur man vill umgås! Att slippa eventuella vardagssslitningar i förhållandet är väl jättebra, att ta tillvara tiden genom att umgås på gemensamma villkor, kanon!

Du har varit flitig här på bloggen, jag har fått mitt bredband, men måste säga att jag njutit av livet även utan det!

Kram

Svar:

Jo, mig tilltalar det också mycket att vara särbo.

Det är bra att människor nuförtiden kan välja olika former att vara tillsammans.

När jag var yngre så ville man ju vara tillsammans med sin partner hela tiden, bo ihop och så kom barn och man ville gifta sig osv.



Men nu är det ju lite annorlunda, och när man dessutom levt ensam en tid så blir det nog också svårare att anpassa sig till en annan människa i vardagen.

Och känner att det vore bra att istället umgås på gemensamma villkor som särbo.

Och man kan ju finnas för varandra även om man inte bor ihop.



Kramra tillbaks.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar: