Dikter - Sårad kärlek
Jag har åter igen suttit och bläddrat i min lilla diktbok med egna dikter
och hittade ett par dikter som jag skrev när jag var yngre.
Och som jag minns så tänkte jag, när jag skrev dikterna, på tiden då jag träffade min första och största kärlek i början av 70-talet och tiden efter det.
Vi gick tyvärr sedan skilda vägar, och för mig var det mycket jobbigt att gå vidare, och det följde en svår tid på olika sätt.
Vi var båda ganska unga och kom från helt skilda miljöer,
och jag var ju dessutom mycket oerfaren och hade nyss flyttat hemifrån och frigjort mig från en strikt frireligiös miljö som jag berättat förut om här i min blogg.
Och i min enfald så trodde jag att om jag älskade killen tillräckligt så skulle det lösa alla problem, men så lätt är det ju tyvärr inte alltid.
Min självkänsla fick också en törn, när jag upptäckte att jag inte räckte till eller dög som jag var,
då det också fanns andra kvinnor med i bilden.
Och det tog lång tid för mig att repa mig, plus ett par inte så bra förhållanden som jag kastade mig in i efter det.
Så många minnen som dyker upp när jag sitter och bläddrar i min lilla diktbok, och jag kan inte låta bli att dela med mig av mina dikter och tankar här i min lilla blogg.
å så vacker dikt.
det där med kärlek är verkligen svårt och tufft.
usch vilken elak kärlek det var och att det ej gör lika ont längre,
de där elaka människorna verkar aldrig drabbas av olycka?
hoppas du funnit kärleken och kan lita till den nu.
Regnkramar från Karlstad till dej.....
Ja Inger, som du vet gillar jag dina dikter, tycker du är otroligt bra på att skriva och formulera dig..Bilden var oxå fin lite modern, häftig, passade jättebra till texten..
Du verkade haft det jobbigt, kan då förstå att det kändes bra att du kunde skriva av dig dina känslor. Det är ju en form att terapi,. När jag mår dåligt så skriver jag oxå, men inte som du, utan mera skriver av mig allt elände som känns tungt, sedan river jag och kastar det..Det känns oxå skönt efteråt.Ofta brukar jag känna mig lite bättre efteråt. Sedan när vi var unga så var det inte så upplyst som det är idag. Så det var nog många som trodde att lyckan kommer bara man möter en kille som man gillar..På ett sett var vi nog lite överbeskyddade, visste inte så mycket som ungdomen vet idag..
Blir alltid lika berörd när jag läser dina dikter. Hoppas du håller på länge med detta..
Ha en bra dag trots regnet utanför våra rutor här i sthlm idag..
Stora kramen till Poeten i Majelden..
Ja jag har sagt det för inger ,,,jag känner sån samhörighet med dig och det lyser så igenom tom på dina så vackra sköra dikter....kanske för våran lika uppväxt ?...jo nog är det moffi som vandrar vid min sida där uppe på vägen nog ! kram
Ja den första stora kärleken den glömmer man nog aldrig.
Även om det senare visade sig var den otrevliga sorten.
När man är ung så är kärleken så blind. Man har väl inte lärt sig att se de negativa signalerna.
Otroligt vacker bild du hade gjort
Det var en vacker dikt!
Sin första riktiga kärlek, den bär man nog med sig i minnet hela livet. Jag minns i alla fall min.
Kram Ingrid
En vacker dikt.
Jo det är svårt att bryta upp från ett förhållande för alla inblandade. Har inte själv brutit upp men det var nära ett litet tag, men vi lyckdes rädda det som fanns kvar. Idag bryter man upp lite för lätt många gånger.
Läste ditt förra inlägg om en spåman.
Jo det finns säkerligen de som faller dit och vill ha hjälp.
Tack för kommentaren hos mig.
Ha en fortsatt bra dag! Kram /LottaM
Vilken vacker, men sorgsen dikt....
Du skriver så fint och gör så gulliga grejer "runt om"....
Kram från mej! //Jenny
Jo, den första "stora kärleken" minns även jag. Den var intensiv och kort för min del. Ett vackert minne!
Hej !
Får nästan tårar i ögonen när jag läser Din Dikt, jsut den där rädslan som kommer igen flera gånger känner jag så väl igen, att bli sviken är såååå grymt, tar lång tid att reparera, ibland går det inte att reparera helt.
Tack även för det fina kring dikten.
Tycker mycket om vad Du skriver omkring händelser som har med Dina dikter att göra, ger ännu mera känsla för dikterna!
Tack och STOR kram //annette
fin dikt....
som ung, så tror man på den eviga kärleken.
att man ska vandra genom livet hand i hand, lika kära hela tiden.
men sedan får man mera kött på benen och vet att man ska inte ta allt förgivet, mycket kan hända och det snabbt.
Fin dikt men ack så dyster...och du har ju förklarat...varför!!!kramiz:)
Svar:
Tack för alla varma ord om mina små dikter och om bilden jag gjort.
Och ja, att skriva ner mina tankar och känslor har varit ett sätt för mig att bearbeta olika saker.
Ja, det där med kärleken är inte lätt alla gånger, och speciellt om den inte är besvarad på samma sätt och om den t.om trampas på från den andra partnern genom svek.
Den första stora kärleken minns man nog länge, och smärtan när den tar slut och man går skilda vägar.
Och ja Inger, vi som växte upp på den tiden var nog lite överbeskyddade
och trodde också att lyckan skulle komma bara man mötte en kille och blev kär.
Och ja Astrid, när man är ung är ofta kärleken så blind.
Dessutom kom jag från en familj som tillhörde en strikt frikyrka,
och inriktningen för en kvinna var nog ganska mycket då att träffa den rätta och bilda familj och sedan trodde man att allt skulle bli så bra.
Och naturligtvis de ville att det skulle bli tillsammans med någon som också tillhörde denna kyrka.
Så för mig att komma till Stockholm och frigöra mig, var att komma till en helt ny värld,
och jag visste inget om det verkliga livet,
och när jag ganska snart direkt träffade denna kille så föll jag "pladaskt" och blev så oerhört kär.
Och jag trodde att det skulle bli vi två för hela livet, bilda familj osv.
Jag såg det jag ville se....men verkligheten kom ikapp till slut...med många tårar...
och det tog lång tid att bli helt fri och reparera mig känslomässigt.
Det är många saker jag minns när jag sitter och tittar i min lilla diktbok,
och det känns så mysigt att kunna dela med mig av minnen och dikter med er mina vänner,
Och tack för alla fina kommentarer.
Ha det det så gott och Kram
Ja du Inger du har gjort det igen.. hittat bitar ur ditt tidigare liv.. du skriver så bra. Skriver du inte dikter idag? Det tycker jag du ska göra:-)
Inget vidare med den där kärleken då den kan såra så mycket. Många gånger sitter det ett stygn i hjärtat för alltid.
Ha de fint kram på dej.
Mmmm, så fint du skriver, då som nu!
En period i mitt liv skrev jag av mig mycket, men bara för mig själv! Sparade raderna länge men vid ytterligare en flytt så slängde jag alltihop! Gör fortfarande för ont vissa saker...
Spenaten igår blev i allafall en positiv smakupplevelse! Konstigt!
Ha en bra dag!
Jätte träffande dikt, du skriver alltid så träffande saker, alltid roligt att titta in hos dig!
Vilken fin dikt! Ha en härlig dag!
/Jejje
Så många minnen skriver du. Visst är det skönt att sitta och minnas. Specielt när man har så fina dikter som du skriver att läsa. Den var så vacker och sa allt.
Så känner nog många ungdommar idag. Inte bara dom kanske utan även många vuxna som haft det lite tilltufsat i sitt kärlelsliv.
Ha nu en riktigt god dag.
Kram mig.
synne.
Så smärtsam och vacker dikt....du e så duktig på att skriva....
Kram
Margaretha
En dikt som verkligen speglar hur en stor kärlek kan kännas-upplevas. Är man sedan yngre och livet nyss tagit sin början, är man väldigt sårbar och villrådigt inför den nya kärleken, då det kan kännas som att man måste vara till lags för att duga. Att man sedan inte är den enda, utan fler finns i bakgrunden kan verkligen få hela livet att vändas uppochner. Att bli sviken är en upplevelser som kan sätta djupa spår. Tilliten rubbas, och besvikelsen blir enorm, och just då när det händer rasar allt samman som man trott fullt och fast på.
Din dikt säger oändligt mycket och är bara så fin!
Kram vännen!
Svar:
Åter igen, jag är så glad att ni gillar min lilla dikt och tack för alla goa rader.
Tyvärr Pialotta, så har jag inte skrivit så mycket dikter de sista åren,
men jag har hittat andra sätt att uttrycka mina känslor och tankar som t.ex. i grafik jag gör och här i min blogg osv.
Och det är så roligt också.
Och ja, som flera skrivit, det är så lätt att bli tilltufsad av kärleken och det gör ont när den tar slut, och smärtan kan sitta i länge.
Och ja Erika, när man är yngre och livet nyss tagit sin början så kan man vara väldigt sårbar inför den stora kärleken,
och ja, tyvärr att det då också kan kännas som om man måste vara till lags för att duga.
Och som hände med mig att självkänslan fick sig en knäck när det fanns andra i bakgrunden och svek, och det kan bli svårt att bygga upp tilliten igen.
För alla har vi ju ett behov av att vara älskade och sedda
och kärlek är ju något oerhört fint när den är besvarad, och när man älskar och uppskattar varandra för den man är.
Tack för alla kommentarer, och jag blir alltid så glad.
Kram
Det gör ont att bli sviken, särskilt när man som du redan har gjort ett uppbrott.
Så träffar man den rätte, tror man och anar inga svek, livet leker ett litet tag när man inser att man blir lurad. Så är det nog för oss lite var, en del kan bära det, en del ger igen med samma mynt och några blir bittra och litar inte på någon.
Du har fått en gåva att skriva så fint och skapa de underbara bilder som du skämmer bort oss med.
Och tack för varma de kommentarerna på min blogg.
Kramar
Så vackert Inger...det finns så mycke kärlek i dina dikter att jag får gåshud...
Detta är ditt kall..fortsätt med det!
jag vill oxå passa på att tacka dig för dina varma kommentarer duger till mig.. det värmer alltid.
Kram!!
Kärleken är svår, men samtidigt helt sagolik, om det känns helt rätt mellan två människor. Vilken fin dikt du har skrivit! Du har inte funderat på att publicera dina dikter i en bok?
Tassar in till Majeldentjejen,, jag hade svårt att sova natten som gick, hoppas kunna sova inatt,.,
Hoppas du får sova.. annars får vi ha lite party,, för oss som inte kan sova.. hihi,,men tyvärr så är det väl olika nätter för oss..Tack för din fina kommentar..
Ha det fint i helgen
Stor kram till dig..
Svar:
Jag blir så oerhört glad att ni tycker om mina dikter och tack för alla så goa kommentarer,
och jag älskar att dela med mig av dem till er, plus minnen runtomkring dem,
och ja Tina, jag lovar att fortsätta med mina dikter.
Ja Rut, det var tufft att bli sviken då jag just innan hade gjort ett stort uppbrott från min familj och den extrema frikyrkan.
Och tack för dina goa rader om det jag skriver och om mina bilder.
Jo Junitjej, jag har funderat på att göra en liten bok,
men det blir nog bara en till min dotter som hon sedan kan göra vad hon vill med.
Och kan jag glädja er mina bloggvänner m.fl. med mina dikter så är jag nöjd.
Hoppas att du Inger och ni alla mina kära vänner får sova gott inatt.
Tack för alla kommenter och stora Kramar.
Härlig dikt du har skrivit. Jag hittade en gammal anteckningsbok som det stod Matkassan på. Där hade jag fört in ett par veckohandlingar, sedan orkade jag nog inte mer, för boken var fylld med dikter om barnen sedan. Ett bättre sätt att använda boken eller hur ;)
Jag gillar verkligen andra delen på den här dikten.Vi håller på med lyrik i skolan så vi skulle hitta en dikt,och ja tror attja ska läsa den här för klassen .Den är så vacker,ja brukar med skriva som ja läste att du skrev när du va i tonåren .Det är precis det jag är nu , men ja kan inte skriva inärheten av så vackert som du kan skriva .Men ja försöker i alla fall.Ville bara tala om att det verkligen är en jätte bra dikt!
varma hälsningar emma
Svar:
Så glad du tycker om min lilla dikt och att du vill läsa den för klassen
tack för dina goa rader
