Den kärleken :-) ett minne

Bilden har jag gjort med hjälp av en bild från: http://www.sxc.hu/photo/949400


Här kommer ännu ett litet minne från tiden med min första kärlek.

Jag hade nyss här i Stockholm träffat min pojkvän / min första kärlek.
och jag hade åkt hem till mina föräldrar och syskon ett par dagar innan jag skulle åka till England och till det jobb jag fått där.
Jag var då 20 år gammal. ( 1970 )

Till min mamma hade jag i brev nämnt lite att jag träffat en kille.

Men p.g.a Pingstkyrkan som mina föräldrar tillhörde så var det svårt att vara helt öppen om detta.
och speciellt med pappa.

En morgon när jag och mina syskon och mamma satt vid köksbordet för att äta frukost såg jag från fönstret  någon som promenerade in i vår port som såg så välbekant ut.

Och det liknade min pojkvän, och mitt hjärta började bulta hårt, och jag blev livrädd för vad mina föräldrar skulle säga.

Så ringde det på dörren och jag satt som fastfrusen på stolen, alldeles skakig, och min yngre syster gick och öppnade,
och kom sedan och sa att någon sökte mig.

Det var min pojkvän som rest hela vägen från Stockholm för att träffa mig innan jag åkte till England.

På skakiga ben gick jag till dörren och min pojkvän drog mig intill sig för kramar och kyssar.

Som tur var, så var pappa inte vaken utan han låg i ett rum och vilade och sov ( som han brukade göra )

Hade pappa varit vaken så hade det nog inte blivit så roligt och speciellt som han alltid oroade sig för var grannarna skulle tänka.

För de ville ju inte att grannarna skulle få en annan uppfattning av den perfekta och troende flicka som de uppfostrat mig till och hade så stora förväntningar på.

( som jag berättat mera om här i min blogg:  )

Men som tur var så sa mamma ingenting och jag gick ut, och arm i arm gick min pojkvän och jag iväg på en promenad.

Det var en söndag och mamma hoppades nog vi skulle gå till gudstjänsten i kyrkan,
men det gjorde vi naturligtvis inte utan vi hamnade istället på hans hotellrum ;-)

Min mamma hade nog börjat förstå att hon kunde inte ändra på mig nu, och att jag var fast besluten att leva mitt eget liv.
Och kärleken gjorde att jag struntade i allt annat...eller som man brukar säga: kärleken är blind ;-)

Visst har det varit både på gott och ont, och verkligheten kom sedan ikapp, med många tårar, och vi separerade senare.

Och det tog lång tid att komma över honom, och jag kan fortfarande känna ett vemod över att vi inte lyckades hålla ihop.
Speciellt som vi fick en liten dotter tillsammans, ett kärleksbarn.

Men mysiga minnen är det i alla fall, och en tid som jag aldrig glömmer.

Nostalgi i kärlekens spår



Igår var jag inne i Stockholm och åkte till Odenplan och Observatorielunden och tog foton på platser där jag träffade min första kärlek i början av 70-talet, 19-20 år gammal.

Jag hade nyss flyttat till Stockholm och höll på att frigöra mig från ett strikt religiöst hem,
där min familj tillhörde Pingstkyrkan.
Så dessa minnen är mycket speciella för mig.


Mitt första jobb var på Frälsningsarmens Pensionärshem som jag tog dessa bilder av igår.

Min första kärlek och jag kysste varandra för första gången i den porten  ;-)

Och jag kommer ihåg att efter kyssen, jag blev så överväldigat av känslor
så när jag sedan skulle låsa upp porten och gå in till mig, så tog jag upp ett mynt / femöring  istället för nyckeln, 
för jag var helt skakig ;-)

Sedan på kvällarna efter mitt jobb så träffades vi på olika platser runtomkring där.

Och oj, vilka kärlekspromenader... Jag formligen svävade på moln och var så lycklig.

Och här är bilder av några av de platser vi tillbringade tid tillsammans i Observatorielunden vid Odenplan.
På denna plats vi  kramades och kysstes och kunde inte få nog av varandra.


Jag har inte varit på denna plats under många år, och upptäckte igår att det ser ungefär likadant ut nu som då.

Och oj så många minnen som kom......så det nästan gjorde ont...

Detta är också fortfarande verkligen en fin park, där man kan promenera runt i lugn och ro, eller sitta på en bänk och koppla av och njuta.
Plus att det nu finns en kafeteria där.

När jag sedan igår promenerade vidare på Drottningatan till centrum
så i en port satt en äldre man och spelade en melodi som min första kärlek och jag ofta brukade lyssna på när vi först träffades år 1970.



Och denna låt hör man väldigt sällan nuförtiden, så det var verkligen en förunderlig tillfällighet att denna man satt och spelade just den igår..
Jag riktigt rös när jag hörde den....

Som ni nog förstått även av tidigare inlägg så var denna tid med min första kärlek något speciellt och som jag aldrig glömmer.

Men sedan  vi gick skilda vägar och tråkiga saker hände....
verkligeheten kom ikapp...och saker var och blev inte som jag trott och förväntat mig.
Jag ville ju så gärna tro att kärleken övervinner allt....men det är nog inte alltid så...

Men jag glömmer aldrig och i mitt hjärta finns en liten vrå av dessa minnen som jag bevarar för alltid.
 
 

Kärleksbrev



Min  pojkvän och jag hade nyss träffats och vi hade bestämd att vi skulle träffas åter igen en dag, innan han var tvungen att åka med båten igen.

Jag höll på att göra mig fin och hade tvättat håret och lagt upp det på hårrullar,
då någon ringde på dörren och talade om att någon sökte mig.
( jag bodde nämligen på mitt jobb här i Stockholm )

Så jag gick ner till porten med rullarna i håret och där stod min pojkvän utanför, 
och han talade om att han var tvungen att åka i all hast och att hans båt gick om knappt en timme.

Vi kysstes och kramades desperat och försökte hitta en penna och papper för att kunna skriva ner min adress så vi kunde hålla kontakt.

Någon penna hade ingen av oss och vi blev desperata
men till slut så fick vi låna en penna av en förbipasserande man, så jag kunde skriva min adress och ge min kille.

Efter det kom det brev från honom, var och varannan dag och som var skickade som express-brev
och levererades till mig personligen,
även på helger.
( så funkade posten på den tiden början av 70-talet )

Och oj vilka kärleksbrev jag fick....som fick mitt hjärta att bulta hårt.

Och jag kände att aldrig innan i mitt liv hade någon älskat och tyckt om mig så mycket
och jag hade dessutom nyss flyttat hemifrån och frigjort mig från den strikta frikyrka jag växt upp i.

Så jag föll ju direkt.... Och oj, vad lycklig jag var...


Sista bussen hem ;-)


Bilden har jag gjort av två foton från http://www.sxc.hu/index.phtml


Jag har skapat en ny katergori här i min blogg som heter: Kärlekshistorier
Där kommer jag att berätta lite olika små kärleksberättelser ur livet.

Idag kom ett minne av tiden när jag jobbade i England år 1970.
Jag var då 20 år gammal.
Min pojkvän som jag nyligen hade träffat kom också dit för att vi skulle kunna vara tillsammans mera.

Och alltid när jag var ledig så träffades vi inne i London.
Jag jobbade i Edgware i utkanten av London, och min kille bodde inne i London
och jag brukade ofta ta en buss in till Londons centrum.
Eftersom det var lättare att träffas där av olika orsaker.

Sedan när jag skulle ta bussen hem så stod vi och kysstes när vi stod och väntade på den.
Och ofta när bussen stannade klev jag inte på den då vi kunde inte sluta att kyssas, så bussen fick åka vidare ;-)

Det hände flera gånger tills den sista bussen kom för natten
och då var jag tvungen att ta den för att komma hem till mitt jobb och min bostad där.

Kan tänka mig att chaufförerna nog blev lite irriterade över att behöva stanna och jag steg inte på ;-)
då sent på kvällen / natten var det inte så mycket folk på den busshållplatsen.
Oftast var det bara vi som väntade där.

Och  min pojkvän och jag kunde inte få nog av varandra   ;-)
Den vintern var det också mycket kallt med snö,  men kylan kände vi knappast av ;-)
Den kärleken  ;-)

Dikter - Sårad kärlek



Jag har åter igen suttit och bläddrat i min lilla diktbok med egna dikter
och hittade ett par dikter som jag skrev när jag var yngre.

Och som jag minns så tänkte jag, när jag skrev dikterna, på tiden då jag träffade min första och största kärlek  i början av 70-talet och tiden efter det.
Vi gick tyvärr sedan skilda vägar, och för mig var det mycket jobbigt att gå vidare, och det följde en svår tid på olika sätt.

Vi var båda ganska unga och kom från helt skilda miljöer,
och jag var ju dessutom mycket oerfaren och hade nyss flyttat hemifrån och frigjort mig från en strikt frireligiös miljö som jag berättat förut om här i min blogg.

Och i min enfald så trodde jag att om jag älskade killen tillräckligt så skulle det lösa alla problem, men så lätt är det ju tyvärr inte alltid.
Min självkänsla fick också en törn, när jag upptäckte att jag inte räckte till eller dög som jag var,
då det också fanns andra kvinnor med i bilden.

Och det tog lång tid för mig att repa mig, plus ett par inte så bra förhållanden som jag kastade mig in i efter det.

Så många minnen som dyker upp när jag sitter och bläddrar i min lilla diktbok, och jag kan inte låta bli att dela med mig av mina dikter och tankar här i min lilla blogg.

Min första kyss



Idag när jag tittade på lite foton på den sida med fria bilder jag brukar besöka, så hittade jag en siluette-bild på ett par,
och kom och tänka på min första riktiga förälskelse när jag var ca.16-17 år gammal på 60-talet.

Som jag redan har berättat om här i min blogg, så är jag uppvuxen i en strikt och extrem frikyrka .
Så det hela började med att denna kille och jag ofta satt och tittade på varandra på mötena i kyrkan.
Sedan började han följa mig hem efter dessa möten, då det var det enda sätt vi kunde umgås på.
Så småningom brukade vi ta lite extra omvägar hem så vi kunde tillbringa mera tid tillsamman.

Och en kväll på en av våra promenader så växte känslorna och spänningen alltmer mellan oss, och våra händer sökte trevande efter varandra tills de till slutligen fann varandra.
Vi vågade inte titta på varandra först, och hjärtat bultade och det kändes så helt fantastiskt.
Och vi gick så länge bara tysta och höll varandras i händer.

Så fortsatte fler av våra promenader och så småningom vågade vi hålla armarna om varandra, och ibland kramade varandra.

En kväll efter promenaden hem från kyrkan så stannade vi i ett valv som fanns i det hus jag bodde i,
och vi började kramas och så blev vår första kyss.

Det var inga avancerad kyssar, utan mera pussar, för åtminstone jag hade ju ingen aning om hur man gjorde,
men känslan var helt otroligt, speciellt som det var min första kyss
och vi kramades och njöt av närheten till varandra.
Och jag var så lycklig och kär.

Sedan började vi vara tillsammans mer och mer, och vi brukade ta cykelturer tillsammans.
Och ofta sökte vi upp små ställen där vi kunde få sitta i fred och kramas och kyssas.

Flera gånger höll det på att gå längre än så, men frikyrkans predikan om synd och avhållsamhet före äktenskapet skrämde oss.
Och dessutom kunde jag ju bli gravid, vilket dessutom var mycket skamligt på den tiden.

Naturligtvis det var ju bra att jag inte gick och blev gravid, men lite trist ändå att så mycket kändes så syndigt och skamligt.
Vi kände mitt i vår förälske att vi gjorde vissa syndiga saker, när vi gick lite för långt, som vi sedan bad till Gud om förlåtelse för.
Så vår lycka och förälskelse grumlades en hel del av detta och gjorde det hela så komplicerat.

Sedan när jag var 18 år gammal började jag på en folkhögskola här utanför Stockholm, och efter en tid så slutade vi träffas av olika orsaker.
Men det var också p.g.a påtryckningar hemifrån att de inte ville att vi skulle vara tillsammans.

Men jag minns denna förälskelse som var så blyg och skör och den första kyssen.

Och visst är det så att vi minns vår första förälskelse på ett speciellt sätt.

Och som vanligt gjorde jag en liten bild med den bild jag hittade och mixtrade ihop med ett annat foto, tuber, effekter osv.  

RSS 2.0