Karate ;-)
I början på 70-talet så gick jag på karate i ca. 1 år.
Jag hade en mycket bra fysisk kondition då, och det beror nog på att under hela min uppväxt jag var mycket aktiv fysiskt.
På somrarna jag och min bror cyklade mycket, och ofta flera mil, och simmade var och varannan dag
och på vintrarna ofta långa skidturer.
Simningen fortsatte jag med när jag flyttade till Stockholm, och jag simmade ofta en kilometer.
Och var ofta med på gymnastik som t.ex. Friskis och svettis, och naturligtvis jag promenerade mycket.
Karate blev jag nyfiken på p.g.a min pojkvän som var mycket intresserad av det.
På den tiden var det något nytt och speciellt det var ovanligt att tjejer var med.
Men vad hård läraren var, han "skrek och gormade" hela tiden ;-)
Vi var bara fyra tjejer i gruppen, och resten av tjejerna klarade inte av psykiskt hans hårda sätt, så de slutade ibland gråtande.
Men envisa jag stannade kvar ;-)
och som jag ser det nu var det mycket för att bevisa att jag klarade det ;-)
Det var mycket hårt gymnastik före karate lektionerna, med bl.a. en massa armhävningar osv.
Men jag knäcktes inte och klarade av det lika bra som killarna, till deras förvåning.
Och så stolt jag var ;-)
Jag lyckades få orange bälte innan jag var tvungen att sluta då jag upptäckte att jag var gravid.
Men detta är ett så roligt minne, och även minnas att jag var lite tuff också ;-)
Vilken cooling du är!...det kunde ha gått riktigt långt o bra för dig.. till ett svartbälte ;-)Men man väljer ju en annan inrikting när det blir en föränding för en..som i ditt fall.
Men de är kul med idrott har alltid gillat det både nu när killarna håller på med det oxå.
Kram på dig!
Du är tydligen en riktig tuffing! Men visst är det kul att provat på en massa olika saker, ger minnen att suga på den dagen man sitter där.... med tanke på ditt tidigare inlägg om ålder. Varje ålder har sin skönhet, man ska bara inte glo allt för mycket tillbaka liksom
Godmorgon! Måste börja med att tala om att jag har lagt en länk till dig hos mig; hoppas det går bra?
Tuff brud du! Jag känner igen mig till en del! Fast karate höll jag inte på med....men spelade badminton gjorde jag och var riktigt duktig! Simmade länge o långt....Idag promenerar jag!
Ha en bra dag!
Simmar, cyklar och styrketränar gör jag en hel del idag. Som barn rörde jag på mig mycket mer än idag på ett "naturligt sätt". Jag är uppvuxen på landsbygden och då var det att ta cykeln när man skulle iväg till kompisar m.m.
PS! Det låter jättespännande med karate. Du kan ju återuppta det idag om du känner för det!?
Du var en riktig tuffing du!
Själv jobbade jag som brandman i 10 år i kommunen..
typiskt mansarbete..kramiz:)
Du har all rätt att vara stolt över dig själv. Inte många som hade klarat den tuffa träningen. Många ger nog upp i.o.m det du skrev att läraren gapade och skrek. Sådant kan få vem som helst att lägga av. Men är man envis som du så klara man det mesta och det gjorde du. All heder åt dig vännen!
Kram
Det är en tuff sport och ingen vet hur lång du gått om du kunde gått vidare.
Själv fick jag ägna mig åt kampen för tillvaron och i den ingick mycket skidåkning,rodd och milslånga vandringar med ryggsäcken på innehållande livets nödtorft.Men det härdade också en liten flicksnärta som aldrig blev längre än 1,54.
Sönerna blev dock 1,76 och 190.
Jag råkade oxå ut för en stolle till tränare när jag tränade tae kwon-do. Det blev många blåmärken och varje träningspass skulle vi ut och göra armhävningar på knogarna på asfalten. Visst härdade jag ut, men jag tyckte det var så himla löjligt så jag slutade efter gult bälte.
Synd, för det är kul och avstressande med kampsport.
Själv tränade jag judo under en period av mitt liv också det ganska tuff träning men vår tränare var nog inte lika hårdhudad som din :) Själv var jag tvungen att sluta pga en skada i en fotled som jag fortfarande dras med.Kramen!
Hej! karate skulle jag vilja lära mig men kroppen klarar inte av det.Roligt att du höll på så länge.
Ha en bra dag //Anna-Carin
Svar:
Jo, jag var nog lite tuff också när jag var yngre, och jag sitter här och skrattar gott och minns.
Min stolthet över att jag som ensam tjej klarade av träningen lika bra som killarna,
och att lärarens skrikande och gapande inte bet på mig ;-)
Min kille tyckte tydligen det var roligt också,
och som jag kommer ihåg var också lite stolt över mig.
Jag upplevde och gav mig in på många saker när jag flyttade till Stockholm,och frigjorde mig hemifrån och från det frikyrka växte upp i.
Jag tog igen allt jag inte fått göra förut, och det ordentligt ;-)
Naturligtvis både på gott och ont...
( jag har berättat om min frikyrka i tidigare inlägg här )
När det gäller idrott och att röra på sig,
så ja Mia, så tror jag också att man rörde mera på sig på ett mera naturligt sätt förr när man växte upp.
Och även som du Rut berättar och förr var många gånger ett tufft liv,
även från barndomen då det fanns inte de bekvämligheter och färdmedel som finns nu.
Vad kul att du Vivan jobbat som brandman, det är ju ett ganska mansdominerat jobb, och ganska tufft fysiskt också.
Kul att fler har utövat kampsporter och kanske lärarna var hårdare och tuffare förr, när kampsporterna började bli populära här i Sverige.
Men att de nu är lite snällare ;-)
Tack för alla så intressanta kommentarer. Jag blir så glad.
Ha det så gott mina vänner.
Kram
Ps. Naturligtvis Ragnvi, så blir jag jätteglad att du lagt en länk hos dig hit till mig.
Hihihi, vilken tuff Inger,, min dotter var med i Judo, men det var på 80-talet, det är väl lite enklare kan jag tro, men det var oxå en massa bälten som hon tog.. Men hon slutade för hon fick ont i knät...Visst är det härligt att röra på sig..
Ha det så fint, solen tittar fram hos mig nu..
kramen
Man ska alltså inte mucka med dig med andra ord....
Men kan du inte börja lite försiktigt med nått sådant igen?
Ha nu en bra tisdag vännen.
Kram Synne.
Min bästa barndomskamrat sysslade med judo ett tag - då var det bäst man var snäll, så man inte åkte på ett kast! ;-)
Någon kampsport har jag aldrig testat men jag kan tänka mig att det är kul.
Försöker däremot också vara fysiskt aktiv genom ridning, aerobic, spinning och promenader men sedan jag blev gravid med dottern har jag legat på latsidan. Snart är det dags att ta sig i kragen och börja röra på sig lite. Det är oehört skönt när man väl kommit igång.
Må väl!
Åh, jag minns jag var med i en judo grupp i min gröna ungdom, men så kul vi hade. Åkte även konståkning ett tag. Vilka minnen Du lyckas ge oss andra bloggare med dina berättelser kul. Tack för att Du delar med dig. Ha de gott! Kram....
Svar:
Jo, jag var nog lite tuff i alla fall :-D
Jag sitter och skrattar här för mig själv när jag tänker på denna tid,
och hur jag lyckades visa att jag klarade av denna hårda träning och karate-lektioner lika bra som killarna ;-)
Kul minnen !
Nu är det nog mycket vanligare och inte så konstigt längre att tjejer också kan.... ;-)
Några har föreslagit att jag kanske kan börja igen med karate ;-)
Men jag tror inte jag klarar av det lika bra längre....
jag är ju liksom inte 21 år längre ;-)
Ha det så gott mina vänner
Kram
men oj va coolt...säkert har du fort nytta av det du lärde dig då..jag simmade också mycket när jag var ny i stockholm nu blir det mest promenader med vovv...ha en fin kväll
Vilken tuff brud du är :)
Det var bra att du stannde kvar!
När jag var yngre spelade jag mycket tennis och bordtennis med grabbarna ;)
Vad härligt det måste ha varit för DEJ själv att du kunde (även om läraren var knäpp). Man liksom växer lite som människa! Nu kanske du vill göra något annat, för tiden gör ju att man får nya intressen. Eller så tar man upp gamla hobbies, när det passar bättre i livet!
Ha det så gott
Det trodde jag inte att Du sysslat med:)
Har hållt på med mycket inom sport men aldrig detta, fast jag har tänkt, tror det är en bra allsidig sport att hålla på med, samtidigt tror jag skaderisken är mindre än med t.ex löpning som jag hållt på med mycket.
Kul att få veta en sida av Dej jag inte visste så mycket om;)
Stora Kramen //annette
En kompis till mig har faktiskt svart bälte som en av de få kvinnorna som klarar detta.... Numer är hon dock inte aktiv längre.....
Kram
Margaretha
vad kul att kunna lite karate.
spännande sport.
Jag kan absolut ingenting om karate...betraktas orange bälte som bra, jättebra eller mellanbra eller ?? Jag vet bara att svart bälte är bäst (tror jag)..
Önskar dig en fin kväll
Nej, det där var verkligen inget för mig.. Karate Kid, minns du..Min son tränade Karate som ungdom.. det är det enda som jag har erfarenhet av.. och så alla de där filmerna som han och hans kompisar alltid hyrde.
Kanske man ska kalla dig Tuffa Inger nu då du avslöjar dina ungdomsbravader:-)
Jag cyklar det är det enda och så klart den där moppen o skurhinken;-)
Ha de fint pözzen på pannan
Oj, oj vilken tuffing du är. Min mamma är duktig i karate. Hon ville väl att jag skulle också intressera mig för det, men det blev aldrig så. Det har hänt massor den senaste tiden... och man är så trött när man kommer hem från jobbet och så jobbar man lite till för man vill starta eget...men annars är det ok. Själv då? Tackar för dina goa´kommentarer medans jag har varit borta från bloggen.
Kikar in för att säga godmorgon!
Starkt gjort Inger! L
Jo du hade nog också kunnat gå i tshirt :)) för jag befinner mig i Stockholm.
Men vi gick med vagn och i rask takt så jag blev tvungen att ta a mig jackan.
Jag höll på att lära mig simma när jag upptäckte att jag var gravid.
Säkerligen en "krävande" sport där konditionen måste vara på topp.
Men inte är du för gammal att "ta upp lite av det" igen...Okej, det ÄR inte lätt när man "växer till sej" att börja om med sånt...
Tränar du någor på friskis & svettis ännu?
Där brukar det väl kännas lite lättare att "smälta in" för det finns ju olika grupper att välja mellan.
Jätte-intressant att få veta "lite dolda talanger" hos människor, tycker jag!
Imponerad!
Kram, Jenny
Svar:
Ja, jag var nog lite tuff då i alla fall :-)
Säkert karate-kunskaperna då hade kommit till andvändning om jag behövt dem, vid överfall osv.
Men som tur var så behövde jag inte andvända dem på det sättet.
Och ja Lissen, man växer lite som människa då man klarar vissa saker.
Ja, antagligen som ett par av er nämnde, att det var en lite annorlunda information om mig, en annan sida om mig att veta om ;-)
Och ja, nu är det vanligare att tjejer också utövar kampsporter och även får svart bälte i karate.
Kul !
Du Marie undrade om oragne bälte var bra, och det var nog ganska bra tror jag.
Först vitt bälte, sedan gult, sedan orange och jag kommer inte ihåg om det var några till innan man kunde få svart bälte.
Vad kul Happy Flower att din mamma är duktig i karate.
Kul Jenny att du blev imponerad av min karate-utövning,
men jag är nog lite för gammal för att fortsätta med karate igen.
Konditionen är långt ifrån den var så, och jag är inte lika smidig nu, och även lite tyngre ;-)
Det blir heller ingen Friskis och Svettis nu heller, utan mest bara promenader som är min motion nu.
Tack mina vänner för alla kommentarer, och jag blir så glad när jag läser dem.
Önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Kram
Snyggt jobbat! Verkar ha varit en hård dojo eller vad det heter... Själv testade jag på judo ett tag, hade min vita pyjamas med vitt bälte. Nådde aldrig något bältesfärgbyte, bytte sport till handboll och bordtennis istället ;-)
Svar:
Jo, läraren var otroligt hård. Om man inte var tillräckligt uppmärksam eller gjorde fel så började han gapa och skrika.
fast han gapade och skrek så gott som hela tiden i alla fall.
Och det var ingen som vågade gorma tillbaka... ;-)
Nu när jag minns det jag sitter och skrattar så gott.
Hej! Det var nog ovanligt med kampsportande tjejer på 70-talet! Jag tittade beundrande på taekwondo-tjejerna i OS och jag tror inte det hade passat mig. Jag dansade och jympade hellre, o tänk om kroppen kunde tillåta lite danssteg ibland..
Kramen
Svar:
Jo, på den tiden var det mera ovanligt med kampsportande tjejer.
Dans har jag också alltid tyckt mycket om,och det ger ju också en hel del motion, och roligt är det samtidigt.
Kram
