Min tro nu.
Jag har här i min blogg berättat en del om min uppväxt i Frikyrkan på 50- och 60 talet,
där det bl.a. predikades om himmel och helvete och de skrämde oss barn med det från det vi var små.
Jag har skrivit en del om det bl.a. här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/category/uppvaxt-frikyrkan.html
Kanske ni tycker det skulle vara intressant att veta hur jag tänker idag när det gäller det religiösa.
Jag frigjorde mig från och lämnade denna extrema Frikyrka när jag flyttade hemifrån och till Stockholm.
Men det tog en tid att bli helt fri, p.g.a det jag skrämts till att tro sedan barn, och allt jag blivit intutad av skuld och skam när det gäller olika saker.
Men till sist blev jag fri, och det är jag så glad över.
Nu tillhör jag inte någon kyrka eller religion längre, då jag inte vill det.
Dessutom om jag hamnar i sammanhang som påminner om min frikyrkliga uppväxt, så får jag panik ångest.
Naturligtvis respekterar jag andras tro och religion,
men jag avskyr när människor inom olika religioner och trosuppfattningar försöker påverka eller skrämma andra för att få dem att tro som de.
Jag tror på ett livet efter detta, då min egen logik säger mig att så måste det vara.
Och jag tror det finns något, livets ursprung osv.
Om det är en Gud eller något annat, vet jag inte, och som jag tänker så har det inte så stor betydelse vilket namn eller etikett man sätter på det man tror på,
för jag tror att saker är som de är i alla fall,
och att det som sker efter detta livet är samma för alla människor.
Så egentligen, som jag tänker, så spelar det ju ingen större roll vilken religion eller tro man har,
utan det är ett sätt och säkert även ett behov för människan för att försöka tolka det som är svårt att förklara och de stora livsfrågorna, vår existens och livets mysterier
Att känna trygghet inför att det finns något större än oss, och att det finns ett liv efter detta,
och oftast också gemenskapen med andra människor har säkert stor betydelse i religiösa sammanhang.
Och själv accepterar att jag att jag kan inte förstå allt och heller inte kan hitta svar på alla livsfrågorna, och jag nöjer mig med det.
Förhoppningsvis i nästa liv jag får veta.
Fast visst är det en trygghet att ändå tro på vissa saker, för det är nog ett behov människan har.
Och jag tror också att det finns en annan värld, eller en annan dimension där våra nära och kära som lämnat oss finns.
Och att de vakar över oss och en dag vi möts igen.
Ja, detta var i korta drag lite om hur jag tror och tänker nu.
Om ni vill och är nyfikna på att veta lite mera om hur det var att växa upp i denna frikyrka eller hur jag tror och tänker nu m.m., så får ni gärna fråga mig här i kommentarna.
Så svarar jag på dessa frågor och berättar mera i ett annat inlägg.
Tänkte att det kanske kunde vara intressant ?
Att skrämma till tro är SÅ fel. Vad skönt att du hade ork att bryta dig loss.
Hej på Dej!
Det här skulle jag nästan kunnat skriva själv, vi verkar väldigt lika tro på detta med liv och död, skillnaden är att Du har förmågan att skriva vad Du känner, själv har jag egna funderingar och tankar kring detta ganska ofta, tror det beror på den "struliga" barndom jag växt upp i och som resulterat i en brytning med min familj.
Vad jag funderar lite över är hur Din familj tog det när Du frigjorde Dej från frikyrkan och allt som hörde till det?
Kan ju berätta för Dej vad en kollega som tillhör en frikyrka sa en gång när jag tyckte till om att hon alltid kom försent till jobbet, jo djävulen kommer att hemsöka Dej, jag har ju aldrig trott på honom heller, men det gjorde mej inte vänligare inställd till vare sig henne eller frikyrkan.
Ha det så gott och tack för den fina bilden Du gjort till detta inlägg!
Kram //annette
Som jag uttrycker det : Jag har en tro som passar mig och det liv jag lever.Och den tron är enbart min och ingen annans och den tron försöker jag inte pracka på någon annan.Man måste få välja själv vad och hur man ska tro.Att skrämma någon till just en tro är bara så vansinnigt fel!
Tack för dina fina ord till mig idag. De värmer. Känner mig styrkt av dom. Många kramar till dig.
hej å tack för dina goa ord till Nellie och mej,du får mej alltid på bra humör när jag känner mej depp.
Jag tror som du på att det ej kan ta slut när man dör,verkar ju helknäppt att bara leva här och nu,däremot tror jag ej på en speciell gud för då borde inte så många människor lida,
men presis som du så respekterar jag andras tro bara det ej blir fanatiskt.
må så gott och tack än en gång...
Svar:
Tack för så fina kommentarer.
Jag älskar att blogga om olika saker, och den fina kommunikation vi har, och att kuna dela olika tankar med varandra.
Och även kunna uppmuntra varandra när vi behöver det.
Det känns så oerhört fint.
Jo, att skrämma andra för att tro på olika saker, och speciellt att skrämma barn är hemskt,
och jag tycker det är barnmisshandel.
Och jag är glad att jag lyckades bryta mig loss från denna extrema tro och frikyrka,
och tack Annette för frågan,
och jag kommer i ett annat inlägg berätta om hur min familj tog det när jag frigjorde mig från denna kyrka.
Jag sparar alla frågor jag får och jag tycker om att få frågor.
Ha det så gott mina vänner.
Kramar
Jag tycker att det är oerhört intressant att följa andras livsvägar, och som du förstår är jag extra nyfiken på vad som leder människor in i eller ut ur kyrkor och samfund. Har ju själv vandrat omkring en hel del mellan olika trosuppfattningar, tills jag för elva år sedan hittade vad som är en trossanning för mig. Men jag är mycket medveten om att den inte behöver vara en trossanning för andra! Respekt, ödmjukhet och förståelse är nyckelord när man pratar om religion, tycker jag...
Läser jättegärna hur mycket som helst om detta ämne i din blogg, vännen!
Kram från sr. Carina.
Psst jag har något i min blog till dig som jag tror du missade när du läste
Halloj min vän!!
Bra skrivet!!! Läste allt ordagrant!!
Jag har samma uppfattning/tro som dig.
Jag är 100 proc. övertygad att så är det!
Möten med olika människor, hur långt de själsligt kommit gör mig också övertygad.
En del människor är så patetiska och ytliga att de troligen har MÅNGA liv kvar att lära av...
Tänk på det ska du se att de "nära vännerna" de man respekterar har en helt klar syn på vad livet handlar om...och troligen varit med ett tag ler
Kul när man märker att man är mer och mer lika!!
Bamse "livet efter" Kram
Sophie
Två av mina klasskamrater tillhörde en frikyrka där allt var syndigt. De var tvingade att ha flätor som de avskydde. En annan av våra klasskamrater tog en dag en sax och klippte av den ena flickans långa fläta. När vi så träffades efter många år på klassträffen så tackade "flätflickan" henne för att hon befriade henne från den frireligiösa etiketten. Den andra religiösa flickan lossade sina flätor när hon kom utom synhåll från sitt hem och knöt ett band om hårtopparna och vek det dubbelt så att det såg kort ut. Bägge har lämnat frikyrkan för länge sedan. Det måste vara oerhört svårt att lösgöra sig från en prägling som man fått sen barnsben.
Din inställning är en sund sådan.
Jag kan inte säga att jag är religiös. Men jag har min tro jag med. Jag tror på min familj, på att det finns nått mera där ute. Att de som lämnat oss på nått sätt kan meddela sig med oss som är kvar.
Kan utveckla det mera en annan gång om du undrar.
Det jag funderar över är hur du idag ställer dig till unga killar och tjejer som går in i frikyrkan idag. Som kanske inte gör det av fri vilja.
Vad säger man till dem?
Du är en härlig kvinna som vågar och vill dela med dig av det du har upplevt.
Det är jag glad för.
Kramen.
Synne.
Här är en till som håller med dig...alltså att det är min uppfattning också. Ser att många delar den med dig. L
jättebra skrivet,jag tycker ej att man ska tvinga på någon sin tro,helt fel.
ha de bra
catharina
Du ocj jag är lika.. jag tänker så med, det måste finnas något efter detta livet, men vad.. ja det ger sig. Människan söker vägar och många vägar brukar vara att tro benhårt på religonen så det går till överdrift. Det är då de försöker att påverka andra. Ha en bra dag kram
Svar:
Som alltid det är så härligt att sätta på datorn och hitta och läsa de kommentarer jag fått i min kära blogg.
Och det är så intressant att läsa vad ni tänker och tycker om dessa saker.
Jag märker också själv att det är bra för mig att få skriva och sätta ord på saker som hänt bl.a. i min barndom,
och att få dela med mig av det, och även upptäcka att jag är inte ensam om att ha upplevt vissa saker.
När jag började berätta på min hemsida och här på min blogg,
så hoppades jag också att det jag berättade eventuellt kunde bli till hjälp för någon som varit med om liknande,
att veta att man inte är ensam om sina upplevelser...att få bli sedd...
Jag blir så glad att du sr.Carina tycker det är intressant att läsa det jag skriver,
och jag tycker mycket om den ömsesidiga respekt vi har för varandras olika sätt att tro.
Sådant gillar jag mycket, och det är intressant att veta mera vad den andre tror på.
Och ja, Sophie, jag håller med om att det är toppen att märka att man är mer och mer lika ju mer man lär känna varandra.
Nätet är otroligt, och att blogga, hur vi lär känna varandra och knyter nya band.
När jag läste det du Nicoline berättade om flickan med flätorna, så kom minnen upp att så var det ju också när jag växte upp.
Mamma var väldigt noga med att jag hade flätor och jag blev också retad för dem.
Precis som du Synne så tror jag också att det är möjligt att de som lämnat oss på något sätt kan meddela sig med oss som är kvar.
Och tack för din fråga också om hur jag idag ställer mig till unga människor som går i frikyrkan idag, och kanske inte gör det av fri vilja.
Och min inställning är att jag tycker det är mycket sorgligt,
speciellt om det sker p.g.a påtryckningar eller tvång.
att som ung inte få möjlighet att tänka själv och ifrågasätta olika saker kan bli myckte förödande.
Ska försöka skriva mera om detta också i ett annat inlägg.
Mycket trevligt med de frågor jag får !
Tack snälla för alla så härliga och intressanta kommentarer.
Jag blir så glad och det inspirerar mig att fortsätta att skriva och berätta.
Ha det så gott mina vänner.
Kram
Hej på dig! Tycker nog i mångt o mycket precis som du, nåt tror nog jag också på, vet bara inte vad...
Idag förstår jag om många behöver det där lilla extra - tänker på tragedin i Finland.
Är imponerad av dig o ditt berättande!
Har samma uppfattning i trosfrågor som Du - var och en är salig på sin tro och det ska de få vara.
Något eller någon - kalla det ödet eller vad Du vill, men vissa bitar i livet är förutbestämmt. Varför kan vissa se in i framtiden (är själv en av dessa).
Sedan att vi krigat i Guds namn. Vi kan gå så långt tillbaka som till Rommar riket som vandrade runt om i världen och krigade i hopp om att kristna folket.
Ursäkta nu svammlar jag ut i min historia.
Vilket fall som helst gillar jag din blogg och de olika änmen Du tar upp.
Ha en fortsatt fin eftermiddag kram...
Det här med tro är minerad mark för mig, känner jag. Jag respekterar, precis som du, de som har sin tro och inte försöker tvinga den på mig. Då reser jag rygg! Det som gör mig ledsen inombords är allt elände på vår jord som har sin grund i mer eller mindre tydliga religionskrig. Det är en slags never ending story, senaste vågen är väl de militanta muslimerna och terrorister som säger sig gå Allahs väg. Den populära Arn (böcker och dyra filmer) handlar ju också om detta. Missionärer som åkte ut i världen för att omvända folk (påverka!). Visst, en del av dem har gjort gott på den plats de befunnit sig. Men gott skulle de kunna ha gjort utan att pracka på folk någon religion.
Nää, nu börjar det bli långt och jag irriterad. Men det har inte med dig att göra Inger, tvrtom. Fint inlägg och du hade väl knappast varit en bloggare idag om kyrkan behållit sina klor i dig. Tänk vad vi hade missat! Vi tänker, då kanske vi behöver en gud när tankarna blir djupa och svåra? Andra klarar av att tänka vidare, klarar sig utan gud. Själv är jag en tvivlare... :-)
Ja, vad du skriver bra Inger och vilken fin bild..
Jag har nog trott på Gud ända till långt upp i åren, gick själv i söndagsskolan, Majeldslokalen, du vet, gick där till jag var 12 år. Jag bad alltid aftonbön, kunde inte somna annars,,
Men idag tror jag att tron är en trygghet för mig, jag tror NOG inte på någon Gud utan på "gott och ont"= trygghet för mig,, jag ber idag när jag känner att jag behöver det, går in i en kyrka och samtalar med, ja vad vet jag,, det känns bara skönt. När jag går ut känner jag mig hel, men som sagt jag är inte religiös på något sätt. det känns bara skönt för mig,.Det är väl gammal vana sedan man var barn.. Ett mycket intressant ämne,,samtidigt väldigt skrämmande, som du hade det som barn..Så var det inte för mig, utan bara glädje och godhet,.det var starkt av dig att frigöra dig från dina föräldrars tro.. Var du inte orolig för vad de skulle säga, gjorde dina syskon likadant,,?
tappade du inte en massa vänner när du flydde ur församlingen., Blev du döpt?
Nej nu blev det långt, men det är intressant,.
Ha det så underbart i höstmörkret..känns så fint att ha dig som bloggvän, tjejen från Majelden, du vet vilken lokal jag menade?
Stor kram
Roligt att du delar med dig om din tro idag. Det är många, som inte vill tala om vad de tycker och tänker om tro.
tänk om man fick välja föräldrar och hur man vill leva från allra första början.....vad fint det skulle vara då...
Gokväll vännen!
Att ha en tro på "något" är nog jätteviktigt....
Den kan man "ta till" i både glada och svåra stunder.
Kram och ha en skön kväll....//Jenny
Vet du.. När det gäller din kristna tro idag så delar jag den med dig till 100%.. Vi gör det bästa vi kan, mer förmår vi inte. Och de vi inte förstår det får vi lämna. Men vi har alla vår del i förlåtelsen och nåden och med det är jag nöjd.
Jag har också haft en vän som levt så strängt i barndomsåren tack vare vuxna som inte kunnat läsa och tyda bibeln på rätt sätt.. Och de föräldrarna har blivit skrämda av sina föräldrar.. Vi vet ju sen tidigare och gamla testamentet att man skulle frukta Herren sin Gud. Och min fråga skulle egentligen vara.. När började man i Sverige leva efter Nya Testamentet..
Tack för ett bra inlägg igen.. och innerlig kram till dig från mig:)
Svar:
Jag blir så oerhört glad att ni tycker om det jag skriver om, och tack för alla goa rader.
Och ja Erik, jag hade nog inte blivit en bloggare idag om jag inte lämnat denna extrema frikyrka, eller jag hade kanske bloggat på annat sätt, försökt övertyga andra om min tro....
hugaligen, vad hemskt...tur att jag frigjorde mig ;-)
Jo, det är nog så att man behöver något att tro på, det känns ju lite tryggare då speciellt när det händer olika saker i livet.
Speciellt att tro på att det finns ett liv efter detta och att det är någon mening med att vi är här på jorden.
Och ja, som du SolSkuggan skrev: Vi gör det bästa vi kan, mer förmår vi inte.
Och ja, precis som några skriver om, det är så hemskt hur ofta människan har krigat i Guds namn.
Precis som fanatiska muslimer gör och som även kristna gjorde för länge sedan på korstågen, religionskrig osv.
När en religion blir fanatisk så kan mycket tråkiga saker hända.
och även sekter som funnits och finns som gör många människor så illa.
Jo, Inger jag kommer ihåg Söndagsskolan i Majeldslokalen.
Kanske vi gick dit samtidigt någon gång och har träffats fast vi inte vet om det.
Tack för dina frågor också,
och ja jag blev döpt när jag var ca. 12 år,
och jag vågade inte tala om för mina föräldrar direkt när jag lämnade denna tro, och höll mycket hemligt de första åren.
Och mina syskon lämnade också denna tro,
men det hände en tråkig sak med min syster innan hon dog.
Jag ska berätta mera om dessa saker i ett annat inlägg.
Åter igen tack för alla kommentarer. Det känns så oerhört fint och bra.
Önskar er alla en fin fortsatt kväll och dag imorgon.
Stora kramar
Vad hemskt att bli skrämd att tro på något!
Stackars dig det måste ha varit hemskt!
Kramar Millan
Hejsan !
Mitt webbhotell på one.com har en funktion för fotografier,det är där jag lägger in alla mina foton.Finns då en funktion så det skapas ett bildspel som man kan lägga in på bloggar bland annat (samma system finns tex på you tube).Så med andra ord skapas automatiskt en kod så man kan lägga in bildspelet i bloggen (himla praktiskt).One.com är suveränt webbotell och som dessutom är billigt (den storlek jag har kostar 24 kr per månad plus domännamnskostnaden på 150 kr per år).Hoppas du förstod.....är lite dålig på att beskriva ibland men om du undrar är det bara att kika in på one.com:s hemsida :) Kramen!
Ja just det,,vet du jag tror oxå att Frisksportare hade den lokalen, jag var då med där, de hade danskurser. Jag lärde mig foxtrot och vals där. Det var ju verkligen två kontraster..Vad gamla minnen börjar poppa upp här..Jag hade ju då slutat i ssk för flera år sedan..men det kanske var någon lokal intill, minns ej så noga..massor av år sen..
Ha det så bra när du vaknar imorgon...
kram till dig..
Hej! Jag tillhör dem som kommit till ro med min egen uppfattning, som inte söker aktivt längre efter något att tro på. Det innebär att jag tror det jag vill tro, att det finns ett liv utom detta enda. Jag är ganska övertygad om att jag levt tidigare, och därför tror jag också att jag kommer att födas igen i en annan skepnad. Min sambo tror inte på ett liv efter detta, och han har rätt att ha den åsikten. Alla är vi olika, religioner har förorsakat mest bara elände i världen istället för kärlek och fred
Ha det nu så gott/Kramen
Jag håller med dig om att det är viktigt att inte tvinga på någon sin egen tro. Jag kan förstå om många tycker att det känns skönt att få svar på alla komplicerade livsfrågor genom den religion de tillhör. Själv är jag uppfostrad utan religiösa traditioner och värderingar, så jag har svårt att tro på någon gud. Däremot finns det mycket som är omöjligt att förklara med naturvetenskap.
Visst så rätt alla har rätten på sin sida att TRO på vad de vill, men ..de militanta muslimerna och terrorister som säger sig resa i Allahs vägar .. de där vad är det för tro som mördar och förstör för så många oskyldiga människor. Det där funderar säkert många på. Sedan ta sina egna liv i självmord, så många är unga pojkar som föds till denna världen för att i nästa stund ta sina liv för en bättre värld.. konstiga tanke.
Så mycket krig o elände för de olika religionernas skull.
Jag har min tro.. jag lever här och nu, så tror jag det är något med hela naturens kraft som avgör..
kanske är det så att vi förenas eller bara finns där trygga i varandra helt osynliga.. den som lever får se ... alla ska vi den vägen vandra.
Något måste säkert mänskligheten tro på för att orka gå vidare .. speciellt om det händer saker på vägen .. helt apropå som nu i Finland igen.. hemskt så fruktansvärt så.
Fint du tar upp ämnet.. intressant:-)
Kram på dig
Men tjejen!! Du har ju så rätt så rätt det var ju just en elefant hihihihihi...så tokigt det kan bli fniss fniss
Ha en helt underbar dag nu och sköt om dig!
Dalakramen
Sophie
Så bra du skriver, ha en fin dag!
Jag tror det är både viktigt och bra att man någon gång i livet tar i tu med sin egen trosuppfattning och så där, och gör klart med sej själv vad man faktiskt tycker, tror och tänker. De här livsåskådningsfrågorna har ju både gäckat och trollbundit oss människor i alla tider... Och man blir säkert aldrig färdig med dem för sin egen del heller, utan man tänker kanske om och ändrar uppfattning både en och två och flera gånger under livets gång. Det ska man inte se som tvivel utan snarare som utveckling!? Det viktiga är ju inte att man kommer fram till "det rätta" (för vad det är kan ju faktiskt ingen levande veta!), utan att man kommer fram till något som känns bra för en själv! Det där att bli påtvingad en trosuppfattning måste vara alldeles fel - däremot är det väl många som tycker att det är bekvämt att bara ta till sej redan existerande och sedan nöja sej så och inte fundera så mycket på egen hand. Det kan väl vara helt okej det också! Bara det känns bra och inte är påtvingat!!! :-)
Jag tycker det är intressant att följa dina tankar om det här!!!
God förmiddag! Hoppas du fick sova gott inatt.
vill bara önska dig en fin helg.
Ha det så gott
Stor kram
Svar:
Jo det är hemskt när man skrämmer barn för t.ex. himmel och helvete m.m. som hände när jag växte upp.
och ja det är viktigt att inte tvinga på någon sin egen tro.
Kommer också ihåg att det sas till oss barn att om vi inte gjorde något fel så hade vi vita hjärtan, men om vi syndade så fick vi svarta fläckar på hjärtat.
Precis som du Paula, så söker jag heller inte aktivt längre efter något att tro på,
utan vad jag tror på nu är något som vuxit fram med åren.
Och jag tror också att det är möjligt att vi har levt tidigare liv.
Jag tycker också det är så bra som du AnnaKK skrev att man blir säkert aldrig färdig med livsåskådningsfrågorna för egen del,
utan att man tänker kanske om och ändrar uppfattning under livets gång,
och att man ska se det som en utveckling.
Precis som du Pialotta och andra skrivit så är det så hemskt med de extrema religiösa grupper, som döda andra människor som de säger att de gör i Guds namn.
Det är så ofattbart hemskt att få unga människor att tro på löften att de kommer till himlen, om de blir s.k. martyrer och genom att blir självmordsbombare och ta både sitt eget liv och andra oskyldias liv.
Det är så fruktansvärt hemskt.
Tack för alla så intressanta kommentarer,
och jag blir så glad över att ni tycker det är intressant det jag skriver om.
Ha det så gott mina vänner.
Kramar
Ps. tack Corina för tipsen om fotogalleriet på One,com.
Och ja, Inger jag tror jag kommer ihåg att Frisksportare hyrde lokaler där också, och visst är det roligt hur gamla minnen poppar upp.
Vad kul Sophie att jag gissade rätt ;-)
Jag har tvekat om jag ska kommentera det här inlägget eller ej. Tycker det är bra och intressant skrivet, men jag har svårt att tro på det religiösa budskapet. Det finns många som funnit hjälp i tron, men det finns också väldigt mycket elände i religionens namn.
Jag brukar jämföra människans liv med en blommas liv. Vi föds, växer, dör.... sedan inget mer... men nya generationer kommer. Tycker det är ett enkelt och naturligt livsmönster... :-)
Om det funnes en snäll gudomlighet som är så allomfattande som det beskrivs - varför finns det så mycket sjukdom, ångest ondska och elände i världen då?
Svar:
Tack för din kommentar och jag tror jag förstår hur du menar.
Och jag håller med om att det är säkert många som funnit hjälp i sin tro,
men att det finns också mycket elände som skett i religionens namn.
Som både jag och andra har skrivit om här.
Själv väljer jag och vill tro på ett liv efter detta,
men jag tror inte på en allomfattande gudomlighet som t.ex. rår över sjukdom och ångest eller människors handlanden i världen.
Intressant att utbyta tankar om det hela.
Hmmmm...tron är viktig för oss och vad vi tror på är upp till var och en, jag är utbildad multireligös guide och fick genom den utbildningen en bra, ny syn, innan jag skulle var med och vara guide på "Gud har 99 namn" utsällningen, en helt ny uppfattning om tron helt enkelt, nyttigt värre!
jag var själv inlockad i pingst vännerna via en kompis föräldrar när jag var 10 -11 år men det tog slut med en ände av förskräckelse, när prästen fick för sig att jag skulle bli frälst!
Jag gick aldrig dit mer, för det var så läskigt.
Men tron på Gud det har jag och tron på att vi har ett liv efter detta det är jag helt övertygad om.
jag har tagit till mig universums helhet och jag har plockat godbitarna från varje religon och skapat en egen religion som passar mig.
För utan tro så faller allt!
Universum är alltet, och vi har våra guider/ vägledare med oss överallt som vill oss väl!
Kram
Petra
Svar
Vad spännande det du berättar om att du är utbildad multireligiös guide,
och utställningen "Gud har 99 namn" gör mig också mycket nyfiken,
och jag skulle gärna vilja veta mera om det du berättar om.
Jo, jag förstår att besöken hos Pingstvännerna när du var barn tog en ände med förskräckelse ;-)
Den frikyrka jag berättar om här i mitt inlägg är just en Pingstkyrka ;-)
Och det fanns många inslag som verkligen kunde skrämma barn.
Tack snälla för din intressanta kommentar.
Kramar tillbaks.
Ja, jag tror också att vi inte vet allt nu.
Det finns liksom ett hål i verkligheten.
Religion kan vara bra för människor som behöver mycket struktur.
Men religion och andlighet är inte samma sak för mig.
Tror att många liksom du kännt sig begränsade av sin frikyrkliga uppfostran där vissa känslor, tankar inte varit tillåtna.
Min mormor var bara medlem i svenska kyrkan. Men hon skrämde mig en hel del genom bla sin bokstavliga tolkning av bibeln.
Svar:
Intressant det du skriver att det finns liksom ett hål i verkligheten,
och också att det är skillnad mellan religion och andlighet.
Och den tycker jag stämmer mycket bra.
Hej ! Har precis hittat Din Hemsida, och läst lite. Den verkar fin. Men vilken Frikyrka var Du med i ? Vilket samfund ? Det kanske inte var just förkunnelsen i den kyrkan Du inte mådde bra av, utan av medlemmars och ledningens fel. Det kan vara så. Tacksam för svar.
Svar:
Tack för besöket hos mig och trevligt att du gillar min hemsida.
Frikyrkan min familj var med i när jag växte upp på 50 och 60 talet var Pinstkyrkan.
Jag mådde inte bra både av förkunnelsen och vissa medlemmar och ledningen.
och speciellt för barn många saker och inslag var inte alls bra.
Min blogg om de stora livsfrågorna är nyss startad. Kanske den kan intressera.
Väl mött.
Tommy
Svar:
Kommer till dig och kikar.
Hej
Intressant det där med livet, tro och när vi går över. Det sistnämnda något som jag funderat kring och även varit en "prova på kurs" i andlighet // Bettan
Blogg: http://pellebettan-livslycka.blogspot.com/
Svar:
Glad att du tycker det är intressant det jag skrivit om.
Låter intresant med en "prova på kurs" i andlighet.
Hej, råkade halka in på din sida och vill bara berätta att jag har precis samma trosuppfattning som du och vad man än kallar "det där okända" för spelar ingen roll.
Svar:
Så trevligt att du halkade in här och så intressant att veta att fler tänker ungefär samma som jag själv gör.
Ha det så gott
