Min bror + fågelungar
Hittade detta mysiga foto som är på min fyra år yngre bror när han var barn och står och tittar på ett par kajungar.
Visst är det ett gulligt foto !
Det riktigt syns hur glad han är och hur ömt han tittar på dessa små fåglar, och de sitter och tittar tillbaka på honom.
På denna min barndoms plats, skogsbacken Eklunden / Lunden utanför huset vi bodde i Linköping fanns en massa olika djur.
Speciellt många olika sorters fåglar.
Och på våren fanns det många fågelungar och bl.a. en hel del kajungar.
Mamma sa åt oss att inte röra dem, men visst var det svårt ibland att låta bli.
Och det hände att vi kom hem med en liten fågelunge som vi trodde hade tappat bort sin mamma.
Så mamma fick förklara för oss att fågelmamman säkert fanns i närheten och att det var bäst att låta ungarna vara.
Fast ibland blev vi ledsna när katterna som sprang omkring fick tag i dessa små.
Då grät vi en skrätt.
Och tyvärr fanns det några pojkar som var elaka mot djuren och även mot dessa kajungar.
De gjorde så grymma saker mot dem som vi blev så förtvivlade över.
Men denna vår barndoms plats, den lilla skogsbacken, där vi lekte varje dag, var en så fin plats för oss barn.
Undrar hur den platsen ser ut nu, och om den finns kvar.
Vilken fin bild... otroligt mycket känsla i den.. Att stå så nära två fåglar... tror jag aldrig sett så på bild.
Vår hankat, Herr Elvis, kommer tyvärr hem med fåglar ibland... isch...isch... säger jag. Vår hon däremot hon tar inte fåglarna... men kan jaga dem lite.
ha en bra kväll och helg.
Hej vännen
Så fin bild du har här :)
Du undrar hur den platsen ser ut nu och OM den finns kvar? Du kan ju kanske åka dit vid ngt tillfälle och titta?
Jag och min särbo ska i sommar åka till platser som jag har bott på som barn och även där han har bott på som barn. Som t.ex Småland som jag bodde i under: -60 talet ska vi åka och titta hur det ser ut där nu för tiden. Ska bli spännande :) Även Skåne har jag bott när jag var liten. Dit ska vi oxå åka och titta. Finns många platser jag vill uppleva igen.
Kram på dig
/Gunilla
ja, du får göra en resa tillbaka till stenarna där barn du lekt och titta!
Tack för grattis...kramen!
Vilken härlig bild på fåglarna och din bror, han riktigt strålar. Ja visst är det hemskt att det finns människor som vill skada oskyldiga djur.
Önskar dig en fin kväll och helg.
Kramar Anne-Lie
Skogsbackar och andra barndomsminnen är trevliga. När våren kommer kanske du skulle ta tåget till Linköping och kolla hur pass mycket som finns kvar? Knäppa nya kort, ta in på något hotell och suga i dig av dagens Linköpingsatmosfär? Att besöka gamla platser är ibland spännande...
Vilken skön och solig fredag! Hoppas helgen fortsätter på samma sätt :-) Må så gott.
Ha en fin lördag Inger.. nostalgi är fint det ibland..
Kramar o en fin lördag
Men vilken fin bild! Jag trodde först att det var ett montage...!
Många gånger undrar man över hur det ser ut på dessa barndomsplatser, och om man får se dom, sä verkar dom vara betydligt mindre...
oj vilket så gulligt foto på din bror ..det är dig kärt kan jag tänka mig....i dag ska vi ringa till LInköping...min mans farbrot fyller 90 år idag och han bor där på försaäkringsgatan..ska nog åka dit snart också då ska jag tänka på dig
Vilken söt bild på din bror!! Du måste ha hur många foton som helst...den ena vackra gamla bilden efter den andra...
En del vänner har man för alltid och helst i vått!
Har inte hört något från vännen tja du vet!
Ikväll gäller det nervös
Håll tummarna för de unga som har 3 min i pausen på mellofestivalen... de behöver det pirr
Tack för kramen o rara ord hos mig! Värmer så...tycker det mesta är jobbigt just nu...
Jättefint foto hos dig o gullig berättelse! Tänk vilken skatt du har med dina gamla foton!
Kramen!
Ragnvi
VAcker bild. Har du ingen möjlighet att återvända och kolla platsen. Jag tycker mycket om nostalgiresor till platser jag bodde på som barn! Ger en mysig känsla...
Det riktigt lyser av glädje i ögonen på din bror underbart foto.Alla har vi våra platser som betydde så mycket för oss.Du kanske kan åka dit nån gång och se om platsen finns kvar.Ha en skön lördag kram Thalina
Svar:
Visst är bilden gullig
och det är pappa som tog detta foto på min bror och de små kajungarna.
Ja Jayne det är så otroligt att min bror kunde stå så nära dem.
Det fanns ett nedsågat träd strax bredvid huset som de lät ligga kvar för oss barn att leka på.
Och det är på det trädet kajungarna satt på.
Jo, jag skulle gärna vilja åka till denna min barndoms plats.
Men samtidigt vet jag inte om jag orkar
då det också finns många svåra minnen från min barndoms stad.
Så jag låter nog bli just därför.
Men det känns fint att ha dessa foton kvar,
som påminner om de ljusare stunderna som fanns.
Tack mina vänner för alla kommentarer, och önskar er alla en fin fortsatt lördag.
Kramar
Hej! Fin bild, mysig. Man minns sig själv som barn, jag tror nog de flesta av oss tagit hem någon "övergiven" fågelunge. Har läst tillbaka här hos dig, ja Knutby är intressant att se men det ger en dålig magkänsla. Man blir nästan illamående över deras mässande, känns som en självmordssekt. Hur många svaga får inte längtan av att göra slut på allt om det nu är så trevligt att komma hem? Nä, fy sjutton för såna där, de skulle vara skottpengar på alla såna pastorer som lurar i folk en massa dumheter
Hm, jag eldar visst upp mig nu. -:)
Trevlig Helg!
Fin bild på din bror, och fågelungar!
Jag tror jag ska ta och leta i mina album, efter roliga bilder, som jag kan skanna in på datorn, sen kan jag visa.
Ha det så bra i helgen. KRAM // Nettan
Vilken fin bild på Din bror och fåglarna, förstår Din känsla av att det kan vara jobbigt att återvända till platser ibland även om det oxå finns positiva minnen, var faktiskt på en plats för ett par veckor sedan där jag växte upp, väldigt konstiga känslor som dök upp,dröjer nog innan jag återvänder dit!
Kramen //annette
Det var en härlig bild =)
Här har vi periodvis massor av kajor men jag ser aldrig några ungar.
Åh det är en jättefin bild!!
tack så mycket för dina snälla ord, de värmer :-)
Trevlig lördag!
Vilken fin bild. Det är något särskilt med gamla svartvita bilder. Och den historia de berättar. Ibland brukar jag undra vad vi kommer att efterlämna, från 70,80, 90 och 2000-talet... Nu är det nästan bara digitalt som gäller och hur lätt är det inte att bilderna bara försvinner vid nästa datorkrasch? Jag brukar välja ut ett visst antal bilder varje år och kopiera dem på papper för att sedan sätta in i album. Det känns roligare att titta på dem så. Man ska vara rädd om sina minnen :-)
Tack för din gulliga kommentar på min blogg. Önskar dig en riktigt trevlig kväll.
Kram,
Eva
Visst minns man dessa ljusa stunder i sin barndom.. Fanns ju inget bättre än att vara i naturen!.. Ha de gött!
tänk att det går att komma fåglarna som på bilden.
häftigt...
att man som barn kommer hem med skadade fågelungar, hör inte till vanligheten nu...
va vacker bild och så fint du skriver om ditt barndomsminne,
jag sprang oxå hem till mamma med fågelungar jag hittat å blev så lessen varje gång jag va tvungen att lägga tillbaka den,men oftast slutade det lyckligt att mamman kom,
ha en bra kväll
Den är troligen en del mindre än du minns den om den finns kvar. Min stora sten som står på Oknö är så liten mot hur jag minns att den var när jag var liten. Då var den stor som ett berg som vi besteg. Numera är det bara att sätta sig på den direkt och då är den faktiskt en aning låg. Världen är så härligt stor och spännande när man är liten.
Kram
Reneth
Svar:
Glad ni tycker fotot är fint,
och jag är så glad att det finns kvar liksom en hel del andra foton jag hittade i min mammas lägenhet.
Det fanns en hel kartong med foton där, plus en massa negativ.
Vet inte hur jag ska kunna framkalla dem,
speciellt som de är av den gamla typen av negativ, och det är också svårt att se vad varje bild föreställer
för att sedan eventuellt kunna skicka dem för att få papperskopior av dem.
Och ja Eva, det är något särskilt med gamla svartvita bilder och att man ska vara rädd om sina minnen.
Mina bästa barndomsminnen är de ute i naturen, vår lekplats i den lilla skogsbacken osv.
Att få uppleva vilda djur på så nära håll var fantastiskt.
Och ja Reneth, så är nog kanske ekstocken, det nedfällda trädet, mindre än jag minns det,
då man som barn upplever många saker mycket större och världen stor och spännane när man är liten.
Tack mina vänner för alla goa kommentarer.
Stora Kramar
Ett sådant fint foto från er barndom!
Jag har varit så oerhört stressad den här veckan att jag inte har varit inne hos dig och kontrollerat hur du har det...men det verkar var okej... Önskar dig en rikgtigt trevlig helg!
va sött!
Tack för dina alltid så underbara kommentarer.... precis som någon skrev här ovan kanske du skulle försöka besöka platsen igen. Jag har gjort så med några av de platser som var viktiga eller på annat sätt betydelsefulla för mig under min uppväxt. På något vis så har det gett mig perspektiv på mig själv, på ett positivt sätt skall jag väl tillägga.
Ha en fin lördag (snart slut) och en skön söndag!!//Kram min fina vän
Godmorgon o tack för dina rara ord hos mig! Kul att du tycker om mina bilder...måste ju roa mig med nåt när jag inte är så rörlig!
Hoppas din dag idag blir bra!
Kramen!
Ragnvi
Tänk att det varit så i alla tider, att barn kan vara elaka och skoningslösa och göra illa både människor och djur! En total avsaknad av empati, hur blir man då som vuxen?
Ett himla gulligt foto var det på brorsan.
Hoppas du får en fin söndag, här vräker snön ner...
Kramen
Gullig bild, tänk vi diskuterade alldeles nyss när färgfotona kom igentligen.Om man ser tillbaka i fotoalbum bör det varit någongång på 60-talet.
Igentligen är det väl inte så konstigt att det även på den tiden fanns ungar som var elaka mot djur o människor. Tror till och med att folk var ett snäpp krymmare förr än nu. Även om världen är ganska rå i sina bittra inslag.
Själv slår jag knappast ihjäl en mygga. Den ska reta mig väldigt länge innan jag slår till. Flugor som kommer in, jagar jag hellre ut än slår ihjäl.
När jag var mindra sa jag då och då, oh skrev nog oxkå någon uppsats om det.
Det finns en gud och en jävul och vi är alla fördelade dem emellan. Alltså det har alltid funnits goda och mindra goda människor.
Som jägare skulle jag inte passa..ler
Ha en skön söndag, här snöar det I G E N
Jag som trodde våren var på G.
Kramiz Anki N
Det var ett fint kort! Era föräldrar måste verkligen ha tänkt på Er barn när de lät ett träd ligga kvar att leka på. Träd var mina roligaste lekplatser som barn, både att klättra i och leka i när de var fällda. Din blogg väcker alltid så många minnen från den tiden.
Svar:
Glad ni tycker om detta så söta foto, och jag blev själv så glad när jag hittade det.
Jo, som flera föreslagit att jag kunde besöka min barndomsplats
och ja det skulle vara intressant.
Men problemet är att de finns också många svåra minnen från min barndomsstad
och jag tror inte jag orkar göra det.
Det skulle komma upp en massa känslor som jag inte vet om jag skulle klara av.
Men som tur är så har jag i alla fall fina minnen kvar som dessa foton på mina syskon och mig,
och vår bardoms lekplats, den lilla skogsbacken som är de fina minnen jag har kvar.
Ja, som ett par av er skrivit så har det tyvärr i alla tider funnits barn som gjorde djur illa.
Som t.ex. i denna skogsbacke där ett par pojkar gjorde illa kajungar på de mest grymma sätt.
Barn som gör sådana grymma saker mot djur tycker jag bör uppmärksammas extra
då det tyvärr kan fortsätta med att de också gör människor illa så småningom.
Så de behöver hjälp i tid för de problem som de har.
För de kan ju inte må så bra själva
och det är ju något som verkligen är fel när de göra sådana saker.
Tack Inga för dina rader och blir glad att du tycker om det jag skriver om här i min lilla blogg.
Fast det var inte mina föräldrar som lät trädet ligga kvar för oss barn att leka på.
Det var på skogsbacken utanför vårt hyreshus, som de högg ner trädet,
och lät det ligga kvar för oss barn.
Och de skalade sedan av grenarna och barken och oj så mycket lekar vi hade på det trädet som vi kallad Ekstocken.
Plus ett par stubbar som de också lät vara kvar som vi också lekte många lekar på.
Tack mina vänner för alla kommentarer, och önskar er en fin fortsatt söndag.
Här har vintern kommit till slut här i Stockholm, med en hel del snö...
bättre sent än aldrig ;-)
Kramar
