Jantelagen m.m.
Här svänger det med saker jag skriver om här i min blogg, från roligt till lite mera allvarliga saker ;-)
Och idag känner jag för att skriva lite om det där med den s.k. Jante-lagen och på hur det var när jag växte upp på 50 och 60 talet.
Som de flesta av er redan vet så växte jag upp i en strikt frikyrklig miljö, som jag berättat om förut här i min blogg.
Så detta med Jante-lagen härskade i dubbel bemärkelse när jag växte upp, eller hur jag ska yttrycka det.
Att "förhäva sig" var enligt denna kyrka en synd och man skulle vara ödmjuk och försynt.
Jag brukade som barn sjunga i söndagsskolan och andra möten i pingstkyrkan.
Och jag kommer ihåg en gång när en kompis till mig blev tillfrågad om hon ville sjunga tillsammans med mig.
Men hon tvekade och då sa jag till henne: - det är inte så farligt.
Men tydligen uppfattades det jag sa, som att jag var "stöddig" och inte ödmjuk nog,
och jag kommer så väl ihåg blicken från söndagsskolfröken, som gjorde att jag helst velat försvinna.
Och efter det blev jag inte mera tillfrågad att sjunga i den söndagsskolan.
Och som jag ser det nu att detta med Jante-lagen och synsättet i denna pingstkyrka
i praktiken, det betydde att det var andras åsikter om en själv som räknades.
Man fick inte själv tycka att man var bra eller tycka att man kunde något.
Alltså beröm fick bara komma från andra och man skulle ta emot det med blygsamhet.
Speciellt för barn känner jag nu att det var förödande att inte få visa och vara stolt över vad man kunde,
utan bara förlita sig på vad andra tyckte och tänkte...andras värderingar.
Tror att , eller åtminstone det är min upplevelse, att detta var ganska vanligt på den tiden då jag växte upp 50 och 60 talet,
och de värderingar denna pingstkyrka hade om hur man skulle vara.
Hoppas detta har blivit bättre inom dessa frikyrkor nu,
och i allmänhet så upplever jag att bl.a.barn och ungdomar nu är mycket friare att kunna visa vad de är bra på
och kan och vågar glädjas över detta öppet.
Med mera uppmuntran från vuxenvärlden, så som det ska vara.
Vad tänker ni om dessa saker, hur det var förr och nu ?
Ha det så gott mina vänner och hoppas att solen som nu äntligen tittat fram här lyser hos er också.
Kramar
Jag läser just nu Åsa Larssons bok "Det blod som spillts" och där får man verkligen en inblick i hur det kan fungera i en frikyrkoförsamling.
Ha det gott! /Ingrid
Va lutigt att du skriver om detta idag,,jag har precis berättat för fia om hur det var när jag växte upp i samma miljö som du ..ocg aldrig aldrig en endaste gång fick man höra att man var bra eleer att man åtminstonde dög ...nä så skulle man inte tycka ocg absolut inte säga för då var man onödigt " frimodig "...jag hoppas och tror att det ändrats i dag .....kram kram
Hej Inger! Läser att efterlysningen lönade sig!
Jantelagen - på gott o ont! Förstår att du inte mått bra av den...men idag är många jätteduktiga på att hävda sig o tala om för alla o envar hur bra dom är tycker jag...lite för bra!
Kramen!
Ragnvi
Du är egentligen född i fel tidpunkt eller i fel miljö, idag hade man inte uppfattat det som stöddigt kram
Jag tror inte att det bara var i din strikta miljö som det där tankesättet rådde - tror att det var den tidens verklighet! Barnen skulle stå tillbaka och inte synas om det inte var för att visa upp fina betyg!
Usch!
Kramar/marma
va intressant du skriver
men va hemskt det har varit för dej å många andra som växte upp så,
ha en go kväll
Maryissa, du är bra som du är och jätteduktig på det du gör:)
Jantelagen är ett gissel och ganska typiskt svenskt, tror jag. Har tillbringar en hel del tid i USA och där får man lära sig från barnsben att presentera sig själv och allt man är bra på - och få massor av beröm och uppmuntran för det man gör eller gjort. Nästan så det ibland känns lite fånigt för oss svenskar. Tror att det skulle varit nyttigt för barnen på 50-60-talen, att få uppleva det. Jag för alla barn över huvud taget, förstås!.
Idag är det nog något bättre här, men det finns fortfarande en stor grupp "tysta" försynta barn, som inte kommer till sin rätt av olika anledningar.
Lite religion kan väl inte skada, brukar det sägas. Jag vet inte det jag...
Kramar!
ja jante lagen va i skilan när jag va liten med . det va ju på 80 och 90 talet som jag gick i skolan och man skulle vara fin och duktig och gärna specialist på ett ämmne , men då vann man vuxnas respekt men vart tokmobbad av kompissarna ...
jag tror på att uppmuntra dom bra sidoran som barnen har och att dom ska göra det för sin egen skull . kram . bra inlägg.
Go kväll vännen,
Nej Jantelagen gillar jag inte. Men empati och förståelse borde nog tillämpas lite mer i vårt samhälle. Tyvärr möter jag alltför många i mitt yrke som kan vandra över lik för att komma uppåt. Detta väcker inte det minsta respekt från min sida dock en vaksamhet. I dessa fall skulle jag vilja faktiskt banka Jantelagen i huvudet på dem. Har sett 4 fall av detta på min arbetsplats och då hade det varit skönt att kunna få banka i Jantelagen i deras huvudet. Just pga av deras fullständiga nedtryckning av andra människor. Människor som har varit nöjda med sitt arbete och inte viljat vandra uppåt. Tyvärr! Något som gör mig fruktansvärt arg och ledsen är när vissa kör över, manglar och krossar andra för att de inte vill samma sak eller står i deras väg. Men sedan finns de som skulle kunnat vandrat vidare men inte vågat pga uppfostran med Jante-lagen. Då i dessa fall skulle jag vilja bränna upp Jante-lagen. Så jag är faktiskt tudelad i frågan om Jante-lagen. Ibland skulle den behövas banka in i vissas huvuden, ibland bankas ur. Om du förstår vad jag menar.
Har själv råkat åt för en som försökte krossa mig med Jante-lagen och tyvärr var det en av mina forna chefer. Men han lyckades inte utan satte sig själv på pottan, så att säga. Dessutom 3ggr efter mig också och observera vi var alla kvinnor eller "för kvinnliga" för hans smak.
Kramis Lena
fy vad hemskt de lät dumma jantelag.
jag måste beröma dig för din blogg alla bilder o allt du skriver älskar att läsa den.
ha de bra cattha
dumma dumma jantelag.
men jag ger dig beröm för din blogg,du skriver så bra inehåll,o fina bilder.
ha de bra cattha
Jag tror faktiskt att det var lite tidens anda också inte bara att du växte upp inom en sträng frikyrka. Jag gjorde ju inte det, men man fick inte förhäva sig i alla fall och tycka att man var för bra. Man skulle vara lagom bra och lagom uppkäftig och lagom.. när jag växte upp på -60 talet. Jag växte upp i ett hem där man tillhörde VPK och där hade alla lika värde och det var väl bra, men alla var lika duktiga på allting också, och så är det ju inte riktigt i praktiken.
Kram
Reneth
Låter ju hemskt opedagogisk tycker jag..
Nä,ush och fy!Har två kompisar.En som är med i pingstkyrkan(tror jag) där sex är synd om man inte är gift..Den andra gick ur mormonkyrkan och hon har berättat så här efteråt att det var det en himla massa dubbelmoral om allt...Dom gjorde inget annat än att pratade skit om andra medlemmar när dom vände ryggen till...
Ha en bra dag/Kram Ciara
Jante lagen ja, den var aktuell under min uppväxt som prästdotter på 30-40 talet!
Det självförtroende jag har i dag har jag fått kämpa mig till, och nu kan det snart kvitta!
Älskar oxå att läsa Din blogg!
Kramis*
Som någon skrev i kommentar här ovan så tror jag också att det var inte bara i pingstkyrkan som Jante regerade under den här tiden, det var överallt i samhället. Alla måste platta till sig själv hela tiden och veta sin plats. Det var heller inte godkänt att umgås över klassgränser åtminstone inte där jag växte upp. Och lika fel att umgås "neråt" som "oppåt". Man skulle hålla sig till de sina, då blev det bäst. Det var inte alltid bättre förr.
Jante kan man nog inte bekämpa en gång för alla utan man måste föra en ständig kamp emot honom. Jag skrev ju om det för några inlägg sedan på min blogg i samband med att jag dristade mig till att vara stolt över mina barn. :-)
Ja jantelagen för då inte med sig något possitivt i alla fall. Och den existerar fortfarande vill jag påstå.....skulle kunna ge flera exempel men väljer att inte göra detta. Istället väljer jag att tiga och istället njuta av tillvaron. Hos oss gick åskan ordentligt igår, inte kul alls ! Hoppas slippa den idag. Kramis !
Begrav jantelagen eller var åtminstone medveten och bekämpa den! Den har varit och är en black om foten på många människor.
Jag är också uppväxt i en tid då man inte skulle visa att man var stolt över att kunna något, eller att tro att man var något. Idag är det mycket mer accepterat att visa att "det här är jag". Bra!
Hej vännen,
Jantelagen är den dummaste och mest idiotiska lag som finns! Den ska avskrivas ordentligt. Att tro på sig själv och sin förmåga är ju a och o. Hur ska man få andra att tro på en om man inte får tro på sig själv? Så länge ens egna självsyn inte skadar andra eller trycker ned på något sätt så finns det absolut inga hinder att ha en bra självkänsla eller stark tilltro på sig själv!
Sköt om dig så mycket och håll huvudet högt för den DU är, det finns bara en och DU är speciell!!
KRAM
Svar:
Ja, håller med om som flera av er skrivit att Jantelagen borde avskrivas ordentligt och kämpas emot.
För den har ställt till med mycket skada,
och speciellt för barn, och har skadat självkänslan för många.
Och ja, det var inte bara i den frikyrkliga miljö som t.ex. jag växte upp i den härskade,
utan den häskade ganska mycket på den tiden.
Men den blev nog i dubbel bemärkelse p.g.a pingstkyrkan jag växte upp i.
Och man fick bara vara bra på något som accepterades inom denna kyrka,
och värderad på hur ödmjuk man var.
Det förekom också en hel del "person-dyrkan"
och många andra som var lika bra på olika saker på saker fick stå undan just därför.
Jag har själv haft problem med mitt självförtroende, som satt många käppar i hjulet genom livet.
Jag har förstått det mera nu efteråt.
Och det självförtroende jag har, jag har fått kämpa mig till,
men även nu vill "Jante" dyka upp och göra mig osäker...
Och ja, Marma på den tiden var det ofta så att barnen skulle stå tillbaka och inte synas
förutom om det var för att visa upp fina betyg, eller som jag också märkte att om de var duktiga på något annat
så föräldrarna kunde känna sig stolta inför omgivningen,
eller om barnen uppfylde föräldrars drömmar och förhoppningar.
Och ja Fia, jag tror också på att uppmuntra det som barn är bra på och att de ska göra saker för sin egen skull.
Det är ju så otroligt viktigt.
Och det du Lena skrev, väckte en del känslor och minnen för mig även hur det kan vara på en arbetsplats.
T.ex. att, som jag själv, var nöjd med mitt arbete och inte hade intresse av att vandra uppåt,
men som just därför blev trampade på av de som ville det,
och blev en av de övertaliga och fick sluta.
Eller som också hände att personer som ville kliva lite uppåt i arbetslivet,
men inte vågade p.g.a uppfostran av Jante-lagen.
Tack mina kära vänner för alla så intressanta och goa kommentarer,
och jag är så glad över att här i min lilla blogg kunna skriva om olika saker,
och vi kan dela tankar och erfarenheter med varandra.
Och jag blir så glad över att ni tycker om det jag skriver om.
Så kul det är att blogga...
Stora kramar till er alla
Usch ja... kan tänka mig att dte var hårt och tufft... barn skulle inte synas eller höras.. ingan skulle vara bättre än någon annan.
men ibland kan dte nöstan vara för mycket idag... barn kan ha en STARK tro på sig själv.. de är bäst och vet mest.. alltså gått lite fel åt andra hållet.. ödmjukhet måste man också ha.
Vad jag minns från min barndom var att jag en vinterdag ville ha mina röda jeans.. MEN se DET hade man inte på vintern sa min mamma...då stack man ut för mycket. Hm....
Idag har jag vilken färg jag vill ha på mina byxor...när jag vill... ha ha ha ha
Kram på dej
gonattkram
Ja,det där med mobiler är en djungel.Men jag gillar inte dom där nya platta med små knappar.Har oxå dålig syn och motorik.Så jag vill allt att den ska kännas bra i handen...
Ha en bra morgondag/Kram Ciara
Du fann solen du med ser jag. Det var bra.
Ja du, vad ska man säga.
Jag sjöng för många år sen i kör. Vi skulle sjunga i Pingstkyrkan.
Min faster var körledare. Bara för det fick jag inte sjunga det jag brukade sjunga i en speciell sång. Blev utbytt mot en annan sångare.
Sen när vi sjöng på andra ställen fick jag tillbaka mitt parti. Så nog sjutton fanns och finns jantelagen kvar.
Ett mycket bra tema du tog upp...
Ha nu en fin fredag när du vaknar. Hoppas du får sova inatt.
Kramen Synne.
Hej! Jag läser just nu en intressant bok, en roman som handlar om Amishfolket i USA. De följer ju strikt Bibeln och lever som för hundratals år sedan.Lite så var det nog i kyrkorna även i Sverige förut, men som du säger så har det nog luckrats upp en hel del. Även vi som växte upp i icke-religiösa hem fick vår beskärda del av Jantelagen, den fanns likväl i Finland som här! Tro inte att du är något, fick jag itutat tidigt.
Önskar dig en skön helg/Kramen
Svar:
Jo det är är viktigt att barn har en tro på sig själv, och även vuxna,
men som några har skrivit, att det också kan gå fel åt andra hållet att de tycker de är bäst och vet bäst.
Men kanske de så gör så, har en osäkerhet inom sig själva som bottnar i att någon gång i livet inte fått synas när de behövde det.
Och ja, även om man inte växte upp i religiösa hem på den tiden,
så härskade Jantelagen ganska mycket i samhället.
Det är är hemskt att bli intutad från bardomen att man inte skulle tro att man var något.
Och som jag tänker det är värst när det hände i en familj,
att barnen kunde kuvas, fick inte sticka upp...inte få ha egna åsikter osv.
Tack mina vänner för alla kommentarer och hoppas ni haft en lika fin och solig dag som det varit här idag.
Kramar
