Barn och läkarbesök 50-talet
Bl.a. i skolan fanns en skolläkare och skolsköterska.
Och vi fick gå dit klassvis på regelbundna undersökningar eller vid vaccinationer.
Hela klassen gick oftast på samma gång dit och efter att klätt av oss satt vi i bara underbyxor och väntade på att i turordning gå in till doktorn.
Kommer ihåg att jag och många tyckte det var mycket jobbigt, och vi satt där och fnissade, och dessutom många var rädda för läkare och sjukhus.
Det var bl.a. undersökning om man hade sned rygg, skolios, eller om man var plattfotad, som det hette, och om man behövde skoinlägg.
Kommer ihåg att väldigt många barn fick skolinlägg och även jag ett tag.
Och oj, vilka klumpiga och jobbiga saker dessa skoinlägg var,
gjorda av plåt, och ofta låg de ju inte still i skorna och passade heller inte alla skor.
Har nu en känsla av att de var lite väl övernitiska för detta på den tiden, eftersom vart och varannat barn fick skoinlägg.
Och undersökningarna om man var sned i ryggen var också jobbiga pykologiskt
eftersom man fick stå näck och böja sig ner framför doktorn så han kunde titta på ryggen.
Men precis som de vuxna så hade man stor respekt för läkaren och på den tiden vågade man inte ifrågasätta.
Och barn kunde också bli ganska hårt behandlade om de protesterade och blev rädda.
Kommer ihåg när min bror när han var liten, och åkte kälke och åkte in i ett träd ( tror jag ),
och där fanns en planka med spikar, och han gjorde sig illa inne i halsen, i svalget.
Usch vad hemskt det var, och naturligtvis han var rädd och skrek och det gjorde ont.
Men när läkaren skulle undersöka min bror och han skrek, så röt läkaren till åt honom att sluta så han kunde kolla. Sedan blev min bror sövd och sydd i halsen.
Denna händelse var ett trauma för min bror och det tog tid för honom att hämta sig, och han stammade länge efter denna händelse.
Nu menar jag inte att alla var hårda mot barn på denna tid,
men jag tror ändå att barn behandlas på ett bra mycket bättre psykologiskt sätt nu, och barns rädsla tas mera på allvar och respekteras,
och man bemödar sig för att bygga upp ett förtroende.
Kanske några känner igen det jag berättat om här ?
Hoppas ni alla har en fin helg och önskar er en fin fortsättning på den.
Kram
Jag tror att det är lite likadant ännu i skolorna. Syster kanske har en större roll nu ändå men vaccinationer och ryggkoll finns kvar klassvis :-)
De går in en i taget iofs..
Hoppas du haft en fin kväll!!
Ja trots denna ryggundersökning så missade läkaren min skolios.
Men vi fick har trosor på, tack och lov
Jag brukade svimma efter att ha stått i kö och sedan få en spruta
Ja Inger jag känner igen nmig!
jag fick gapa, och dr tittade i min hals....och sedan fick jag åka och ta bort mina halsmandlar....
till vilken nytta????kramen!
Din beskrivning stämmer nog ganska bra in på hur man upplevde skolhälsovården. Vi barn hade en enorm respekt för alla auktoriteter och dit hörde ju även läkarna och sköterskorna.
Ha en fin fortsättning på helgen!
Kram Ingrid
Mycket av det du berättar känner jag förstås igen, tror vi är jämngamla du och jag. Men det här med plattfot och skoinlägg har jag inget minne av. Kanske de gjorde olika i olika skolor. Eller om jag inte behövde och därför inte kommer ihåg.
Jag känner igen allt du beskriver fast vi fick ha trosorna på. Minns oron inför sprutorna. Minns även att synen kollades och jag såg alltid lite dåligt vilket föranledde att de ville ge mig glasögon med fönsterglas. Pappa sade nej! Som vuxen fick jag förklaringen, jag skelar lite granna när jag spänner mig (-:) Läkarens brist på tolerans har jag ett minne av oxå, jag hade ont i knäna som barn och en gång minns jag hur en läkare kom in i undersökningsrummet, tittade på mig, sa jag undersöker inte folk som inte ätit färdigt sin mat och tvärvände och gick ut!
Sköterskan kom tillbaka lite senare, bad om ursäkt och sa att läkaren avskydde tuggummituggande..
Tog faktiskt ett bra tag efter det innan jag tuggade tuggummi så vuxna såg det -:)
Ja, nog minns jag 50-talets barnsjukvård!
En av mina tvillingar opererades för ljumskbråck som 2 åring.
Hur det kändes att lämna honom på sjukhuset! Ensam och gråtande satt han i sängen och såg mig gå, det satte sina spår hos både honom och mig!
Kram
Det mesta känner jag igen men tyvärr dock ej inlägg i skorna. Det hade varit kanonbra, så hade jag kanske sluppit sned rygg med diskbråck och ena benet längre än det andra med vedervärdig värk som resultat.
Vi växer ju lite olika, först ena sidan sedan den andra och det vore ju lämpligt och önskvärt om vi slutade växa när båda benen är lika långa. Då hade vi minimerat alla dessa ryggsmärtor som vi svenskar tycks drabbas av stup i kvarten.
Men många slutar alltså växa vid "fel" tidpunkt, som professorn i ortopedi sa till mig för många år sedan. Men det går ju att åtgärda med inlägg i enbart en sko så blir ju benen lika långa.
Ha det gott!
Kramen, Agneta
Svar:
Kul att fler kommer ihåg vissa saker som jag berättar om.
Ja, man hade stor respekt för läkare, sjuksköterskor och alla auktoriteter på den tiden.
Och man vågade inte ifrågasätta på samma sätt som man kan göra idag.
Tycker det känns tryggare nu när man t.ex. hos läkare kan göra det och fråga, och diskutera olika saker.
Och ja Vivan, halsmandlarna togs nog bort betydligt oftare då än vad som görs nu.
Och kul Kerstin...jag kommer också ihåg det med koll av synen, och det med glasögon i fönsterglas.
Undrar vad det var för nytta med dem...
och oj, vilken opsykologisk läkare du träffade som barn.
Och tänk hur länge sådant man upplever som barn kan sitta i och påverka en mycket.
Och som du Kerstin också berättar om hur barn lämnades ensamma på sjukhuset,
de trauman det måste ha blivit som sätter spår.
Verkar som om det med inlägg i skorna inte var lika vanligt överallt...
Jag menar inlägg för "platta" fötter, d.v.s hålfoten som inte var upphöjd som den skulle...
så förklarades det då i alla fall.
Men som du Agneta skrev så är det ju toppen med inlägg t.ex. i ena skon, om ena benet växer fortare än det andra,
för att förebygga ryggproblem och smärtor.
Tror att det fanns sådana inlägg då också...men kanske det inte var så vanligt ?
Tack mina vänner för alla kommentarer,
och det känns toppen att skriva om olika saker och alla intressanta kommentarer jag får och att vi delar med oss av våra erfarenheter.
Önskar er alla en fin fortsatt dag.
Kramar
Usch, jag får nästan lite ångest när jag läser det där...minnen...
Skolhälsovården var nog väldigt nitisk men auktoritär. Minns hur läkaren, som var berömd för sina elakheter, röt på oss att gå fram när vi blev stående i dörren när vi skulle gå fram och bli undersökta bredvid skrivbordet. Och sköterskorna vågade inget säga men tog hand om oss sedan när vi grät för doktorn hade rutit åt oss. Kanske var det en vettig förebyggande ryggvård som man gjorde då med inlägg. Kan ha förhindrat ryggbekymmer senare för många. Tänker också på fluorsköljningarna som stärkte barns tänder i en hel generation och där många var utan hål i tänderna långt upp i åldrarna. Det togs sedan bort för att kortsiktigt spara pengar och barn började åter igen få hål i tänderna.
Hoppas allt är bra med dig!
Jag har skickat kommentarer till dig, som INTE har kommit fram.
Det du berättar om läkarbesök i skolan, DET känner jag igen....
Det var inte roligt alls att gå på dom.
Det var lika med tandläkaren.
Du får ha en skön söndagskväll. KRAM // Nettan
Känner igen mej mycket väl, men min skolios jag hade och devis har har kvar i bröstryggen såg dom inte!
Vad jag däremot inte minns är det tuffa på sjukhuset, var ju lite vild och på akuten och sydde ihop mej lite här och där, minns inget obehagligt, minns bara att jag fick chokladbit varje gång av någon snäll syster;)
Men jag hört andra beskriva det Du berättar om så jag är nog ett undantag, och visst försöker vi i sjukvården bygga upp ett förtroende innan vi gör något som att t.ex ta blodprover, men ibland går det inte, beror då oftast på föräldrar som inte borde vara närvarande!!
Ha en skön vecka!
KRAM //annette
ja så var det för mej med...undersökning av rygg.
jag kommer ihåg när vi skulle ha en spruta i 4:an.
de som fick ta först sa till oss andra att det gjorde ont.
när det var min tur så vägrade jag =)
Ja man gick vackert två och två i led. visst var det läskigt.
Du får ha en härlig söndag kväll.
Kram Ingrid
Tack tack, ja jag försöker få ut dem så mycket som möjligt för de fastnar så lätt framför tv eller dator annars :-)
Hoppas du haft en fin helg!
men guuu vilken upplevelse för din bror,hemska människa som skrek åt han ,det är verkligen stor skillnad mot idag med vården,
ha en go kväll
Ja du det där med skolundersökningar när man själv gick i småskolan kommer jag väl ihåg som OM det vore igår :( Inte roliga minnen kan jag säga.
Jag var livrädd för sprutor när jag var barn, så när skolsköterskan skulle undersöka oss barn så fick inte skolsköterkan "sticka" mig, eftersom jag då var så rädd, så då tog både skolsköterskan och fröken mig ut i korridoren och sa att dom skulle ta mig till sjukhuset och binda fast mig :( och DÄR vaccinera mig, men så långt kom dom inte. Då blev jag ju änu mer rädd, än vad jag var från början. Får man verkligen skrämma barn på det viset? USCH! Ojoj vilka hemska minnen jag har från den tiden. USCH!
Efter ngn tid så togs jag från skolan, eftersom jag då inte ansågs som skolmogen på grund av vissa orsaker.
Inte har jag några roliga minnen från den tiden.
Du får försöka gissa på den där bilden jag har på min blogg, vad den kan tänkas föreställa. Har fått några svar.
Svaret kommer på onsdag.
Kram på dig
/Gunilla
Svar:
Åter igen tack för alla kommentarer och det ni också berättar om egna upplevelser m.m.
Det verkar som om vi har mycket liknande minnen från den tiden.
Och hur barn blir bemötta kan sätta spår som sitter i länge.
Jo Inga M, skolhälsovården var nog då väldigt nitisk men auktoritär.
Och tyvärr blev många barn skrämda.
Ungefär samma var det hos tandläkaren...
det var bara att sätta sig i stolen utan att det förklarades ordentligt vad som skulle göras,
och man skulle sitta still...
Ja Soffie, det som hände med min bror var hemskt och det är inte underligt att det tog tid för honom att hämta sig efter händelsen.
Att bli så skadad i svalget måste ha gjort så ont, och att dessutom bli bemött på så bryskt sätt.
Jag ryser fortfarande när jag tänker på händelsen och min stackars bror.
Skönt att tiderna förändras och saker ändras till det bättre, speciellt för barn.
Stor kram till er alla.
Ps. trist att dina Nettans kommentarer inte kommit fram...eller också de blivit försenade ?
Tyvärr händer det då och då här på Blogg.se
Så jag hoppas jag fått det du skrivit.
Heeej min vän!! Ja nog kommer jag ihåg men det var på 60 och ingen skillnad ler
Nog är det mer psykologi och förstånd nu förtiden som tur är!
Tack för komplimangen om min tatuering ler
Sköt om dig vännen
Dalakramen
Hihi, ja nog känner jag igen det...vi satt alla töser i väntrummet i bara trosor...oj oj vad blyg mabn var och lite rädd oxå., sedan ropade sköterskan upp en och ibland fick man stå på led för det skulle gå fortare, bla när vi skulle få sprutor..Så nog är det mycket bättre idag för ungarna i skolan..Men det fanns ju flera vuxna kring barnen på vår tid.. läkarmottagning på varje skola även tandvård vad jag kommer ihåg iaf vid ^Ånestadsskolan där jag gick de flesta åren..
Vad söta björnar du hade i förra inlägget..
Nattinatti...kramkramen..
Hej Inger!
Ja en del av detta känner jag igen. Inte skoinläggen och detta med ryggen, men köerna stående i trosor. Det sitter kvar. Sen tyckte jag att tandläkaren va ju den onde själv alltså. Jag tror att dom som gick till folktandvården under 50-60 talet, dom har blivit märkta för livet. Vi hade en på Hisingen (där jag bodde då) som va ökänd och än i dag kommer folk ihåg henne. Hujeda mej säger jag bara.
Tack för ditt inlägg i min blogg, måste säga det annars glömmer jag av det. Nu är den uppdaterad.
Varma kramizar från Evlin
Ja nog är det tur att utvecklingen går åt ett håll där barn respekteras som unika individer med känslor.
Godnatt på dig :)
Det har blivit mycket bättre numera. Din berättelse känns igen. Numera ser sjukvården de flesta som individer. Det är bra. Om det sedan fanns pengar och mera tid, skulle det kunna bli perfekt. :-)
Ha en skön vecka!
Det jag minns allra bäst är att vi fick stå på led för att ta sprutor av olika slag. Det var inte tal om att gå in en i taget, eller att någon av oss skulle tycka det var otäckt att se de andra bli stuckna. Jag ogillar sprutor än idag.
Ang bilden på hundarna...nja, det är två hanhundar...stackars den lille L
Det enda jag minns med läkarbesök i skolan var att jag svimmade var gång jag hade fått en spruta,så jag fick alltid ligga på en brits en stund efteråt.Det är roligt när du väcker minnen som man nästan har glömt.Ha det gott kram Thalina
Hoppas du får en härlig dag! :)
allt väl?
ojoj stackars din bror , jag tror att det har blivit bättre på den fronten att man lyssnar lite mer på barnen , även när jag va liten så giorde man undersökningar och läkarna va stränga och hårda .
Märker stor skillnad på lillemans läkare idag än vad som va då.
önskar dig en toppen dag .
Ja vilka minnen man får när man läser ditt inlägg .. det mesta av allt som du har skrivit känner man igen från när man själv gick i skolan.
Att lyssna på barnen på den tiden ..det var ju något som de absolut inte gjorde ..de skulle bara vara tysta
ha en bra dag
kram
måndagskramen till dej
Tack och lov har behandlingen av barn gått framåt får man väl säga ! Kramis !
Svar:
Åter igen tack för alla kommentarer, och kul att så många känner igen hur det var på den tiden.
Och kul att ni gillar det jag skriver om.
Det dyker då och då upp olika minnen för mig, och då är det så kul att kunna skriva om dem här i min kära blogg.
Och de mysiga och intressanta kommentarer jag får.
Jag blir alltid lika glad.
Ja, det har blivit mycket bättre för barnen då de nu blir bemötta på ett annat sätt,
som barn....
med mera förståelse och försöker så långt det är möjligt att barn inte ska bli rädda inom vården.
Och ja Inger, jag kommer ihåg att på Ånestadskolan fanns en läkarmottagning och tandvård.
Ja Evlin, på den tiden så var det också många gånger jobbigt att gå till tandläkaren,
för de var inte heller speciellt psykologiska mot barn.
Och jag kommer ihåg hur barn skrek inne hos tandläkarn
och sedan skulle man gå in själv...
Min tandläkarskräck kommer säkert delvis från denna tid.
Ja det är skönt att tiderna förändrats
och man nu lyssnar mera på barnen och behandlar dem som individer och respekterar barns olika känslor och reaktioner.
Ha det så gott mina vänner och Kramar
Ja usch, jag är nu född -67 och jag minns på 70-talet var det inte som idag...
Jag har fortfarande tandläkarskräck efter att jag var till tandläkaren när jag var liten och läkarskräck sedan jag var hos ögondr...
Är blind på ett öga och den dr Norén hette hon var en riktigt hemsk ragata, hon var hårdhänt och jag var rädd eftersom jag inte förstod varför jag såg så dåligt...
Hon kunde ta ett tjuvtag i nacken och trycka fram huvudet mot den där ställningen de hade för att undersöka mitt tryck i ögonen och jag skrek...
vid vuxen ålder så gör likadant hos ögondr som jag gjorde när jag var liten och en dr sa en gång till mig att jag var som ett barn...
jag blev så förbannad och frågade han om det var fel att vara både barn och vuxen och vara rädd, jag gick därifrån för jag kände mig kränkt...
Hur många vuxna, dr sköterskor säger inte till barn att sluta bete sig fjaskigt, många vet jag och jag blir lika arg då jag hör sådant...
Men visst har det blivit bättre mer psykologiskt för barnen och det är tur för det ska ju inte behöva bli ett trauma/Ha det gott
Svar
Oj, vilka jobbiga upplevelser du berättar om.
Förstår att de har påverkat dig.
För blir man illa behandlad som barn det sitter oftast kvar i själen.
Ja, det är skönt att det nu blivit bätte mer psykologiskt för barn.
Ha det så gott själv och Kram
Ja vilken ångest det var. Det började redan när vi fick veta att DOKTORN skulle komma. Jag var liten och väldigt smal och att vaccineras var FASA. Blev inlagd på sjukhus i 3-årsåldern ingen fick besöka mig under den tiden. Nu är det skillnad tack och lov.
Svar:
Ja, läkarbesök och sjukhusvistelser skapade ofta mycket ångest hos barn på den tiden.
Och så hemskt för ett litet barn att vara ensam på sjukhuset utan ens besök av sina föräldrar.
Ja, det är skönt att det är annorlunda nu.
