Saknad - pappa
Men när jag fick veta att han lagts in på sjukhus och det var allvarligt, så åkte jag naturligtvis dit men med bävande hjärta...
Som tur var så blev han glad och var någorlunda klar när jag kom och det blev en kram.
Men vid nästa besök kändes det som förut och jag fick anklagande blickar...och sedan han började mer och mer tappa medvetandet.
Men jag var den sista som satt vid hans bädd innan han dog
Men jag gjorde i alla fall mitt bästa...fast det plågar mig många gånger hur mycket vi missat som far och dotter.
Men förhoppningsvis och jag tror nog att han har det bra på den andra sidan nu, tillsammans med mamma och mina tre yngre syskon.
Och att de alla har försonats och pratat ut och funnit frid där på andra sidan.
Sedan när det blir min tur att gå över dit så hoppas och tror jag att få möta en fridfull och glad familj.
Blir tårögd när jag läser ditt inlägg här...
Kram
Födelsedagar och dödsdagar för de man mist, är alltid jobbiga tycker jag. Han man sen inte hunnit prata om allt kan det kännas ännu tyngre. Det är många som inte haft den föräldra - barnrelation man önskat. Kram och trevlig helg, trots de jobbiga minnena.
å så sorgligt men vad fint av dej att åka dit det betydde säkert så mycket för han ,
Tänker på dej i din sorg å dina minnen till din far,
kram
Visst finns saknaden där.
Du gjorde ditt bästa för att försonas i sista stund. Att han sen, din far inte kunde släppa det gamla och sen ta emot dig, det är inte ditt fel.
Du gjorde det du kunde.
Hoppas nu iallafall att helgen blir bra. Kos deg i våren.
Kramen Synnöve.
Blir så ledsen för din skull för allt du tvingats genomlida under ditt liv. Kan inte har varit lätt när du gick för att besöka honom. Förstår ändå inte varför vissa människor in i det sista inte kan visa en annan god sida. Men alla är vi olika och står fast vid det man anser det rätta. Vet också att det dina föräldrar stod för och trodde på var det enda rätta, och du då som frigjorde dig var en förtappad och syndig själ.
Tänk så fel dom hade. Jag är övertygad om att som du själv skriver...när det är din tur att lämna denna värld så står dom där hela din familj och då blir ni förenade på ett helt annat sätt. Jag hoppas innerligt för din skull att det blir så. Vi vet inte alls var som finns på andra sidan eller hur vi beter oss i mötet med dem som redan finns där.
Jag beundrar din styrka, din vilja att leva på det sätt som passade dig, och inte dom.
Kram vännen
hej vännen...ser att du har mått lite dåligt ett tag ....samma här ..har varit riktigt ledsen utan att veta egentligen varför och haft mycket värk också...vid just födelsedagar så kommer saknadne och känns extra påtaglig..svårt att känna som du gör men det måste ändå kännas skönt att du fanns där och jag hoppas så att du kan finna någon sags tröst och försoning i tanken på att han har fått frid och är med din övriga familj..du är en sån fin och god människa Inger
Man sörjer på både gott och ont och det gör mig så ont att läsa vad du skriver.Men jag tror som du att det blir försoning en dag.Du är en så fin och varm människa och det måste ha kommit någonstans ifrån.Kanske visste de inte hur de skulle visa sina känslor för dig.Många varma kramar Thalina
Svar:
Tack gulliga ni föra alla goa rader. Jag blir både glad och rörd.
Ja, detta att jag aldrig fick en bra relation till pappa var och är jobbigt,
och det var jobbiga besök de sista dagarna han hade kvar i livet.
Men jag vill tro att på den andra sidan att mina föräldrar och mina tre yngre syskon har funnit ro och med varandra.
Och att när dagen kommer när jag ska vandra dit jag möter den försoning som tyvärr inte skedde i detta livet.
Men det är trist att livet ska behöva vara så komplicerat,
och att jag nu ensam måste leva med alla frågor och smärtsamma minnen.
Naturligtvis jag försöker att inte tänka på det för mycket,
men vissa dagar så är det oundvikligt att minnena och smärtan kommer.
Åter igen tack för alla goa kommentarer och stora Kramar till er alla
Samma här, när min mamma fyller år, då går TANKARNA oavbrutet till MAMMA.
Visst gör man så.
Vill liksom inte tro att ens förälder/föräldrar är borta för all framtid.
Hoppas att jag oxå får träffa mamma ngn stans när det är min tid att vandra över.
Kram och ha en trevlig helg.
Man kan inte göra mer än sitt bästa, vännen...
Jag har ju följt Din blogg en längre tid nu så jag vet ungefär hur Du hade det under Din uppväxt. Ingen kan säga annat än att Du gjort vad Du kunde för att det skulle bli så bra som möjligt. Men ibland tvingas man att välja på ett sätt som räddar ens eget liv. Du har inget att skämmas för utan har gjort så gott du kan. Sen finns säkert sorgen alltid där och gör sig påmind vid såna här dagar, den kan blandas med glädje över stunder som den Du beskriver när Ni ändå möttes på slutet och sorg över att Ni aldrig kom varandra nära. Det är inte lätt att vara människa.
Du skriver så fint om Din pappa och om hela Din uppväxt! Det är nog ofta så att en av föräldrarna blir närmast!
Du har ingenting att ångra i det här tycker jag!
Var glad!
Men Inger Har din pappa och jag samma födelsedag??
Av alla årets dagar ?? Eller vad säger du....
Jag lever i social misshandel från en förälder. Det får verkligen förödande konsekvenser. Man kan inte fly. Ångesten finns alltid där. Men jag som du kämpar på.
Kram
Hej Inger o tack för dina goa rader hos mig!! Jag har fått tid på gyn nu på onsdag...
En förälder är ju alltid en förälder...även om relationen inte alltid är så bra...förstår att du har haft det jobbigt, men du gjorde ditt bästa o mer kan man inte begära!
Kramen!
Ragnvi
det var starkt gjort av dig att åka till din pappa på sjukhuset. jag kan förstå dig , är nästan i samma sits. du gjorde vad du kunde och sorgen över att det är som det är eller varit är jobbig men att göra sitt bästa är det enda man kan göra. kram till dig
Svar:
Åter igen tack mina vänner för alla goa kommentarer och det känns så fint att här i min blogg dela av mig av olika saker om både glädje och sorg.
Och ja, som flera av er skriver, man kan inte göra mer än sitt bästa.
Och förhoppningsvis på andra sidan alla finner försoning och frid.
Jag vill tro att det är så.
Och ja Inga M, ibland man tvingas att välja på ett sätt som räddar ens eget liv.
Det gick ju tyvärr mycket dåligt för mina syskon och de vågade, och orkade antagligen inte frigöra sig på samma sätt som jag gjorde.
Stora Kramar till er alla
Ja vissa dager som just sådana kan fram kalla minnen .. som sagt .. båda goda och dåliga ..men ,am försöker i först att bara tänka på de goda ..men de dåliga kommer ju med ändå .
man får ju ändå vissa goda minnen också :)
kram :)
Jag blir ledsen för din skull när jag läser det du skrivit. Jag förstår hur du känner, men min vän, hur gamla vi än blir så är det så att det är föräldrarna som har det allra yttersta ansvaret i förhållandet till sina barn. Att din pappa inte kunde släppa på det gamla ens i sin sista stund är det verkliga beviset på att vi som föräldrar har den "makten" att vi kan sätta igång "skuldmaskinen" när vi vill om det gagnar våra syften mot våra barn.Jag har förstått att du växt upp i en ganska sträng miljö som styrts av religiösa värdegrunder. Själv har jag det inte men för mig är Guds budskap, det lilla jag fattat, ett kärleksbudskap. Jag har trott att det är endast Gud som ska döma, inte någon människa mot någon annan. Jag vill vara vidsynt och försöker att inte ha åsikter om andras tro osv men jag kan erkänna att det finns en variant som jag tycker är direkt motbjudande och det är församlingar där stränga levnadsregler till vilket pris som helst ska följas oavsett hur svårt det är och hur enskilda människor mår dåligt och barn skräms och jag vet inte allt!! För mig och de tankar och känslor jag har i de frågorna blir det helt oförenligt med Guds vilja att vi ska leva tillsammans i kärlek.Jag hoppas du inte tar illa vid dig av det jag skrivit, jag vill egentligen bara säga att du inte har någon som helst skuld i att din och din pappas relation inte var bra, det yttersta beviset på det är att han inte tog chansen ens när han var nära döden. Vad skulle du kunnat gjort för att blidka honom? ge upp DITT liv? Men då kommer genast en helt annan frågeställning. Om man tror att man fått sitt liv av Gud, är det då inte hans mening att man ska leva det? Ta sitt ansvar och försöka leva det så gott man kan som en hel och sund person. För mig verkar du att vara en godhjärtad, varm och kärleksfull människa, vilken tur att du valde den väg som gjorde dig till den du är! Jag kanske har missförstått eller du kanske inte tycker om att jag skriver på det här sättet när det gäller din pappa i så fall så tar du bara bort den här kommentaren tycker jag!
Stor varm kram till dig!
SV: man bara drar ett streck som är transparent på fönster , speglar osv där insekter brukar hålla till. När dom knatar över strecket så kommer dom inte mycket längre...Allt från små blomflugor till getingar går samma öde till mötes. det tar längre tid för större insekter men dom blir satt ur spel på direkten. Var fjortonde dag förnyar man strecket. Det är otroligt effektivt och jag rekommenderar det varmt om du som jag tycker att insekter ska hålla sig utomhus ;)Jag har köpt min på coop men har sett att den finns på alla butiker som har ett hyfsat sortiment av trädgårdsartiklar. En penna räcker gott och väl i tre säsonger om du inte har väldigt många fönster!
Du fick ialla fall veta att han var glad att se dig. Det är den gången du ska tänka på.
Tack för din hälsning
Kram
Svar:
Åter igen tack mina vänner för alla goa kommentarer.
Och ja Eva, jag växte upp i en ganska sträng religiös / frikyrklig miljö,
där vi barn bl.a. skrämdes till lydnad och tal om himmel och helvete.
Och mina föräldrar hade stora förväntningar på mig när det gällde kyrkan och tro,
men jag valde sedan att gå min egen väg och de var väldigt besvikna på mig.
Och tyvärr dessutom pappa såg allting i svart eller vitt...
antingen var något bra eller var dåligt,
det fanns liksom inget mittemellan...nyanserna här i livet...
Men som jag skrivit innan så hoppas jag att han har funnit frid
och att tillsammans med mamma och mina tre yngre syskon hittat försoning.
För min pappa var nog heller ingen lycklig människa här på jorden.
Åter igen tack för alla kommentarer och Kramar
