70-talet / Bostadsproblem + den kärleken ;-)
Jag fortsätter här att berätta lite hur det var innan jag fick min första lägenhet som jag skrev om här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/november/att-fa-forsta-egna-lagenheten-nostalgi.html
När jag flyttade hit till Stockholm så jobbade jag först på ett pensionärshem som tillhörde ett religiöst samfund, och i samma hus fick jag bo i en liten lägenhet som ingick i hyran.
Jag var då ca. 20 år gammal.
Men där det var var koll på vilka som kom på besök hos mig.
Jag var då tillsammans med en kille, min första kärlek, och jag brukade "smussla" honom in till mig, men en morgon var jag för trött för att jobba, då jag sovit för lite ;-)
Så jag ringde till föreståndaren och talade om det och sa att jag var sjuk ;-)
Helt plötsligt öppnades dörren och där stod föreståndaren med frukostbricka till min förvåning.
Men jag hann inte gömma undan min pojkvänn och där satt vi på sängkanten, ertappade ;-)
Vilket förorsakade att jag genast blev uppsagd både från jobb och lägenhet.
Jag fick sedan hyra ett rum hos en äldre kvinna, som tillhörde en frikyrka och där hände samma sak...
Ja, den kärleken.....men jag kunde ju inte vara ifrån min pojkvän....;-) och inte han från mig ;-)
Jag kommer ihåg hur jag smugglade in honom sent på kvällarna, men hon kom på oss, så det var att flytta åter igen.
Sedan blev det att flytta mellan olika hyresrum och ett par gånger lyckades min kille och jag hyra rum hos studentbostäder, som hyrde ut rum på somrarna till de som inte studerade.
När det var riktigt desperat att få någonstans att bo, så gick jag till privata rumsförmedlare, som mot en summa hjälpte till att snabbt skaffa rum i andra hand.
Och oftast fick man ta det utan att hinna kolla det först.
Även när jag var gravid så flyttade jag runt några gånger.
En gång fick jag genom en rumsförmedlare ett rum med egen ingång i ett gammalt hus här i Stockholm.
Och när jag kom dit fick jag en chock.
Det var otroligt smutsigt, med ett par centimer tjockt damm överallt och med en dörr som vem som helst kunde rycka upp.
Det var riktigt otäckt....och då mådde jag verkligen inte bra.
Men i denna utsatta situation var det inget val, så jag var tvungen att bo där.
Men jag lyckades sedan som tur var ganska snabbt få hyra ett fint möblerat rum hos en familj och det funkade bra till en början.
De tillät även att min kille kom på besök, och det var överrenskommet att det skulle gå bra, men efter ett tag tyckte de tydligen att det blev jobbigt så jag blev utkastad.
Trots att vi verkligen inte störde på något sätt.
Eller kanske var orsaken att jag var gravid. De ville nog inte ha något småbarn i huset.
Sedan fick jag hyra en liten etta i andra hand som var mycket trevlig och där bodde jag tills min dotter föddes.
Förutom några veckor som jag bodde på ett mödravårdshem innan då det kändes lite otryckt att bo ensam när det var dags att föda.
Min dotters pappa bodde då bara sporadiskt hos mig.
Och efter det min dotter fötts, så fick jag min första egna hyres lägenhet, och lyckan blev stor.
I början hade jag bara råd att köpa en madrass att sova på och ett köksbord med stolar.
Till min dotter hade jag redan barnvagn och det viktigaste jag behövde som jag köpt när jag fick en mödrapenning...som jag tror det hette då, som man fick från försäkringskassan i ett enda belopp.
Men jag lyckades sedan skaffa ett IKEA kort så jag kunde köpa de möbler jag behövde.
Nog var det ett stort jobb att själv sätta ihop alla möblerna, men vad stolt jag var efteråt ;-)
Och ganska snart fick jag även ett fast jobb så allt fixade sig.
Det är kul att minnas allt detta, trots att det många gånger naturligtvis var jobbigt, och jag förundras nu över hur jag orkade med olika situationer, vilket jag inte skulle idag.
Men då var jag ung och stark och hade mera förmågan att ta saker som de kom och hade förmågan att glädjas över det lilla jag hade.
Vilka minnen !
http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/november/att-fa-forsta-egna-lagenheten-nostalgi.html
När jag flyttade hit till Stockholm så jobbade jag först på ett pensionärshem som tillhörde ett religiöst samfund, och i samma hus fick jag bo i en liten lägenhet som ingick i hyran.
Jag var då ca. 20 år gammal.
Men där det var var koll på vilka som kom på besök hos mig.
Jag var då tillsammans med en kille, min första kärlek, och jag brukade "smussla" honom in till mig, men en morgon var jag för trött för att jobba, då jag sovit för lite ;-)
Så jag ringde till föreståndaren och talade om det och sa att jag var sjuk ;-)
Helt plötsligt öppnades dörren och där stod föreståndaren med frukostbricka till min förvåning.
Men jag hann inte gömma undan min pojkvänn och där satt vi på sängkanten, ertappade ;-)
Vilket förorsakade att jag genast blev uppsagd både från jobb och lägenhet.
Jag fick sedan hyra ett rum hos en äldre kvinna, som tillhörde en frikyrka och där hände samma sak...
Ja, den kärleken.....men jag kunde ju inte vara ifrån min pojkvän....;-) och inte han från mig ;-)
Jag kommer ihåg hur jag smugglade in honom sent på kvällarna, men hon kom på oss, så det var att flytta åter igen.
Sedan blev det att flytta mellan olika hyresrum och ett par gånger lyckades min kille och jag hyra rum hos studentbostäder, som hyrde ut rum på somrarna till de som inte studerade.
När det var riktigt desperat att få någonstans att bo, så gick jag till privata rumsförmedlare, som mot en summa hjälpte till att snabbt skaffa rum i andra hand.
Och oftast fick man ta det utan att hinna kolla det först.
Även när jag var gravid så flyttade jag runt några gånger.
En gång fick jag genom en rumsförmedlare ett rum med egen ingång i ett gammalt hus här i Stockholm.
Och när jag kom dit fick jag en chock.
Det var otroligt smutsigt, med ett par centimer tjockt damm överallt och med en dörr som vem som helst kunde rycka upp.
Det var riktigt otäckt....och då mådde jag verkligen inte bra.
Men i denna utsatta situation var det inget val, så jag var tvungen att bo där.
Men jag lyckades sedan som tur var ganska snabbt få hyra ett fint möblerat rum hos en familj och det funkade bra till en början.
De tillät även att min kille kom på besök, och det var överrenskommet att det skulle gå bra, men efter ett tag tyckte de tydligen att det blev jobbigt så jag blev utkastad.
Trots att vi verkligen inte störde på något sätt.
Eller kanske var orsaken att jag var gravid. De ville nog inte ha något småbarn i huset.
Sedan fick jag hyra en liten etta i andra hand som var mycket trevlig och där bodde jag tills min dotter föddes.
Förutom några veckor som jag bodde på ett mödravårdshem innan då det kändes lite otryckt att bo ensam när det var dags att föda.
Min dotters pappa bodde då bara sporadiskt hos mig.
Och efter det min dotter fötts, så fick jag min första egna hyres lägenhet, och lyckan blev stor.
I början hade jag bara råd att köpa en madrass att sova på och ett köksbord med stolar.
Till min dotter hade jag redan barnvagn och det viktigaste jag behövde som jag köpt när jag fick en mödrapenning...som jag tror det hette då, som man fick från försäkringskassan i ett enda belopp.
Men jag lyckades sedan skaffa ett IKEA kort så jag kunde köpa de möbler jag behövde.
Nog var det ett stort jobb att själv sätta ihop alla möblerna, men vad stolt jag var efteråt ;-)
Och ganska snart fick jag även ett fast jobb så allt fixade sig.
Det är kul att minnas allt detta, trots att det många gånger naturligtvis var jobbigt, och jag förundras nu över hur jag orkade med olika situationer, vilket jag inte skulle idag.
Men då var jag ung och stark och hade mera förmågan att ta saker som de kom och hade förmågan att glädjas över det lilla jag hade.
Vilka minnen !
Trackback
