Att få första egna lägenheten / nostalgi
Sitter här vid datorn med ett papper om den första egna moderna lägenheten mina föräldrar fick 1953.
Jag var då cirka 3 år och min bror drygt 1 år gammal. Min andra bror och syster föddes senare.
Innan bodde vi i ett gammalt trähus på Nygatan i Linköping, utan el, varmvatten osv.
( det huset finns nu bevarat i Gamla Linköping och fotot här ovanför är på det.)
Så när mina föräldrar fick kontraktet på den nya lägenheten som var alldeles nybyggd och hade alla moderniteter, så måste det ha kännts underbart.
Speciellt för mamma, som nu fick varmvatten att tvätta i, elektrisk spis, badrum med badkar osv.
Lägenheten var på tre rum och kök, och 68.5 kvm, och kostade 169, 75 kronor i månaden.
Vilket pris jämfört från i dag....och med ören i priset också ;-)
Det får mig att minnas min egen första egna lägenhet, som också bestod av 3 rum och kök, och på ca, 74 kvm som jag fick år 1973 och som då kostade ca.
800 kronor i månaden.
Innan hade jag flyttat runt ganska mycket här i Stockholm, då det inte heller då var helt lätt att få egen bostad, och speciellt inte om man saknade fast jobb.
Inte ens fast jag var gravid lyckades jag få en egen bostad, utan fick flytta runt i andra hand, men när min dotter var född, då var det lättare att få det.
Så ganska snart efteråt fick jag min egna första bostad, och jag kommer ihåg vad glad jag var.
Jag tror att många känner igen den speciella känslan, när man äntligen har sitt eget.
Och kul är också att jämföra hur stora hyrorna var då och nu.
Jo, visst minns jag min första lägenhet i Mölndal. Hade bott hemma hos mina blivande svärföräldrar och det var ingen hit. Men det var att bita igen och försöka vara förståeende. Kram Lifetime, Ha en underbar dag.
Jag fick min första egna lägenhet i Södertälje. Det var en etta och hyran var på 427 kr. (Konstigt att man kan komma ihåg det) Jag hade ett väldigt hopplock av möbler, och för att få det enhetligt målade jag allt grönt. Då tyckte jag att det var jättesnyggt, men nu skulle jag nog inte vilja ha den färgen överallt.
Minns den känslan oxå, men jag kommer tyvärr inte ihåg vad hyran kostade då, men det var etta på 54 kvm, tror att hyran kostade 1600 men jag är osäker. Javisst är det konstigt att en del aldrig svettas (som jag) jag är iofs glad för det, men bra mysko är det *kram*
Hej ! vilken rolig läsning...när min man var liten bodde dom på barnängsgatan...i Per Anders fågelströms bokmiljö
då kostade hyran 35 kr / mån för 58kvm...hade tänkt berätta lite om det någon gång..roligt att du tar upp sådana saker...tycker det är jätteroligt med " förr i tiden "....
Ha det så gott //
Svar:
Ja, det är så roligt att minnas sin första egna lägenhet.
Och ha ett eget boende och kommer också ihåg hur roligt det var att inreda
och skaffa möbler till sin nya lägenhet.
Det var så roligt och spännande.
Och kul att jämföra de hyror vi hade då mot vad de kostar idag.
Och att jämföra olika saker från förr och nu.
Och oj, som du britten berättade, om 35 kr / månaden för en lägenhet !!
och ja, jag ser fram emot när du också berättar om detta.
Ha det så gott mina vänner, och kramar tillbaks.
Jag kommer ihåg att det var en stor lycka och otroligt spännande att få inreda sitt första egna hem. Samtidigt som jag började jobba direkt efter gymnasiet.
Man blir ju riktigt nostalgisk nu :-)!
skulle det stå med också :)
Min första lägenhet var också en tre:a men hur många kvm minns jag inte men vädigt stor. Hyran låg på endast 120:- det var annat än det jag betalar för den tre:a jag har nu. Minns glädjen då jag till slut lyckades få en lägenhet inne i stan, för det var verkligen inte lätt på den tiden heller.
Över var dom långa resor utifrån landet in till stan morgon/kväll för att tar sig till jobbet. I fortsättningen hade jag tio minuters väg. Jag var också överlycklig när jag kunde stänga dörren om min egen bostad och bestämde härmed över mitt eget liv. Den tiden i den lägenheten och det jobb jag hade där jag tjänade väldigt mycket pengar är något jag för alltid kommer att tar med mig i livet.
Det fanns inga ororsmoln på den himlen som jag då levde under. Men det är ju trots allt så det ska vara när man flyttar hemifrån och ska stå på egna ben. Då ska det inte vara motgångar som start på det hela.
Kram
Verkligen nostalgiskt.. du har gjort det igen, Inger..
Minns min första lya.. den var på källarplan i huset som mina föräldrar bodde och jag med bröder oxså så klart.
Jag och pappan till min dotter bodde då inte ihop, utan jag hade hand om Jennie själv.. han bodde hemma hos sina föräldrar. Det var lite fram och tillbaka
den första tiden mellan mig och mina ungars pappa. Jag fick i alla fall denna lya på ett stort rum och sovalkov.. pentryt som var i samma hörn som rummet.. men vad jag var lycklig att fått första lyan:-)
Ha de fint pözz pözz
Ja minns det som igår...första lägenheten, man hade inte så stora pretentioner....mest att man fick tak över huvudet och sitt eget litet krypin!
Min första egna lgh fick jag 1980 en etta med kokvrå på 37 kvm man fick backa både in/ut när man skulle besöka köket eller badrummet;)
Egentligen var det inga större problem, man klara sig gott på den ytan!
/Kram
Svar:
Oj, vad mysigt det är att skriva om olika saker och nostalgi, och vi delar med oss av våra olika erfarenheter även i kommentarerna.
Och blir så glad över att ni gillar det jag skriver om i min lilla blogg.
Ja, sin första lägenhet minns man på ett speciellt sätt.
Och även man minns när man flyttade hemifrån och kanske det inte var ens egen lägenhet först, men bara det att få stå på egna ben, skapa sitt eget liv osv. betydde mycket.
Och precis som du Think Twice skrev, så hade man heller inte så stora pretentioner på den tiden.
Jag kommer själv ihåg att det första jag hade råd till att skaffa i min första lägenhet, var en madrass att sova på och ett köksbord med stolar
Min dotter hade ju barnvagnen där jag kunde ta ur bädden.
Men skaffade sedan ett IKEA kort och kunde sedan köpa resten av möbler jag behövde.
Och jag slet och jobbade för att sätta ihop alla grejerna, men oj, vad jag var stolt efteråt ;-)
Och sedan fick jag ganska snart jobb, så allt fixade sig.
Åter igen tack för så mysiga kommentarer och det vi delar med oss till varandra.
Kramar tillbaks
Så kul att du skriver om hur det var tidigare. Ja, det är lite speciellt när man väl skaffar sig första lägenheten. Det är inte så kul om man flyttar för ofta bara. Du skulle kunna skriva en bok om hur det var förr... har du tänkt på det?
Härligt att du skriver om gamla tider, tänk vilka hyror. Min, vår första lägenhet var s.k. Aseabarackerna i Ludvika, envåningshuslänga med 5-6 st. lägenheter på ett rum, kök och sovalkov. Sovalkoven var precis för 2 sängar + barnsäng.
Minns inte vad hyran var tyvärr... Flyttade sedan till Solsidan och en lägenhet av samma typ men med strörre sovalkov och hyran var där 130 kr i månaden. Minns även att jag helghandlade 2 stora pappkassar mat för 50 kr.. Så tynga att man knappt orkade bära hem dom.
Vet du, jag har aldrig haft någon egen lägenhet.
När jag flyttade hemifrån jobbade jag först vid en läkarfamilj och där bodde jag också. Jag hade 150:-/mån inkl mat och husrum. Visst var allt billigare då, men om man jämför priser kan jag tänka på att när jag då skulle köpa mig en klänning eller kappa fick jag ta den på avbetalning. Det gick inte att betala den med en månadslön på 150:-. Säg den som idag behöver ta en klänning på avbetalning!
Sen började jag plugga igen och då hyrde jag ett rum i samma hus som mamma bodde, och bodde
på så sätt tillsammans med henne. Jag hade dock egen igång så jag kunde komma och gå som jag ville.
När vi gifte oss flyttade jag hem till Åkes gård där också hans föräldrar bodde och där fick vi 2 små rum, som vi kunde kalla för våra. Men något eget hem, var det ju inte.
Inte förrän Åkes föräldrar gick bort, kan man säga att jag fick något eget och då var jag 34 år.
Kram Ingrid
Svar:
Ja, det är så roligt att minnas olika saker från gamla tider. Och sin första egna lägenhet är ett speciellt sådant minne.
Och det är så kul att tillsammans återuppliva dessa speciella minnen.
Och ja, Carola, det skulle nog vara kul att skriva en bok om detta och mycket annat.
Kul också att jämföra vilka hyror det var förr, och även hur mycket maten kostade förr som du Pellispricken skrev.
Jag kommer ihåg att man fick ganska mycket för pengarna speciellt på 70-talet.
Och som du Ingrid skrev, att man även köpte en klänning eller kappa på avbetalning.
Jag har ett svagt minne av att jag också gjort det.
Och att det även var vanligt att lägga en handpenning på ett klädesplagg i butikerna på bl.a. 70-talet.
Åter igen tack för alla så intressanta kommentarer.
Nu ska jag stänga datorn för natten, och vi ses i morgon igen.
Kramar tillbaks.
Åh, jag minns när min dåvarande pojkvän och jag köpte en insatslägenhet för 12000, hyran var nåt på 200:-, en tvåa var det med gemensamt badrum nere i källaren...men det var lite andra löner då, som sagt!
Min första lägenhet var på 16 kvadrat betalade 741kr i månaden,det är 20 år sedan.
Ha det bra
Hälsar dagen välkommen med ett litet besök hos dig.. hoppas din natt var bra:-)
Kram kram alltid
Go morron från Dalom!
Du sätter minnen i rullning! Jag växte upp i ett hus, med min morfars föräldrar på bottenvåningen i ett rum och kök, själv bodde jag, mamma och morfar på övervåningen i ett rum och kök. Men vilken underbar uppväxt med så många släktingar och trygghet! Min mor och jag flyttade till en två när jag var 10 år, mitt egna rum fick jag när jag vart tonåring och flyttade till en trea!
Ha en bra dag
Sophie
Hej !
Hoppas din dag är bra..
Är det Ok att jag länkar till dig... ?
Åh så mysiga bokmärken. Jag har nog också en del kvar.
Tänk att även söderut så var ni utan varmvatten och el.det hade jag inte kunnat ana.
Har för mig att vi fick el 1949 det år jag föddes.
vi bodde ju riktigt i världens ände.
Däremot så fick mamma vänta på vatten länge 1975.
Men det hade alla våra grannar i stort sett,men mamma hade nog inte den ekonomin.Pappa ständigt sjuk.
Svar:
Jag har nu satt på datorn och oj, vad kul det är med alla kommentarer jag fått.
Och det är så mysigt när ni berättar om om era första lägenheter, och ja, det var andra priser då, men andra löner också.
Vilka minnen !
Men som jag minns så var pengarna mycket mer värda t.ex. på 70-talet.
Man fick mycket mer för pengarna då.
Sedan har det förändrats ganska drastiskt.
Jag ska försöka plocka fram de papper jag har från den tiden. Jag tror jag har en del kvar.
Och ja, Astrid folk var utan vatten och el söderut också i början av 50-talet.
Nu ska jag gå på min blogg-promenad, som alltid är så spännande och mysig.
Ha det så gott mina vänner, och hoppas solen lyser lika fint hos er som den gör hos mig.
Kramar tillbaks.
Ps, Naturligtvis, britten att du kan länka till mig. Jag blir jätte-glad.
Jag har inget minne av hyror från den tiden...däremot hade jag turen att få en hyreslägenhet som min arbetsgivare, banken, ägde då jag började jobba där. Det var mycket vanligt att stora arbetsplatser hade egna hyreslägenheter till sina anställda, och jag bodde även senare efter min skilsmässa i en sådan, vilken enorm trygghet det gav!
Svar:
Ja, jag hade på 70-talet kompisar som bodde i hyreslägenheter som de fick hyra av sina arbetsgivare.
Och som precis som du kände de att det var en stor trygghet.
Och det var också en trygghet för de som flyttat hit till Stockholm på grund av jobbet, och slapp leta efter bostad.
