Saknar min bror Bosse
Idag skulle min min fyra år yngre bror fyllt 54 år om han levt, men han lämnade tyvärr detta livet bara 28 år gammal.
Detta lilla bild-collage jag gjort, är av honom i olika åldrar.
Jag har också berättat om honom för några dagar sedan på Världsautism-dagen, i detta mitt inlägg:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/april/varldsautism-dagen.html
Han hade inget lätt liv p.g.a. och som jag nu förstått, så hade han någon typ av autism, men på den tiden på 50 och 60-talet och även senare så visste man inte mycket om detta handikapp.
Min bror var mycket duktig på att teckna. När han tecknade gjorde han det otroligt detaljrikt. De var så fascinerande teckningar.
Han gjorde även denna tavla med oljekritor, och den är så speciell och jag undrar vad han tänkte på när han gjorde den.
Han var också mycket duktig på att spela fiol, och visade stor musikalitet och känsla för toner från det han var riktigt liten.
Tyvärr var det svårt att få riktig kontakt med honom, p.g.a hans problem / handikapp, men jag och min syster gjorde vårt bästa, och åkte ofta till Linköping för att hälsa på honom.
Bland de saker som fanns i hans lägenhet, efter att han lämnat detta livet, så hittade vi bl.a. den här lilla sorgsna dikten
flyger av och an
Liten, liten sparv
fryser lite grann
undrar
om vi ska ses till våren.
Jag saknar min bror så mycket, och det känns så sorgligt att han hade ett så ensamt liv och hur det slutade.
Det var inte många som förstod honom och han drog sig också undan folk, levde liksom i sin lilla värld.
Men han hade så mycket speciellt inom sig, och ofta så kloka tankar och funderingar.
Men jag tror på ett liv efter detta och att vi möts en dag igen, och då ska jag ge honom en jätte-stor kram, en kram jag längtar efter.
Hittade hit från våra gemensama bloggvänner. Vad fint du skriver om din bror och vad synd att världen förlorade honom så tidigt. Jag har också hopp och tro om ett möte igen. Väldigt fin teckning, vilken skatt du har där!
Jag får gåshud när jag läser om din bror...
Att leva med osynliga handikapp, som ju autism kan vara, är nog svårare än att ha ett fysiskt handikapp, tänker jag. (Jag har en nära släkting med asperger syndrom som är ett sådant osynligt handikapp inop autismspektrat.)
Samtidigt måste det varit en tillgång med så kärleksfulla syskon. Skulle tro att han uppskattade er mycket. En sådan vacker liten dikt ~ samtidigt uppfattar jag den som djup och sorglig.
Och tavlorna har ni kvar...
Tack för det fina inlägget
önskar dig en bra start på veckan,
varm kram
Cattis
Hej! det var en väldigt fin målning...ser ut lite som Jesus.Din bror hade inte ett lätt liv,det är inte alls längesedan dessa sjukdomar uppdagades.Tur är väl det att det forskas och barn och vuxna kan få hjälp.Min äldsta son lever med dyslexi,(även jag har en släng av det :-) )Det tog många år innan det blev diagnostiserat men nu vet han och vi andra vad felet beror på.Även de med dyslexi blir oroliga och rastlösa.Det är inte bara bokstäver o siffror som far runt hur som helst,så mycket annat som händer.
Ha en bra dag trots allt du får gå igenom.
Kram Anna-Carin
Tror att din bror kände att du fanns där för honom.
Vilket fint collage du har gjort.
Du lyssnade på vad han sa, hörde på hans musik.När han levde.Det räcker långt.
Du sade säkert något fint om hans bilder också.
Tror säkert att du var en väldigt bra syster!!!!!!!!
Vad intressant att höra om ditt namn också. Det är fint!
Ha en bra dag. Lissen
Jag vill först ge dig en kram. Jag har haft ett dagbarn med förmodligen autism.Mamman visste inte riktigt.
Men jag ser att jag så mycket som jag inte läst på din sida,men det får blir när valpen blir större.
Om en månad eller så
vill bara skriva att jag finns.
Klart du saknar din lillebror, för det är det väl eller.. sorgligt när så unga går ur denna värld, men visst träffas ni en gång igen:-)
Ha de gott Inger och låt solen skina på dig denna måndag.
Kramkram
Ja fy vad hemskt,beklagar verkligen....=(
förstår att du saknar honom..vet hur det e att sakna sina kära...får tårar i ögonen,fint att du hedrar honom med detta inlägg...må gott,p
Svar:
Tack för alla värmande och fina kommentarer.
Vad fint att här i min blogg jag också kan hedra min bror på det här sättet.
Det känns fint för mig att kunna göra det.
Och ja Cattis, att leva med osynligt handikapp är säkert mycket svårt,
och var antagligen mycket svårare förr när det inte fanns någon kunskap om t.ex. autism, och människor kunde dessutom vara mycket oförstående.
Ja, Anna-Carin, det är tur att det nu forskas så barn och vuxna kan få hjälp, och ja, det tog även många år innan dyslexi blev diagnostiserat.
Och ja dikten som min syster och jag hittade i hans lägenhet är mycket speciell och även sorglig,
och jag undrar så mycket över hur hans tankar gick omkring denna dikt och vad han tänkte när han gjorde denna fina tavla.
Det känns så tråkigt att han hade ett så jobbigg och ensamt liv, och många gånger önskar jag att jag hade kunnat gjort mer......
Och ja, Lissen, så hoppas jag att min bror kände, att jag var där för honom så gott jag kunde.
Jag saknar min bror mycket, men eftersom jag också tror på ett liv efter detta, så möts vi nog en dag igen i en annan värld,
och då ska jag ge honom och mina andra syskon, de där stora kramarna jag längtat efter.
Åter igen tack så mycket för alla fina kommentarer som värmer mycket.
Och önskar er alla en fin fortsatt dag och stora kramar tillbaks
Ja det tror jag oxå att ni kommer att träffas igen.
Och du kan ge honom en varm kram..
Vad söt han var din bror. Så roligt att se kläderna, man känner ju igen och blir lite nostalgisk.
Det var en otroligt fint porträtt han gjort. Var det kanske storasyter han målade av.
Och vilken fin liten dikt,. Det var en riktig skatt han lämnade efter sig som ett fint minne till dig.
Både tavlan och dikten. Sedan har du ju alla fina foton och minnen, som ingen kan ta ifrån dig.
Sedan att han kunde spela fiol, det är ju oxå ett svårt instrument, har jag förstått.
Ett klart exempel på autism, när de är så konstnärligt begåvade..tänk vilken gåva att kunna så mycket.
Härliga minnen du har att förvalta..
Ha en fin dag..
Kram till dig
Vad fint du hade gjort vid fotografierna med den lilla rosen och hjärtat..
Jag blev så ivrig när jag såg vad du skrivet så jag tittade inte ordentligt första gången..
Måste snart gå in och läsa dina dikter igen..
Kramkram..
Såg ett tv-program för flera år sedan om autism...jag minns att det var 3 pojkar i 10-12 års
åldern....de hade kommit på hur de kunde kommunisera med varandra...de använde musiken...alla 3 var urduktiga på att spela...inga noter utan helt på gehör....deras lärare använde musiken för att nå fram till dem....du berättar att din bror spelade fiol...det var kanske hans sätt att försöka kommunisera med er.....det är bra att de forskar vidare om den här sjukdomen....Har jobbat och jobbar med sjukvård...och stöter ibland på dessa psykiska sjukdomar. Din bror är säkert stolt över sin syster..som gestaltar honom på ett sånt fint sätt..:)kram vivan
Förstår att du saknar honom så mycket...men det blir glädje i återseendet.
Jag tror det hjälper dig om du är förvissad om att ni ses igen.Alla lever vi ju av en anledning, vad som var meningen med hans liv kanske inte är så lätt att veta, kanske förberedde det honom för ett nytt och bättre liv? Ibland är det ju så att vi tycker synd om människor som är lite udda, men de kan faktiskt vara lyckliga i sin egen tillvaro och värld! Han fann kanske glädje i sig själv.
Hoppas du får en fin vecka, jag kollade Miami Inc, den går på flera kanaler....
Att mista någon som man växt upp med, måste sätta djupa spår på den som är kvar. Många år har gått sedan han lämnade denna jord. Så olika människors liv kan ter sig.
Det var den tavlan som jag sa vid ett annat tillfälle liknar honom själv. Ögonen är dom samma på bilden av honom på fotot, och på tavlan.
Att inte vara som alla förväntar sig av en, måste kännas in i själen. Att också känna, ingen förstår eller ens bryr sig att försöka förstå. För omgivningen är många gånger så hänsynslös.Nu menar jag omgivningen, inte ni syskon eller föräldrar.
Om han hade levt och inte fötts med en form av autism, så kanske han hade varit en framgångsrik konstnär. Men ödet ville annorlunda med hans korta liv. Ni möts en gång Inger, och då i en helt annan värld. En värld som vi ännu inget vet om.
Kram vännen!
Svar:
Ja, Inger jag tycker också bilderna av min lillebror är så söta, och jag är så glad att jag har dem. Och även de andra saker jag har kvar som minnen av honom.
Precis som du Vivan, berättar om pojkarna i TV-programmet, så hade min bror också absolut gehör, och var otroligt duktig i att kunna utrycka sig i musik, och spela fiol.
Bara genom att höra en ton så kunde han säga vad den hette.
Och jag hoppas, att han där han är nu, han kan se att jag försöker hedra honom på det bästa sätt jag kan, och att jag inte glömt honom.
Ja, Erika, det är svårt att mista någon som man växt upp med och det sätter spår.
För egentligen hade jag ju trott att vi skulle ha varandra i framtiden, ha familjer och umgås och och varit där för varandra.
Men jag var den enda som t.ex. fick barn, och det känns trist att de inte hann uppleva detta.
Men i alla fall,
jag tror också på ett liv efter detta, och att vi träffar de kära som har lämnat oss.
Och som du Paula skrev, att alla lever vi av en anledning, och att det kanske förberedde min bror för ett nytt och bättre liv.
Jag vill mycket gärna tro att det är så.
Tack snälla ni för alla så fina kommentarer, som betyder mycket.
Stora kramar tillbaks
Oerhört fint och gripande skrivet om din bror.
Jättefin teckning som din bror målade.
Sköt om dig nu.
Kram
Förstår att du saknar din bror. Måste säga att den är otroligt unik den teckningen, han kunde måla. Han hade säkert varit en stor konstnär idag *kram*
Ett jättefint inlägg! Dessutom var det en otrolig målning din bror gjorde. Jag förstår verkligen att du funderar över hans tankar när han målade den! Jag kan inte annat än att sända dig mina varmaste tankar och hoppas att du känner dem! Många kramar// Marie
Skickar en tanke och en kram till dig och din bror.
Ni kommer att träffas igen!
Åh så fint han målade din bror och så fint han skrev.. Så tragiskt att han slutade sina dagar så tidigt. Jag förstår din saknad efter din älskade bror.
Har du fått mitt mail och vad säger du:)
Kram från mig
Vad fint han målade din bror:)Förstår att du saknar honom.Så trist sätt att leva och sluta sitt liv.Ni träffas säkert igen....det är jag övertygad om! Kramis!
Hej Inger!
Tittar bara in för att önska dig en fin dag, trots at dagen är lite grå och tråkig hos oss idag..
Kram
Svar:
Så glad att ni tycker om mitt inlägg om min, bror och detta är ett sätt för mig att hedra honom.
Ja, jag tycker själv att bilden han gjort är mycket speciell.
Många gånger har jag suttit och funderat om kring den och undrar vad han tänkte när han gjorde den.
Och ja, jag tror att om han levat, och fått
hjälp p.g.a sitt handikapp så kunde hand blivit en stor konstnär,
eller framför allt en berömd violinist. För han var en mästare på fiol !
Tack för alla fina inlägg, hälsningar, tankar och kramar som betyder jätte-mycket,
och kramar tillbaks.
Och ja, jag tror att vi en dag, i en annan värld,
möter de kära som lämnat oss.
Önskar er alla en fin fortsatt dag.
Jag beklagar din sorg. Vackert skrivet om din bror. Det är en svår del av livet, att behöva förlora de man älskar. Önskar dig all styrka du behöver!
Hejsan!! Ja egentligen skulle man alltid vara 2 personal på natten, men ärligt så finns det för lite arbete för att vara 2 personal. Hoppas att du får en fin kväll.. *kram*
Svar:
Tack Elinor för dina varma ord.
Ok, Jeanette jag förstår.
Önskar er en fin fortsatt kväll och kramar tillbaks.
Hej igen. Jag skrev nyss en kommentar på ditt översta inlägg. Men när jag hittade det här inlägget om din bror kände jag att jag måste skriva igen. Vad fint du skrivit om honom och tack för att du delar med dig om honom till oss alla (jag hittade till din blogg genom att någon okänd var in på min blogg, också gick jag in på hennes blogg och såg din kommentar på hennes blogg - så nu är jag här.) Jag arbetar på en "bok" om förlust och sorg. Det finns bitar av den på min blogg. Du är så välkommen in att läsa. Se rubriken: Förlust och sorg.
Svar:
Tack för kommentaren här och i mitt andra inlägg om Engla.
Så glad du tycker det är fint hur jag skrivit om min kära bror.
Och det känns bra att kunna hedra honom på detta sätt.
Absolut jag kommer och besöker din blogg också och läser det du skrivit där.
Det var en otroligt vacker tavla!Kram Inger,lyckans ost med syskon.
Så har vi blivit upptagna av saknad både Du och jag, jag efter min mamma och Du efter Din bror.
Autism är en slags skörhet för intryck, både utifrån omvärlden och inifrån den egna kroppen / själen. Det är slitsamt att leva med och för att få ett skydd så brukar det behövas en vardag med kända rutiner. Du har rätt i att man på den tiden inte visste så mycket om den här typen av handikapp och de som var drabbade kunde inte få den hjälp och det stöd som behövdes. Det är betydligt bättre idag och det finns framför allt en annan förståelse tror jag.
Ha det så gott det går under helgen, omtankar från mig!
Svar:
ja, det måste vara slitsamt att leva med autism,
och säkert ännu mera förut när det inte fanns mycket kunskap om detta,
och personer med detta handikapp sällan fick hjälp då, eller rätt slags hjälp och stöd,
tycker så synd om min bror...
Tur att det har blivit bätre nu.
kram
