Världsautism-dagen
Idag är världsautism-dagen, en dag som uppmärksammar barn som har olika sorters autism.
Och det gör att jag har tänkt extra på min fyra år yngre bror som jag nu tror hade någon typ av autism.
Han föddes 1954 och på den tiden fanns nog inte begreppet autism, utan han blev bara betraktad som egen.
När han var riktigt liten, satt han ofta och gungade fram och tillbaka och även kunde dunka huvudet i väggen.
När han blev äldre så lekte han mest för sig själv, och ofta kunde han bara sitta länge och titta på myror och småkryp och ofta var innesluten i sig själv.
Det var svårt att få en riktig kontakt med honom.
Men han kunde också få raseriutbrott om man försökte komma honom för nära.
Han fick problem i skolan och blev mobbad för att han betedde sig annorlunda, och hade svårt att fungera i grupp, och han blev en mycket ensam kille.
Men han var mycket duktig på att teckna, och oerhört musikalisk, och var så duktigt på att spela fiol, och när han blev äldre så fick han spela i ett par orkestrar.
Men sedan hände det att han även drog sig undan även detta, och det var nog så att han inte klarade av att vara i en grupp och heller inte klarade av de förväntningar som ställdes på honom.
1970 flyttade jag till Stockholm, och sedan mina andra två syskon, och sedan ett par år efteråt så flyttade även mina föräldrar hit och han blev ensam kvar i Linköping.
Han klarade aldrig att ha ett jobb, utan hankade sig fram med hjälp av Soc. och mediciner.
Jag kommer ihåg att när jag och min syster besökte honom, hur svårt det var att få kontakt och att prata om olika saker, och vi visste att ofta vandrade han omkring på gatorna ensam.
Det var mycket jobbigt att se honom så och veta det, men vi kunde inget göra, men besökte honom så ofta vi kunde.
Tyvärr slutade det illa. Han hittades till slut död i sin lilla lägenhet 28 år gammal.
Mina föräldrar sa att de fått veta att han dog av lunginflammation.
Jag tänker ofta på min bror, och hade han varit barn och växt upp idag, så hade han säkert fått mera hjälp och stöd då det nu finns mera kunskap om autism och andra handikapp.
Och säkert med hjälp ,hans liv skulle ha sett mycket annorlunda ut, och även mera förståelse från omgivningen.
Här finns en länk till en hemsida där man kan läsa mera om olika sorters autism m.m.
http://www.autism.se/
Nu är jag naturligtvis inte hundraprocentigt säker på att det var autism min bror hade, eftersom han tydligen aldrig fick någon diagnos eller är det så att jag fick aldrig veta det.
Men efter det jag läst om autism, gör att jag tror att han eventuellt hade det.
Jag saknar min bror jätte-mycket och känner stor sorg över att han inte fick mera hjälp.
Det verkar som du har rätt om din diagnos kring din bror. Jag känner igen detta mycket väl.De forskar mycket kring autism idag. Det är nog många som har "autistiska drag".Förr hade man ingen aning..
Men din bror led nog inte själv av det. Det är nog mera
anhöriga som känner så och vill skydda sin familjemedlem.. Ofta har de ju väldigt stark självkänsla. De är ju som du skriver väldigt duktiga på vissa saker, typ de du beskrev..
Härligt med de fina minnen du har..
Ha en fin dag min vän.
Stor kram
Alldeles nyss så satt jag och läste om en autistisk pojke som drunknat i Ö-vik, sen läser jag detta...ja det har ju iofs inget samband men ändå...:/ Tänk om det hade funnits den kunskapen förr som det finns nu...
å min vän vilket fint inlägg..jag har jobbat med autistiska barn och känner igen mycket som du beskriver om din bror. Jag förstår att du tänker mycket på honom...jag funderar också mycket kring min bror som är sjuk...stor kram till dig min empatiska och goa bloggvän
Helt säkert hade din bror autism. Sorgligt att inte kunskapen om denna dysfunktion fanns på hans tid. Men som Inger sa så led han nog inte så mycket av det själv. Detta gör förstås inte sorgen och besvikelsen mindre för dig......såklart saknar man sin älskade bror som gick bort alldeles för tidigt.
Jag hade också en bror som dog när han var 2 år....våra båda bröder var nog för fina för denna världen. Gud tog hem dem för att de var speciella....
Vi har våra minnen av dem och de kan ingen ta ifrån oss.....
Kram min vän....
Det låter som om det var det han föddes med. Förr var det ingen som gjorde någon ingående undersökning på ett barn. Ofta stämplades dem som mindre vetande.
Något jag reagerar starkt emot, det är alla dessa benämningar/stämplar på ett barn, som inte följer den normala kurvan redan som små. Vad kommer alla dessa namn som benämns på det eller det barnet.Kan inte hjälpa men min reaktion över det är väldigt stark.
Vad är normalt i en person som växer upp och kanske inte är som det förväntas av den personen. Ofta har många som med din bror saker som dom är väldigt duktiga på. Håller med dig, hade han varit barn i dag, då hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.
Denna mobbning som hela tiden finns som en skugga bakom hörnet, och bara vänta på att få sätta klorna i den som då är lite avvikande. Varför inte se till personens kvalifikationer istället.
Det här med psykologer och andra inblandade är inte alltid det bästa.Dom kan många gånger börja i fel ände så att allt bara bli så fel.Omgivningen är den som är väldigt snabb att döma ut någon, som inte beter sig som dom anser normalt.
Begreppet normalt tror jag ingen kan svara på, dom bara tror dom vet! En med autism är naturligtvis normalt i sitt beteende, han/hon vet inget annat om. Det är deras värld i ett nötskal.
Jag blir riktigt förbannad när jag tänker på alla som inte följer normen av just normalt beteende!
Jag har sett på väldigt nära håll hur en del blir behandlade.
Förstår att du saknar din bror och vad som till slut hände med honom. 28 år är verkligen ingen ålder att vandra över till andra sidan.
Kram vännen!
Den här meningen under kan tolkas lite fel så som jag skrev den.
Jag blir riktigt förbannad när jag tänker på alla som inte följer normen av just normalt beteende!
Jag har sett på väldigt nära håll hur en del blir behandlade.
Jag menar att jag blir riktigt arg när jag tänker på hur omgivningen behandlar dom som inte följer ett som dom kallar "normalt beteende" Hoppas alla förstår mig rätt i hur jag menar. I bland kan en mening verkligen bli fel.
Sådana sjukdomar är väldigt svåra både för den drabbade och dess anhöriga!
Man vill ju så gärna hjälpa och stötta sina nära och kära...men sjukdomen vill annat, har hört talas om autism och känner igen när du berättar dom olika sympomen!
Visst går utveckligen framåt....men vem vet om det blivit annorlunda idag med tanke på att klimatet är allt råare!
Sorglig historia...
/Kram
Det du berättar tyder på någon form av autism, så du har säkert helt rätt i din analys. Tråkigt att det blev som det blev. Visst har förståelsen ökat, det finns pedagogiska hjälpmedel, kunskapsbanker inom sjukvård och skolor. Fast det är inte alltid så lätt att hitta rätt...
Inte blir det bättre av att det hela tiden ska sparas, människor verkar inte få kosta något i vårt samhälle. När ska de styrande inse att vissa saker måste få kosta vad det kostar?!
Min egen familjetillvaro ändrades för fem år sedan då vi fick reda på att vår son har Aspergers syndrom.
(Ännu större förändring skedde redan när sonen var dryga ett år!) Trist att det skulle dröja så pass länge (14 år) innan det uppdagades att han hade denna lätta autismform (vi ville själva "bara" kolla upp skriv och lässvårigheter...). Tidigare "mystiska" utbrott hos sonen fick sin förklaring. För honom själv var det skönt att inse att han har vissa mindre problem och vad de beror på. Vi har blivit mer konkreta och planerar mer. Samtidigt har vi gjort saker, resor mm med familjen som säkert sett annorlunda ut om vi känt till sonens Aspergers syndrom. Vi har fått information och viss stöttning av Asperger-teamet, föredrag med vuxna Aspergare som beskriver sin vardag har gett viktiga tips och fått oss att förstå att sakernas tillstånd är långt från bedrövliga. Men vissa irriterande beteenden hos sonen fick sin förklaring och nu vet vi varför han gjort som han gjort. Att vara konkret, tänka på mat (inte blanda, inga grytor) inse att "hans bägare blir full" och att han ibland bara vill vara för sig själv, han känner inget behov för sociala kontakter mellan varven. Men vad som sedan är asperger eller vanligt knäppt tonårsbeteende, är inte alltid så lätt att lista ut. :-)
En härlig grabb, som har ett eget tänk och som kan klura ut finurliga lösningar på problem! Att vår dotter(ett par år äldre än sonen) tagit till sig detta med Asperger och gått i en syskongrupp hos Asperger-teamet som då låg bakom SÖS (Södersjukhuset) och stöttar brorsan är härligt att se.
De handlar kläder tillsammans, hon följer med till frisören mm. Då går det inte lika bra med pappa eller mamma..! Så med vetskap om "det egna beteendet" kan det mesta fungera "precis som vanligt" :-) Man får se till att ladda upp med en extra dos tålamod (nog det svåraste).
Oj, det blev långt, men ämnet engagerar. Du skriver bra :-)
Svar:
Tack snälla för alla så fina, intressanta
och omtänksamma kommentarer. Jag blir så glad.
Ja, tydligen är det så att min kära bror hade någon form av autism, och kanske är det så som flera av er skrev att han nog inte led själv av att ha det.
Men känner ändå att han måste ha blivit ledsen när han bl.a. blev mobbad i skolan och inte förstådd övrigt många gånger, och att han blev betraktad som konstig och udda.
Och ja, om det funnits då, den kunskapen som finns idag om autism, så tror jag också att min brors liv hade blivit mycket annorlunda.
Och kanske med stöd och hjälp han hade kunnat fortsätta att spela fiol, och t.om bli berömd, för så duktig var han faktiskt....
Och jag hade haft honom kvar i mitt liv.
Fast som några av er skrev så är det inte säkert att alla får den hjälp de behöver nu heller, då det ska sparas på pengar,
och det du Erik berättade om din son att det tog så lång tid innan diagnosen.
Det är nog säkert även om det är svårt, även en lättnad, att få veta vad det beror på att personen är och reagerar annorlunda.
Både för den som drabbats och för familjen och anhöriga.
Och att man då har möjlighet att skaffa mera kunskap om det hela och även få stöd som jag också tror är mycket viktigt.
Och precis som du Erik också berättar om er son, så hade min bror också ett eget tänk och kunde klura ut saker på sitt eget sätt,
och kunde komma med så kloka och intressanta tankar så man riktigt studtsade till.
Och det som du Erika skrev om normalt tänker jag också ofta på.
För visst borde det finnas plats i vårt samhälle även för de som avviker från mängden.
Alla har vi något att ge varandra och alla borde respekteras och uppskattas för den man är.
Ja, det känns sorgligt att min kära bror skulle behöva lämna detta livet så tidigt.
Men så vackert du Maria, skrev att våra bröder var nog för fina för denna världen, och att därför Gud tog hem dem för att de var speciella.
Jag får försöka tänka så.
Åter igen tack för alla kommentarer, som betyder mycket för mig.
Och stora kramar tillbaks
Ja du....man blir både ledsen och förbannad...
ALLA människor i samhället har rätt att bli sedda för den dom är och få hjälp och resurser som passar.
Tyvärr dras det ner på många områden....
Det måste vara hemskt att ha mistat sin bror så tidigt....jag beklagar verkligen...
En varm kram till dig
Margaretha
Visst låter det som om din bror hade någon form av autismspektrumstörning. Idag finns mycket bra hjälp att få men så var det tyvärr inte när din bror växte upp.
Tråkigt att höra att han gick bort så ung...
Det var ett riktigt gripande inlägg. Jag tror säkert att du har rätt, man kan som lekman också läsa sig till slutsatser som jag tror är helt korrekta. Det var tråkigt att det fick ett sådant slut bara.
Jag visste inte att det fanns en sådan dag, det är det roligaste med alla bloggar, det finns så otroligt mycket samlad kunskap som man delar med sig av... Önskar dig en bra kväll! Kram Marie
Av det du beskriver låter det rätt troligt att din bror hade någon form av autism.Förstår att du saknar honom....och ja troligen hade han nog fått ett helt annat liv med dagens kunskaper.
Kram!
Svar:
Jo, min kära bror hade nog en sorts autism, och det känns så tråkigt att han aldrig fick den hjälp han behövde och att han sedan skulle behöva dö ensam i sin lägenhet.
Det är mycket plågsamt också att tänka på.
Jag tror också att om det hade varit nu, så hade han nog fått ett helt annat liv och hjälp.
Och ja, alla människor har rätt att få bli sedda för den man är.
Vi har alla något att ge varandra.
Men på den tiden då vi växte upp var synen på vissa handikapp en helt annan, och det fanns inte den kunskapen och hjälpen som finns idag.
Tack för alla fina och varma kommentarer.
och kramar tillbaks
Så ledsen jag blir för din förlust av din älskade bror.. Och så tragiskt, jag kan också hålla med om att hade det varit idag så var förutsättningarna för honom helt annorlunda. Kunskapen då var nästan lika med noll.
Ditt liv har inte varit lätt och ändå lyckas du ge så otroligt mycket fint till alla oss andra. Jag beundrar dig Inger Maryissa kram.
Vad fint du beskrev din bror...måste ha varit svårt för er syskon och föräldrar...på den tiden fanns väl knappt begeppet autism....:)vivan
Svar:
Tack Vivan, och ja,på den tiden fanns inte begreppet autism och det var inte lätt.
Och tack snälla SolSkuggan för din varma kommentar, jag blir både rörd och glad.
Kramar tillbaks
Det var en tid för länge sedan, då man inte visste så mycket om en del sjukdomar och säkert var det Autism din lillbrossa led av.. känner igen det där från en annan som jag känner eller kände.. han finns nu på ett hem. Sorgligt det där att inte få en diagnos och kunna få hjälp den vägen. Tur idag att det finns lite mer att tillgå.
Förstår du saknar din brossa.. hur var det nu.. du har förlorat flera syskon väl.
Jag har två bröder som är yngre än mig och den minste är två år yngre än min dotter, så det där blir inte detsamma alls.. min andre bror är 6 år yngre, men vi har mera kontakt och träffas oftare. Tänk att få ha en syster att dela allt med..det skulle vara så himla kul tycker jag, men..
Ha de fint Inger kramkram
Tror det är många idag som när dom blickar tillbaks, kommer ihåg någon person som hade någon form av autism. Det kan vara jobbiga minnen.
Ha det gott. Lissen
Idag tycker jag att man letar efter en bokstavskombination att lägga till ett barn, bara för att så ska det vara. Så fort det är lite avvikande från normalt. Men vem vet vad som är normalt???
Vi tycker vi är normala medan andra tycker vi verkar konstig. Ett uttryck "herrejsses vad han/hon är konstig" då.
Är ingen expert på området men vi är så snabba att döma.
(Hade en grannfru som led av Parkinssons varje gång hon gick ut på promenad eller när jag hjälpte henne handla fick hon höra att vara full så tidigt på morgonen, då blir man lite smått förbannad förlåt uttrycket men så var det.)
Egentligen kikade jag in för och bara hälsa men som vanligt hittar man något som berör. Ha en fin torsdag Kramkram!
hoppas din dag är bra...
Morning.. nu du Inger lilla kan du ta dig en sväng om i mitt fotoalbum om du vill.. Inte riktigt klart, men det kommer mer efter hand. Du kommer inom till min Kafferast först va.. lite tips där inne.
Kramar
Tittar in till dig också innan jag stänger av för lite annat. Dagen är snart slut så det gäller att hinna med och göra lite konkreta saker.
Kramkram vännen!
Svar:
Det känns så otroligt fint att här i bloggen kunna skriva om olika saker, ur mitt liv, tankar och funderingar m.m.
Och de fina och intressanta gensvar och kommentarer jag får.
Ja, på den tiden var det många gånger mycket svårt för dem som fått olika handikapp som det då inte fanns någon kunskap om,
och säkert som du Lissen skrev så är det nog mycket möjligt att när många blickar tillbaka kan minnas någon person som hade autism.
Och jag tror också det kan vara jobbiga minnen eftersom många gånger de med dessa problem ofta inte blev så väl behandlade, eller fick en helt fel diagnos och behandling.
Intressant det du LottaM skrev också om, vad som är normalt och hur människor med lite avvikande beteende kan bli bemötta.
Som kvinnan med Parkisons som du berättar om här. Det är sorgligt hur lätt det är att döma och behandla andra illa bara för att något inte verkar "normalt".
Jo Pialotta, jag har förlorat mina andra två syskon också, fast på helt andra sätt och orsaker.
Åter igen tack allihopa för alla kommentarer och hälsningar. Ni är toppen !
Nu ska jag snart ta min bloggpromenad som jag antagligen fortsätter med i eftermiddag efter ett läkarbesök jag ska på.
Ha det så gott mina vänner och kramar tillbaks.
Hej! det låter som att din bror hade ett väldigt ensamt liv,det är tragiskt det som hände honom,dö ensam i lunginflammation.
Det kan mycket väl vara så som du skriver,det finns så många sjukdommar idag,tur att utvecklingen går framåt och att det finns hjälp att få.Men i skolan ser det tufft ut,hjälp lärare dras in och barnen ska på egen hand fungera i skolan,vilket inte alltid fungerar så bra.
Ett bra inlägg iallafall.
Ha det gott /Anna-Carin
Hej Inger!
Tittar bara in för att önska dig en fin och solig dag. Hoppas det gick bra hos doktorn och att han vatr snäll mot dig,.
Solig kram till dig min vän,
Oerhört fint och gripande inlägg du har skrivit om din bror.
Kram
Svar:
Ja,tyvärr min bror levde ett ensamt liv, och hur han lämnade detta livet.
Båda dessa saker gör mig mycket ledsen när jag tänker på det.
Men det känns fint att kunna skriva om dessa saker, och det blir även ett sätt för mig att hedra min bror och mina övriga syskon.
Att de inte är glömda.
Åter igen tack för era fina kommentarer.
Stora kramar tillbaks.
Du skriver så fint om din bror.
Jag kan rekommendera en mycket intressant bok som heter Barnet i Glaskulan och är skriven av Birgitta Rubin.
I boken intervjuas olika familjer bland annat Benjamins familj. Benjamin går i dag i vanlig skolklass. Jag och min son går i konsultation hos Benjamins mamma.
I dag finns så många sätt man kan arbeta på med dessa barn
Svar:
Tack snälla du.
Och tack för tipset om boken.
Ja, det är verkligen skönt att det nu finns olika sätt att arbeta med dessa barn.
Vilket inte alls var så förr.
