.....Inger Maryissa´s Blogg

Den "perfekta" flickan

---

Men åhh vad söt och duktig du ser ut..ja det skulle man vara på den tiden, även om man inte var med i kyrkan, känner igen mig så väl..Men förstår att det väcker mera känslor hos dig..Jag kan ana din talang med fotoframkallning och bild från din pappa..

Halsbandet känner jag oxå igen från den tiden,,s¨å kul att se, känner igen så mycket, men blir avis på dina fina flätor. Jag fick inte ha långt hår eller lugg. Men en rosett kom på plats ibland, men inte lika fint på kort hår...Jättekul med de här gamla fotona..Kramkramen till dig...

Fotona från "förr" är så vackra. Förstår att minnen kommer fram när du tittar på dessa foton.

å så jag kan se mig själv i den lilla flickan som är du ,,,och laj lovar dig min vän att jag vet hur du känner också, för jag känner likadant ! / kramaromdig

Jag kan förstå din känsla. Fotot är mycket fint.

Du är väldigt söt på det. Men det är också som du beskriver det en slags perfektionism bakom.

Jag tänker på en del charmiga, inte så perfekta foon jag har av mina barn. När min dotter var ett och ett halvt år tog hon av sig kläderna och sen målad ehon sig med fingerfärg. Det var roligare att måla på kroppen än på papperet. Jag inte bara lät henne göra det. Jag tog ett kort också.

Ett sådant foto hade nog varit omöjligt i den anda som rådde i ditt hem förstår jag.

kram

Förstår att dina bilder från barndomen väcker minnen. Du ser så söt och fin ut. Förstår att du gjorde revolt mot den tiden senare. Men hoppas att du mår någorlunda nu.

Här är det mer vinter än på många år. Det har ju varit nästan grönt också den här tiden.

Barnen har jätteroligt i all snö, det finns så mycket att göra.

Har nyss tagit en promenad, tror jag ska ta ett fredagsbad med lite skum strax!

Ha det så gott

ett jäytte fint foto på dig du är helt bedårande . så fint med svart vita foton . ja här hemma idag är det softa och vila som gäller , inte klokt så man blir utan sömn ..

hoppas du får en toppen helg .

kram

Fotot på dig är väldigt fint, men det utstrålar väldigt mycket. Det går att utläsa av dina ögon. Ledsamhet, något som fattas i ditt liv osv. Jag kan inte sätta mig in i hur det måste kännas att växa upp så som du och dina syskon gjorde. Att sedan förlora dem alla på olika sätt, fordras säkert en enorm styrka för att orka leva vidare. Bara den som gått igenom sådant vet vad det vill säga, och hur det känns.



Du har i allafall dina foto på dig-syskon det kan ingen tar ifrån dig. Trots tragedier finns det ändå något som förgyller den egna tillvaro t.o.f.



Kram vännen!

sv; härligt :D

jorå det går allt :)

gör du då?

Fint foto är det iallafall, oavsett vilka känslor det väcker. :-)



Man kan ju fundera lite på vad vi som är föräldrar idag, medvetet eller omedvetet, lägger för ideal på våra barn, som vi vill att de ska leva upp till...? Många ungdomar känner ju så stora krav och höga förväntningar på sej att de blir deprimerade... :-/ Dessa kommer i och för sej inte bara från föräldrar, utan från "alla andra" också - hela samhället har ju blivit så hårt och framgångsfixerat nu jämfört med förr.



Vi som växte upp på 60- och 70-talet har våra ryggsäckar att bära, och de som har vuxit upp efter oss har sina... Förhoppningsvis får vi alla tillfälle att någon gång i livet göra det som du gör nu: Packa upp och packa om! Vrida och vända på sånt som har hänt, grubbla lite och förhoppningsvis hitta svar på gamla frågor och meningar med sånt vi inte alltid förstod när det hände... :-)

Ha en bra kväll!

Hej. Det var ju evigheter sedan. Så kul att du hälsade på mig. Kul och vara tillbaka i bloggvärlden. Jätte fint kort. Du får vara rädd om alla dina fotografier. Hur är det annars?

Usch ja.. jag vet ju hur du har haft det genom åren.. följt dig en tid.

Jag har gjort mig av med alla otrevligheter så nu vandrar jag vidare och tittar mig inte om... bara om det ger piggelinenergi:-)

Kramar o ha de gott.. vad du än ska göra denna fredag.. själv blir det en skön stund framför TV-n i kväll.. så ska det låta eller dans eller båda.. Jag har fått sån värk i hela kroppen nu så jag måste ta det lilla lugna. Stickorna går för fort..

så otroligt vackert foto på dej så fin du är,

men va mycket jobbigt du varit med om,

ha en härlig fredag

vilket fint foto av dej....

visst är det så att minnen väcks till liv, när man kollar på gamla bilder, från då när man var liten.

även om det är jobbigt så vill man inte kasta bort, man kan inte kasta bort det man kommer ihåg....



trevlig kväll

OH! Vilken fin bild på dig! Du var verkligen söt.



Min pappa fotograferade han också, med en gammal Hasselblad ( låda ) , framkallade gjorde han också.

Ska leta reda på fler bilder, att visa.



Du får ha en skön helg.

Kramar till dig // Nettan

Tack för kramen Inger! Du får många tillbaka! Kul att du gillar mina foton; du vet att jag tokgillar dina gamla härliga! Men jag förstår ju att du får blandade känslor när du tittar o minns....

Kramen!

Ragnvi

Svar:

Tack mina kära vänner för alla goa kommentarer och om denna speciella bild på mig som barn.



Det är så fint som du AnnaKK bl.a skrev att jag gör nu:

- packar upp och packar om med mina minnen och saker som hänt.

Du uttryckte så fint vad jag gör,

och det betyder så mycket att få dela minnen med er mina vänner,

och det hjälper mig också att bättre kunna lägga vissa saker bakom mig.

För jag tror på att genom att våga se saker och vad som hänt, och bli sedd,

att man då kan lättare bearbeta dem.

Och min blogg och de kommentarer jag får betyder mycket i detta avseende.

Och ja Britten, jag vet att du känner igen det jag känner, vi har en hel del gemensamt.



Ja, Lissen jag gjorde ganska stor revolt senare i livet,

när jag flyttade och frigjorde mig från allt och ifrån denna frikyrka.

Men det var inte lätt,

och det blev många tårar och misstag på vägen...



Jo Erika, jag är glad över alla foton jag har kvar på mig och mina syskon

och minnen som ingen kan ta ifrån mig.

Och precis som du Marie skrev att även om det är jobbiga minnen

så vill man inte kasta bort dem,

för man kan inte kasta bort det man kommer ihåg.

Och som jag tänker:

- vem är man utan ett förflutet...

det är ju en del av en både på gott och ont.



Tack alla mina goa vänner för alla kommentarer och stora Kramar till er alla

Så fin du var på fotot. Jag har inte så många kort från min barndom, men några är det i alla fall.

Jag önskar dig en riktigt trevlig helg!

Kram Ingrid

Vilket vackert kort på dig!Men du har varit med om mycket tråkigtheter i din barndom!Jag kan också få hemska känslor när jag ser mina kort som barn och jag hade en mor som inte tyckte om flickor så jag känner verkligen med dig!

Och just det där att man bara var till uppvisnig det var nog jag också!

Tur att vi har blivit lite bättre en dom!HI HI

Många hundra kramar Millan

Fotot är jätte fint.

Men ibland kan foton vara lite sorgliga fast man vet det bara själv. Kan inte varit lätt att växa upp i frikyrkan under en sån tid. Vad jag har förståt så var det väl mycke att man skulle visa upp vilken perfekt liten familj man var.

Önskar dig en riktigt skön helg.

kram

kram till dig i dag min vän

Förstår att det blir blandade känslor över fotografiet, men du var väldigt söt på fotot.

Måste vara jätteskoj att ha kvar gamla kort.

Det blir som ens egna lilla skatt :)

Önskar dig en trevlig helg

Kram

Så söt du var men så sorgligt att du hade en sån uppväxt.Tycker att det är alldeles galet att påtvinga ett barn vilken religion det än må vara.Sånt borde man låta barnen få välja själv när de blir lite äldre.Barn ska få vara barn och kunna leka med andra barn. Ha en skön kväll varma kramar Thalina

Tufft när minnen gör sig påminda, fin bild var det i varje fall :-)

Hoppas du får en bra lördag!

Svar:

Tack för alla gulliga kommentarer om mitt foto.

Jo, man får olika känslor när man tittar på vissa foton, och minnen kommer.

Även svåra sådana.

Men jag är ändå glad över att ha hittat alla dessa foton i min mammas lägenhet.

Pappa hade tagit ganska många foton och mamma sparade på väldigt mycket.

Hoppas ni alla haft en fin lördag och önskar er en fin fortsatt kväll och helg.

Kramar

vad söt :)

Det är verkligen ett fint kort Din pappa har tagit av Dig! Det är en ovanlig vinkel så man förstår att han måste ha haft ett intresse för bilder och kort. Det var inte så vanligt på den tiden, då de flesta tog kort för att dokumentera födelsedagar, fester och annat. Då brukade alla ställas upp och så tog man bilden rakt framifrån så alla kom med. Det var sällan någon tänkte på att ta kort i vardagen.



Kort från barndomen kan vara roligt att se men också smärtsamt som Du säger. Kanske kan man efter att ha genomlidit det svåra kunna också se det som finns med av värme och kärlek. Ofta finns det ju också där, parallellt liksom.

Men åhh det fotot var verkligen fint. Och frisyren var helt underbart sött. Du passade i den :)

Jag älskar att se dessa gamla foton. Tänk att det finns ett helt liv bakom dem. Jag hjälper min mamma just nu att leta reda på gamla klasskompisar. Bl.a genom stay friends.Det har gått ganska bra.Väldigt spännande för mig oxå. Ha en fin dag,kram.

Svar:

Ja pappa var mycket duktig på att fotografera,

och jag tycker också detta foto blev så fint,

trots de minnen och känslor det väcker.

Och pappa fotade väldigt mycket, då det var hans stora intresse.

Undrar vad han skulle ha sagt nu med de kameror och möjligheter som finns nu.

Tack för alla kommentarer och önskar er alla en fin fortsatt dag,

och hoppas solen skiner lika fint hos er som den gör här idag.

Stora Kramar till er alla.

Egentligen är det synd att det väcker sorgliga minnen också. Du år så fin på fotot och din pappa verkar ha haft mycket trevligt med sin hobby. Säkert tyckte din mamma att hon lyckats sy en vacker klänning till dig och att du var så fin i håret. I bland tror jag att vi föräldrar försöker leva genom våra barn alldeles för mycket. Allt det som man ville men misslyckades med får barnen stå för i stället. Det är bara det att vi glömmer barnens egna drömmar för att vi vill förverkliga våra. Kanske var det så med dina föräldrar. De hade inte själva lyckats med att vara så där perfekta som de önskade sig och ville se nästa generation förverkliga sina drömmar och verkligen lyckas med de mål som de själva hade lagt upp för sina liv, som sedan med automatik blev era mål. De glömde bara att fråga er. Det är så tråkigt detta, men det sker överallt. Inte bara i stränga frikyrkor, utan det finns föräldrar som tvingar sina barn att träna och träna för att försöka bli bäst i olika idrotter till exempel. Barnen kanske inte alls vill spela fotboll, men pappa vill. Barnen kanske inte alls vill rida, men mamma tycker. Ingen vågar säga att man inte vill vara med längre, precis som du säkert inte vågade framföra att du ville vara hemma från söndagsskolan en söndag,ännu mindre väga säga att du inte ville gå alls om så var fallet. Jag tror att vi alla har hemska och tråkiga minnen som vi hittar när vi ser på ett foto. Fast det finns massor med bilder som väcker roliga och fina minnen också.

Kram

Reneth

Svar:

Jo, när man tittar på foton från förr de kan väcka både fina och sorgliga minnen.

Och ja, det är lätt hänt att föräldrar försöker leva sina liv genom sina barn,

kanske många gånger omedvetet...



Men om det blir för mycket och barnen pressas till att klara och göra saker

och leva upp till föräldrarnas förväntningar, så kan det bli så fel.



Min mammas önskan var att jag skulle bli missionär, något som hade varit hennes stora dröm för sig själv.

Så när jag var så aktiv i kyrkan, så stärktes hennes förhoppningar om detta,

Och hon var så stolt över att visa upp denna "perfekta" och gudfruktiga flicka.



Så hennes besvikelse var stor när jag senare helt övergav denna tro och kyrka.

Och antagligen hennes besvikelse blev dubbel,

först att hennes drömmar för sig själv gick i kras,

och sedan besvikelse över att jag övergav dem,

som hon hoppats jag skulle uppfylla,

också dessa hennes drömmar gick i kras.



Men jag tror att de sista åren hon hade kommit lite mera till ro med detta...

även om inte helt...



Det är verkligen inte lätt att vara människa alla gånger...



Tack för din intressanta kommentar.

Kramar tillbaks

Även dofter o låtar kan få en till att åka bakåt i tiden ,bums...konstigt det där ,man måste ha ett minnesarkiv på nåt sätt! haha..ja nu e våren på väg o jag ska snart bli medelålders..ja jisses kos,kram på dej !=)

Svar:

Ja, det finns många saker som kan göra att olika minnen dyker upp.

Och ja, det finns nog ett väldigt stort minnesarkiv i hjärnan :-)

Kram tillbaks

Du ser nog lite vemodig ut tycker jag. Och med facit i hand är det ju lätt att förstå att du även framför kameran såg till att se ut så som dina föräldrar ville. Själv hade jag också "snäll-flicka"syndromet, det var det enda jag hörde under barndomen, man ska vara snäll och det enda föräldrarna önskar är att man är snäll. Bara det var jobbigt, hade det varit religion också med i bilden hade jag nog inte pallat

Kramen

Svar:

Jo, det är påfrestande för ett barn att växa upp med kraven att bara vara snäll och lydig.

Att dessutom inte få visa vad man själv tycker och tänker och känner.

Att vara och uppträda som föräldrar och andra förväntade sig.

Kramar tillbaks

Nähä, Du ! Perfekt var Du ej, eftersom Du hade på Dig ett "påhängt gyllene smycke" ...... hehe. Förlåt. Jag växte också upp i Pingströrelsen, så jag vet ju presis hur det var. Vi fick inte ha några "påhängda smycken. Konstigt , för de äldre hade ju sina broscher..... Jag hade långt hår med flätor,eller i "värsta fall" hästsvans. När jag var över 20 år klippte jag mig för första gången. (!) Vi fick ju höra jämt hur Israels barn skulle leva, och jag tyckte inom mig att det var mycket konstigt att vi skulle leva nästan som dem. Må så gott !

Svar:

Nej, smycken fick man heller inte ha på den tiden i Pingskyrkan,

men som du skriver så hade de äldre kvinnorna sina broscher...



Jag var också närmare 20 när jag klippte mig för första gången.



Och jag tycker också det är väldigt konstigt det där med Israels barn

och att det hyllades så mycket inom Pingstkyrkan med stöd av bibeln.

Men som jag anser, så handlar mycket av Gamla Testamentet om deras historia, deras berättelser och inget mera.



Men i Pingstkyrkan de lade in andra tolkningar av det hela.

De ansåg att det var ett utvalt folk av Gud, men sådant tror jag inte på.

Varför skulle ett speciellt folk vara mera utvalt eller speciellt.



Oj...nu fick du igång mina tankar igen ;-)

Förhoppningsvis du kommer tillbaka och läser mitt svar.



Toppen att fler hittar hit till min blogg som har upplevt ungefär samma saker som mig.



Ha det så gott själv

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar: