Saknar min älskade syster
Idag skulle min älskade syster fyllt 53 år om hon hade levat.
Men tyvärr gick hon bort i alltför tidig ålder.
Hon var då bara 36 år gammal.
Det var mycket tråkiga och oklara omständigheter omkring hennes bortgång.
Här i ett inlägg förra året har jag berättat mera om min älskade syster.
http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/january/till-minne-av-min-syster.html
Fortfarande jag saknar jag henne så mycket så det gör ont.
Vi som skulle ha delat framtiden tillsammans.
Saknar alla skratt och bus, och resorna vi haft tillsammans som jag berättat om osv.
Men jag får vara glad över den tid vi haft tillsammans och hoppas på återseende en dag på andra sidan.
Då ska jag ge henne en jätte-stor kram
Kära vän!
Visst är det jobbigt när man mister en anhörig.
Jag saknar ju min Kära Mamma fortfarande fast det snart är 10 år sedan som hon gick bort :(:( Hon hade då nyligen bara fyllt 69 år och det är ju in te så gammalt. Så tomt det kan vara. I sommar när jag och min särbo åker MC så ska vi åka till hennes grav igen. Det gjorde vi i somras. Hon är ju begravd i sina föräldrars familjegrav.
Förstår att du sakanr din syster efter som ni verkar ha haft väldigt bra kontakt med varnadra.
Kan inte jag säga om mina syskon längre :(
Dom hör inte av sig så ofta, eller rättare sagt min yngsta bror. Min mellanbror har jag absolut ingen kontakt med sedan ca 10 år tillbaka. Det är en annan historia. Jobbigt när man inte har kontakt med släkten så ofta, så därför har jag mina trevliga *Nätvänner" att prata med i stället :))
Önskar ibland att man bodde nära varandra, men det är nog liiiite svårt att alla skulle bo på samma plats. Det är en som jag pratar med nästan dagligen på nätet. En som är med på grafiklistan. Vi bor verkligenm låååååååångt ifrån varandra. Flera hundra mil. Får se om det går att träffas ngn gång.
Har ju varit med på flera "nät träffar" Tycker det har varit trevligt!
Har du varit med på några nät-träffar"??
Nu ska jag surfa vidare.
Kram så länge
/Gunilla
Godmorron Inger...Ibland undrar man varför vissa får gå så tidigt till andra sidan, det känns orättvist...
Du, den där lurviga kissen vid Siri's sida, heter faktiskt Lurvis. Hon är en av sonens tre katter...
Godmorgon Inger....förstår om du har en tung dag idag...minns att jag har läst om din syster tidigare...så sorgligt. Jag hade en bror som jag aldrig riktigt hann lära känna...han var 12 år äldre än jag..och han "omkom" i en bilolycka endast 28 år gammal...oklara omständigheter där också.
Kramen till dig!
Ragnvi
Gog morgon! Jag förstår om du saknar din syster. Det är naturligtvis någon som "fattas dig" som Astrid Lindgren antagligen hade sagt.
Stor kram från oss bloggare (speciellt mig ;-), även om det egentligen inte kan ersätta någonting...
Sörjer med dig. Det är alltid tungt på speciella bemärkelsedagar.
Jag föddes mitt en syskonflock på 8 och nu alla borta såväl naturligtvis föräldrar och övrig släkt. Det känns ensamt att inte ha någon att dela minnen med.
En stor kram från din medsyster.
det är jobbigt när man kommer till de dagar som förknippas av någon nära, som inte finns.
deras födelsedagar och andra dagar....
måste vara jobbigt speciellt för dej, som inte har någon nära att dela sorgen, minnen och tankar med...
Så fin bild på din syster,
förstår att saknaden är stor!
Ska gå in på länken och läsa.
Fint du skriver,ja jag tror också
att vi möter alla vi älskat på den andra
sidan,då vill jag också ge alla en jättestor
kram.Saknaden finns alltid där hur många år som än går.
Önskar dig en fin dag,
Stor Kram från Maria
Min mor gick bort i en ålder,
bara 36 år -75..då var jag bara
10 år,så det var mycket svårt att
mista sin mamma,jag saknar henne...
och min lille son,saknaden går ej att
förklara...
Kram Maria
Ser att jag skrev fel,min mor
blev bara 38 år.
Hej igen.Vilken tragisk historia om
hr din syster dog.Jag känner igen mig
väldigt mycket i henne...lider själv av ångest
och alltid haft dåliga förhållanden som
gjort mig deprimerad.Men jag försöker
att kämpa på trots att det känns hopplöst
ibland....känner oftast ingen livsglädje.
Min mamma led också av depression och åt
både sömnpiller och lugnande,hon tog sitt
liv till slut..hon orkade inte mer.Men
hon har det nog också bättre på den andra sidan
tror jag och en dag så ska vi mötas igen.
Svar:
Tack mina vänner för goa och värmande kommentarer.
Jo, det blir så att vid speciella dagar att tankarna går extra mycket till de kära som lämnat oss.
Jag tänker ofta på hur det skulle varit nu om min kära syster hade fortfarande funnits med mig.
Hur mycket lättare också livet hade varit.
Och precis som du Rut också skriver så känns det ensamt när alla i familjen och släkt gått bort
och man inte har någon att dela minnen med.
Min syster och jag hade innan en mycket fin kontakt och gjorde så mycket tillsammans
tills hon flyttade tillbaka till vår barndomsstad vilket som jag ser var ett stort misstag,
då allt sedan gick mycket galet p.g.a olika orsaker.
Jag gjorde allt vad jag kunde för att hjälpa henne, men.....
Och ja Ragnvi, det blir extra jobbigt när det är oklara omständigheter omkring när någon av våra kära lämnar oss.
Kan tänka mig Gunilla att det känns tråkigt att inte ha kontakt med syskonen.
Och ja, det är så skönt att ha sina nätvänner att prata med, och för mig speciellt här i bloggen.
Nej, jag har aldrig varit på någon nätträff,
men kan tänka mig det är jätte-mysigt att kunna träffa varandra i verkligheten också.
Ja, vi är flera av oss som har kära som lämnat oss, och det känns så fint att vi här i våra bloggar kan dela med oss av tankar och känslor och kan stötta varandra.
Tack Maria för de kommentarer du lämnat här,
och så tråkigt det som hände din mamma.
Deppresssion och ångest är svårt att leva med,
och har själv också kämpat med det mer eller mindre under hela mitt liv, så jag förstår...
När jag var yngre försökte jag en gång att lämna denna världen,
men sedan beslöt jag mig för att aldrig mera göra det.
Då jag sett hur självmord förstör så mycket av liven för de närmaste,
och dessutom har jag en dotter, och jag vill inte göra henne så illa.
Och dessutom så vill jag leva
och livet går ju så fort och den dagen kommer ju till slut i alla fall,
och det finns ju ljuspunkter i tillvaron också.
Men jag vet ju också att de som gör det, tänker inte klart just i den stunden, utan allt är bara mörkt...
Och jag tror också som flera skrivit, att vi en dag på den andra sidan kommer att möta de kära som lämnat oss,
och vi får ge dem en stor kram som vi längtat så efter.
Och kanske också få svar på frågor vi har.
Stora Kramar till er alla mina kära vänner.
Förstår du saknar. Det är fruktansvärt när en anhörig eller vän lämnar livet alldeles för ung. Aldrig man glömmer fast man går vidare.
Jag har en utmärkelse till dig på min blogg för dig att hämta, hoppas det ska lysa upp din dag lite extra idag.
Kram Anki N
Förstår att du saknar din syster...Kram!
Vissa stunder blir saknaden större än man tror.
Det är aldrig kul att mista någon oavsett ålder. Året slutade med fyra dödsfall och ett födelse.
USCH låten nästan som filmen "fyra bröllop och en begravning" huvaligen det var inte min mening.
Ha en fortsatt fin dag!
Kram...
Skickar en liten xtra kra till dig idag.. Förstår att saknaden är stor.. Kramis
Hej min vän...sakanden lämnar en aldrig...Någon har sagt att sorgen och glädjen de vandrar tillsammans...och nog är det så..man får minnas sina bortgånga nära och tänka på de kjusa stunder man delat...men saknaden den är så svår och särskilda dagar som för dig i dag är extra svåra..skickar dig en stor kram idag...
Så fint kort av din syster o även dina tankar om henne...förstår att du saknar henne, alla ha vi säkert någon vi vill skulle finnas med oss ett tag till.
Kram till dig!
Svar:
Åter igen tack gulliga ni för alla goa kommentarer som värmer så mycket.
Och ja, som du Tina skriver att alla har vi säkert någon vi vill skulle finnas med oss ett tag till.
Men att vi får minnas det fina stunder och tid vi fick tillsamman.
Sanknaden och även smärtan finns där alltid men på något sätt lär man sig leva med den.
Jätte-stora Kramar till er alla
förstår att du saknar henne.många kramar tillbaka till dig
cattha
Saknaden kommer man aldrig ifrån även omden bleknar med åren,jag skrev tidigare att jag miste min käraste vän så jag vet hur du känner. Men det är så fint att du skriver om henne här i bloggen och du ska veta att många känner med dig i dag. kramar THALINA
Ja, nog förstår jag att Du saknar Din syster, är ju så jobbigt när det finns oklarheter också kring hennes bortgång, blir ju på något inget avslut då kan jag tänka mej!
Varma Kramar!
annette
Förstår att saknaden blir mer påtaglig vid vissa datum som födelsedag osv. Alla föds vi med vårt öde och vad vi skall gå igenom, tror nog att alla vet att vi ej kan göra något åt det. Det är liksom redan utstakat vid vår födelser. Så olika våra lotter blir här i livet. Så fruktansvärt orättvist också. En del går genom livet och allt bara flyter på, födda naturligtvis under en lyckostjärna. Andra har mindre tur eller ingen alls. Så olika, men ändå försöker vi leva som vi tycker är bäst utifrån det egna livet. Även om det är fel så kan vi inte alltid hjälpa den som kanske kommit på lite avväga.
Precis som du tänker på din syster och allt roligt ni skulle fortsatt era gemensamma liv med, lika mycket saknar jag min tvillingsyster, trots att hon inte fick se dagens ljus. Eftersom vi var enäggstvillingar så vet jag hur roligt vi skulle haft i vårt liv. Dom syskon jag har håller sig mest för sig själva, så sett är jag lika ensam som jag inga någonsin haft. Man kan inte tvinga andra att vilja leva i gemenskap, en del är bara sådana. Naturligtvis får dom fortsätta sina liv på det viset, jag har för länge sedan givit upp hoppet om mina s.k syskon!
Kram vännen
Men vad du har haft det jobbigt i ditt liv. Men du verkar ha förmågan att ta dig igenom det svåra. En dag måste man försöka minnas dom roliga minnena.
Har du någon annan släkting eller vän i närheten?
Ja förutom alla bloggsystrar menar jag,L!
Ha det gott och kram!!!!
men å vad jobbigt för dej saknaden kan man aldrig bli av med kan jag tänka mej även om den bleknas med åren finns den alltid där,
du skriver så fint om din älskade syster,
en varm kram till dej
Förstår att du saknar din syster. Ni verkar ha haft så roligt ihop.Vacker minnesbild på henne har du gjort.Ja, vi får hoppas att vi får träffa våra nära och kära en gång när tiden är inne. Roligt att du gillade mina kattfoton.Ibland tror jag att de blir trött på allt fotande s Jag springer titt som tätt med kameran i högsta hugg.
Men de är ju så tacksamma att fota de små liven..
Vi får se hur det går med kattbloggen, men tycker att det är skoj att försöka skriva från dreas synvinkel(eller hur jag nu ska kalla det)
Kramen
Hej gumman.
Tack för dina rara ord hos mig.
Smiter in lite snabbt för att säga hej bara.
Kramen Synne.
Hej!
Jag förstår precis vad du känner. Min bror skulle ha fyllt 55 i söndags, den 4/1. Vi stod varandra så nära, vi hade så kul ihop. Han blev bara 33 år, fick cancer och 10 månader senare var han borta.
Saknaden är enorm, fortfarande! Nu är det ju så länge sedan jag pratade med honom och det finns så mycket jag skulle vilja berätta för honom, så mycket jag vill ha hans åsikt om.
Kram!
Bia
Så vacker hon var din syster. Ja, visst kan saknaden kännas svår många många år efter att någon kär vän eller anhörig har gått bort.
Kramar till dig!
Så tråkigt med sin syster och tyvärr är det nog så som ni säger att det är extra jobbigt och svårt att förlora någon som lämnar så många frågetecken efter sig. Otroligt tråkigt med unga människor som får i sig så mycket tabletter på det ena eller andra sättet så att de dör av det. För mig känns det så hemskt att det finns människor som mår så dåligt att de inte kan se någon ljusning. Jag känner ofta stor tacksamhet över att jag har mina skröpligheter i kroppen. Jag tror att det är tusen gånger värre att ha dem i själen. Tråkigt också med syskon som förlorar kontakten. Jag är glad att mina ungdomar ännu träffas och gör saker tillsammans, trots att de inte längre bor hemma. Hoppas att det får fortsätta så. Själv har jag bara en bror och har ofta saknat en syster. När jag fick äldsta dottern adopterade jag en. Jag har nu flera systrar som jag samlat på mig genom åren på detta sätt. Inte dumt alls och sedan har jag ett gäng nätsystrar och nätbröder också. Tur att det finns sådana vänner också.
Kram
Reneth
Förstår att du haft en tung dag idag!
Och att du fortfarande inte fått något ordentligt svar på hur? när? varför? vem? men nu har du oss i bloggvärlden, vi finns här....kramen!
Man slutar nog aldrig sörja en närstående, man bara lär sig leva med sorgen.
Jag miste ju min mamma tidigt, redan 1981, och visst finns saknaden där. Hon som aldrig fick se min dotter växa upp, eller se nästa generation. Men sånt är livet, vi styr inte över hur vårt öde ser ut.
Många kramar
Svar:
Tack mina goa vänner för alla fina kommentarer som värmer mycket
och också glad ni tycker min lilla bild för min syster blev bra.
Och ja hon var mycket vacker,
men tyvärr så förstod hon det inte själv p.g.a av hennes dåliga självkänsla.
Ja, många av oss har upplevt kära som lämnat oss och det känns så fint att vi här kan dela med oss till varandra och känna att vi inte är ensamma.
Och ja, det blir ganska svårt när det finns oklarheter kring en älskad persons bortgång och det blir svårare att få ett avslut.
Jag tror också att en dag på andra sidan vi får möta de kära som lämnat oss, och det hjälper lite i alla fall.
Stora Kramar till er alla.
Så hemskt tragiskt att läsa om din syster...
Så jobbigt för dig!
Miste min syster när hon var 38 år och undrar fortfarande varför hon inte fick leva längre...
Kram vännen*
Svar:
Tack vännen.
Så du har också mist en syster i så ung ålder,
och säkert vi båda undrar många gånger varför våra kära systrar inte fick leva längre..och känner stor saknad.
Stor Kram tillbaks.
Jag är övertygad om att hon är med dig trots att hon inte är i livet. Ibland är det svårt att förstå varför unga människor rycks ifrån oss men kanske är det någon mening med allt trots att vi har svårt att se det. Många kramar till dig/leila
Svar:
Ja, jag tror också att min syster nog är med mig trots att jag inte märker det.
Och en dag kommer vi att ses på den andra sidan.
Det känns i alla fall hoppfullt.
Stor kram tillbaks
Åh, jag vet hur det är. Jag har förlorat två av mina syskon och jag saknar bägge väldigt mycket. Min storasyster fick jag tyvärr inte chansen att lära känna då hon dog innan jag föddes men jag saknar att inte fått lära känna henne. Min älskade storebror gick bort i cancer när han var 19 år (jag var 17) honom saknar jag varje dag...En del av en själv försvinner. Jag försöker fokusera på det som var positivt för att inte bli för ledsen
Kramar från mig!!!
Svar:
Ja, det är svårt att förlora syskon, och precis som du skriver det är då en del av sig själv som försvinner.
Och ja, att fokusera på det som var positivt hjälper en del i alla fall.
Kramar tillbaks.
Hej Inger
Hittade din blogg via PiaLottas. Du skriver en kommentar i en blogpost som handlar om en video jag gjort. Hittade ingen email till dig så jag försöker kontakta dig såhär. jag heter Christian och driver Mjukvara.se
Ville tipsa dig om att jag skriver inte bara om Säkerhet utan även om andra tjänster på nätet som tex Flickr. Tror att detta kan intressera dig:http://www.mjukvara.se/blogg/flickr/
Jag är själv med där och du hittar mig här:http://www.flickr.com/photos/disruptive/
Ville tipsa dig och du är välkommen att höra av dig om du vill.
/CR
