Till minne av min syster
Idag skulle min kära syster ha blivit 52 år gammal om hon hade levt fortfarande.
Och jag har gjort detta collage med olika bilder till minne av min kära syster Gunnel.
Visst är hon söt i hatten på fotot som pappa tog på henne som liten.
Och det översta foto på mig och henne älskar jag.
Våra blickar som så ömt tittar på varandra.
Bilden till höger är taget i Norrland på en plats som vår familj brukade tillbringa somrarna när vi var barn.
Och det är jag som tog detta fotot. ( min syster var sex år yngre än mig )
Bilden till vänster är bland de senaste foton jag har av min syster.
Min syster hade inget lätt liv, då hon hade stora problem med ångest och mindervärdskomplex, som föjde henne mer eller mindre genom livet.
När hon flyttade upp hit till Stockholm ett par år efter det jag gjort det, så var vi tillsammans väldigt mycket och vi gjorde många roliga saker tillsammans.
Bl. a. var vi reste ett par gånger till Spanien, och jag kommer ihåg hur spännande hon tyckte det var.
Men efter ett par år flyttade hon tillbaka till Linköping igen, vilket visade sig vara ett stort misstag.
Hon hade ett par förhållanden som inte var bra för henne och det ökade på hennes dåliga psykiska hälsa.
Jag försökte få henne att flytta tillbaka till Stockholm igen, men lyckades inte, så jag var ofta och hälsade på henne. Och hon kom också och hälsade på mig och min dotter, och min dotter var hennes ögonsten.
Men en dag kom beskedet att min syster hade dött av tablettförgiftning, som läkare sa var orsaken, även om omständigheterna kring det hela är oklara.
När beskedet kom kändes det som om mitt hjärta skulle brista totalt, och det orsakade en depression hos mig som tog tid att ta mig ur.
Saknar fortfarande min syster oerhört, men försöker trösta mig med att hon har det nog bättre där hon är nu, och att vi ses en dag igen,
och då ska jag ge henne den där jätte-stora kramen jag längtar så oerhört efter att få ge henne.
Förstår precis din känsla, min syster dog 1995 och var endast 30 år, hon dog av alkoholen. Oavsett vad de dör av så är dte tregiskt att unga människor rycks ifrån oss och då om de står en väldigt nära *kram*
Inger, vilken gripande berättelse. Ja, det måste ha varit en oerhört jobbig tid för både dig och din familj. En syster, som man vill ha genom hela livet.
Ja, jag har oxå varit med om depression i släkten. Min morfar, han gick ner i Bäcken, bakom skolan du gick Ramstorp, du vet. Mamma jobbade på skolan vid den tiden. Han hade nyligen blivet pensionär..
Men det är ju stor skillnad när någon så ung, går ur tiden. Det är ju ingen tröst för dig, men är det inte skönt att kunna skriva av sig, så som du gör i dina dikter..
Jag förstår att du tänker extra på henne idag på hennes födelsedag. Det måste kännas fint att ha lite minnen från er genomsamma tid..
Sedan Inger, åter igen, har du gjort det. Ett jättfint collage på dig och din syster..
Måste kännas fint att kunna arbeta med det och på så vis bearbeta dina känslor..
Jag hoppas du får en fin dag, med minnen som jag förstår är verkligt fina, från er tid tillsammans..
Stor Varm kram till Dig.
Vilket fint collage du gjort till minne av din syster.När något sådant händer som med din syster så far naturligtvis tankarna omkring och allt är ett enda kaos. Man tänker varför, varför just hon. Tänk om "om" inte fanns med i det hela. Ja, tusen tankar far omkring som nästan aldrig få sina svar. Att mista en syster på det viset du gjorde, och få ett sådant besked måste vara förrödande. Men minnena kan aldrig försvinna, en klen tröst i det hela, men dom finns för alltid kvar!
Kram vännen!
Svar:
Tack mina vänner för så värmande konmmentarer.
Och ja, Jeanette det är svårt att förlora en älskad syster och dessutom så tidigt i livet.
Och du har så rätt så Inger, att mina dikter har varit ett sätt att bearbeta olika saker genom livet.
Att även få dela med mig här i min blogg känns också väldigt fint.
Och ja, Erika, det är just de där orden: tänk om, som förföljt mig mycket.
Glad att ni tycker om collaget jag gjorde för min kära syster.
Kanske hon ser det från där hon är nu, och vet hur mycket jag saknar och älskar henne.
Och minnena finns alltid kvar.
Åter igen tack mina vänner för alla varma ord.
Kram
Åh vad fint du har skrivit om din älskade syster.. förstår verkligen du saknar henne.. de där tabletterna och annat kan förstöra så himla mycket.
Borde förbjudas, men så är de ju i lagomdos så bra för många..
Ha de fint och duuuu din syster i hatten är så ljuvligt fint:-)
Kramar
Svar:
Tack snälla. Jo, ibland är nog tabletter, som antideppressiva m.m.vara till nytta och viktiga.
Men ibland kan det tyvärr också gå riktigt fel som det gjorde med min syster.
Jag tycker själv också så mycket om foton med min lilla syster med hatten, och dessa foton betyder så mycket för mig.
Kram
Jag har en moster som tog samma väg,aldrig lätt när någon som står en nära lämnar jorde livet i unga år.Tabletter kan vara rena fördärvet för vissa.
Ha det bra/ Anna-Carin
Stor kram till dig idag, när du nu tänker lte extra på din syster. Min svägerska dog i en singelolycka i aug 2007, 50 år gammal. Jag tänker på henne. Ofta.
Så otroligt varmt och fint du har gjort... Jag tror att hon är med dig, vart du än går :-)
Svar:
Ja det är så sorgligt när någon lämnar oss och speciellt när de står oss nära.
Det verkar som om flera av oss upplevt detta i vår närhet. Och det sätter spår och saknad.
Tack snälla för alla fina kommentarer och den värme jag känner de förmedlar.
Kram till er alla.
Känner med dig. Att ha mist någon så nära som ett syskon på det viset.
Känner också igen det här med inte så lyckad flytt. En nära vän till vår familj som inte mådde bra flyttade från Göteborg till sina hemtrakter. Vi hade på känn att det inte var så lyckat.
Känslan visade sig vara rätt. Han mådde allt sämre och det slutade med att han tog sitt liv.
Ha det så bra du kan.
Kram
Med
känsla och skönhet
du beskriver din värld .
De flesta av oss möter sorgen förr eller senare i form av ngn kär, ngn som betytt mycket för oss, men
minnena finns kvar,
och de kan ingen ta ifrån oss. Take care!
Kära min bloggvän !
Jag känner mig alldelens tagen av din berättelse.
Jag har sett det på nära håll och jag vet hur illa det gör...förstår var du har dina tankar i dag..oerhört fina bilder igen och när ni tittar så där på varandra det är så fint så ....ja jag vet inte vad jag ska säga..
Fint av dig att dela med oss.
kram
Så sorgligt och samtidigt så fint. Collaget på din syster är det mycket stämning i.
I ditt inlägg till mig skrev du ordet behändig. Jag blev både glad och lessen för det, min mamma använde ofta det ordet. Det är fint tycker jag.
Ha det gott!
Å vilken berättelse,den berörde mej djupt.
Vad fint collaget är.
Usch vad tragiskt. Ibland verkar det vara svårt att hjälpa den som har hamnat i en djup depression. Ofta kan deprimerade människor hålla masken utåt, men inombords är de alldeles svarta av sorg.
Jag förstår att du saknar din syster, men hoppas samtidigt att du har ork att tänka på goda minnen du har av henne.
Svar:
Tack alla ni för era varma ord. Betyder jätte-mycket.
Ja, Maria Granberg, jag kan föreställa mig hur oroliga ni var för vännen som flyttade tillbaka till sina hemtrakter, och så tråkigt att det gick så illa för henne också.
Själv kunde jag aldrig kunna flytta tillbaka igen till mina hemtrakter, för jag visste att jag skulle må dåligt p.g.a av minnen som fanns.
Blev rörd Maria, av att jag använde ordet: behändig, i din blogg, samma ord som din mamma ofta använde.
Och ja, F, ofta är det svårt att hjälpa en person som hamnat i en djup deppression.
Vilket nog min syster också hade, med mycket ångest osv.
Så glad att ni tycker om mitt bild-collage om min syster, och den gjordes medan en del tårar droppade.
Men på något sätt det kändes så fint att göra det, få uttrycka mina känslor.
Och jag tycker själv också så mycket om fotot av mig och min syster när vi tittar på varandra så ömt.
Och det känns också så fint att kunna få dela med mig till er av mina minnen, tankar och känslor.
Stora kramar till er alla.
jättefint collage. Bilden på er två är helt underbar *kram*
Svar:
Tack snälla du. Kram
Vilket fint inlägg du skrev om din syster. Vi går igenom en svår period just. Speciellt min sambo som har förlorade sin syster också. Hon var min bästa vän och jag saknar henne hur mycket som helst. Hon gick bort i torsdag så chocken finns fortfarande där. Nu kämpar vi och jag tar mig till jobbet, men tankarna finns hos henne hela tiden. Det är inte lätt och förlora en familjemedlem. Klart att du saknar henne. Du kan glädjas av den tiden/ stunden ni fick tillsammans.
Många kramar på dig. Tänker på dig.
Svar:
Ja, Carola jag vet att ni har det jobbigt just nu både för dig och din sambo.
Att förlora en syster är jätte-jobbigt, och även att förlora en fin vän.
Tack för dina varma rader, och jag tänker på er också i den sorg ni har just nu.
Stor Kram
Tack för att du delar med dig. Kram!
Svar:
Det känns så fint att jag kan dela med mig av olika saker här i min lilla blogg. Kram
Lider med dej...hemskt med sorg..må så gott ...pip
Svar:
Tack snälla du.
Jag blir tårögd....att mista ett syskon måste vara något oerhört svårt och jobbigt! Syskonen har man ju växt upp med. De känner en utan och innan i regel. Till dem har man oftast en mycket stark kärlek. Jag lider med dig och förstår att hennes födelsedag måste vara extra jobbig idag då hon inte finns hos dig mera. Svårt också när du inte vet exakt varför hon dog!
Kramar till dig från mig!
Svar:
Tack snälla du för dina förstående rader som värmer mycket.
Stora kramar tillbals
Även om det är väldigt sorgligt så skriver du fantastiskt vackert.
Jag vet hur det är. Min mamma gick bort i cancer blott 37 år gammal då jag var 14 år och min bror 10 år.
Det hugger fortfarande tag i en när man tänker på det.
Och det ska det ju göra också.
De finns liksom alltid med en, och jag tror också att våra nära och kära väntar på oss när vi ska den vägen vandra.
Tänker på dig!
Kram Di
Svar:
Tack gulliga du.
Det måste har varit så jobbigt för er barn att mista sin mamma i så unga år.
Och kan mycket väl tänka att det hugger tag i dig när du tänker på det.
Och ja, jag tror också att de är alltid med oss och att de väntar på oss på den andra sidan när den dagen kommer.
Stor kram tillbaks
att förlora någon närstående och när det efterlämnar ett stort frågetecken, varför, är hemskt.trafikolyckor,sjukdomar där man förstår är en lättare börda att bära.
Jag känner sorg med dej.
Lev för dem som lever.
Svar:
Jo, det är mycket jobbigt när det finns mycket obesvarat och frågetecken omkring när en närstående går bort.
Och detta plågar mig ganske mycket fortfarande.
Det blir svårare att få något slags avslut.
Tack snälla för din värmande kommentar och kram.
