Saknad - min lillebror


Idag skulle min 4 år yngre bror ha fyllt 57 år om han levat idag

Han var bara 28 år när han dog,
och han hittades död i sin lilla lägenhet i Linköping
De sa att han hade dött av lunginflammation ensam hemma

Min kära bror hade ett jobbigt liv och som jag ser det nu, han var den som var mest sårbar och så ensam

Och nu i efterhand tror jag också att han hade någon slags autism...
på den tiden när jag växte upp på 50 och 60 talet så visste de nog inte så mycket om detta.

Det finns mera att läsa om min bror här i två andra inlägg i min blogg.

http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/april/saknar-min-bror-bosse.html#comment

http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/april/varldsautism-dagen.html

Min bror blev ensam kvar i Linköping efter att hela min familj flyttat hit till Stockholm från Linköping

Först jag flyttade till Stockholm 1968, och sedan min syster och min andra två år yngre bror,
Och sedan mina föräldrar flyttade hit till Stockholm 1973,
och min bror blev ensam kvar i Linköping

Min bror levde som en enstöring och hade problem i kontakt med människor och det var mycket svårt att komma honom på livet.
och han blev beroende av socialjänstens hjälp på många olika sätt.

Jag tänker ofta på hur ensam han var där nere i Linköping...och det gör ont när jag tänker på det.
Även om jag så gott jag kunde försökte ha och få kontakt med honom.

Men ibland känner jag att vi alla svek honom...han blev ju ensam kvar i Linköping...det gör ont att tänka på....

Också min andra bror och syster dog på tråkiga sätt när de var 24 och 36 år gamla och inte heller de mådde så bra,
och jag blev sedan ensam kvar i barnaskaran.

Och tänker ibland tillbaka och undrar om jag kunde ha gjort mera för dem och för min ensamma lilla bror i Linköping.

Som tur är så tror jag på ett liv efter detta och att vi ses igen.
Och kanske då vi får svar på många frågor och jag längtar så efter att ännu en gång få krama om min lille bror och mina övriga syskon.

Saknar dem så mycket och önskar så att jag kunde ha gjort mera för dem

Fotona här ovanför är på min fyra år yngre bror.
Ena fotot är på när han sitter och spelar dragspel uppe i Norrland vid ett torp där vi bodde på somrarna när vi var barn,
och jag tycker det fotot är så gulligt

Och det andra fotot är det sista jag har på honom som togs ett par år innan han dog.

Detta blev mitt lilla inlägg ikväll och kände att jag behövde få skriva av mig lite om saknaden.

Kommentarer
Postat av: Suss

Vad fin han var. Jag förstår att det känns tungt att vara ensam kvar, livet är konstigt ibland. Det är inte lätt när man inte är utåtriktad och har svårt att ta kontakt med andra. Vilken skillnad datorerna och internet har gjort för många människor idag. Det tycker jag är bra. Hoppas du får en skön vårlig helg, snart är den här. Kram!

2011-04-07 @ 19:36:00
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: annemon

Skönt att kunna skriva av sig det brukar kännas bättre efteråt. Saknaden, den kommer att finnas kvar ändå. Den ploppar upp lite då och då.När tankarna far omkring eller när man tittar på foton. Ja, livet är förunderligt ibland.Att bli ensam kvar och inte få åldras tillsammans med syskonen, det blir lite tomt.

2011-04-07 @ 20:57:58
URL: http://annemon.bloggagratis.se
Postat av: Bettan

Ja du Inger det är nog så vi gör vi människor, funderar hur kunde jag gjort bättre men sedan är det kanske också så att de någonsatns väljer människor sitt sätt att leva också. Det är ett fint tecken att reflektera över hur det blev och vad man kunnat gjort mera...tänker på dig Inger



Kram Bettan

2011-04-07 @ 21:25:46
URL: http://pellebettan-livslycka.blogspot.com/
Postat av: Inga Magnusson



Så har vi blivit upptagna av saknad både Du och jag, jag efter min mamma och Du efter Din bror.



Autism är en slags skörhet för intryck, både utifrån omvärlden och inifrån den egna kroppen / själen. Det är slitsamt att leva med och för att få ett skydd så brukar det behövas en vardag med kända rutiner. Du har rätt i att man på den tiden inte visste så mycket om den här typen av handikapp och de som var drabbade kunde inte få den hjälp och det stöd som behövdes. Det är betydligt bättre idag och det finns framför allt en annan förståelse tror jag.



Ha det så gott det går under helgen, omtankar från mig!



(Jag skrev kommentaren först under ett av inläggen under länkarna, men kopierade och flyttade hit)

2011-04-08 @ 05:39:19
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Bling

Gripande läsning, då har du fått gå igenom mycket,

förstår att du saknar dina syskon. För mej har det hjälpt att skriva av mej, ibland på papper och ibland bloggen.

Ett fint kort på din bror.

Ha det bra

Kram

2011-04-08 @ 09:05:50
URL: http://savebling.blogspot.com
Postat av: ella

vad fin han var.tror med att man får se alla sen,vi får hoppas på d=)

många varma kramar

2011-04-08 @ 11:58:40
URL: http://farytaleinblue.blogg.se/
Postat av: Britten sa

Gråter lite så fint du skriver ..och Inger va märkligt :.jag skriver också om min bror i dag

2011-04-08 @ 12:10:50
URL: http://gliteroga.blogg.se/
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

tack mina vänner för alla kommentarer, och ja, det känns bra att få skriva av sig även om jobbiga saker.

Och det är ju så att vid speciella dagar så tänker man ännu mera på de kära som lämnat oss.

det har varit tufft att mista alla mina tre syskon..

det var ju de som jag egentligen skulle delat framtiden med..

men så blev det inte...



Åter igen tack för alla kommentarer och stora kramar tillbaks

2011-04-08 @ 21:04:42
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Junitjej

Jag beklagar att du inte har några syskon kvar i livet. Tragiskt att din bror inte blev äldre.

2011-04-08 @ 23:18:25
URL: http://junitjejen.se
Postat av: Ailas

Kära vännen... Jag förstår precis hur du känner det, även om jag inte varit i samma situation. Men visst tänker man ofta, om man hade kunnat göra mer i vissa situationer. Oftast tror jag ändå att vi har handlat så gott vi kunnat, men tankarna släpper inte ändå.



Vi får försöka att tänka på de goda minnena. Din bror såg så oskyldig och sårbar ut, rar också.



Jag skickar en varm sympatikram och önskar dig en trevlig helg.



2011-04-08 @ 23:36:42
URL: http://ailas.svenskablogg.se
Postat av: Mia

Nej Inger...du får inte tänka så att du inte gjorde tillräckligt, för det gjorde du...sen är det ju alltid så lätt att ta på sig skuld när man blir kvar och inte de andra finns...Man vet aldrig vad som händer och ingen av er visste att det skulle bli så...

2011-04-08 @ 23:47:59
URL: http://matmia.blogg.se/
Postat av: Rovie

Vad hemskt att förlora sina syskon.

Jag brukar tänka på det ibland om det skulle hända. Vad skulle man göra osv. Inte mycket man kan göra men ändå.



Tack för din kommentar.

Jag bor i Stockholm, det var här det blåste.



Kram

2011-04-08 @ 23:57:56
URL: http://rovie.blogg.se/
Postat av: Inger

Fin bild på din bror..Jag kan förstå din tankar.

sorgligt att du förlorade alla dina syskon.

Men han mådde nog bra i sin värld om han hade autistiska drag..Men förstår att du har det i dina tankar och känner maktlöshet särskilt på hans födelsedag..Sköt om dig min vän..kramen till dig.

2011-04-09 @ 11:50:14
URL: http://ingeremksson.blogg.se/
Postat av: Ragnvi

Håller med de övriga...du skriver så fint o snällt om dina nära o kära! Och som Matmia skrev; du gjorde vad du kunde!

Min storebror blev knappt 29, han var 12 år äldre än jag, han omkom i en bilolycka lagom som jag började lära känna honom kändes det som...

Kramen!

Ragnvi

2011-04-09 @ 16:22:45
URL: http://rankans.blogg.se/
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Tack mina goa vänner för alla kommentarer.

Det känns så skönt att kunna få skriva av sig lite när jobbiga dagar kommer

Och ja, det är nog många gånger man tänker att man kunnat gjort mer i vissa situationer,

även om man har gjort så gott man kunnat

Jo, jag älskar dessa foton på min lillebror,

och håller de fina minnen som finns djupt i mitt hjärta

önskar er alla en fin fortsatt helg och stora kramar tillbaks



2011-04-09 @ 20:29:32
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Mia

Det mesta är redan sagt, men jag lämnar ändå en hälsning. Måste kännas tomt att inte ha någon av dina syskon kvar i livet, trots att du haft tre. Av din beskrivning av din bror så låter det troligt att han hade någon form av lindrigare autism.



Jag hoppas att du kan släppa tankarna på att du inte gjort tillräckligt. Hade du vetat då, vad du vet nu, kanske du hade handlat annorlunda, kanske inte. Men du handlade säkert på bästa sätt utifrån det du visste då.



Kram

2011-04-10 @ 12:14:29
URL: http://miatankar.webblogg.se/
Postat av: Anonym

Jättefint foto på din lillebror där han sitter med dragspelet! Ledsamt att alla dina syskon dog så unga, jag hittar egentligen inga bra ord för att uttrycka hur jag känner och tänkter, men jag känner med dig. Det måste ha känts tufft då, och även idag när du tänker tillbaka på det, tänker jag.



Och ja det kan nog ha varit så att din bror hade någon form av autism. Jag tycker det verkar vara mycket vanligare än man tror med autism, asperger och annat... både nu idag och säkert förr också.



Jag tänker också så som Mia (och kanske flera): Man handlar säkert på bästa sätt utifrån hur situationen är just då. Man är ju bara människa, man kan inte rädda alla andra. Man får inte ta på sig för mycket skuld.



Det finns nog också många tillfällen där man faktiskt gjort oerhört bra saker för andra människor, men de tillfällena kanske man inte ens själv känner till. Man kanske gör något litet, som betyder jättemycket för en annan människa. Jag ser det plötsligt som löv som rör sig i vinden. Alla våra ord och handlingar som vindpustar, en del mycket små, andra starkare. Men varje pust, liten som stor, får löven att virvla åt ett eller annat håll.



Ett litet ord från en människa kan puffa en medmänniska åt ett "bättre håll". Ytterligare några små snälla ord eller handlingar och man puffas ännu mer åt det hållet....



Många kramar!!! //elwe

2011-04-10 @ 21:27:31
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Jo, det känns mycket tomt att inte ha mina syskon kvar.

Det skulle ju ha varit dem jag skulle ha delat framtiden med..



Jo jag tror att min bror hade någon form av autism.

Som han nog utvecklade som mycket liten.

Och tyvärr fick han inte det stöd och hjälp som finns idag.

Utan han möttes av mycket oförståelse och även mobbning.



Och ja, mina vänner, jag får tänka så att jag handlade och gjorde mitt bästa efter de förutsättningar som fanns då.

Skönt att kunna här i bloggen ventilera tankar som kommer,

och som ofta gör det på speciella dagar.

Och uppskattar era kommentarer så mycket, ni är toppen !



och så fint du Elwe skriver om att man ibland kanske gör bara något litet, kanske omedvetet,

men som får stor betydelse för en annan människa.

Dina tackar är så fina, och jag tror också att det är så.



Jätte-stora kramar till er

2011-04-11 @ 12:55:55
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: TantGlad

Kraaaaamar om inger. Så livet kan vara. Så fin din bror var. Mina tårar kommer nu när jag läser det du skriver, För jag förstår dig.
Visst kommer vi att mötas igen. Du möter dina och jag möter min bror som omkom 1986 23 år gammal. 51 skulle han bli i år.
Gripande läsning.
Kramar vännen.

Svar: Tack söta du för din kommentar även härOch så tråkigt att din bror också gått bort i så ung ålder
ja, det hjälper att tänka och tro på att vi alla möts igen en dag
Stor varm kram tillbaks
Inger Maryissa

2013-04-09 @ 05:06:28
URL: http://TantGlad.bloggo.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0