Min älskade syster - saknad och varför...
Igår skulle ha varit min systers födelsedag om hon hade levat.
Men tyvärr blev hon bara 36 år gammal ( var 6 år yngre än mig )
Jag tänker på allt vi upplevt och gjort tillsammans, när vi växte upp och så trevligt vi hade tillsammans som vuxna.
Vi var ute och reste och träffades ofta nästan varje dag när vi bodde nära varandra, men annars ofta också
och vi hittade på så mycket kul tillsammans
och även tillsammans med min dotter som var hennes ögonsten.
Men så träffade hon en kille och flyttade tillbaka till vår barndoms stad.
Det kom sedan att visa sig att han inte var bra för henne.
Jag försökte få henne tillbaka hit till Stockholm och sa att hon kunde få bo hos mig tills hon hittade eget
men hon stannade kvar och mådde alltmer dåligt psykiskt.
Senare fick jag på något sätt veta att hon fått hjälp av kvinnojouren och senare hjälp med en egen lägenhet där
Men hennes pojkvän lät inte henne vara ifred
och allt slutade med att hon dog hemma hos honom.
Eftersom min syster hade en massa läkemedel i kroppen så sa polisen att det var självmord.
Men själv undrar jag över omständiheterna....
Tycker att hennes pojkvän borde ha märkt att något var fel....och speciellt som han gav olika konstiga versioner till polisen,
såvida han inte själv var påverkad av något.....
och han hotade efteråt mig p.g.a. att han fick veta att jag pratat med polisen om mina funderingar.
Två år innan detta hände hade jag ingen kontakt med min syster alls, då hennes pojkvän bytte telefonnummer och han beskylle mig för en del osanna saker.
jag skickade brev till min syster som jag aldrig fick svar på
jag var så förtvivlad över att inte veta hur min kära syster hade det, och mina föräldrar sa att de inte visste något
( vilket senare visade sig inte stämma )
och allt slutade med ett meddelande på min telefonsvarare när jag kom hem från jobbet en dag,
där pappa sa att min syster var död.
Jag glömmer aldrig den kvällen.....
Efteråt har jag via papper som jag hittade i min mammas lägenhet fått veta att mina föräldrar hade kontakt med min syster under de två åren före hennes död
och det som jag tycker är väldigt jobbigt också är att tydligen hade min syster fallit tillbaka till det religiösa.
( vi var uppväxta inom en frikyrka som mina föräldrar tillhörde )
antagligen de var rädda för att jag skulle påverka min syster att inte bli religiös igen...
Och pappa uttryckte efter hennes död att han tyckte det var så fint att min syster blev "så andligt mogen"
när han sa det, så ville jag bara skrika rakt ut....
För jag visste att även min syster när vi växte upp mått dåligt bl.a. på grund av denna tro inom denna frikyrka, med skrämsel osv.
( som jag har berättat om här )
så något var väldigt fel eftersom hon föll tillbaka till detta tänkande,
och jag fick även veta av kvinnojouren efteråt att min syster under den sista tiden bl.a. ritade en massa svarta kors m.m.
vilket också visade hur dåligt psykiskt hon måste ha mått
Jag har fortfarande svårt att lämna detta bakom mig
saknaden av min kära syster, och att inte få veta vad som exakt hände under de två åren före hennes död,
och vad som egentligen hände då.
Önskar så att jag hade fått mera chans att försöka hjälpa henne.
Detta blev ett litet sorgligt inlägg,
men jag kände jag behövde få skriva av mig lite om detta om min älskade syster som jag saknar så oerhört mycket
PS. bilderna här ovanför är på min syster i olika åldrar, och på en av bilderna är jag och min syster som tittar så ömt på varandra
Jag tycker så mycket om det fotot
He Inger
TIttar in på ett besök här hos dig igen och berörs djupt av din berättelse...Har någon gån funderat på att prata med ett Medium om dina takar...kanske kan du få lite svar där. Var själv på Terry EVans i Östersund i höstas, en helt fantastisk upplevelse och det finns ju fler duktiga medium.
Kramar till dig i kvällen
// Bettan
Hemsida: www.livslycka.se
Jag tänkte precis skriva samma sak:) Terry Evans är så himla duktig och bra på sånt:) då kanske du kan få svar och lite mer lugn i kroppen
Tråkigt att din kära syster inte längre finns i livet.
Förstår att du saknar henne mycket.
Det där religiösa har jag aldrig förstått mig på.
Det är nog en hel del där som är jobbigt har jag en känsla av.
Tänkte oxå skriva lite om mina tankar på min blogg, när jag börjar igen.
Antingen 2:a eller 3:dje veckan denna månad.
Därför jag tagit lite bloggfritt ett tag.
Kram vännen
Tänker på dig
/Gunilla
Svar:
Tack gulliga ni för kommentarerna,
och ja, jag har ofta tänkt på att kontakta ett medium och eventuellt så få svar på mina frågor
Men kruxet är vem ?
Jo, Terry Evans verkar bra...och jag tittar alltid på programmet: Det okända
Det är så otroligt jobbigt med alla obesvarade frågor jag har
om jag åtminstone visste vad som hänt....
Skönt är att jag kan skriva av mig då och då om dessa saker i min blogg...
det betyder en hel del...
att slippa bära allt inom mig ensam...
Stor *kramar tillbaks till er alla
Jag förstår verkligen varför just den bilden där ni tittar så rart på varandra är dig särskilt kär. Jag önskar att jag hade mandat att bestämma lite här. Då skulle mitt beslut bli att alla dina minnen stannade just där den dagen då ni stod där framför fotografen ni två. Det är ett minne som innehåller kärlek , glädje och harmoni. Jag önskar att du kunde få stanna i den känslan för resten av ditt liv!
Kram!
Kära söta...såå sorgligt! Förstår att du minns henne med både glädje o sorg...läser också din egen kommentar här...kanske bra idé med ett medium?
Styrkekramar!
Ragnvi
Käraste Inger!
Så fruktansvärt, jag har egen erfarenhet av att leva med missbrukare, var tvungen att uthärda i det längsta för att inte ställa till skandal( min far var präst), på den tiden var det "inte fint" att skiljas,
nu står jag inför en ny separation efter 37 års samboskap! Smärtan känner inga gränser, men Du gör rätt som "skriver av Dig"!
Jag var under några år i min tidiga ungdom förlovad med en religiös (missionskyrkan) kille, det höll inte för hans föräldrar tyckte inte jag passade honom, jag tillhörde ju Sv.Kyrkan!
Så sätten är många!
Varm kram*
Ja fotona på din syster är fina, och det tillsammans med dig uttrycker mycket kärlek, samförstånd och ömhet precis som du skriver. Jag förstår att det inte går, men visst skulle även jag önska att dina tankar kunde stanna vid den stunden framför fotografen, precis som Eva tidigare skrivit.
Sorgliga minnen innehåller även fina sådana. Försök plocka fram de positiva mer och mer...
Så fruktansvärd den här uppleveslen måste vara för Dej,går nog aldrig att bli fri från funderingarna kring vad som egentligen hände Din syster.
Tyvärr är det ju inte helt ovanligt att en människa som mår dåligt faller in i religösa grubblerier, och det tror jag inte är någon bra kombination.
Att Du funderar på det här extra mycket just kring hennes födelsdag är ju helt naturligt och det skall Du göra för Du kan inte bara lägga en sådan här händelse i ryggsäcken!
Hoppas Du ändå har en bra helg!
Kramar!
annette
Jag läser den berättelsen om Din syster och blir rörd av den. Vilket sorgligt öde hon gick till mötes och så tragiskt att Du inte fick möjlighet att hjälpa henne. För som systrar kanske Ni hade kunnat stötta varandra genom livet. Åtminstone har jag tänkt så, om jag hade haft en syster, vilket jag alltid önskat mig hett.
så himla sorgligt och hemskt att hon dog,vilket fint kollage du har gjort till minne av din kära syster,
massor av kramar till dej
Först vill jag berömma dig för de fina sammansatta bilderna på dig och din syster. Något jag aldrig kommer att förstå, är att dom som är fanatiskt religiösa alltid tror att det hjälper i alla situationer. Alltid är den enklaste vägen att tar till, att fly in i när livet blir besvärligt med tanke på det din pappa sa. Nu är inte detta riktat åt din syster som föll tillbaka i det religiösa, jag tror nog du förstår hur jag menar. Det religiösa är alltid en slags ursäkt att tar till vid olika situationer i livet som uppstår. Det är väl enklast så....så slipper de konfronteras med livets alla besvärliga situationer.
Hur det sedan gick till när din syster dog,ligger det mycket dolt i det. Även här finns känslan av att det inte skulle komma upp till ytan hur
det hela gick till. Varför fick du aldrig veta att dom hade kontakt med henne under dom två åren du inte hörde ifrån henne? För mig ter det sig väldigt konstigt. Men det är nog som du skriver, dom var
väl rädda att du skulle har dåligt inflytande på henne när dom säkert bara önskade att hon skulle falla tillbaka till det religiösa.
Sedan komma hem och få ett sådant fruktansvärt besked via telefonsvararen. Vad i hela friden rörde sig i huvudet på din pappa som kunde tala in ett sådant meddelande? En förälder borde har mer förstånd än så, för det är fruktansvärt
det han gjorde.
Kram vännen.
Åter igen...tack gulliga ni för alla fina kommentarer,
och ja, det är nog så att på födelsedagar och andra speciella dagar så tänker man extra på de kära som lämnat oss
Jo, den bilden på mig och min älskade lillasyster älskar jag.
och ja, skulle vilja stanna i den känslan precis som du Eva så fint skrev
Och som du Kerstin berättade om hur olika frikyrkor kan göra livet knepigt i olika situationer,
vet själv p.g.a. min uppväxt inom Pingstkyrkan.
Håller även med dig Annette att religiösa grubblerier och må dåligt psykiskt är ingen bra kombination
kan även här i min egen kommentar berätta att under de två sista åren före min systers död så var min syster och hennes pojkvän gifta,
Det var strax före deras bröllopp ( som jag inte blev bjuden till )
som hennes pojkvän / man beskyllde mig för osanna saker,
och förstörde kontakten mellan min syster och mig.
och sedan jag fick aldrig någon kontakt med min syster som jag skrivit om i mitt inlägg.
Och ja, Erika, att få dödsbeskedet om min syster av pappa på min telefonsvarare när jag kom hem från jobbet
var mycket traumatiskt för mig.
Glömmer aldrig den kvällen och chocken
Hela kvällen och sent på natten gick jag runt i min lägenhet och grät och nästan skrek av förtvivlan
och gick ut och in ur min lägenhet massor av gånger,
tog planlösa promenader ute flera gånger helt förtvivlad
och visste inte vad jag skulle göra för att dämpa smärtan jag kände
tills jag utmattad äntligen somnade i min säng
....det finns så mycket mera att berätta...
men det skulle ha blivit ett alltför långt inlägg...
men jag kan ju berätta lite mera här i mina egna kommentarer
Åter igen tack mina goa vänner för alla kommentarer och att jag här i min blogg kan skriva av mig om olika saker när jag känner behov av det
Stora kramar till er alla
Glömde, här är länken till Terry, där du kan se när han befinner sig nära dig: http://www.creativexperiences.com/
// Kram Bettan
Blogg: http://pellebettan-livslycka.blogspot.com/
Kära du..jag som många andra berörs djupt av din berättelse om din syster...Du har mycket svårt med dig i bagaget min vän...Mycket önskar man att du kunde få lämna bakom om dig men detär svårt att glömma och svårt att släppa när man inte vet vad som egenntligen hänt.
Men tänk ändå att så skönt att kunna ta fram de fina minnen du har från de bar åren med din syster...Stor stor kram
Mycket fina fotografier, och fint skrivet om din syster. Förstår att du saknar henne och att du undrar vad som egentligen hände. Jättebra att du skriver om det här i bloggen tycker jag, så du kan få skriva av dig lite. Och du ska veta att när jag läser så blir jag både mycket berörd, samtidigt som det ger mig mycket att kunna ta del av andras svårare bitar i livet. Jag tycker det är bra att man kan prata om saker och ting (eller skriva), även tunga eller sorgsamma saker. Stor kram till dig nu snälla Maryissa!
Vilken söt syster du hade och vad lika ni var som små. Din berättelse och upplevelse av hennes liv är så sorglig, jag kan tänka mig att det är svårt att komma över en sån där händelse. Jag tror dock att det är bra att du skriver om det, det brukar kännas bättre när man delar med sig av sorg. Det går i vågor och är inte så konstigt om det är tungt när det är hennes födelsedag. KRAM på dig, skönt att vi går mot ljusare tider!
Svar:
Åter igen tack snälla för alla goa kommentarer...
jag tycker så mycket om er mina kära bloggvänner
och så glad ni gillar bild-collaget jag gjort till min systers ära
det känns så skönt att då och då kunna få skriva av mig om olika saker här i min blogg
och det hjälper mig en hel del.
eftersom det är svårt att hela tiden bara bära allt inom mig och inte kunna dela det med någon
Dessutom har alla mina tre yngre syskon och även föräldrarna har gått bort,
Jo, det är svårt att riktigt släppa det som hänt min kära syster,
speciellt som jag inte vet vad som hände förre hennes död
och när hon dog
Men försöker ändå att minnas alla fina stunder och allt roligt vi gjort tillsammans innan allt förändrades.
Åter tack igen för alla värmande kommentarer och stora Kramar till er alla
De var en tragisk historia,känner med dig. De måste kännas hopplöst när man drabbas av sånt här. Först tappa kontakten o sen ett tragiskt slut på hennes liv. Förstår mycket väl att du inte kan komma från detta och att du tänkter mycket på det. Verkligen hemskt o jobbigt.
Tänker på dig.
kramiz anki
Svar:
Tack gulliga du.
Ja, det var mycket traumatiskt omständigheterna före och efter min älskade systers död.
och det är svårt att släppa det p.g.a alla frågetecken
men skönt att få skriva av mig lite här i min blogg
Kram tillbaks
Lite märkligt men det har idag gått precis ett år sen du skrev om din syster här i bloggen och jag läste det nu idag!! Jag tänkte precis som flera andra att du borde prata med ett medium... Det gjorde jag själv när min son tog sitt liv. Det fanns så många frågetecken och vi fick verkligen hjälp från Andevärlden!! Fick specellt kontakt med ett medium i mina hemtrakter fast vi har tagit alla "sittningar" på telefon. Hon är självlärd och "jobbar" inte mer än hon orkar med, ett eller två samtal i veckan. Jag känner att min son tycker om henne och han kommer alltid när jag ringer. Sen händer det att hon inte kan av olika anledningar och då vet jag att det inte är meningen att vi ska ha den sittningen just då. Kan hon så är det meningen... Hon jobbar inte som så att hon annonserar eller så utan tar bara emot de som blivit rekommenderade av andra. Ifjol tog hon 500 kr för en timme (brukar oftast ta längre tid innan vi är färdiga). Jag tycker att hon är mycket duktig och har god kontakt med Andra sidan. Det är snart 7 år sen min son lämnade detta jordeliv och numer brukar jag "bara" ringa "mitt" medium en gång per år och jag känner att det börjar bli dags nu snart... Man lever länge på dessa sittningar... det är underbart att få kontakt och jag har fått många bevis på att Johan lever vidar!!! Du kan få numret till henne av mej om du vill. Mejla mej så kan skickar jag det den vägen.
Så finns det nog en mening med att vi ska älta och grubbla över det som händer oss i livet. Vi lär oss mycket på det viset och jag tror att det är extra bra att dela det med andra genom att skriva eller prata... Så skriv vidare du ♥
Kram /Anita
PS. Tänkte lite fel där... men det har ju gått HELA TVÅ ÅR sen du skrev ditt inlägg!!!
Du har kanske under den här tiden redan varit i kontakt med ett medium så du gör som du vill med det där telefonnumret... Terry Evans är ett enastående duktigt medium och väldigt engagerad så det kan ju vara lite svårt att få en tid hos honom... Jag har också varit på en Storseans med honom, fascinerande!!!
Kram /Anita
Hej, jag är lika gammal som din syster skulle varit. Läst denna blogg flera ggr och blir rörd och ledsen. Försökte du hälsa på henne någon gång? Eller gömde hennes pojkvän henne och ljög?...det du skriver ger ju många frågor.
Har själv varit i en del destruktiva förhållanden och vet att det inte är lätt då att ha kontakt med omvärlden.
Det att försöka ta kontakt med ett medium kanske skulle ge svar på en del frågor.
Jag har "kontakt" med pappa...han ger mig goda råd när jag behöver. Kanske kan du själv försöka ta kontakt med din syster???? Men tror hon är med dig hela tiden eftersom ni hade så starka band.
Stor Kram till dig Inger <3 O:)
