Familjeutflykter 50-talet
När jag var liten på 50-talet gjorde vår familj på somrarna ofta utflykter till olika ställen, och mina föräldrar cyklade med oss sittande i speciella barnsadlar.
Har ett minne av att pappa hade två barnsadlar på sin cykel, en fram och en bak. Men jag är inte säker....
När sedan min syster föddes och vi blivit större, så blev det svårare att ta med oss alla på cyklarna så det blev utflykter till olika platser i närheten som vi promenerade till. ( vi var fyra syskon )
Mamma brukade packade ihop filtar och matsäckar med kaffe, saft, smörgåsar och marie-kex, som var väldigt populära och vi promenerade till olika platser .
Vi gick bl.a. till en plats som hette Berga i Linköping, som var ett populärt utflyktsområde för många som bodde i Majelden som området hette där vi bodde.
Vi brukade också gå till skogen som fanns bredvid ett stort vattentorn nära där vi bodde.
På dessa platser bredde vi ut filtarna och antingen låg vi och solade oss eller strövade vi barn omkring och lekte eller plockade blommor.
Ofta gick vi också till ett ställe där det fanns hallon, och vi plockade massor av dem.
Och i skogen bredvid vattentornet fanns massor av blåbär att plocka.
Jag minns nu spontant att något vi barn tyckte var kul var att samla nyckelpigor i en burk, som sedan släpptes ut. Vet inte varför vi tyckte det var så kul ;-)
Det fanns också ganska många ekorrar, och en gång kom en ekorre och tjuvade en stor dubbelsmörgås ur en öppen väska som vi ställt någon meter bort i skuggan.
Oj, vad vi skrattade, och vi barn pratade om det länge.
Fotona här ovanför är på min mamma och oss barn.
På den ena bilden är det mamma med min fyra år yngre bror, och på den andra jag, och min två år yngre bror och min fyra år yngre bror.
Min sex år yngre syster var inte född än, eller också var hon i min mammas mage.
För mig är dessa mycket speciella foton från en svunnen tid.
Vilka underbara bilder. Det kunde likagärna föreställa min egen barndom. Du träffade mitt i prick i det som var. Jag minns cykelstolen av svart järn, lite kall om benen, filtarna, termosarna och föräldrarna på en filt i skogskanten och vi barn som lekte. Ibland skulle man vilja skruva tillbaka tiden lite.
Vilka härliga bilder!!! Känns att det var lite bättre förr, man umgicks på ett annat sätt, nu är det mest tv och dator för ungarna tyvärr...
Ha en bra dag och tack för din fina och värmande kommentar på min blogg..
Dalakram
W
vilka skapra
och fina kort ! det du beskriver känner jag så väl igen mig i..Jag har vid nått tillfälle också berättta om våra söndagsutflykter, men vi hade ju oftast bilen med för farmor och farfar var ju alltid med på våra ....hoppas du får lite vila nu ..såg att du´din natt inte vart bra...min tå har spökat hos mig...men jag ska försöka gå till kursen om jag nu hittar nån sko att ta på...sov så sött nu ett par timmar...
Sådana härliga bilder och härliga minnen du har som vanligt *kram*
Härliga minnen och verkligen fina bilder! Sammla nyckelpigor mins jag att även jag och mina kamrater pysslade med.
vilka fina härliga kort ni är jättefina allihop
tack för att du delar med dig av minnen
ha en trevlig vecka
catharina
Hej Inger, min fina bloggvän!
Det kunde varit jag, precis så gjorde ju vi oxå. Vi tog filtarna och gick antingen till Berga, eller skogen vid vattentornet. Det var ju lagom bit hemifrån.. ibland satt vi bara nere vid bäcken, du vet där du bodde.. En gång minns jag att mormor och morfar oxå var med.. Vi hade med oss sill och potatis, ja vi barn fick nog köttbullar kan jag tro.. Och jag minns särskilt en gång, när mormor sa; oj, vad du kan äta mycket potatis, flicka lilla.. men det var väl för det var så gott..
att få äta ute.
Det var många gånger som hela familjen var ute så särskilt på lördagseftermiddagarna..
Jag minns även att jag gick med kompisar till Berga hage, och även bort till Berga slott..
Där kunde vi lägga oss på en filt och sola och läsa Bildjournalen..
Kommer du ihåg "svarta korpen" honom var man rädd för..
Snälla
du, jag minns det ju så tydligt, så jag börjar nästan grina..
Men visst fanns det många fina omr´åden omkring där vi bodde..
Skogen nedanför vattentornet, fanns det ju hur mycket blåbär som helst.. Vet du jag gick ju den vägen till skolan första åren, till Linnéskolan.. det var långt att gå för en 1:a klassare..
Sedan det du berättar om att sitta i barnsadel, det gjorde ju vi oxå...Pappa hade två barn och mamma hade ett. Sedan fick ju jag cykel, som var äldst, men lite skraj att börja cykla.. Man åkte ju på vägarna hur som helst då. Inga hjälmar, men det förstås, det var annan trafik.. Det går inte att jämföra ett dugg idag..
Men vad kul att du tog upp detta, jag känner hur jag sitter och halvligger där på filten.. Och ser mormor och morfar sitter med sin kaffekopp..
Och pappa i sin kostym, tänk att det hade de ¨jämt..
Jeans var inte uppfunnit då..
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.. huvudet bara vibrerar..
Ja visst var det fint i vårt Majelden, underbart med all natur runt omkring..
hoppas du kunde sova en skvätt, sedan.. Jag vaknade som en zombi..
Ha en fin måndag.
Stor kram till dig..
Det kan jag gott förstå att de där fotona är GULD för dig Inger. Så många minnen du väcker till liv med ditt skrivande och alla gamla foton.. precis så där upplevde jag oxså mina utflykter som barn.. samlade på stora gröna gräshoppor (vårtbitare) i burkar oxså.. och grodor.. ja du det var tider och filten var alltid med liksom saftflaskan och de där Mariekeksen:-)
Härliga minnen.
Kramar*
Svar:
Vad kul att ni tyckte om mina bilder och det jag berättade i mitt lilla inlägg,
och det känns så mysigt att vi är flera som kommer ihåg dessa utflyckter på den tiden.
För mig själv är dessa bilder väldigt speciella, och vad jag minns så var det riktiga somrar varje år.
Jag tror också, att familjerna umgicks mera och på ett annat sätt då, speciellt innan TV´n kom.
Och ja, Nicoline, cykelstolarna såg ganska annorlunda ut då, och det skulle vara kul om jag kunde hitta fler foton på hur de och cyklarna såg ut då.
Kul att du Pialott kommer ihåg marie-kexen också, och de olika insekterna och grodorna som speciellt min yngre bror gillade att samla.
Kommer ihåg det nu när jag läser det du skriver.
Vad kul det är Inger, att vi har så mycket liknande minnen, från vår barndomsstad, och att vi varit på samma ställen för våra familjeutflyckter.
Vem vet, kanske vi har setts, även om vi inte vet om det.
Ja, vi satt också ofta vid bäcken nedanför huset där vi bodde, och håller med om att det fanns så mycket fina områden och natur runtomkring.
Senare blev det mera utbyggt med nya hus, och nu ser det nog mycket annorlunda ut kan jag tänka mig.
Själv gick jag inte i Linneskolan men jag minns så väl vägen man gick dit och till centrum.
Vad kul det är att kunna dela dessa gemensamma minnen och tack snälla för att du också delar med dig av dem i min lilla blogg.
Ha det så gott mina vänner, och önskar er en fin dag,
och hoppas ni har lika fint väder som är här idag.
Stora kramar tillbaks.
Ps. ja, Britten, det var en sådan där natt igen. Men vilken tur att datorn finns ;-)
Hoppas din tå blir bättre snart, för det måste vara så besvärligt.
Fina bilder från din barndom, lyckliga tid. Spara!
Jag och mina bröder hade inga cyklar och inte föräldrarna heller, tror ens de var uppfunna då.
Skogsstigarna lämpade sig heller inte för annat apostlahästar men det gick att komma långt med dem också. Och det fanns gott utflycktsmål också i mina barndoms skogar och gott om bär och annat som vi kunde plocka. Min del räckte det med att falla i trance vid någon skogstjärn och tyckte mig uppleva både älvor och småtroll bakom stubbar och stenar.
Men det var ju en generation före dej förstås.
Så fint du berättar, jag riktigt känner smaken av mariekexen och saften.
Nostalgi, gamla minnen från barndomens söndagsutflykter! Det kunde likväl vara från min egen tid som liten! Precis som du nämner var familjelivet så annorlunda mot idag,och tv:ns intåg i hemmen. Lyckliga du som har så fina foton från barndomen, önskar att jag hade det med! Tack att jag fick njuta av dina åtminstone...Önskar dig en fortsatt bra måndag! Kramar/Kerstin
Visst är det bra att kameran finns så vi kan spara minnen på så vis,alla minnen går ju inte att spara i minnet hur mycket vi än vill,minnen bleknas bort ju längre tiden går.
Ha en bra måndag /Anna-Carin
Svar:
Absolut Rut, jag sparar dessa foton. De är så värdefulla för mig.
Det låter så mysigt det du också berättar i din kommentar om hur det var då, och jag älskar att höra om hur det var förr, generationer före mig.
Och ja, Kerstin familjelivet var nog ganska annorlunda förr.
Precis som du Anna-Carin så tycker jag också det är tur att kameran fanns och finns, för annars skulle nog många minnen förblekna med tiden.
Önskar er alla en fin fortsatt dag och kramar tillbaks.
Härliga bilder och minnen.
Har massor av gånger tänkt ta fram gamla foton och kolla igenom dom. Får ta tag i det nu.
Är ju så kul att drömma sig bort till gamla minnen.
Å vad du kommer ihåg mycket från när du va liten,
vad fina ni är på er mysiga utflykt!
Har du scannat in bilderna eftersom de alltid är så fina?
Tänk att din pappa åkte med två barnsadlar,finns det kvar idag tro?
Må så gott!
Vilka härliga sommarbilder =)
Härliga bilder igen! *L*
Vad mysiga minnen! Jag har ett svagt minne av att en kompis och jag också samlade på nyckelpigor, som vi släppte ut.
Så mysiga bilder.Jag minns en barnsadel som var helt i järn som pappa hade på cykeln.
Jag vet att den finns kvar i huset som i bodde i.
Måste komma ihåg att fota den när vi åker dit nästa gång.
Någon picknick så där som du skriver om det var vi nog aldrig på.
Som du ser så har jag klivit upp ur sjukbädden och gör lite vingliga steg till bloggar.
Svar:
Så mysigt det känns att kunna dela med mig av olika minnen och nostalgier.
Det är ju så fint att att vi kan dela med oss av olika saker i våra bloggar.
Ja, Soffie, jag har scannat in bilderna, och är själv glad över att bilderna blev så bra,
Och det ska bli så intressant Astrid, när du hittar barnsadeln och kanske du visar ett foto av den ?
Ser också fram emot när ni andra visar olika foton ni hittar.
Tack för alla fina kommentarer och önskar er en fortsatt fin kväll.
PS. vad skönt att du Astrid mår bättre nu.
Kul att du också får det du behöver, utan alla dessa tusentals valmöjligheter och letande.... Sov så gott inatt och ha en bra dag imorgon! Kramar
Visst är du lite lik din mamma:-) Jag såg inte det där förut, men jag tycker det.. härligt med fotominnen.. jag har inte så många från min barndom, men kommer ihåg kameran, en svart lådkamera:-)
Kram o natti.. nu har jag suttit och animerat i Photo Shop.. visste inte det gick. Visserligen bara bildrutor, men ändå:-) Kolla gärna in i Helenes forum.. där kan vi ge varandra tips bl.a
Svar:
Javisst Kerstin visst är det bra.
Jo, Pialotta, jag är nog av förklarliga skäl lite lik min mamma ;-)
Spännande också att se likheter med en föregående generationers släktingar som jag skrev om i mitt förra inlägg.
På något konstigt sätt ser jag likheterna mera där.
Önskar er en God natt och en fin dag imorgon.
Kramar tillbaks
Vilka fina bilder du lagt upp till ditt inlägg. Vi gjorde sådant också när vi var mindre. Vi vandrade till skogen och plockade hasselnötter som vi skulle ha till jul. Dom mognade lagom till dess. Vi gjorde små utflykter som jag vill minnas var så roliga. Tror jag har några bilder på min hemsida från just sådana tillfällen. Vi sitter i allafall och äter på någon bild, så det var säkert från dessa utflykter.
Kram vännen.
Kan ju säga det att just nu är jag vansinnigt trött på alla extranätter så det skall bli skönt att det blir lugnare snart. *kram*
Svar:
Tack Erika, och det är så mysigt de minnen du berättar om på din hemsida. Och nu kommer jag ihåg att vi plockade hasselnötter också.
Otroligt så mycket det fanns där vi bodde i Linköping, men då var staden inte så stor som nu, och vi bodde i utkanten.
Kramar tillbaks.
Ps. Hoppas Jeanette, att ditt jobb blir lugnare snart.
Vilka fina bilder, läste även din berättelse om dom. Kort kan verkligen släppa fram massor av minnen.
Tack snälla du för att du delar dom med oss.
kram
Svar:
Tack snälla du, och ja, kort kan verkligen släppa fram många minnen.
Kramar tillbaks
