Barndom - Ekstocken 50-talet
Jag tittade idag på ett par foton från 50-talet när jag var var barn och leker med grannbarnen.
Vi bodde på en plats som hette Majelden i Linköping, och utanför hyreshuset fanns en liten skogsbacke som vi kallade Eklunden eller Lunden.
Och där fanns Ekstocken, ett nedhugget träd som lämnats kvar för oss barn att kunna leka på.
Plus ett par stora stubbar.
På det översta fotot det är jag som som står i mitten med kringel-flätor, där vi står på rad till höger om stubben,
och jag tror att vi lekte affär då.
Dessa foton tog min pappa från vår balkong och vår lägenhet var på nedre botten.
Oj, vad många olika lekar vi hade där tillsammans med grannbarnen.
Ibland var Ekstocken ett stort skepp på det stora vida havet, eller de olika grenarna på den hästar och mycket annat som vi fantiserade om.
Eller också lekte vi affär eller skola m.m.vid den stora grenen längs marken,
eller gjorde tält med filtar och mycket annat.
Vi gjorde även tävlingar för att se vem som kunde balansera bäst på Ekstocken,
eller Följa John, d.v.s alla barn stod i kö för att göra samma saker som den första gjorde.
Som det andra fotot visar.
Det är så kul att titta på dessa foton och minnas barndomens fantasier och lekar, och kan inte låta bli att dela med mig av dem här i min blogg.
Denna tid är den jag minns bäst av min barndom i den stad jag växte upp i och är de roligaste minnena.
Foto - Drömbild
Detta foto visade jag i min gamla blogg, och jag kände för att flytta över det hit.
Vissa saker flyttar jag hit, och när det är klart så kommer jag att stänga min gamla blogg helt.
Detta är ett foto som pappa tog på mig på 50-talet och jag tycker det är ganska speciellt.
Tycker det ser ut som en liten drömbild eller vad jag ska kalla det.
Undrar vad jag fantiserar om och tänker på där jag med huvudet på bordet tittar på de små dockorna.
Jag flydde ofta in i drömmar och fantasier....
Dessa var några av de dockor som jag hade i mitt dockskåp och som jag också gjorde små kläder till.
Men på bilden är kläderna målade på dem.
Synd att jag inte har foto av mitt dockskåp som jag älskade så mycket och som jag satt och pysslade mycket med.
Det var så roligt att inreda det med möbler som jag fick då och då,
och jag hade även små lampor som lyste, med små sladdar som gick till batterier jag hade utanför dockskåpet.
Dessa batterier var på den tiden större och de var fyrkantiga med ett par metall -grejer på ena sidan, som var polerna på batteriet,
och jag virade trådarna från lamporna på dessa poler.
Jag har letat efter ett foto på dessa batterier, men kunde tyvärr inte hitta något.
Men det är säkert fler av er som känner igen dessa dem.
Jag gjorde också själv gardiner och mattor till mitt dockskåp och även små tavlor som jag satte på väggarna.
Vid jul så pyntade jag det med en julgran som hade ljus som lyste, och med ljusstakar m.m.
Det finns en hel del minnen som dyker upp när jag tittar på vissa foton från min barndom.
Och små saker som jag förut inte mindes poppar upp.
Min barndoms tågresor
När jag var barn och även som vuxen har jag alltid gillat att åka tåg.
Förr gick tågen inte så snabbt, och stannade på många fler platser, och man kunde verkligen njuta av att se landskapen fara förbi.
När jag växte upp så brukade vår familj på somrarna åka till en plats i Nora / Nordiggrå i Ångermanland där vi fick hyra ett torp av bekanta till mamma.
Detta var somrarna på 50 och 60 talet.
Vi brukade då åka på natten eftersom tågresan tog åtskilliga timmar, så vi kunde åka i sovvagn,
Först åkte vi från Linköping till Stockholm i en familje / barnkupé där vi fick ha hela kupén för oss själva.
I Stockholm bytte vi till ett annat tåg och åkte sedan i en sovvagn.
Den sovkupén hade fyra bäddar och mina föräldrar fixade så det gick att sova på golvet också.
Men det måste ha varit ganska trångt för sex personer, mina föräldrar och vi fyra syskon.
Jag kommer inte ihåg exakt hur vi sov, men jag tror att pappa satt och sov i en annan vagn och sedan även min två år yngre bror när han blev lite äldre.
Har ett minne av att vi ville inte att konduktören skulle upptäcka att vi sov fler än fyra i sovkupén ;-)
Även om tågresorna var långa så var det mysigt att åka tåg, och det var så härligt sövande med tågets dunkande.
Jag kommer också ihåg de små tågbiljetterna som kontuktören kom och klippte hål i, och vi barn hade egna barnbiljetter.
Och när vi var små, så tyckte vi det var så spännane när farbror konduktören kom, och vi fick lämna fram våra biljetter ;-)
Sedan var det ett par långa tunnlar tåget åkte igenom på en plats och vi barn tyckte det var både läskigt och spännande när tåget åkte igenom dem och det blev alldeles mörkt.
Toaletterna tyckte vi barn också var lite roliga och även läskiga.
För allt som gjordes där föll rakt ner på järnvägen, och oj, så det drog om rumpan när vi satt på dem ;-)
Roliga minnen från barndomen och de som jag kommer ihåg mest.
Bilden här i mitt inlägg är på mig i tonåren, som jag satte det på ett annat foto med ett tåg-fönster.
Födelsedag / Midsommarbarn
Idag är min födelsedag, men när jag föddes var den dagen på Midsommarafton, så jag är ett s.k. Midsommarbarn.
Mamma har berättat att jag föddes på Midsommaraftons natten, och att det var ett otroligt åskväder just då.
Kanske är det därför jag gillar när åskan går ;-)
Sedan jag var liten så sa mamma att Midsommarblommorna var mina blommor, så jag brukade varje år plocka dem,
och på den andra bilden här lade jag också till Östergötlands landskapsblomma Blåklinten, eftersom jag är född i Linköping.
Och Styvmorsviolen är Ångermanlands Landskapsblomma, som jag också lade till i bilden efter som mamma kommer från Ångermanland.
Det översta fotot är det första fotot på mig i min mammas famn.
Och den nedersta bilderna är på mig när jag sitter i gräset och håller i en maskros, och säger: "Blamma"
Mamma tyckte så mycket om det fotot.
Det andra fotot bredvid, är på mig och är taget för några dagar sedan, och så här ser jag ut nu ;-)
( fotot tog jag själv med kameran i hand framför en spegel ;-) så det blev kanske inte helt perfekt, men får duga ;-)
Lite kul faktiskt att se ett foto av mig själv när jag är liten, bredvid ett nu nytaget foto.
Och jag undrar vart har tiden tagit vägen egentligen.....alla år som gått, med så mycket varierande innehåll och mycket som hänt under livet.
Känner att jag vill nu stanna tiden, då den går ännu fortare än förut. Konstigt att det är så.
Jag kunde inte låta bli att skriva detta mitt inlägg idag, med bilder på lilla och stora jag ;-)
* Min första docka
Tog detta foto idag på en docka jag har kvar från min barndom, och som jag hittade i min mammas lägenhet.
Det fanns också en liten napp och nappflaska till dockan.
Koftan som jag klippte ur från det andra fotot tillhör också denna docka.
Kläderna tror jag att jag att mamma stickat, och sedan lärde hon mig också att sticka och virka.
Och så småningom gjorde jag själv små kläder till mina dockor eller sydde dem på min leksaks-symaskin och fick senare även låna mammas.
Det är kul att ha denna lilla docka, och små minnen dyker upp när jag tittar på den.
Antagligen hade färgen på ögonen nötts bort, så jag hade sedan målat dit ögonen och fransar och ögonbryn på den.
Visst är den söt.
Orm eller mask ;-)
Igår när jag läste hos en bloggvän om snokar och huggormar, så kom jag ihåg när min bror blev biten av en snok.
Utanför bostadshuset / längan i Linköping, fanns en liten skogsbacke, Lunden och nedanför den en del av Stångån.
Och längs med husen fanns en massa buskar.
En dag kom min bror helt plötsligt springande och skrek att han blivit biten av en stor mask ;-)
Först vi fattade ingenting, men mamma anade nog att det var en orm, då hon tittade på bettet på hans hand.
Så hon ringde pappa på jobbet så han kunde komma hem för att vara med oss barn medan hon åkte till sjukhuset med min bror, eftersom hon visste ju inte om det var en huggorm eller en snok som hade bitit min bror.
Så hon bad honom att hålla sig i stillhet tills de kunde åka till sjukhuset. Vilket var lättare sagt än gjort ;-)
Nu kommer jag inte ihåg hur det sedan blev med den saken men pappa tog sedan reda på att det var bara en snok.
Men innan dess så var vi barn tillsammans med grannbarnen ganska upphetsade av det hela, och i vår fantasi så fanns en otroligt farlig orm som lurade inne i buskarna.
Vi höll på och petade i buskarna med pinnar och skrämde upp varandra ;-)
Denna händelse får mig att skratta gott nu, och även eftersom min bror sa att han blivit biten av en stor mask ;-)
Han måste nog ha varit ganska liten, eftersom han inte visste skillnaden på maskar och ormar ;-)
Ps. det blev en liten bild jag gjorde av en annan sorts orm, som jag tycker är ganska vacker. Eller vad tycker ni ? Men kanske tur att dessa giftiga ormar inte finns här, utan bara huggormar och snokar ;-)
Min barndoms vintrar
Nu har det blivit vinter igen....eller där jag bor, man kan säga att den inte kom förrän nu....
Sitter här och funderar över om jag inbillar mig ;-) att de var mera riktigt vintrar förr även i söderut i Sverige.
För vad jag minns av när jag var barn så var vi ute mest varje dag på vintern och för det mesta var det snö.
I skogsdungen Lunden utan för vårt hus i Majelden i Linköping, så åkte vi mest varje dag skidor, skridskor och även bl.a. tefat nedför kullen som fanns där.
Kommer ihåg att vi även hällde vatten på snön på kullen så det skulle bli halare så det skulle gå fortare att åka.
Och på 50-talet fanns inte de pulkor som finns idag, utan vi tog vad vi hade, som bl.a. tvättfat vi fick låna hemifrån, eller kartongpapper, masonitskivor m.m.
Senare kom något som hette tefat som vi köpte som var runda och gjorda i plåt och senare fanns de i plast. Kommer nu inte ihåg exakt hur de såg ut, men kanske någon annan kommer ihåg ?
Vad kul vi hade, och det skulle gå fort att åka, men ibland var det lite läskigt också då det var en massa stubbar och träd som vi skulle väja för.
Och killarna skulle alltid vara värst och stailade med hur fort de kunde åka, och kunde reta oss tjejer för att vi inte vågade lika mycket ;-)
Vi åkte också kälke eller bob som vi också kallade den.
Och stora snöhyddor gjorde vi också, och då menar jag stora som vi kunde gå in i.
Även på 70 och 80-talen har jag för mig att det också var mera riktiga vintrar och snö.
Kommer ihåg hur jobbigt det ibland kunde vara att gå med barnvagn med min dotter till dagis.
Men sedan skaffade vi en pulka istället.
Så jag tror inte jag inbillar mig att det var riktigare vintrar förr ;-) Och att alla årstider var mera normala.
Eller vad säger ni ?
PS. det är jag på bilden ;-)
Jag och duvan
När jag var liten hittade jag en gång en duva som verkade vara skadad i ena foten och inte kunde flyga ordentligt utan bara hoppade omkring.
Jag tyckte så synd om den och på en stubbe i Eklunden, den lilla skogsbacken utan för vårt hus i Majelden, så gav jag den mat varje dag och den kom dit och åt.
Den blev så van vid mig och tam, så jag kunde vara bredvid den när den åt, och den satt ofta en bra stund med mig.
Varje dag, två gånger om dagen kom duvan till den stubben vid exakta klockslag, och väntade på mig för att få mat.
Jag kom så nära den lilla duvan och kunde t.om hålla armarna runt omkring den.
Men om något annat barn kom i närheten så blev den rädd.
Det var bara mig som den kände sig trygg med.
Undan för undan verkade duvan må bättre, och kunde flyga längre sträckor, och en dag stannade den extra länge hos mig,
och dagen efteråt såg jag den i flocken bland de andra duvorna, och den slutade att komma till mig.
En dag senare på hösten när vi barn satt vid fönstred så kom en duva, exakt lik denna och satte sig på fönsterbläcket och tittade på oss.
Efter en liten stund flög den iväg och jag såg den aldrig mera.
Jag och mina syskon sa då till varandra att den kom nog för att säga adjö.
Nu efterår så tror jag nog den var en ungduva som nog inte hade lärt sig att flyga riktigt.
Men detta är ett så sött minne för mig.
Lyckan jag kände av att få hjälpa denna fågel så den blev frisk igen.
Bilden här ovanför har jag gjort av tre olika foton / bilder då jag inte hade någon bild på denna duva på stubben. Jag visar även nedanför bilden de tre bilderna jag använt.
Och det är naturligtvis jag på bilden.
Jag under ett år gammal
Jag satt idag och sorterade lite foton, och tänkte det kunde vara kul att visa foton på när jag var riktigt liten.
Det översta kortet är på mamma som håller mig i famnen, och det är det första fotot som finns på mig, och där är jag inte gammal.
Det är år 1950 och mamma var nästan 30 år, gammal.
De andra bilderna är också på mig och om den högra bilden sa mamma att jag sa: blamma ( blomma ;-)
Och på den vänstra bilden står jag vid min barnvagn.
Som ni ser såg barnvagnarna mycket annorlunda ut då, och denna var gjord av trä.
Kläderna jag hade på mig hade min mamma sytt och stickat.
Hon gjorde de mesta av våra kläder när vi barn var små.
Visst är det söta bilder !
Familjeutflykter 50-talet
När jag var liten på 50-talet gjorde vår familj på somrarna ofta utflykter till olika ställen, och mina föräldrar cyklade med oss sittande i speciella barnsadlar.
Har ett minne av att pappa hade två barnsadlar på sin cykel, en fram och en bak. Men jag är inte säker....
När sedan min syster föddes och vi blivit större, så blev det svårare att ta med oss alla på cyklarna så det blev utflykter till olika platser i närheten som vi promenerade till. ( vi var fyra syskon )
Mamma brukade packade ihop filtar och matsäckar med kaffe, saft, smörgåsar och marie-kex, som var väldigt populära och vi promenerade till olika platser .
Vi gick bl.a. till en plats som hette Berga i Linköping, som var ett populärt utflyktsområde för många som bodde i Majelden som området hette där vi bodde.
Vi brukade också gå till skogen som fanns bredvid ett stort vattentorn nära där vi bodde.
På dessa platser bredde vi ut filtarna och antingen låg vi och solade oss eller strövade vi barn omkring och lekte eller plockade blommor.
Ofta gick vi också till ett ställe där det fanns hallon, och vi plockade massor av dem.
Och i skogen bredvid vattentornet fanns massor av blåbär att plocka.
Jag minns nu spontant att något vi barn tyckte var kul var att samla nyckelpigor i en burk, som sedan släpptes ut. Vet inte varför vi tyckte det var så kul ;-)
Det fanns också ganska många ekorrar, och en gång kom en ekorre och tjuvade en stor dubbelsmörgås ur en öppen väska som vi ställt någon meter bort i skuggan.
Oj, vad vi skrattade, och vi barn pratade om det länge.
Fotona här ovanför är på min mamma och oss barn.
På den ena bilden är det mamma med min fyra år yngre bror, och på den andra jag, och min två år yngre bror och min fyra år yngre bror.
Min sex år yngre syster var inte född än, eller också var hon i min mammas mage.
För mig är dessa mycket speciella foton från en svunnen tid.
Barndoms-somrar i Norrland - del 2
Hittade idag ett par till foton från somrarna min familj tillbringade i Nora / Nordinggrå i Ångermanland, i Norrland, när jag var barn och i tonåren. ( på 60-talet )
Jag har skrivit om det förut här i min blogg:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/january/barndoms-somrar-i-norrland.html
Som jag berättar där så fick vår familj där låna ett gammalt torp, och det var så vackert där med viken av havet nedanför torpet och skogen med bergen ovanför.
Och utanför staketet runt torpet fanns en massa får i en stor hage.
I det inlägget berättade jag också bl.a. om hur vi lekte med fåren och bland annat drog ner grenar från träden så de fick äta de goda löven.
Här ovanför är ett par nya bilder av oss och fåren. Och visst syns det att fåren var ivriga att få de goda löven ;-)
Ibland hände det att hela får-skocken trängdes och formligen klättrade på oss.
Oj vad roligt vi hade med dessa får.
Det var också så kul att springa runt med dessa lövkvistar, med alla fåren efter oss, och jag hade namn på dem alla, och jag tror de var ca. 30 stycken.
Nu tycker jag det är helt otroligt att jag kunde känna igen alla vid namnen jag hittat på åt dem.
Speciellt älskade jag ett par yngre får som jag tror var syskon, och de fick namnen svartnos och vitnos, då det ena var svart och det andra vitt.
Ofta var min bror och jag ute och cyklade också, och vi cyklade bl.a. till Kramfors och Sundsvall, och till andra olika platser. Vi hade båda en väldigt bra kondition och orkade att cykla långt.
Här är ett foto av min två år yngre bror när vi är i Sundsvall. ( tror jag ) och det är taget i slutet av 60-talet.
Som jag också berättade i mitt förra inlägg så bodde vi ganska ensligt, och närmaste butik var några kilometer därifrån, jag tror t.om någon mil bort.
och min bror och jag cyklade dit ett par gånger i veckan och handlade.
Vi fick då åka en färja först, som fanns en bit ifrån torpet där vi bodde och jag tror att stället hette Veda där färjan sedan kom till.
Jag blir riktigt nostalgisk när jag sitter och tittar på dessa bilder, för somrarna i Norrland är mina bästa barndomsminnen.
Långt borta från den vanliga pressen och stressen när det bl.a.gällde frikyrkan, skolan, mobbning osv.
Ps, Jag har har lagt in ett par nya dikter på min diktsida på min hemsida, och en knapp till mina dikter finns på första sidan till höger i min blogg.
PS. kl 15.00 Jag är nu inte säker på om bilden med min bror och cykel var i Sundsvall eller i Kramfors.
Kanske det var i Kramfors.
Barndoms-somrar i Norrland
Idag hittade jag jag några svartvita foton som pappa tagit i Nora / Nordingrå i Ångermanland, där vi tillbringade somrarna när vi var barn.
Vi barn bestod av mig och min yngre syster och två yngre bröder.
Korten är tagna i början av 60-talet, där vår familj fick låna ett torp och vi åkte dit varje sommar och tillbringade flera veckor där, tillsammans med en släkting ( tror jag ) på mammas sida med deras små barn.
Det var en mycket vacker plats, med en vik av havet nedanför torpet och ovanför och runtomkring fanns skog, och berg.
I hagen utan för torpet så fanns det en massa får som vi barn "lekte med" ofta.
Vi t.ex. drog ner grenar så fåren fick äta de goda löven, och ofta sprang vi omkring med dessa grenar och fåren efter då de gillade löven så mycket.
Speciellt rönnlöv och bär gillade de.
Kommer ihåg en gång när min två år yngre bror sprang med en lövkvist med "får-skocken" efter sig och han ramlade,
och fåren hann inte "bromsa" ;-) utan sprang över honom ;-)
Och jag, retstickan, stod bara och skrattade, och som straff jagade han mig långt upp i skogen ;-)
När vi t.ex.hade skalat potatis så gick vi ut med en hink och gav dem + diverse andra matrester, och ofta stod fåren och väntade på det.
Så får är ganska mycket allätare. ...de åt t.om. rester av surströmming ;-)
Inte vet jag nu om allt var så nyttigt för dem, men de överlevde somrarna och fanns kvar när vi kom tillbaka året efter ;-)
Och bonden som ägde fåren var mycket sällan där och såg efter dem.
Utan det var vi som gjorde det, och när de t.ex. bröt sig in på annan mark, så fick vi jaga tillbaka dem till sin hage igen, ofta handgripligen.
Och ibland bröt de sig in i gården vid vårt torp,
och en gång vaknade vi av att det stod ett par får och bräkte vid våra sängar ;-)
Ja, det är sant.....
Vi barn sov i ett litet uthus utan dörrar, så det var så de kom in ;-)
Vi sov i utdragssoffor med halmmadrasser, och min syster och jag sov i ena utdragssoffan och mina bröder i den andra.
Som ni förstår nu så levde vi ett ganska enkelt liv under dessa somrar.
Vatten hämtade vi i en brunn en bra bit därifrån, och det fanns ingen elektricitet, utan vi använde vedspis och gasolkök och gasolampor.
Det gick ju bra att leva så på somrarna, men fick höra berättelser av den gamla damen som ägde torpet hur eländigt det kunde vara på vintrarna förr i tiden när folk bodde där på riktigt.
Men vi trivdes där de somrar vi fick låna torpet.
Visst är bilderna mysiga fast de är svartvita.
Och kortet på min fyra år yngre bror som sitter framför lill-stugan, och spelar dragspel tycker jag är så mysigt.
Och han ser nästan ut som en liten "tras-hank" med slitna knän på byxorna ;-)
Men det var inte så noga hur vi såg ut där, eftersom vi bodde ganska ensligt och bl.a. promenerade runt mycket i skogen, och klättrade i bergen.
Det finns så mycket mera att berätta, och jag fortsätter en annan gång, eftersom annars blir nog det här inlägget för långt.
Dessa somrar är mina bästa barndomsminnen.
Min bardoms jular.
Sitter och minns julaftnar när jag var barn på 50-talet.
Jag kommer ihåg att vi ofta påmindes om att vara snälla, för annars blev det inga julklappar.
Det kunde kännas lite jobbigt och stressigt att bli påmind om detta hela tiden. Speciellt för min två år yngre bror som ofta opponerade sig mot saker och ting.
Men vi försökte vara så snälla som möjligt, men tror nog vi var väldigt snälla och lydiga barn för det mesta ;-)
När vi vaknade på julaftonsmorgonen så var det med stor spänning, och vi tyckte dagen gick så långsamt tills vi fick öppna julklapparna.
Men gott var det med risgrynsgröten på julaftonsmorgonen med smörgås med julskinka på. Mums...
Mamma höll på med en massa julstök hemma före julen.
Hon gjorde all julmat själv och dessutom var det den grundliga julstädningen av hemmet som alltid gjordes, och jag kommer ihåg att jag hjälpte mamma med det.
När det på julafton, på eftermiddagen, var dags för julklappsutdelningen, så lästes julevangeliet först för att vi skulle påminnas om vad julen egentligen handlade om.
Sedan var det dags för julklappsutdelningen.
Jag kommer tyvärr inte ihåg om pappa var utklädd till tomte.
( det finns en del jag tyvärr inte minns från min barndom )
Pappa tyckte om att retas med oss.
En gång hade jag önskad mig en speciell docka, som var gjord av sködpadd, och jag var ganska säker på i vilket paket den låg i.
Men vid julklappsutdelningen, så låtsades pappa att läsa fel, och gav paketet till min 6 år yngre syster.
När tårarna började rinna på mig så sa han skyndsamt, att oj, han hade läst fel och att paketet var ju till mig.
( jag tycker nog nu att det inte var så bra "skämt" med oss barn )
Så jag fick min efterlängtade docka som jag sedan kallade Susan och jag var så glad över den.
När alla klapparna var utdelande så satt vi barn bredvid julgranen och beundrade och lekte med våra julklappar tills det var dags att sova. Och pappa tog oftast kort på oss.
Ovanför här i inlägget finns foto av oss syskon och på mig med min docka från den julafton jag berättat om.
Det är en hel del minnen som kommer så här när julen närmar sig.
