Barndoms Nyårsfirande
Jag kommer ihåg nyårsaftnar när jag var barn. ( 50 och 60-talet )
Då på nyårsaftorn sköts inte så mycket raketer som idag.
Visst fanns de att köpa, men jag har inget minne av att det var så mycket.
Men det fanns "busungar" som gjorde hemmagjorda raketer, jag tror med flaskor som de stoppade något explosivt i och det kunde vara ganska läskigt och det hände olyckor.
Vi barn fick vid tolvslaget vara ute på balkongen med tomtebloss som vi hängde på balkongräcket och tände dem.
Det var så mysig och vi brukade också göra små snölyktor på balkongen som fick brinna på kvällen.
Kommer nu också ihåg något som hette knallpulver som barnen lekte med på dagarna.
Har ett svagt minne av pappersremsor med knallpulver, som var i små rullar,
men kommer inte riktigt ihåg riktigt hur de funkade.
Men tror att de bl.a. andvändes i leksakspistoler men även på annat sätt,
och jag tror även man kunde trampa på dem så small det....kommer inte ihåg riktigt hur vi gjorde....
Är det någon som minns dessa ?
På Nyårsafton när vi väntade in det nya året brukade vi sitta och äta lite smått och gott i vardagsrummet,
som t.ex. knäck, is-choklad och annat godis, plus nötter som vi satt och knäckte.
Pappa var barnsligt förtjust i nötter och speciellt i Valnötter,
men jag kommer ihåg att jag mest gillade en annan sort som hade en slags kokos-liknande innehåll.
Jag kommer inte ihåg namnet på den.
Hasselnötter brukade också komma i de nötblandningar vi köpte,
men de brukade oftast finnas kvar efter det vi knäckt och ätit upp de andra nötterna, eftersom de inte var så populära.
Det är lite minnen som poppar upp då och då, och speciellt vid sådana här helger.
Och jag kan ju inte låta bli att dela med mig av dem.
Ha det så gott mina vänner
och kramar
Då på nyårsaftorn sköts inte så mycket raketer som idag.
Visst fanns de att köpa, men jag har inget minne av att det var så mycket.
Men det fanns "busungar" som gjorde hemmagjorda raketer, jag tror med flaskor som de stoppade något explosivt i och det kunde vara ganska läskigt och det hände olyckor.
Vi barn fick vid tolvslaget vara ute på balkongen med tomtebloss som vi hängde på balkongräcket och tände dem.
Det var så mysig och vi brukade också göra små snölyktor på balkongen som fick brinna på kvällen.
Kommer nu också ihåg något som hette knallpulver som barnen lekte med på dagarna.
Har ett svagt minne av pappersremsor med knallpulver, som var i små rullar,
men kommer inte riktigt ihåg riktigt hur de funkade.
Men tror att de bl.a. andvändes i leksakspistoler men även på annat sätt,
och jag tror även man kunde trampa på dem så small det....kommer inte ihåg riktigt hur vi gjorde....
Är det någon som minns dessa ?
På Nyårsafton när vi väntade in det nya året brukade vi sitta och äta lite smått och gott i vardagsrummet,
som t.ex. knäck, is-choklad och annat godis, plus nötter som vi satt och knäckte.
Pappa var barnsligt förtjust i nötter och speciellt i Valnötter,
men jag kommer ihåg att jag mest gillade en annan sort som hade en slags kokos-liknande innehåll.
Jag kommer inte ihåg namnet på den.
Hasselnötter brukade också komma i de nötblandningar vi köpte,
men de brukade oftast finnas kvar efter det vi knäckt och ätit upp de andra nötterna, eftersom de inte var så populära.
Det är lite minnen som poppar upp då och då, och speciellt vid sådana här helger.
Och jag kan ju inte låta bli att dela med mig av dem.
Ha det så gott mina vänner
och kramar
Ny fantasibild m.m.
Hejsan igen mina vänner, hur har ni det efter julhelgen ?
Visst går dagarna fort och snart är det ett nytt år igen...det är helt otroligt.
Kommer ihåg när det blev år 2000 och det firades otroligt mycket över hela världen,
eftersom vi gick in i ett nytt årtusende.
Och jag kommer ihåg att många trodde det skulle bli problem med datorer och med mycket annat vid övergången.
Men av vad jag märkte så gick det mesta helt smärtfritt.
Och nu har det gått åtta år sedan dess.
Idag satt jag och gjorde denna lilla bild och kan ju inte låta bli att visa här i min kära blogg vad jag håller på med ;-)
Det är så rofyllt att sitta och göra bilder fritt från fantasin i mitt kära grafikprogram Paint Shop Pro.
Detta blev dagens lilla korta inlägg från mig för att säga hej och dela med mig av det jag håller på med.
Ha det så gott
Kramar
Livförsäkring och ensamstående
Vad tycker ni...ska man ha en livförsäkring om man är ensamstående ?
Naturligtvis om man är gift eller sambo och speciellt om man har barn så är det bra om man kan ha det för att trygga partnern och barnen ekonomiskt.
Men om man är ensamstående...behöver man det då ?
Då känns det ju mera som om de efterlevande kommer att tjäna på ens död ;-)
Begravningskostnader går ju, om det behövs, att fixas i sin pensionsförsäkring, så man behöver ju ingen livförsäkring för det.
Så om man lever ensam och de barn man har är vuxna och de klarar sig bra själva,
behöver man verkligen en livförsäkring då ?
Själv har jag bara en hemförsäkring med en vanlig olycksfallsförsäkring.
Vet också äldre som sparar pengar av sin lilla pension och inte unnar sig något,
och som de efterlevande får efter personen gått bort.
Istället för att själva njuta av sin lilla pension medan de lever.
Det tycker jag är trist...
Vad tycker ni om mitt resonemang ?
Naturligtvis om man är gift eller sambo och speciellt om man har barn så är det bra om man kan ha det för att trygga partnern och barnen ekonomiskt.
Men om man är ensamstående...behöver man det då ?
Då känns det ju mera som om de efterlevande kommer att tjäna på ens död ;-)
Begravningskostnader går ju, om det behövs, att fixas i sin pensionsförsäkring, så man behöver ju ingen livförsäkring för det.
Så om man lever ensam och de barn man har är vuxna och de klarar sig bra själva,
behöver man verkligen en livförsäkring då ?
Själv har jag bara en hemförsäkring med en vanlig olycksfallsförsäkring.
Vet också äldre som sparar pengar av sin lilla pension och inte unnar sig något,
och som de efterlevande får efter personen gått bort.
Istället för att själva njuta av sin lilla pension medan de lever.
Det tycker jag är trist...
Vad tycker ni om mitt resonemang ?
Länkar släktforskning + tankar
Via ett nyhetsbrev på nätet så fick jag tips om ett par sidor om släktforskning som jag håller på att kolla.
Och jag kan inte låta bli att också dela med mig av länkarna till er mina vänner.
Det är dessa två.
http://www.myheritage.com/index.php?lang=SV
och
http://www.familjeband.se/familytree/
Jag vet inte vilken av dessa sidor som är den bästa och håller på att prova båda för att sedan välja den sida jag gillar bäst.
Men de är helt klart intressanta.
Och man kan där också hålla kontakt med sina släktingar och dela information och hjälpas åt, ladda upp foton m.m.
Man kan välja att ha sin sida helt privat eller hur man vill dela det man har lagt in på sin sida.
Själv vet jag inte mycket om mina släktingar, vare sig på min pappas eller mammas sida.
Och jag har aldrig haft några mor eller far -föräldrar som jag träffat.
Min mormor dog långt innan jag föddes, och min morfar hade mamma aldrig någon kontakt med.
Min farmor minns jag bara lite av från när jag var liten och min farfar dog innan jag föddes.
Det har tyvärr också varit som jag förstått en del osämja i släkterna, och vi barn har aldrig haft möjlighet att lära känna några släktingar eller veta mera om dem.
Och det finns vissa släktband som jag inte vet riktigt hur det förhåller sig med.
Jag kan ha fler släktingar än jag vetat om.
Bland de saker jag hittade i min mammas lägenhet hittade jag en del information och genom det så funderar jag på att försöka göra lite släktforskning.
Jag får se vart det leder.
Ha det så gott mina vänner och önskar er alla en fin dag och hoppas ni inte stressar alltför mycket med allt julstök....
och snart kommer tomten ;-)
Och jag kan inte låta bli att också dela med mig av länkarna till er mina vänner.
Det är dessa två.
http://www.myheritage.com/index.php?lang=SV
och
http://www.familjeband.se/familytree/
Jag vet inte vilken av dessa sidor som är den bästa och håller på att prova båda för att sedan välja den sida jag gillar bäst.
Men de är helt klart intressanta.
Och man kan där också hålla kontakt med sina släktingar och dela information och hjälpas åt, ladda upp foton m.m.
Man kan välja att ha sin sida helt privat eller hur man vill dela det man har lagt in på sin sida.
Själv vet jag inte mycket om mina släktingar, vare sig på min pappas eller mammas sida.
Och jag har aldrig haft några mor eller far -föräldrar som jag träffat.
Min mormor dog långt innan jag föddes, och min morfar hade mamma aldrig någon kontakt med.
Min farmor minns jag bara lite av från när jag var liten och min farfar dog innan jag föddes.
Det har tyvärr också varit som jag förstått en del osämja i släkterna, och vi barn har aldrig haft möjlighet att lära känna några släktingar eller veta mera om dem.
Och det finns vissa släktband som jag inte vet riktigt hur det förhåller sig med.
Jag kan ha fler släktingar än jag vetat om.
Bland de saker jag hittade i min mammas lägenhet hittade jag en del information och genom det så funderar jag på att försöka göra lite släktforskning.
Jag får se vart det leder.
Ha det så gott mina vänner och önskar er alla en fin dag och hoppas ni inte stressar alltför mycket med allt julstök....
och snart kommer tomten ;-)
Barndomsminnen -Småkryp
Jag satt och tittade på denna sida
http://www.entomologi.se/
där det finns information och bilder av olika insekter osv.
Och minnen kom från min barndoms somrar i Linköping och Majelden,
Bredvid hyreshuset vi bodde fanns en liten skogsbacke som hette Eklunden eller Lunden.
Där fanns en massa olika sorters djur, och jag tror att då fanns det mycket mera djur och växter än vad som finns nu.
Och som barn tyckte vi det var så spännande bl.a. med alla olika djur och småkryp som fanns där.
T.ex. små gröna larver som dinglade ner i små trådar från träden när vi satt på filt i gräset.
Vi tyckte det var så roligt.
Ibland fångade vi några andra larver i en glasburk tillsammans med en lövkvist, och det såg så kul ut när larverna mumsade på löven.
Och man såg när de åt....
Det fanns även flera olika sorters skalbaggar, och även Ekoxen som jag tror är Sveriges största skalbagge.
Och den hade vi lite respekt för.
Några killar berättade att de kunde slåss med varandra, men jag har inget minne av att lyckats ha sett något sådant.
Men det är nog inte omöjligt då de har stora "horn" framtill.
Så fanns det guldbaggar som skimrade så vackert i olika färger.
Vi hittade också stora larver som kunde se väldigt konstiga ut.
Fast lite läskiga var de också.
På trappor och stenar fanns det milimiterstora små rosa / röda djur som sprang omkring.
( vet tyvärr inte vad det är för djur )
Och det var så kul att sätta fingret lite framför dem för då väjde de och sprang åt ett annat håll.
Konstigt att så små, nästan mikroskopiska djur märker av sådant...
Det fanns även små pyttesmå djur som var kansk 5 milimeter stora och såg ut som små skorpioner.
Tänk vad mycket man upptäcker när man är barn.....
Och naturligtvis fanns det en massa olika sorters fjärilar, och när jag var barn kunde jag namnen på de flesta Svenska fjärilarna.
Och det hände att vi hämtade hem puppor och det var så kul att se hur en fjäril kom ut ur dem.
Gräshoppor fanns det också gott om som vi försökte fånga.
Vi barn lyssnade på var de fanns och lyckades ibland fånga dem, men det var inte lätt...
Så fanns det humlor och getingar förståss.
Och mina bröder tyckte det var kul att samla getingar i en burk, fast mamma hade förbjudit dem att göra det.
Men så blev de bitna också ;-)
Själv var jag jätte-rädd för getingar, och som tur är så har jag aldrig blivit getingbiten.
Ja det fanns så mycket kryp och insekter och andra djur i vår kära Lunden, och vi lärde oss massor om dem.
Vilka så roliga minnen och just denna plats Eklunden är bland de bästa minnen jag har från min barndom.
Utslag i pannan :-(
Jag har nu snart en vecka haft fula utslag mitt på pannan.
Det började med ett större rött utslag och sedan med små runtomkring,
och sedan var det lite vattnigt och det stuckit lite och svullnad / upphöjdhet runtomkring som ömmade. och hela området var lätt rött.
Och har även kliat lite.
Inget speciellt snyggt...och jag har aldrig haft något sådant förut.
Jag blev lite orolig över vad det kunde vara och mest rädd blev jag att det skulle sprida sig över hela ansiktet.
För det hade verkligen inte varit kul.
Blev också ganska rädd för bältros speciellt då det var några utslag nära ögat.
( mamma har haft bältros som skadade ena ögat )
Men jag googlade runt lite, och tyckte symptomen stämde inte riktigt för bältros.
Om jag var yngre så hade jag nog blivit helt förtvivlad och inte vågat gå ut och visat mig för folk.
För det ser verkligen inte kul ut...
Men som tur är tar jag det nu med ro och tror inte att människor tittar så noga som man förut trodde folk gjorde.
Men ändå känns det lite jobbigt för ansiktet känns ju trots allt viktigt,
Det är ju det som vi människor först tittar på.
Tror jag ;-)
Annars har jag alltid även när jag var yngre varit mycket förskonad från utslag och finnar i ansiktet.
Vet att många har besvär med sådant speciellt i tonåren.
När jag var yngre om jag fick något litet utslag i ansiktet så lärde mamma mig att badda det med outspädd vademecum som torkade ut det.
Sedan fanns det en kräm som hette Valcrema som fanns på 60-talet.
Kanske det finns nu också.
Här ovanför finns ett foto på hur jag ser ut med med utslagen i pannan som jag tog idag.
Det var värre innan jag tog fotot och det är lite konstiga färger p.g.a att jag tog det på mig själv i badrummet.
Men det börjar som tur är bli bättre nu och verkar inte sprida sig som jag var rädd för innan.
Kanske någon kan ge en diagnos på vad det är ? ;-)
Länkar - översättningssida + vädersida
Jag hittade en intressant sida på nätet där man kan få översättningar online till olika språk,
och dessutom till flera språk samtidigt om man vill.
Och inte bara ord utan också hela meningar.
Sidan är så lätt att andvända och funkar bra så jag kan inte låta bli att dela med mig av den.
http://www.nicetranslator.com/
Man väljer språk i menyn till vänster med pilen där det står: Add / Remove
Sedan klickar man bort texten i inmatningsfältet och skriver det man vill ha översatt.
och sedan trycker på: Enter på tangentbordet.
Och här nedanför är en annan intressant sida jag stötte på när jag Googlade runt.
Där finns en massa frågor och svar om vädret och väderfenomen osv.
Och man kan tydligen skicka egna frågor dit.
En kul sida.
http://www.vaderbitarna.se/faqsidan.htm
Det blev mitt lilla inlägg ikväll och hoppas ni alla haft en fin helg och önskar er en bra vecka.
Kramar
och dessutom till flera språk samtidigt om man vill.
Och inte bara ord utan också hela meningar.
Sidan är så lätt att andvända och funkar bra så jag kan inte låta bli att dela med mig av den.
http://www.nicetranslator.com/
Man väljer språk i menyn till vänster med pilen där det står: Add / Remove
Sedan klickar man bort texten i inmatningsfältet och skriver det man vill ha översatt.
och sedan trycker på: Enter på tangentbordet.
Och här nedanför är en annan intressant sida jag stötte på när jag Googlade runt.
Där finns en massa frågor och svar om vädret och väderfenomen osv.
Och man kan tydligen skicka egna frågor dit.
En kul sida.
http://www.vaderbitarna.se/faqsidan.htm
Det blev mitt lilla inlägg ikväll och hoppas ni alla haft en fin helg och önskar er en bra vecka.
Kramar
Att bli tant ;-)
Kommer ihåg när ett par ungdomar för första gången kallade mig tant.
Jag hajade till...och tänkte oj då ;-)
Ser jag redan ut som en tant ;-)
Oj, vad åren går.....
För ett par dagar sedan när jag var i affären så råkade en kille stöta till mig och han tog mig på axeln och sa oj, ursäckta mig, på ett sätt som man gör till äldre människor.
Lite mysigt kändes det faktiskt ....
Och nu i hissar och portar yngre håller gärna upp dörren till mig.
Så visst har olika åldrar sina fördelar, och även att bli äldre ;-)
Eller är det bara som ordspråket: " surt sa räven om rönnbären" ( Skojar ;-)
Som jag tror är, att man mår bättre om man kan acceptera att man blir äldre, eftersom man inte kan förhindra det.
Och om man försöker förbereda sig mentalt på detta så kanske det går bättre att hänga med i livets förändringar.
Jag tror också att olika åldrar har både negativa och positiva sidor.
Jag satt idag och tittade på lite foton på mig i olika åldrar och hade kul och satte ihop dem i mitt grafikprogram
och kunde inte låta bli att visa dem här i mitt lilla inlägg.
De är av mig från det jag var under ett år gammal och till nu.
Det är både roligt och nostalgiskt att titta på sig själv hur man såg ut i olika åldrar.
Humor Benny Hill + Dave Allen - Minnen
Benny Hill
Dave Allen
Jag kan inte låta bli att dela med mig av dessa två videos jag hittade på Youtube.
Och jag satt och skrattade så gott när jag tittade på dem.
De väcker också speciella minnen från tiden med min syster,
då dessa humorprogram för många år sedan gick som serier på TV, och jag och min kära syster missade aldrig ett avsnitt.
Oj, vi formligen vred oss av skratt på golvet när vi tittade på dem.
Speciellt när vi tittade på Dave Allen då han gillade att skoja om kyrkan,
och eftersom jag och mina syskon var uppväxta i ett mycket strikt religiöst hem och frikyrka,
som jag har berättat förut om här i min blogg.
och vi hade frigjort oss ifrån den, och vi hade hade upplevt en del dubbelmoral där,
så det var nog just därför vi tyckte komik-serien av Dave Allen var speciellt rolig.
Så dessa roliga videos får mig att minnas så mycket roligt min syster och jag hade tillsammans.
Det var på 70-talet och min syster hade också flyttat hemifrån och hit till Stockholm och vi var tillsammans nästan jämt.
Det var en underbar tid tillsammans med min älskade syster.
Och visst är dessa komiker roliga.
Min barndoms julgran
Jag minns lite hur vi pyntade till jul och vad vi hängde i julgranen när jag var barn. ( 50-talet )
Till julgranen fanns då inte de små julgrans-ljusen som finns nu, utan sådana där större ljus, med klämmor som man klämde fast på grenarna.
I granen hängde vi sedan flätade pappershjärtan / korgar, och även papperskarameller med fransar, som vi hade suttit och pysslat med dagarna innan.
Och jag kommer ihåg att jag tyckte det var så roligt att sitta och klippa ihop och fläta ihop dessa pappershjärtan / korgar som sedan andvändes för att lägga godis i till julgransplundringen.
Jag tror också att vi lade något i papperskaramellerna.
I granen hängde vi också små klockor, satte dit fåglar och små svampar, konstgjorda bär och även pepparkakor, flaggor, plus lite annat smått och gott.
Och de så vackra julbollarna var också så roliga att packa upp och hänga dit,
och jag kommer ihåg att det fanns sådana i något slags glasmaterial och om de föll på golvet så blev det nästan som ett pulver av dem.
Åtminstone det blev mycket små bitar.
Sedan fanns ätbara dekorationer i olika färger gjorda på något slagt socker. Fast de smakade inte så där jätte-gott.
Sedan satte vi naturligtvis dit silverfärgade glitter som vi slutligen lade över grenarna.
Och längst upp julstjärnan, som var gjord av glitter.
Sedan sattes naturligtvis den traditionella julbocken bredvid julgranen.
Vi satte in och klädde granen dagen före julafton, men vi tände den inte förrän på julaftons morgon.
Jag kommer ihåg hur mysigt det var att vakna och se den vackert tända granen.
Och sedan till frukost få risgrynsgröt tillsammans med en smörgås med julskinka.
Mums !
Fotot ovanför här är på mig som liten bredvid julbocken.
Härliga skidfärder
Jag har varit lite tyst ett par dagar då jag känt mig lite hängig och inte haft så mycket energi.
Kanske det är någon förkylning i kroppen då jag varit lite snuvig och även lite feber.
Skönt att bloggen ändå finns kvar och framför allt att ni mina kära bloggvänner,
och tack snälla för goa och omtänksamma kommentarer.
Oj, vad jag längtar efter riktig vinter och snö.
Som jag skrev i ett föregående inlägg så har jag aldrig förut längtat så mycket efter det som nu.
Och jag tror att precis som man mår bra när det är en riktig sommar, så mår man bra om det är en riktig vinter.
Vad tror ni ?
Jag kommer ihåg när jag växte upp och även senare så var det oftast riktiga vintrar och en hel del snö.
Som flera av er nog vet så växte jag upp i Linköping.
Då på 50 och 60 talet var Linköping inte så stor stad som nu, och vi bodde i utkanten nära till naturen.
På vintrarna brukade jag och min bror ofta åka långa färder på skidor i flera timmar.
Då var skidorna gjorda helt i trä och vi vallade skidorna med stearinljus.
Vi brukade också ta med oss matsäck med smörgåsar och varm choklad och det var så otroligt mysigt.
Oj, vad underbara dess skidfärder var i den vita vackra vinternaturen, med en massa snö på marken och träd osv.
Och ibland var det ganska kallt så det blev frost kring ansiktet och i håret, men man höll man sig varm med ordentliga kläder, dubbla vantar, raggsockor och pjäxor.
Senare när jag var 18 - 20 år så gick jag på en folkhögskola som hette Kaggeholms Folkhögskola som låg på Ekerö. ( det var 1968-1970)
Däromkring fanns också en skog och mycket fin natur,
och ofta efter lektionerna så tog jag på mig skidorna och åkte en tur i skogen däromkring.
Det var så avkopplande och skönt för själen att åka omkring i den tysta vita skogen, med gnistrande snö på mark och grenar.
Jag är glad att jag fått uppleva dessa saker, och vintern kan vara så underbart vacker.
Ha det så gott mina vänner och jag önskar er alla en fin fortsatt dag.
Diffust barndomsminne
Visst är det konstigt hur vissa minnen från barndomen kan dyka upp efter många år utan att man förstår varför.
Ett minne som ofta kommit till mig den sista tiden innan jag somnar, är en händelse som jag inte fattar varför minnet av den dyker upp nu.
I detta minne kommer jag ihåg att jag sitter och leker med ett annat barn hos en kvinna sent en kväll.
Varför jag tror att det är kväll är p.g.a att det var mörkt ute.
Vi sitter i denna kvinnas kök och leker med saker i en kökslåda närmast golvet.
Så kommer min mamma dit och av någon anledning började mamma och denna kvinna bråka,
Jag kommer inte ihåg vad det handlade om,
men att mamma sedan skyndsamt tog mig i handen och vi gick ut därifrån.
Jag kommer ihåg exakt vilket hus det var, ett höghus längst upp på andra sidan gatan ovanför den gatan vi bodde på.
Och jag jag kommer ihåg lite hur det såg ut i den kvinnans lägenhet.
I alla fall hur köket såg ut, hallen och var ytterdörren var.
Förstår inte varför detta minne kommit uppdykandes hos mig under sista tiden, eftersom jag egentligen inte vet vad som hände och varför de bråkade.
När detta minne kommit har jag försökt att framana mera minnen från denna händelse, men har inte lyckats.
Visst är det konstigt att ett sådant minne kommer så långt efteråt i ens liv,
och jag förstår inte varför det dyker upp nu, speciellt som om jag inte kan minnas vad som egentligen hände.
Vad tror ni om detta ?
