Knutby + minnen frikyrkan
Jag har sett första delen av drama-dokumentären på TV om Knutby och även ett diskussionsprogram.
Hela denna historia är väldigt obehaglig...morden och de sektliknande förhållanden som verkar vara där.
Eller åtminstone var...
hur det är nu vet man ju inte, om det blivit bättre eller inte..
Men dessa saker väcker minnen för mig när det gäller min barndom och uppväxt.
Jag är uppväxt i en extrem pingstkyrka under 50 och 60 talet.
Och det präglade hela min barndom väldigt mycket och bl.a alla regler som sattes för att följas som ansågs komma från Gud och bibeln.
Man var hela tiden rädd för att göra något fel och "syndigt" och att även tänka fel tankar.
Eftersom om Jesus kom, som de predikade om att han kunde göra när som helst,
då skulle man inte få följa med till himlen om man inte hade den "rätta" tron eller hade gjord något syndigt.
Denna ständiga oro att Gud såg och hörde allt
och dessutom att hela tiden vara kontrollerad hemma och i församlingen / kyrkan.
Vilken orsakade många tårar, ängslan, ångest och böner till Gud om förlåtelse för allt möjligt från det jag var liten.
Och medlemmarna i denna kyrka lyssnade och trodde på det som det predikades,
och det var glorifiering av personer / pastorer som ansågs stå närmare gud.
Och det fanns även en hierkari där...
Om man ifrågasatte olika saker kunde man bli kallad avfälling, bli utfrusen och utesluten.
Personer kunde t.om bli utpekade och det hölls möten för att be för dessa s.k. "avfällingar "
som var på väg att uteslutas ur gemenskapen / församlingen om de inte "bättrade sig".
Vet att även många ungdomar for väldigt illa av detta och det hände svåra saker....
Ett exempel hur det kunde gå till är en kvinna som var med i en sånggrupp,
och hon började ha för korta kjolar och av andra orsaker de tyckte hon var på villovägar.
Och hon fick stå inför hela församlingen och gråta och be om förlåtelse.
Jag känner även igen detta predikade som de hade i Knutby
om längtan till himlen att lämna detta livet att komma till Gud.
Detta präglade till stor del denna tro och tillvaro även i den Pingstkyrka jag växte upp i.
Att man hela tiden skulle förbereda sig för när Gud hämtar de s.k. "rättroende" till himlen medan andra hamnade i helvetet.
När jag tänker tillbaka på denna tid så får jag nu obehagskänslor och även när jag ser sådana program.
Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att prata och skriva om detta, eftersom dessa saker förekommer än i dag.
Och speciellt känner jag oro för barn som växer upp under sådana förhållanden
och kanske känner samma rädsla som jag när jag växte upp.
Att alltid känna sig bevakad, rädd för att göra eller tänka fel och rädslor för olika saker.
Sådant påverkar ett barn mycket negativt och kan ge skador för livet.
Nu tror jag inte att alla frikyrkor och pingstkyrkor idag är lika extrema och slutna som de många gånger var när jag växte upp, eller som förhållandena i Knutby.
Så jag menar inte att "racka ner på" alla kyrkor och församlingar,
utan jag vill med detta berätta om mina upplevelser
och tyvärr så finns det ju sådana församlingar eller sekter fortfarande idag tyvärr.
Detta blev ett litet långt inlägg och hoppas ni orkar läsa det.
Men jag kände för att skriva än en gång om detta.
Ha det så gott mina vänner.
Kramar
Vi är på väg att få en frikyrka i närheten och jag bävar... Vill inte veta av något pling plong på dörrklockan en tidig söndagsmorgon. Men anar att det kan komma, de verkar vara missionerande typen. Fast då lär de få veta att de lever, om de väcker mig. Jag är inte blyg! Som du så att säga har upplevt Knutby från insidan (fast en annan församling), därom vet jag inget. Men skådespelet var rätt uselt i filmen, fast inga proffs vill väl delta? Du får väl berätta vidare om de verkar "hålla sig till sanningen" de som gjort filmen. Trist gäng de där i Knutby... fast det säger jag utifrån. Sitter man där och ber, ja då kanske det är skoj, fast jag tvivlar. Nää, hellre söka gud ute i naturen, helt fri, utan församling som ska styra!
kollade oxå på det programmet och det är grymt att en person kan manipulera en annan person så,
fyyy vad tragiskt,
otroligt fin bild du har gjort,
jag skickar dej en sen allahjärtansdagskram!!!
Jag såg också programmen. TAck för att du delar med dig av din erfarenhet! Du kanske borde skriva en bok omm det! Jag tänker också att det egentligen inte är nån skillnad på denna form av fundamentalism och det vi anklagar muslimer för. Eller var tycker du? KRAM
Godmorgon o hoppas du mår lite bättre! Tack för dina ord hos mig!
Jag såg också programmet om Knutby - blev illa berörd. Förstår att det skapar tankar o funderingar hos dig och säkert hos många andra också!
Tur att du orkar skriva av dig lite!
Vad gäller mig så är det bara att gilla läget typ...men måste försöka komma ut lite mer känner jag. Hoppas på fint väder idag!
Kramen!
Ragnvi
Måste ha varit svårt för dig att växa upp under sådana förhållanden.Jag tittar aldrig på dessa program,det skulle jag aldrig orka.Från det jag minns fick jag höra hur ogudaktig jag var, långt innan jag visste vad ordet ogudaktig betydde.Minns också att jag var tvungen att sitta still i kyrkan.För min del vill jag inte riva i gamla sår det gör fortfarande för ont.Många gånger har religionen gjort mer skada än nytta.
Kommer också ihåg en flicka som gick i min klass,hennes familj tillhörde pingskyrkan.Hon fick aldrig följa med på klassresor eller vara med på gymnastiken.Hon blev också betraktad som underlig.
Jag tycker att var och en kan ha sin tro för sig själv.Retar mig också på jehovas vittne som springer här i tid och otid,vill jag ha besök av dessa så skulle jag väl själv söka upp dem.Medvetet har jag stavat vissa saker med liten bokstav och det visar hur lite det betyder för mig.
Ha det gott kramar THALINA
hej. Jag började titta på serien men blev störd hela tiden av barn som ville nåt :) så jag fick inget sammanhang i serien. Jag tänker lite somdu, på barnen. De har ju inte valt och får inte välja. Jag förstår att du får lite jobbiga känslor då du ser programmet. Kramar om /leila
Vad fint du har skrivit och snällt av dig att dela med dig av dina personliga upplevelser. Jag har sett några program från USA där man fått följa barn i olika frikyrkliga samlingar. Det är skrämmande. Samma gäller här i Sverige barnen får ju inte välja denna tro utan blir påpakad den. Barn har det nog tungt när de växer upp och ska hitta sig själv, och behöva oroa sig för sina tankar och synder Nej vet du vad det är rent för j---ligt. Förstår att det måste vara jobbigt för dig att se och återminnas din egen barndom.
Tack för att du delar med dig.
Kram Anne-Lie
Svar:
Ja, man blir illa berörd av det som hänt i Knutby, och att folk kan bli så manipulerade.
Glad att ni tycker om att jag delar med mig av mina egna erfarenheter i den pingstkyrka jag växte upp i.
Och ja, det känns bra att kunna skriva om dessa saker,
och kanske det jag skriver kan bli till hjälp för någon,
att t.ex. veta att man inte är ensam om sina upplevelser.
Oj, vad jobbigt det måste ha varit för dig Thalina, att få denna stämpel på dig sedan du var mycket liten.
Folk kan tyvärr vara mycket grymma, även inom en frikyrka.
Och kommer ihåg själv hur det var under dessa möten inom kyrkan där t.om. små barn var tvungen att vara med
och bli tillsagda att sitta still.
Kommer ihåg att min bror protesterade villt och ville inte gå dit,
men han blev tvungen i alla fall.
Jag tycker också att många gånger religionen gjort mer skada än nytta.
Och känner också igen det du berättade om flickan i klassen där hennes familj tillhörde en Pingstkyrka och hon inte fick vara med på många saker som de andra barnen i klassen fick.
Känner så väl igen detta själv. Och jag blev retad och mobbad.
Och ja som flera skriver att det är synd om barnen i sådana sammanhang som inte får välja själva,
utan mer eller mintre blev / blir påtvingade och även skrämda till att ha denna tro och olika förbud och tankar.
För ja Anne-lie, barn har det nog många gånger svårt ändå när de växer upp och ska hitta sig själv,
och då dessutom behöva oroa sig för sina tankar och synder.
Intressant det du Eva-Marie skrev att det kanske inte är nån skillnad på denna form av fundamentalism och de muslimer anklagas för.
Jag har tänkt på detta lite också.
Naturligtvis kristna församlingar hur fundamentalistiska de än är / var inte gör så otäcka saker som de extrema grupper inom Islam gör.
Men nog kan man dra vissa paraleller.
Som t.ex. när jag växte upp i den frikyrka jag berättar om,
och det också predikades om äran att bli martyrer i Guds namn.
Som t.ex. när medlemmar var ute och missionerade, även i andra länder m.m.
Tack mina vänner för alla fina och intressanta kommentarer.
Det känns så fint att kunna skriva om olika saker här i min lilla blogg.
Stora Kramar
Tusen tack fina vän för att du delar med dig. Jag tycker detta är oerhört intressant och kan självklart inte låta bli att dra paralleller till det som även idag sker i religioners/kyrkors namn.
Jag är uppvuxen i ett hem där det överhuvudtaget inte fanns någon form av religös anknytning. Jag skickades däremot iväg som sommarbarn varje sommar. Kommer ihåg att jag hamnade hos en familj i Västergötland som var starkt troende. Vilken frikyrka kommer jag inte ihåg men jag fick följa med på tältmöten etc. Jag var nog bara 7-8år. Jag kommer också ihåg att på söndagar fick jag inte leka eller stoja det var vilodagen, det serverades för övrigt också kall mat den dagen. Återigen tack för att du delar mig dig fina vän!!//Kramar till dig
Jag har inte sett filmen men jag kommer ihåg när alltihop utspelades och så upprörd man då var.
Undrar om inte pastorn sitter inne på livstid eller?
Det är inte så längesen men man har en förmåga att glömma otäcka saker.
Det är väl så att mycket sker under religionens täckmantel i extrema frikyrkor, också svåra brott.
Sen att små känsliga barn tvingas bevista bönemöten där människor talar "med tungor" måste vara ´både spöklikt och skrämmande och ge dem men för livet.
Nog för att någon i min släkt var med något samfund men höll det sig för själv och försökte inte att missionera.
Inger försök att lägga allt detta bakom dej, det finns bar en Gud, en god förlåtande som låter barnen komma till sig, alla utan åtskillnad,
Kram från mej till dej.
Hej jag är mkt orolig över missen, inte hemma ännu. Man undra så vad som hänt? Jag såg oxå om Knutby, och man får en dålig känsla, hur lätt lädd är vi människor igentligen.
mmmm ja som du vet så orkar jag inte...jag stängde fort tvn när detta började,har ju så dåliga erfarenhter så.....men jag vet att det är enligt vissa ett helt annat klimat i dag...men ..nääää ångset..kram kram
usch, jag kollade inte på programmet, jag tycker att det är skrämmande...
Just detta som Du skriver om har jag funderat över när det gäller barn från strängt frireligiösa hem; hur är det att växa upp med den här känslan av att var kontrollerad hela tiden av någon (Gud!) som man tror ska se allt. Som barn har man ju inga proportioner på saker och ting. Det måste odla skam och skuld för minsta lilla hämndlystna tanke som flyger upp i huvudet och som är alldeles ok.
Det vore nog bättre att betona kärleksbudskapet i tron istället, att det alltid finns någon som älskar Dig, Du är aldrig ensam, ungefär så som Jonas Gardell beskrev sin barndomstro, den han fick genom sin mamma.
Har du också blivit av med kommentarer...nu har jag bara jan och feb...vart tar de vägen???
Vad det skall krongla...kramen vivan
Tack så mycket för att du delar med dig av dina upplevelser!!
Min mamma är uppvuxen i i ett frireligiöst hem. Mormor och morfar ansåg att det var syndigt med dans, vilket ledde till att mamma ljög om att hon skulle gå till en kompis, när hon i själva verket var på skoldans. När morföräldrarna fick reda på detta, var de inte glada.
Detta med fundamentala kristna (för det måste man, som jag ser det, tveklöst kalla människor som de i Knutby-tragedien) läser sin Bibel på ett märkligt sätt. Hela meningen med det Jesus gjorde - vilket Paulus betonar, om och om igen - var att göra människorna FRIA, befria dem från alla de bojor som band dem till marken så att de lättare skall nå himmelriket. Och så hittar dessa fundamentalister på ÄNNU FLER regler som binder människorna?!? Som om det inte fanns nog med sådant ändå. I mina ögon är det obegripligt och rentav okristet. Hur kan det komma sig att sådana samfund kallar sig fri-kyrkliga? Ja, jag vet - det var den statliga kyrkan, Svenska Kyrkan, de gjorde sig "fria" från. Men frihetens kristendom varken predikar de eller lever.
Kram från sr. Carina, som håller med Eva-Marie - du borde skriva en bok om din uppväxt och de upplevelser, känslor och tankar du hade.
Många är de vuxna som i dag känner starka obehag inför den uppväxt som de hade i olika församlingars sköte. Att uppleva att ens föräldrar eller andra vuxna skriker i bön eller kanske talar i tungor är en skrämande upplevelse för den som är för liten för att förstå. Många av de här barnen har tappat all tilltro till den gud som deras föräldrar ville att de skulle hålla sig till. Jag minns att jag undrade mycket över vilken skillnaden var när jag var med om både tältmöten och vänsterpolitiska stormöten. Gud eller Lenin blev detsamma för mig, då när jag var en liten tjej. Samma tro och samma påtryckning tyckte jag. Fast jag vet att jag tänkte att Jesus gjorde ju inte heller som kyrkan ville och så gjorde jag det som jag trodde var rätt efter mitt eget hjärta. Nu var det skillnad för mina släktingar var inte alls troende och vi tillhörde inte någon extrem pingstkyrka eller så. Fast tältmöten det gick alla ungar på för man ville veta vad de gjorde där. Men på något sätt känns det dubbelt hemskt att man inte kommit längre i vårt samhälle än att sådana här sekter kan verka och få med sig människor fortfarande. Jag såg för några dagar sedan ett program om en tjej som tvingats leva i en sekt i USA, någon form av extrem variant av mormonerna. Tjejen kom till tals hos doktor Phil. I den sekten tillät man bigami, något som hon inte för sitt liv kunde leva efter. Det var nästan en hel stad som de hade byggt upp runt denna sekt, men post, läkare ja som sagt nästan allt. Alla tillhörde denna religösa riktning. Där växte små barn upp i sovsalar tillsammans åldersvis. Man hade många fruar i samma hus och alla deras barn. Männen de valde vilken fru de ville vara med just den dagen. Fruarna hölls i chack genom att man gav dem skuldkänslor så att de blev så rädda att de inte skulle få komma till Gud, utan hamna i helvetet i stället. Så visst är detta ett ämne som man kan diskutera om och om igen, för det finns helt klart
fortfarande. Det är inte något som fanns bara när du växte upp sorgligt nog.
Massor av kramar
Reneth
Svar:
Tack alla mina goa vänner för alla fina och intressanta kommentarer i detta svåra ämne.
Det känns så fint att kunna skriva om olika saker och kunna dela tankar och erfarenheter,
vilket jag uppskattar så jätte-mycket.
Och jag blir också så glad över att ni tycker om att jag tar upp dessa saker och delar med mig av mina erfarenheter.
Det känns också bra för mig och hoppas för andra också
att veta att man är inte ensam om liknande erfarenheter.
vare sig man har varit med om det själv eller känner andra som har det.
Det känns bra att veta att man inte är ensam, och att fler vågar berätta om det.
Och själv känner jag att det är förlösande att få göra det.
Och ja Rut, det är så mycket som sker under religionens täckmantel och även i extrema frikyrkor.
Det är mycket skrämmande.
Och ja detta tungomålstalande inom Pingstkyrkan måste vara mycket skrämmande för barn att behöva se och uppleva.
Vet själv hur det var.
Jo, jag har lagt detta bakom mig,
men ändå så känns det angeläget att ta upp det ibland
och man glömmer ju inte helt...
Jag känner också igen det som du Lisa berättade om att du hos den troende familjen du var hos inte fick leka eller stoja på söndagar / vilodagen.
Och ännu värre var det under påsken och långfredagen,
då vi barn knappast fick göra något alls, utan skulle tänka på hur Jesus led på korset.
Jo Carina, ordet fri-kyrkliga kom av att dessa församlingar bröt sig ur Svenska Kyrkan och skapade egna församlingar och kyrkor.
Och ja, man kan ju undra vad de gjorde sig fri ifrån....
det blev istället mera bojor och förbud, och skapanden av rädslor hos medlemmarna.
Och ja Reneth, det är många vuxna som haft liknande uppväxt och som nu känner starka obehag inför detta,
och bär på svåra minnen, och tappat tilltro till den Gud deras föräldrar och andra ville de skulle hålla sig till.
Alltså det fick motsatt verkan
att man sedan inte vill ha något med religion och kyrkor överhuvud taget att göra.
Precis som har hänt med mig.
Och jag tycker också att det är hemskt att man inte kommit längre i vårt samhälle än att även sekter fortfarande kan verka och få människor med sig.
Men människan har nog alltid haft ett andligt behov,
och det trista är att människors sökande uttnyttjas av samvetslösa personer och sekter.
Och i USA finns mycket mera av sådana extrema sekter som lever helt isolerade från omvärlden.
Mycket skrämmande.
Kul att flera tycker att jag borde skriva en bok om detta.
Får se....men det är lite jobbigt ;-)
Jag är glad över att få dela med mig av mina upplevelser på det här sättet i alla fall.
Och åter igen tack för alla kommentarer, och stora Kramar till er alla.
Jo då jag tittade oxså på det programmet.. Kommer väl en del till som jag uppfattade det.. hemskt är bara förnamnet.. man blir så illa berörd av sånt där. Förstår dina tankar att det var inte alls lätt då du växte upp..
Fint du kan skriva av dig dina tankar.. så många vet inte hur det kan kännas.. jag har inga som helst erfarenheter av det där som du beskriver, men väldigt intressant att läsa.
Ha de nu så fint o va rädd om dig Inger..
Kramar
Tack goa Inger.M för att du sett att de uppdaterat...men vist är det segt att kommentera!
kramen!
Ja nog kan det bli galet!
All sekterism håller jag mig undan men jag har en tro på Gud och är uppväxt i ett frireligiöst hem jag också. Jag förstår att min uppväxt inte alls varit som din. Mina föräldrar har varit noga med att vi barn själva får avgöra om vi ville vara med i kyrkan eller inte. För mig är Gud en god Gud full av kärlek och inte fördömmelse.
När folk oavsett religion avskärmar sig så är det för mig en sekt. Jesus levde ju bland bla uteliggare och rörde sig öppet bland folk...inte stängde han in sig i en liten sluten grupp av människor...
Nu ska jag ta kvällen och sänder en kram till dig!
Hej vännen
dessa barn har man ju hört och läst om i media, men jag säg aldrig programmet.
Min mormor var ju lite religiös men tvingade aldrig ngn att följa med henne till kyrkan eller så. Vissa religösa spelar t.ex inte sällskaps spel, vilket min mormor var med på. Hon gillade att vara med oss barnbarn när vi spelade spel med mera, så det är nog olika det där gissar jag.
Har varit liiite lat att skriva i bloggar på ett tag, men ska sätta igång igen :)
Kram på dig
/Gunilla
Å vilken vacker blogg gumman!!!
Förstår precis vad du vill förmedla i den!!!
Ja du jag blir bara mer och mer ledsen vad gäller religion.. Min kompis son fick tag i en tjej från USA, hon var pastor i någon slags SEKT (jag kallar det iaf det) och med allt vad det innebär ssshhyy inget sex, lång kjol även när de åker skridskor...listan kan göras JÄTTE LÅNG men men de var tillsammans i 9 mån... Då föll han för trycket och döpte sig. Men då ska du veta då sa madam Kelly att hon "need a break"... Efter bara någon dag så är hon hos kompisen till "sonen" och meckar med bilar osv osv....
Tror hennes kall är att få så många som helst döpta i Sverige aaaaa JAG RYSER...
Inget gör mig så upprörd som religion, manulerande med själar.... ojojoj jag blir så AAAAARG!!
Kram på dig systrami
Kvast-Hilda
hahaha vart så upprörd att jag skrev blogg istället för bild! rodnar
Missade programmet och hade nog bara blivit fly förbannad om jag sett det, så lika bra att jag inte såg det. Sekter, what so ever, är så ruggigt vidrigt. Tänk att man kan "hjärntvätta" en hel drös med folk. Ja, så ser jag detta med sekter i alla fall.
Och japp, jag räknar in svenska kyrkan bland dessa sekter också, även om jag själv är medlem i den. Inte frivilligt dock, men har ännu inte fått arslet ur vagnen för att gå ur.
Hej förresten. =)
Tack för ett intressant inlägg! Det är tragiskt att barn far illa och blir de fostrade i tron att gud vill straffa för allting så måste det vara fruktansvärt att vara troende och ett litet barn! Kanske lika hemskt att vara så strängt troende och vuxen, även om jag inbillar mig att vuxna har en annan valmöjlighet.
Tack för att du berättar om hur du upplevde det! Det är minst sagt ett aktuellt ämne just nu.
Såg oxå programmet! Du har så rätt! Jag är prästdotter, det har satt sina spår, både bra och mindre bra. Men jag var under ett år förlovad med en kille som var med i Missionskyrkan, han var en fin och rar kille, vi var ofta i de andra frikyrkorna, fanns massor av dem i min hemstad på den tiden, och jag känner igen en del av betendena från "Knutby".
Skrämmande.
Du är en FANTASTISK bloggare min vänn:))
Många varma kramar
Usch och fy. Det gör verkligen ont att läsa om din uppväxt. Att det kunde vara så strängt. Tanken på en förlåtande Jesus verkade inte existera utan det var antingen svart eller vitt, ett gammaltestamentligt tänkande.
Vad gäller knutby filmen med liknande tycker jag att det är fel att göra filmer av andras plågor och lidanden men idag går det bara ut på profit.
Jag önskar dig en skön måndag på alla sätt
kram
Hej. Nej jag såg inte programmet och vet inte mycket om frikyrkor o sånt. Hade en jobbakompis förut som var med i någon frikyrka o jag minns jag alltid tyckte synd om hans barn när de var jul o så, för de firade ingenting. Måste vara svårt som barn att inte få ta del av saker som anses normalt hos kompisar. Jag har läst om din uppväxt och det känns lite skrämmande att relion kan vara så där. Ibland tycker jag det känns som ren hjärntvättning när man hör o läser. Uch...det är väl en sak när vuxna människor väljer själva, men att tvinga in sina ungar o andra i sin tro - de borde vara förbjudet.
När mina barn växte upp var jag hård med att aldrig påverka deras val av saker, alltså att tycka som jag . Ex vid politiska val o andra grejer. Det är upp till var och en att skaffa sin information och ta ställning, inte ta ställning för att någon annan tycker så.
Ha en skön måndag, hoppas du piggat på dig o känner dig allert igen.
Kramiz Anki N
en måndagskram till dej
Svar:
Jo, när jag tittat på programmet och hört och läst om Knutby,
det väcker en hel del minnen till liv från den extrema frikyrka jag växte upp i.
Och ja Pialotta, säkert att många som inte varit med om eller haft kontakt med sådana kyrkor vet inte hur det är,
och kanske kan vara intressant att veta hur det kan vara.
Det är också intressant att ha bloggvänner här som är troende och uppväxta i ett frireligiöst hem
och läsa som t.ex. du Lena skrev att din uppväxt var helt annorlunda.
Inte detta tvång som jag upplevde när jag växte upp och jag blir så glad när jag läser att du hade det annorlunda.
Ja Witchen, i USA finns ganska mycket extrema, konstiga och även farliga sekter.
Som vi läst om och även sett på TV om, och det är så skrämmande.
Och ja Mia, barn far mycket illa när de blir fostrade i tron på att Gud vill straffa en för allt möjligt.
Kommer ihåg när jag var liten och kunde vakna mitt i natten,
och tänkte att nu har nog Jesus kommit och hämtat alla och mina föräldrar och syskon till himlen,
och att jag var kvar för att jag gjort eller tänkt något syndigt.
Usch...det var så hemskt...
Och precis som du Anki, har jag varit mycket noga med att inte påverka min dotter när det gällde hennes val
och hur hon ska tro och tänka om olika saker.
Visst pratade vi om olika saker
men jag har inte haft något behov av att min dotter måste tro och tänka samma som jag.
Tack mina vänner för alla goa och intressanta kommentarer,
och jag blir så glad över att ni tycker det är intressant det jag delar med mig av i min lilla blogg.
Stora Kramar
Har sett en del om Knutby nu när det gått på tv,men inte allt. Åsa W anser jag är slipad, i sina svar, hon förvränger allt och sno sig som en orm i alla sina svar. En mycket obehaglig person i mina ögon.
Jag förstår att du blir illa berörd av att se på detta, då du själv har den uppväxt du haft. När någon verkligen i en debatt ifrågasätter henne och hennes uttalande, så himla hon med ögonen och ett flin i mungipan som alstrar riktigt obehag.
Allt detta som pågått och ännu gör i Knutby är fruktansvärt. Man kan har en tro men varför blir en del så fruktansvärt fanatiska?
Hej, såg också första delen, men tyckte den var ganska intetsägande. Däremot är min erfarenhet av Pingstkyrkan i nutid att dom är väldigt toleranta angående utseende, klädsel osv. Jag har jobbat med en del pingstvänner som haft mycket korta kjolar, sminkat sig mycket och allmänt gett ett ganska frimodigt intryck. Dock är det viktigt att man är gift. Tror inte någon ung ogift tjej skulle få uppträda på det viset.
Svar:
Jo, det är mycket obehagligt detta som hänt i Knutby.
Och ja, Erika jag tycker också hon ger ett obehagligt intryck...vet inte vad det är...
Ja Paula, det är skönt att de flesta Pingstkyrkor har blivit mera öppna nu och inte lika strikta och fördömande.
Tack mina vänner för era kommentarer.
Kramar
