Min mamma - saknad - tankar
Igår var den dag när min lilla mamma dog för ca. 8 år sedan, och jag saknar henne fortfarande väldigt mycket
Många gånger jag önskar jag kunde lyfta luren och ringa till henne och småprata lite....
och saknar våra promenader och mysiga stunder tillsammans
Men jag är mycket tacksam över de 4 år vi fick tillsammans efter att pappa dog då vi hittade tillbaka till varandra som mor och dotter....
på ett sätt vi aldig haft förut..
Många gånger sa mamma, att om pappa hade levat så hade vi tyvärr inte fått denna kontakt
Tyvärr så är det sant....
Önskar att pappa och jag fått en nära kontakt också...men förhoppningsvis en dag på den andra sidan vi får det
Det fanns mycket som jag velat fråga och prata om när det gällde barndomen och uppväxten, men jag ville inte plåga mamma med detta,
Utan ville bara njuta av den tid vi fick tillsammans och jag lärde känna min mamma på ett helt annat sätt och känna samhörigheten mellan mor och dotter
Samtidigt går även tankarna till mina tre yngre syskon som gick bort så tragiskt och i så unga år.
Men tror och hoppas på att en dag på den andra sidan få mötas igen och då ska jag ge dem alla en stor kram...en kram jag längtar efter
Mer finns att läsa under kategorin: Saknad här i min blogg
Hej, Inger!
Nog är det så för de flesta av oss att oavsett ålder så saknar vi vår mamma. Att din mamma förlorade hela tre barn måste varit fasansfullt för henne. Att orka leva vidare. En stark kvinna.
Jag tror att ju äldre vi blir desto mer frågor har vi till våra föräldrar men det är ofta sådant vi inte tänkte på som yngre.
Ha det så bra som det går!
Kram, Agneta
Tack detsamma:)
Ska du göra något kul idag?
kram Frida
Det måste ändå vara värdefullt att Du och Din mamma hittade tillbaka till varandra några år. Det är nog bra om man kan det. Känner igen saknade efter mamma, saknaden som kommer när man minst anar. Det handlar ofta om vardagen och det går inte en dag utan att jag tänker på min mamma. Hon finns i vardagsbestyren med alla redskap som jag fått från henne och alla handgrepp som hon lärde mig osv.
Det kvittar hur länge sen det är som ens mamma gått bort...saknaden finns alltid kvar. Det märks speciellt på alla bemärkelsedagar, tycker jag. Kram
Så fint du skriver...om din mammma och saknaden efter henne! Täänk så bra att ni fick kontakt,,ocg fick dessa FYRA år tillsammans!!!
Ja alla människor, har sina livs historia...iloka öden...både glädje och sorg!!!
Och samnaden efter sin mammma, den finns nog alltid kvar!!!
Önskar dej en fin helg!!! En stor kram från mej!!!!
Jag tror aldrig att saknaden av en älskad mamma aldrig går över. Den sitter bara där. Kramar
Det blev ett aldrig för mycket, men jag tror att du förstår vad jag vill ha sagt! Kram
Jag förstår att du saknar din mamma...vad mysigt att ni fick 4 fina år tillsammans där ni fick en speciell kontakt...Låter som att det finns en historia bakom detta och att din pappa spelar in där...
Må så gott !
Kram
Svar:
Jo, man saknar sin mamma oavsett ålder....en mamma är alltid en mamma...och är speciell i ens liv
och saknade finns där även om flera år har gått..
Och jag är mycket tacksam över de år jag fick tillsammans med min mamma,
och utan dem skulle livet blivit bra mycket tyngre
även om vi inte pratade om många saker som varit eller som hänt....
så fanns där en ömsesidig respekt för varandra och en stor glädje över att vara tillsammans.
och vi hittade mycket gemensamma saker som vi tyckte om och kunde prata om, och upptäckte varandra på ett nytt sätt
och våra härliga promenader i den lilla skogen bredvid där mamma bodde,
våra fikastunder, när vi var och handlade tillsammans, gjorde god mat m.m.
det var så kul och jag saknar den tiden jätte-mycket,
men är glad både för min och min mammas skull att vi fick dessa år tillsammans
Tack mina vänner för alla kommentarer och kramar tillbaks
beklagar men fint att ni fick den kontakt ni behövde, du och mamma! Kram
Sä skönt att ni fick dessa 4 år tillsammans och du har säkert många fina minnen av dem som du kan tänka på. Kram!
Du skriver så bra, kan också sakna min mamma. Där stod ju alkoholen i vägen. Men fint att ni fick några år tillsammans, som var bra. Jag tror som du att man möts igen.
Hoppas din helg varit bra, jag fryser och längtar efter vår och värme, men den kommer väl så småningom ;)
Kram
usch så sorgligt förstår din sorg och saknad . va skönt att ni fick de sista åren så bra tillsammans. kram
Håller med dig, en mamma är alltid en mamma. Tänk om du inte fått dessa år med din mamma, hur hade det känts. Något jag inte förstår.... jo det gör jag till viss del, men om din pappa levt, hade inte du/din mamma haft den kontakten. Oavsett vem det gäller i livet i en familj så ger det ingen annan rätt att bestämma vem som få umgås med vem inom den egna familjen. Hur kan någon bara sätta sådant i system? Var det för att du bröt dig loss och började leva det liv du ansåg vara bäst och inte det han ansåg? Har för mig du skrivit något sådant.
Din mamma måste varit kuvad eftersom hon sa så, det gäller att har en egen stålvilja i ett äktenskap, idag kan man har det men på den tiden var det ofta mannens regler som gällde. Undrar om dessa män inte hade stora problem med sig själva, man topprider inte den egna familjen på det viset om man har ett normalt tänkande osv.
Hur kan man bara bli sådan, tänk att leva ett helt liv och sätta skräck mer eller mindre i sina barn när de växer upp. Visst ska man lära sig ett och annat under uppväxtåren och lyssna på sina föräldrar helt klart, men, det måste finnas gränser mellan fruktansvärd stränghet-slapphet, samt att aldrig någonsin föra över en religiös tro på sina barn, det är det värsta brott en förälder kan tillgå. Det skulle vara långa straff på sådant.
Nu spårade jag ut lite, men det är ju de det hela handlar om eftersom du fick enbart fyra år med din mamma. Förstår din sorg saknad, det går aldrig riktigt ur den finns där.
Om du undrar över blogglänken så har jag bytt blogsajt, och det står på min gamla blogg att läsa.
Kram och har en bra dag.
Ja man minnas och saknar de nära och kära när det datumet kommer.. men även vid andra tillfällen ..kommer det .. det skulle jag vilja berätta för mamma ..eller sånt
kram
Ja Inger, jag tänker ofta att jag ska gå och ringa mamma...men det går ju inte..Saknaden är så stor..
Men vad fint att ni fick "ERA" fyra år iaf..
papporna när vi var barn var inte som papporna är idag..Ja vi får hoppas att vi får träffas på andra sidan..Vi vi hoppas det dröjer många år innan det är dags. Nu har vi alla "fina" minnen att suga på.
Önskar dig en fin vecka min majeldsvän.
Varmaste kramen till dig..
Svar:
Jo, jag är så glad och tacksam över dessa år jag fick med min mamma
och det finns så fina minnen från den tiden
Trist att jag aldrig fick någon bra kontakt med min pappa....och jo, en del av orsaken var nog att jag bröt mig loss och levde mitt eget liv
Och han hade ett behov av att hävda sig och att alltid ha rätt....och kunde vara mycket fördömande...
och mamma var som en skugga av honom....
fast om vi barn någon gång antydde att hon inte tänkte själv, så blev mamma mycket upprörd..och höll inte med alls om det
som jag ser det nu så fick mamma manipulera och hålla med för bl.a. husfridens skull...
Så det var en stor överraskning att få lära känna andra sidor av mamma under de fyra år vi fick tillsammans
Och utan att mamma sa det rent ut så märkte jag att hon njöt av sin frihet efter att pappa gått bort..
och det var fantastiskt för mig att få lära känna min mamma mera på riktigt
Det var tragiskt när min pappa dog,
för inte ens in i det sista kunde han släppa taget om saker och ting
men samtidigt var han helt skräckslagem inför vad som väntade...antagligen en jätte-jobbig dödsångest in i det sista,
tills han gled in i ett barmhärtigt töcken innan hans hjärta slutade att slå
Men hoppas och tror på att vi alla möts en dag och att han nu har funnit frid.
Tack snälla för alla kommentarer och det känns så fint att kunna dela med mig av olika saker här i min lilla blogg
Stora kramar tillbaks
Visst gör sig saknaden efter våra kära sig påmind ibland speciellt när man får den där känslan av att vilja tala med dom och man vet att det inte går.
Men vad fint att ni fann vägen tillbaka till varandra och fick några fina år tillsammans.
Kramen
Förstår att du saknar, en mamma är ju ens mamma hela livet ... :)
Hej så här på söndagskvällen. Jag hoppas din helg har varit fin! Kramar
Klart att man saknar sin mamma.
Min mamma gick ju bort för snart 13 år sedan och jag saknar henne fortfarande, så visst är det tomt
Tur att du och din mamma fick så bra kontakt dom sista 4 åren iaf
Kram och tack för påhälsningen i min blogg.
Förstår din saknad o din glädje över att ni fick några år tillsammans innan hon vandrade över till andra sidan. En dag möts ni igen. Ja de e min tro o mitt hopp att vi får möta våra nära o kära igen en dag.
Kramiz Anki
Som sagt,svårt att bli ensam kvar.Du fick äga din mamma på egen hand.Jag fick min pappa.Mamma och jag var nära eftersom jag var enda barnet blev jag överbeskyddad.Mamma och pappa jobbade eftersom de hade lanthandel,så hade inte pappa så mycket tid för mig.Så fanns farmor med i bilden.Jag tror "på vår tid"så var det inte vanligt att papporna var så mycket tillsammans med barnen.Jag saknar mina föräldrar,farmor och min man!Så det är trist att bli ensam kvar.Kram!Inger
Att förlora så många nära och kära är fruktansvärt jobbigt, men jag är glad för din skull, att kontakten med din mamma till slut blev så bra....kram på dig!
Svar:
Jo, vi alla har nog någon eller några nära och kära som lämnat oss och gått över till den andra sidan, och vid speciella tillfällen blir man särskild påminnd och saknaden
Och ja, jag är så oändligt tacksam över de år jag fick med min lilla mamma
Och jag hoppas och tror också att vi en dag möter våra kära på den andra sidan
tack mina goa vänner för alla kommentarer och jätte-stora kramar till er alla
