70-talet / Bostadsproblem + den kärleken ;-)
Jag fortsätter här att berätta lite hur det var innan jag fick min första lägenhet som jag skrev om här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/november/att-fa-forsta-egna-lagenheten-nostalgi.html
När jag flyttade hit till Stockholm så jobbade jag först på ett pensionärshem som tillhörde ett religiöst samfund, och i samma hus fick jag bo i en liten lägenhet som ingick i hyran.
Jag var då ca. 20 år gammal.
Men där det var var koll på vilka som kom på besök hos mig.
Jag var då tillsammans med en kille, min första kärlek, och jag brukade "smussla" honom in till mig, men en morgon var jag för trött för att jobba, då jag sovit för lite ;-)
Så jag ringde till föreståndaren och talade om det och sa att jag var sjuk ;-)
Helt plötsligt öppnades dörren och där stod föreståndaren med frukostbricka till min förvåning.
Men jag hann inte gömma undan min pojkvänn och där satt vi på sängkanten, ertappade ;-)
Vilket förorsakade att jag genast blev uppsagd både från jobb och lägenhet.
Jag fick sedan hyra ett rum hos en äldre kvinna, som tillhörde en frikyrka och där hände samma sak...
Ja, den kärleken.....men jag kunde ju inte vara ifrån min pojkvän....;-) och inte han från mig ;-)
Jag kommer ihåg hur jag smugglade in honom sent på kvällarna, men hon kom på oss, så det var att flytta åter igen.
Sedan blev det att flytta mellan olika hyresrum och ett par gånger lyckades min kille och jag hyra rum hos studentbostäder, som hyrde ut rum på somrarna till de som inte studerade.
När det var riktigt desperat att få någonstans att bo, så gick jag till privata rumsförmedlare, som mot en summa hjälpte till att snabbt skaffa rum i andra hand.
Och oftast fick man ta det utan att hinna kolla det först.
Även när jag var gravid så flyttade jag runt några gånger.
En gång fick jag genom en rumsförmedlare ett rum med egen ingång i ett gammalt hus här i Stockholm.
Och när jag kom dit fick jag en chock.
Det var otroligt smutsigt, med ett par centimer tjockt damm överallt och med en dörr som vem som helst kunde rycka upp.
Det var riktigt otäckt....och då mådde jag verkligen inte bra.
Men i denna utsatta situation var det inget val, så jag var tvungen att bo där.
Men jag lyckades sedan som tur var ganska snabbt få hyra ett fint möblerat rum hos en familj och det funkade bra till en början.
De tillät även att min kille kom på besök, och det var överrenskommet att det skulle gå bra, men efter ett tag tyckte de tydligen att det blev jobbigt så jag blev utkastad.
Trots att vi verkligen inte störde på något sätt.
Eller kanske var orsaken att jag var gravid. De ville nog inte ha något småbarn i huset.
Sedan fick jag hyra en liten etta i andra hand som var mycket trevlig och där bodde jag tills min dotter föddes.
Förutom några veckor som jag bodde på ett mödravårdshem innan då det kändes lite otryckt att bo ensam när det var dags att föda.
Min dotters pappa bodde då bara sporadiskt hos mig.
Och efter det min dotter fötts, så fick jag min första egna hyres lägenhet, och lyckan blev stor.
I början hade jag bara råd att köpa en madrass att sova på och ett köksbord med stolar.
Till min dotter hade jag redan barnvagn och det viktigaste jag behövde som jag köpt när jag fick en mödrapenning...som jag tror det hette då, som man fick från försäkringskassan i ett enda belopp.
Men jag lyckades sedan skaffa ett IKEA kort så jag kunde köpa de möbler jag behövde.
Nog var det ett stort jobb att själv sätta ihop alla möblerna, men vad stolt jag var efteråt ;-)
Och ganska snart fick jag även ett fast jobb så allt fixade sig.
Det är kul att minnas allt detta, trots att det många gånger naturligtvis var jobbigt, och jag förundras nu över hur jag orkade med olika situationer, vilket jag inte skulle idag.
Men då var jag ung och stark och hade mera förmågan att ta saker som de kom och hade förmågan att glädjas över det lilla jag hade.
Vilka minnen !
å du öppnar verkligen dörren till minnenas television..å det är såå mycket som jag känner igen
Kram på dig //
Det lät jobbigt, att bli utslängd på så många ställen.Det var ju hårdare moral på den tiden.Spännande berättelse..
Jag bodde hemma till jag gifte mig, bodde inte i vår lägenhet förrän på bröllopsnatten.
Fast vi hade den 2 månader innan. Det kan man ju skratta åt idag.
Skickade mejlet 20.58, hoppas det kommer fram.
Men som jag säkert uttalat tidigare,så är jag
inte så teknisk. Hoppas det kommer fram.
Kram Inger
tack snälla att du delar med dig av minnen
jätteroligt att läsa
ha de bra
catharina
Svar:
Vad kul det är att ni tycker om det jag skriver om speciella minnen och nostalgier här i min lilla blogg.
Och att mycket känns igen..
Och ja det var nog överlag hårdare moral på den tiden ;-)
Ja, Inger mailet kom fram till slut, och vad kul det är att dela minnen från vår barndoms-plats.
Säger nu god natt till er alla och vi hörs igen.
Kramar tillbaks
Du kämpade på trots alla motgångar hörde jag. När min mamma blev gravid så fick de skriva till kungen om tillåtelse om att få gifta sig, då var hon 17 år. De gifte sig, men det dröjde inte så länge innan mamma blev ensam med två små barn. Pappan till de barnen var alkoholist. Har hört dessa historier om att man inte fick ha pojkvänner på rummet, detta var ett stort problem här i Borås under Algots tid, då vi hade många sömmerskor från andra länder som bosatte sig i arbetarbostäder. De blev kollade jämnt och ständigt. Just dessa sömmerskor har jag tagit hand om när jag arbetade i hemtjänsten, och då fick man höra ett och annat. *kram*
Kul att läsa om om dina "bostads-bestyr". Tänk vad kärleken kan ställa till det ;)
Skönt att det ordnade sig bra för dig och din dotter till slut.
Ha en bra dag!
Svar:
Hejsan igen. Och nu sitter jag åter igen framför min dator och läser i min kära blogg.
Ja,jag hörde också talas om att man var tvungen att skriva till kungs om kvinnan eller båda var väldigt unga och inte var myndiga.
Undrar hur det är idag....ska försöka ta reda på det.
Och några år inpå 70 talet blev man fortarande inte myndig förränn man var 21 år gammal.
Och ja, vad kärleken kan ställa till det ;-)
Ha den bra dag, och kramar tillbaks.
Jajamensan, man var tvungen att skriva till kungs om man inte var 21 år. Jag gifte mig när jag var 20 skulle fylla 21 på hösten, Men vi var tvungna att skriva till kungs.Men jag var inte med barn. Vi blev med lägenhet. Men ville inte bo ihop innan. Eller rättare sgt, mina föräldrar tyckte nog inte det. Det var ju väldigt ont om lägenheter i Linköping oxå innan de började bygga,,
Ja det var annorlunda, vet inte om det var bättre förr, men man var nog mera vuxen på ett sätt.
Jag vet mina föräldrar sa när man konfirmerade, ja nu är du vuxen. Det kändes stort och fint tyckte man. När man tänker efter idag, så var man ju inte mogen. Det var på något vis, precis som att målet var att gifta sig och bilda familj.
Ja, som jag kommer ihåg ..Ha en trevlig helg!
Kram Inger
Ja, se kärleken, vad den kan ställa till det... :-) Men tur att det gick bra till slut ändå! *L*
Svar:
Jag kollade nu på nätet och läste att om ett par nu vill gifta sig innan 18 år så måste de ha Länsstyrelsens tillstånd och det görs en utredning inom socialtjänsten, där de träffar paren och deras vårdnashavare.
Och ja, som du Inger skriver att då, när man hade ett förhållande, var målet mera att gifta sig och bilda familj.
Och ja Mia, det gick bra till slut :-)
tack för din kommentar, o ha en trevlig helg!pip
Godmorgon,
trevligt att läsa dina minnen.
Jag blir inspirerad att minnas mina egna händelser i livet när jag läser din blogg.
Önskar dig en fin 1:a advent helg.
Aaaa vad härligt att höra din "lgh story" tänk vad du har växt med jobbet du har lagt ner bara för att få tak över huvudet osv...Tror livet påverkar oss mer än vi tänker på. Go girl, jag är stolt över att vara kvinna och läsa dina inlägg!!
Kanon bild du har fått till också!
Underbar lördag på dig
Dalakram
Sophie
Så kul och läsa om hur det var på 70-talet, lite stränga regler verkade ju vara om vilka som fick komma på besök. Du verka ha klarat dig bra i livet och skaffat boende. Jag flyttade till Brasilien -97 med mina föräldrar och syster och kom tillbaka själv med en resväska och fick " börja om på nytt".. med jobb, boende, ALLT. Trevlig helg.
Svar:
Åter en ny dag och min dator har fått vakna, efter att varit i viloläge hela natten ;-)
Och jag blir alltid så glad över kommentarer jag fått.
Och så kul ni tycker om det jag berättar.
Måste ha varit tufft för dig Carola, att återvända alldeles själv hit och börja om på nytt med allt.
Och tack Sophie, för dina uppmuntrande ord, jag blev jätte-glad.
Ha det gott mina vänner och önskar er en fortsatt fin dag och första Adventshelg.
Kram tillbaks
Oj här var en riktigt go ber'ättelse igen.. hinner inte läsa allt just nu.. ska in i duschen för ungarna kommer snart.. har förberett hela denna dag.. ska bli kul. Mammi (skrev om det i bloggen) var det bra med.. Så himla skönt det går på rätt håll. Var hos henne hela gårdagen som du förstår.. adventpyntade oxså där.. hos mig sent i natt.. Ja du nu springer fötterna fort:-)
Ha de fint kram
Hej Inger!
Tänkte bara titta in och önska dig en trevlig
Första Advent!!
Kram Inger
Svar:
Vad skönt Pialotta, att det är bra med din mamma, och att det går åt rätt håll och hon blir starkare.
Välkommen att fortsätta läsa om det jag skrivit om här.
Tack Inger, och jag önskar dig också en riktigt trevlig första Advent.
Kramar tillbaks
Kul att få läsa om din ungdomstid!!
Det var kul att läsa ditt inlägg. Vad skönt att det ordnade sig till slut.
Jag hoppas du får en riktigt skön adventssöndag. Kram,F
Svar:
Vad glad jag blir att ni tycker det.
Önskar er en fin 1:a Advent och kram tillbaks.
Jag kommer ihåg vad snopen jag blev när jag planerade mitt första bröllop. Vi hade bestämt att gifta oss i hemlighet, för att undvika att föräldrar och svärföräldrar la sig i...datum var bestämt till samma vecka som jag blev myndig så jag tyckte allt skulle fungera. Men icke, man var tvungen att vara myndig redan när bröllopet lystes i kyrkan några veckor innan! Panik panik, jag var tvungen att tala med mamma och få hennes godkännande! Kan ju säga att det blev långt ifrån ett hemligt bröllop, "ler"
Ha en fin vecka!
Svar:
Kan tänka mig du blev snopen, då ni hade planerat allt så bra ;-)
Men tydligen blev det bröllopp i alla fall, fast inte ett hemligt sådant ;-)
Ha en fin vecka själv.
