Sista veckorna med mamma
Men jag är mycket glad över de fyra år jag fick med min mamma och vi äntligen fick en bra kontakt.
Men det var chockartat för mig när hon blev sjuk och gick bort och jag tänker på det speciellt denna dag.
Jag hade innan märkt att mamma blev tröttare, och att hon började tappa aptiten och jag märkte att hon mådde inte alls bra
så jag övertalade henne att vi måste gå till läkare.
Men envis som min lilla mamma var, så ville hon fixa det själv och hon ringde läkare morgonen därpå och fick genast en tid,
och jag kom för att följa mamma dit.
Och när jag kom till mamma så hade hennes ben svullnat jätte-mycket, men det hade jag inte märkt förut då hon hade en lång kjol som doldet benen.
När vi kom till läkaren så ville inte mamma att jag skulle följa med henne in, utan jag fick sitta utanför och vänta.
Men bara efter några minuter kom den kvinnliga läkaren ut och sa att mamma måste läggas in på sjukhuset.
Så kom vi till sjukhuset och mamma fick en säng till kvällen och vi kom överrens om att jag skulle komma dagen därpå
När jag kom till sjukhuset dagen därpå så blev jag inkallad av läkare och några sjuksköterskor som skulle tala om vad som var felet med min mamma
Och de sa att min mamma hade långt framskriden bröstcancer som spritt sig i kroppen,
och läkaren visade ett foto av mammas ena bröst som var fullt av blodiga "kratrar" eller hur jag ska kalla det.
Jag kom nog i chocktillstånd och det var svårt att ta in det.
Säkert läkaren och sköterskorna tyckte det var konstigt också...och jag kände hur de tittade undrande på mig...det var faktiskt obehagligt...
Men efteråt förstod jag varför mamma inte ville jag skulle komma före en viss tid på dagen, och inte ringa vid en viss tid.....
Sedan gick allt fort och mamma blev snabbt sämre, och efter drygt 3 veckor på sjukhuset så dog min lilla mamma.
Tiden innan besökte jag mamma varje dag och jag anade nog hur det skulle gå, men det var svårt att ta till sig det riktigt.
Och på sjukhuset verkade det som om de inte ville tala om för mig hur lång tid mamma hade kvar.
Och en dag på kvällen vid 21-tiden ringde en sköterska och talade om att min mamma somnat in.
Det var en jobbigt kväll...helt ensam med sorgen och chocken...
Men jag är i alla fall tacksam över de fyra år jag fick med min mamma efter pappas död,
Detta blev mina små rader ikväll, då jag kände jag behövde dela med mig av mina tankar om detta här i min lilla blogg.
Det känns bra att vi i våra bloggar kan skriva av oss lite om våra tankar, funderingar och händelser.
Tack för att du delade med dig av det fina du skriver om din mamma.Jag tror att din mamma nog ville skona dig och därför inte berättade för dig hur det låg till med henne.Det var säkert lugnare för henne att göra som hon gjorde.Timmen är sen så jag skriver kanske snurrigt men hoppas att du förstår vad jag menar. Kram!
Fint Skrivet
Förstår att det känns konstigt att inte veta hur hon hade det. Men hon ville nog inte att du skulle veta hur illa det var.
Du skriver så fint om din mor.
Ha nu en fortsatt god natt, klockan är bara 05:10.
Njut av onsdagen när du vaknar.
Kramen Synnöve.
Relationer kan se ut på många olika sätt. Vilken lycka ändå att Du och Din mamma fann varandra till slut. Det är lättare att bära minnet av en person då om det finns försoning med i bilden. Enbart bitterhet är tungt att bära och svårt att göra något åt när en människa är borta.
Fruktansvärd upplevelse! Förstår att din mamma ville skona dig...det ville min mamma också.
Hoppas solen skiner på dig i dag!
(((Kram)))
Blir så rörd över Dina fina rader om Din lilla mamma!
Så svårt det måste ha varit för Dig att få detta besked och så ensam Du kände Dig kan jag förstå!
Gör som Du skriver, gläd Dig åt den fina kontakt Ni fick!
Stor Kram till Dig från mig!
Svar:
Tack för alla goa kommentarer,
och det känns så skönt att kunna skriva av sig av olika tankar och känslor här i min lilla blogg.
Jo, det var nog som flera av er skrivit, att min lilla mamma ville skona mig
och antagligen som du Eva skrev att det var lugnare för henne att göra som hon gjorde.
Hon ville nog leva livet fullt ut så länge som möjligt
utan att detta skulle ligga som en skugga över vår tid tillsammans.
En tanke jag fick nu....
Visst blev allt chockartat för mig och jag har inte kunnat förstå att hon dolde detta för mig.
men det var ju min mammas liv,
och hon hade ju all rätt att få bestämma hur hon ville ha det de sista åren.
Och vi fick fina år tillsammans.
Och jag är mycket glad över att vi fick dessa år tillsammans,
och som du Inga M skrev, ja, det är så sant så att det är lättare att bära minnet av en person om det finns försoning med i bilden.
Trist nog var det annorlunda när min pappa dog....
vi kom aldrig varandra nära och det blev aldrig någon försoning,
och det är jobbigt att leva med.
Åter igen tack för alla kommentarer.
Det är så skönt att få ventilera olika saker och och de kommentarer ni skriver, hjälper också att kunna se saker och ting på olika sätt.
Kramar
Det måste ha varit en hemsk upplevelse för dig .. att sen få sitta ensam och ha den stora sorg för dig själv ..men ett plus är ju att ni i alla fall fick vara tillsammans som mor och dotter under de sista fyra år :)
kram
Vilket svårt beslut för din mamma att ta, detta att inte berätta för dig...av hänsyn...I såna lägen känns det nog fel, hur man än gör...Men jag är glad åt de år ni fick tillsammans...
Ja du det är aldrig lätt att mista en förälder hurdan barndomen än varit.Känner igen mig lite i det du skriver.Min mamma och jag fann också varann hennes 6 sista år och det är jag glad över nu.Allt hann med att sägas.Varma kramar Thalina
Ja Inger, jag vet ju att du hade en fin kontakt med din kära mamma sista tiden...Men att det gick så fort, jobbigt,,förstår att du fick en chock..
Men skönt att hon inte behövde ligga så länge. Som du vet så skötte ju jag min mamma sista tiden. Det var så jobbigt,,Men jag kan förstå att det är lika jobbigt när det går så fort iaf för anhöriga. Skönt för din mamma. Du skriver så fint om er tid, jag sitter här med tårarna på kinderna. Det är en jobbig dag förstår jag.. Men skönt att du skriver av dig...Vi finns ju här,,,Stor tröstande kram till dig, min Majeldsvän..
va fint du skriver om din mor.Måste kännas så konstigt att ej ha sina föräldrar i livet jag har tur för än så länge har jag mina goa kvar hos mej,
Kram
Stackars dej som var ensam i en sådan svår stund.
Att mista sin mamma är inte lätt.
Hoppas att livet nu känns lättare och att du har trevliga stunder med vänner, som skringar all det svåra du varit med om!.
Vilken sorglig avslutning för din mamma och så svårt för dig. Ändå måste det kännas bra att ni fick de sista 4 fina åren med varandra. Jag förstår att det känns jobbigt när det är årsdagen, det kommer så nära då. KRAM
Bra att ni hann försonas och fick en fin tid tillsammans innan din mamma lämnade jordelivet. Jag tycker alltid det är skönt när människor får somna in utan att ligga svårt sjuka alltför länge. Det sistnämnda är förmodligen jobbigt för den sjuke och även för de anhöriga. Sorg och saknad finns alltid med i bilden, förstås...
Tror att din mamma var lika glad och tacksam som du för de sista fyra åren ni fick tillsammans.
Ha det bra.
Svar:
Tack mina goa vänner för alla värmande kommentarer, och ja, de är ju så att speciellt vid sådana dagar minnen dyker upp.
Och så skönt att få skriva av mig här i min kära blogg.
Och det var ganska jobbigt att vara ensam mitt i allt detta och ta mot beskedet om min mammas bortgång.
Men som några av er skrivit så var de nog skönt att mamma slapp att ligga alltför länge och plågas.
Men jag är i alla fall så otroligt glad över de år min mamma och jag fick tillsammans
för utan dem de skulle ha varit bra mycket jobbigare.
stora kramar till er alla
Kära du ..förstår att det känns svårt en dag som denna...men jag vet ju hur mycket du och din mamma ändå hann ta igen innan hon fick flytta...tiden är så dyrbar ..jag skriver om det på min blogg i dag..vi vet bara just nu och måste vara rädd om den ..men mitt hjärta blöder för dig som fick möta allt detta ensam....stor kram till dig i dag
Vilken rörande skrivning..
Jag kunde inte länka i morse när jag la in bilden, men nu är det klart :)
Du skriver så vackert...
Kram kram
Jag förstår att du känner dig nedstämd en sån här dag. Samtidigt måste det ändå kännas bra att du fick återknyta kontakten med din mamma. Hon förstod nog själv hur illa det var ställt och ville skona dig från obehagligheterna så länge som möjligt. Kan kanske uppfattas som konstigt, men om du i stället ser det som en gåva från henne, kanske det är lättare att ta till sig.
Du skriver så varmt och innerligt Inger Maryissa.
Önskar dig allt gott!
Varmaste kramar,
kram till dej
Svar:
Åter igen tack mina goa vänner för alla goa kommentarer.
Och ja, även om de sista veckorna med mamma var svåra,
och allt skedde så hastigt osv.
så håller jag kvar i mitt hjärta de underbaran minnena jag och min mamma skapade tillsammans under det fyra år vi fick tillsammans.
Stora kramar
Att få vetskap om din mammas sjukdom måste varit en chockartad upplevelser. Men på något sätt förstår jag också din mammas tankesätt att inte berätta för dig. För det finns trots allt en anledning bakom vissa saker som man inte alltid kan förstå, som gör att den eller den väljer att inget säga. Om hon kommit i tid, kanske ni fått ännu fler år tillsammans. Men dom fyra ni fick är ändå fyra långa år mot att ni kanske inte hade fått några alls. Så det lilla i livet är att vara tacksam för, och jag vet att du är så innerligt glad över era år tillsammans.
Kram
Svar:
Ja, jag är så glad över att vi i alla fall fick dessa fina 4 år tillsammans,
och ja, mamma hade nog sina orsaker till att hon inte ville berätta.
Kram tillbaks
Tack för denna rörande berättelse... En gång mamma, alltid mamma, kanske? Hon ville vara stark inför dig och inte oroa dig. Men måste ha varit svårt för dig, på flera barn.
Min mamma somnade in, hemma, när jag var 15 år... Minns hur hon oroade sig för mig på sin dödsbädd. Sådant här väcker så starka känslor. Sitter här med ett par tårar i ögonen...
Tack för din berättelse.
Svar:
Ja, du har så rätt i att en gång mammma..alltid mamma.
Måste ha varit så svårt för dig att mista din mamma vid så ung ålder.
Stor kram till dig
Jag blev rörd när jag läste om din mamma. Det var jättebra att ni fick tillbaka kontakten innan hon dog.. Stor kram till dig....
Svar:
Ja, jag är så glad över att min lilla mamma och jag fick så bra kontakt de sista åren innan hon dog.
Stor kram tillbaks
